Häxprinsessan

Idag har jag föresatt mig att vila. Inte arbeta, inte blogga. Vi får se hur det går för mig.

Nattflyg av Tommy Thuresson

stillheten står
startklar på fönsterblecket
som ett nattflyg
på väg bort
mot stjärnornas bakgård

Under eftermiddagen: Jag har länge velat ha en familjetavla. I köket över köksbordet, där vi samlas tillsammans. Där mycket av utbytet om vad dagen burit med sig men också lärande och socialisering är i centrum. Där alla ska få ha sin plats. Där våra olika familjekulturer möts. En sorts målbild om man så vill. En typ av blandning mellan de traditionella (och ganska mesiga) ordspråkstavlorna. Ett måtto, en önskan om goda ting för oss som bor här....ungefär.

Idag kom jag på vilka ord jag ville använda, naturligtvis faller jag tillbaka på underbara Khalil Gibrans verk Profeten.
Älska varandra, men gör inte kärleken till en boja; Låt den hellre vara likt ett öppet hav mellan era själars stränder. Fyll varandras bägare, men drick inte ur samma bägare. Ge varandra av ert bröd, men ät inte av samma stycke bröd. Sjung och dansa tillsammans och var glada. men låt var och en av er få vara ensam, Liksom strängarna på en luta är ensamma även när de vibrerar av samma musik.

Ge era hjärtan, men inte i varandras förvar. Ty endast Livets hand förmår rymma era hjärtan. Och stå vid varandras sida, men inte för nära; Ty templets pelare står åtskilda, Och eken och cypressen växer inte i varandras skugga.

Symboliken i tavlan
Jag letade upp stjärnbilden Lyran. En lyra med sex strängar. Ett per barn. Jag och min älskade utgör skalmen i lyran, den som ska låta strängarna harmonera med varandra. Cypressen och eken ser jag som symboler för de två familjer som ursprungligen format den enda familj vi nu finns i. De behöver båda sin respekt och lever nära varandra, men ingen bör få överskugga den andra. Om så sker, dör något inom några i familjen och då mår vi inte bra tillsammans. Då faller vi samman. Lyrans stjärnbild har fem utpekade ljuspunkter och vi har fem hemmaboende barn. Min och min älskades kärlek är det som överhuvudtaget gör att denna familj finns. Utan den kärleken faller familjen samman. Den är därför ovanför lyran. Två hjärtan som sitter samman och i dem, vår "logga".

Resultatet
Tavlan blev inte som jag tänkt, men den blev god nog. Den bär med sig ett starkt budskap till oss alla. Ni får också tillfälle att förfasa er över mitt kreativa kaos. När jag målat blir det kladdigt överallt!!! Jag liksom glömmer allt annat och bara föser undan fjärrkontroller, sådant som inte hör hit det ser jag helt enkelt inte....det är ju en skön koncentration- nästan meditativ, men det kan bli lite att göra efteråt för mig :-)  Det var färg på soffan, fjärrkontrollen...och hoppsan, jag glömde att byta kläder också. Under målandet försvann en pensel som jag återfann i soffan...till sist tog jag en handduk och torkade med...så nu är den också full av färg...men tavlan, den hänger på köksväggen. Jag ser fram emot samtalen som följer när barnen frågar vad det är och vad orden betyder, var och en kommer att fråga på sitt sätt utifrån ålder och förstånd.



Sedan ville Liv bada, hon är så klättrig nu och börjar hela tiden stå på tå, dra upp sig med urstarka armar eller så drar hon helt upp benen...sötnos!

När det gäller chakran

Om ni vill läsa något som till och med jag tycker låter knasigt, så varsågoda: Hur man öppnar pannchakrat.

På sidan Quantum Intuition, kan i läsa mer om hur man boostar kreativitet och reducerar stress. Bilden till höger därifrån.

Enligt Wikipedia
Intuition är förmågan att bilda en omedelbar uppfattning eller göra en omedelbar bedömning utan att (medvetet) ha tillgång till alla fakta, och ställs ofta i motsats till att resonera och förstå logiskt

Enligt paranormal. se
En slags känsla av vetskap, icke baserad på medvetna slutsatser utan relaterad till den del av hjärnans minnen som vi inte har medveten tillgång till.

Att träna sin intuition
Det finns tusen förslag på hur man kan träna upp sin intuition. De flesta vill ha en summa pengar för att "hjäpa till".
Jag skulle vilja komma med ett påstående: Det är nyttigt och hälsosamt med en god intuition, men man behöver lära känna sin egen version av intuition. Man måste också förstå skillnaden på fakta och föraningar.  Att sätta sig i godan ro och meditera, att läsa en bok, ro över en sjö. Bada. Vad som än gör att du slappnar av och att bruset från omgivningen faller undan till förmån för dig egen inre röst, det gör att du kommer i kontakt med din inre röst. Din intuition. Det gör dig centrerad och lugn.

Kan man vara för intuitiv?
Ni vet dendär magkänslan, den första gissningen som oftast är rätt. Vad händer när man speglar den mot omgivningen eller själv rådfrågar hjärnbarken. Ofta, alltförofta kör huvudet över dendär första tanken. Men man kan vända på det också. En person som bara lever utifrån föraningar, lever i fantasin, inte är förankrad i det värdsliga mår inte bra. Man kan till och med  beskriva det som ett psykotiskt tillstånd. Tänk om dina drömbilder och infall var det enda som kändes verkligt. Gränsen mellan att vara sund och sinnessjuk är hårfin- precis som den mellan liv och död. Därför är det så märkligt att många låtsas som om psykisk ohälsa bara är något som drabbar andra och "svagare" personer. Jag skulle istället vilja säga såhär: De som är på gränsen till en psykos kan i själv verket vara mycket starka personer, men också väldigt känsliga. Mycket intuitiva. De kanske alltid har varit det, men aldrig fått hjälp att förstå och kanalisera sina välutvecklade antenner. Istället har de som barn lärt sig lägga locket på allt de förnimmer och lärt sig tro att allt är fantasier.

Balans, det är hemligheten till hälsa. Såväl själslig som kroppslig.
 
Vad är intuition för er?Hur gör du för att lyssna på din egen inre röst?

Jag ska erkänna, att jag är halvt galen. Mest i min älskade. Jag har alltid varit nattuggla eller kvällsmänniska. Så länge jag kommer ihåg har jag velat låta bli att gå och sova när dagen är slut. För om man gör det så kommer natten. Natten som går så fort. Då är den dag som varit liksom, förbi...Och jag vill stanna...Jag förstår att jag var en plåga som barn, att sova ner. Stackars mamma och pappa, men nu får jag liksom tampas med dedär dumheterna själv. Hur som hellst. Så har jag upptäckt att jag behöver sova, mycket mer än jag gör. Alltså - måste jag gå till sängs 22.00 vare sig jag vill eller inte. MEN vad händer då? Jo, jag håller mig vaken, läser...ändå tills min älskade kommer till sängs. Sedan börjar jag prata...Häromkvällen när jag trotsigt låg och försökte hålla mig vaken så kom jag på en jätterolig lek!!!

Man ska para ihop en fågel med en kändis. Eller för allt i världen- gör det med sådana ni känner...
Fortsätt gärna.
Kom med förslag, så lägger jag in dem i dethär inlägget. Bild jämte bild.
Ge mig bara artnamn och kändis.
(Ok, kanske inte de bästa förslagen, men det var roligt att tänka på...)

Såhär blev det:

Hackspett                                                          Anneli Rydé

                  
                   
Kungsörn                                                    Loa falkman
        

Skogsduva                                          Nenne Grönvall

Frihet ger energi. Ofrihet tar energi. Jag fastnade i mina egna tankar. Men en god vän hjälpte mig att komma fri igen. NU känner jag mig så trött men ändå fylld av energi. Kanske man skulle ta och måla om hallen?
Tack, kära Alba!

Nu är jag fri, bojorna har släppt. Jag öppnar dörrarna till mitt hjärta som stängdes av vinddraget. Åter kan all universums kärlek strömma in i mig och stråla ut igen mot de jag möter.
 
Jag reser mig upp från pinnstolen, där jag tryggt suttit och kurat vid hjärtats härd medan stormen rev i hjärtats segel och tak. Jag satt där fylld av tillit och blåste på glöden för att den inte skulle slockna. Men eftersom jag stängt dörren så hörde jag inte min egen röst, insåg inte att allt var skyddat och att jag visste att det skulle gå bra. Jag misstog mig och trodde att tystnaden innebar att jag blåsts omkull. När jag bara sökt skydd. Nu har stormen dragit förbi. Jag öppnar spjället och hjärtats eld tar sig, brinner varmt och klart. Med en ren låga. Värmen går ut i hela kroppen. Jag öppnar fönstret och tittar ut. Ser min kära vän ute på ängen. Hon vinkar åt mig och ler. Solen glittrar i hennes hår och de blå ögonens lyster är i samklang med vinden och vattnet.
 
Min egen vindburna vän, har jagat bort stormen. Satt vindarnas riktning och intensitet i proportion till resten av den vackra världen. Hon står där ännu med en blomkvast på armen redo att ge sig av. Jag sträcker ut min hand genom fönstret. En gåva att ta med, något som redan är hennes. En eldpåse har jag tillverkat. Med lite av mitt hjärtas glöd. Den påminner om kärlekens kraft och kan hjälpa om graderna någongång faller för mycket. Då kan min vän öppna påsen, när hon sitter på sin pinnstol och vakar över sitt hjärtas glöd.






 

Palmolive 1954
Jämför med vad ni tänker på när ni hör talas om varumärket av idag... Mjukhet är det första ord jag tänker på. Det är också intressant att se vilket budskap man sålde till män då och nu. Samt de bakomliggande principerna...

Jag tror den minsta gemensamma nämnaren då och nu är ordet Framgång, som är ngt mannen förväntas sträva efter. VAD framgång är då och nu skiljer sig säkert åt...men det går inte att utläsa.













Palmolive rakcreme för män 2009
Det finns ett Adventure team som jobbar fram nya spännande produkter. Man lockar med Feel Alive! Männen har en helt egen sida hos Palmolive..Den är fylld med filmsnuttar och nakna män som står i vattenfall...Den sidan är mer flashig och färgstark än hemsidan i övrigt.

Man har också listat fakta och myter om mäns hud och jag har lärt mig att:
Män inte får celluliter
Rökning och alkohol gör att huden åldras
Attraktiva män har ett lättare liv
Män har 20% tjockare hud än kvinnor har
Män svettas mer och har färre smärtreceptorer i ansiktet

Ja herregud hur skulle männen klara sig utan dessa fakta? Det intressanta är att Mäns förutsättningar 2009 beskrivs i förhållande till kvinnors. I reklamen från 54 var kvinnan på bilden nog snarast till för att visa att han var framgångsrik...

Nu börjar det våras. Fortfarande ligger snön tjock och den snökoja som barnen skapat kommer att få stå några dagar till. Men på dagens promenad kunde jag fånga såväl vide som en skata (Jag undrar för övrigt vad den gjorde på vårt tak...)som tycktes säga; våren kommer, våren kommer!  I Övrigt var det sammandrag för Lukas, utomhus i den ljuva vårsolen som gällde. Promenad med min älskade och Liv, och därefter med Hampus och Liv. Men lite lek, förståss...Jag har varit utomhus större delen av dagen, nu nyss inkommen. Skööönt.

Ha en skön dag!!

Jo, jag tycker denna högtid är ett komersiellt jippo. Även om jag kan vara solidarisk med tanken på att vara vänlig och önska andra gott. Det vill jag härmed göra. Allt gott till er.  En skön dag, om det är romantik, överraskningar, extra mycket kramar just idag eller något annat som ert hjärta längtar efter- så må ni få det!

Jag vill också påminna om alla de andra kärleksyttringarna, sådana som inte är så uppenbara och storslagna, som inte gör något anspråk. Alla de vita hjärtan som finns överallt. Som inte är upphängda i ett skyltfönster, med extra belysning till allmän beskådan och som inte utlyses i annonser. Som inte försöker överglänsa andra hjärtan. De som bara finns där, som en finstämd bakgrundsmusik.

Lyssna uppmärksamt till den finstämda musiken i vardagen. Kanske händer det när din partner låter dig få sovmorgon, eller har hämtat in tidningen varje dag. När någon tvättat, handlat eller dammsugit. För andra är den musiken mer avlägsen, jag tänker på alla som är ensamma. Man kan vara ödsligt ensam i ett förhållande, eller mycket omhuldad fast man är singel. Därför vet du aldrig, vem du möter. Vad den behöver. Jag vill påminna om vad ett leende på stan kan betyda, blickar som möts. Ett tack. Ett hej till dendär grannen som man inte känner. Tänk på alla de till synes oansenliga gester som kan vara livsviktiga. Som kan få en medmänniska att orka en dag till. Vanlig enkel hövlighet och respekt, det är kärlek. Det är att säga: jag ser dig, du finns!

Att ge
Även jag har ju som bekant ordnat några överraskningar denna dag. Det beror inte så mycket på att det är Valentines day, som att jag ÄLSKAR att hitta på överraskningar. Det är oftast möjligheterna eller pengarna som sätter stopp. Jag noterar att skolan nuförtiden (NU låter jag gammal) har lyckats implemetera denna "högtid" i mina två barn. Jag vet inte vad jag ska tycka om det. De kom hem med gåvor. Tillsist kunde inte min givmilde Hampus hålla sig längre och frågade: Mamma har DU inte gjort några kort åt oss? Det gick tydligt att skönja en besvikelse i hans stämma. Så jag svarade som det var, att det inte var något jag tänkt på. Tråkigt av mig? Nja, jag vet inte...

Kärlek är att ge och ta
För mig kommer det alltid att vara viktigare för mig att mina barn lär sig njuta av att ge, än att de lär sig att kräva. Visst vill jag att de  ska lära sig att lyssna till sitt hjärta och kunna sätta ord på sina önskningar. Men det är skillnad på att ta eller ta emot. Att lära sig uppskatta och att kunna ge hör ihop. När man själv har upplevt vilken möda och omsorg det ligger bakom en gåva, rynkar man inte på näsan, man förstår omsorgen och känner kärleken. Man tackar istället för att säga: NU önskar jag mig en annan sak, eller den hade varit bättre om...(tro mig det är inte så ovanligt...)

Att själv ha förmågan att kunna ge, borgar alltså för att man får fler möjligheter att uppleva kärlek. Jag vill att mina barn ska känna sig älskade. Inte bara av mig, eller av sin partner i framtiden, utan att de kan se kärleken varthän den visar sig. Detta med att det är tanken med givandet som räknas....stämmer till viss del.

Vem handar gåvan om?
Man får inte blanda ihop tanken på att vara givmild med handlingen att ge. Det är inte givaren som är gåvans huvudperson, utan mottagaren. Det finns de som blir höga av att ha tänkt på någon annan och ger den något som den varken vill ha eller behöver. Det finns andra som tror att det räcker med att tänka att de ska ge. Alltså då undrar jag: Tror ni det ger bra karma att ständigt tänka att ni ska göra goda gärningar, men liksom alltid ha en ursäkt till att ni glömde eller inte kunde...

Alla nedanstående händelser har jag själv upplevt:
Vilken fin sak du fick av mig när du fyllde år, jag ångrar mig och tar tillbaka den. Jag har ju ändå tänkt på dig...
Jag köper dig en julklapp som också är din födelsedagspresent, eftersom jag glömde din födelsedag...Själv önskar jag mig...
Jag önskar mig en capuccinomaskin för 7 000, den behöver jag! Sedan ger människan själv bort en grytlapp till den som sköter hela köket hela julhelgen- utan att ge ett handtag.

För mig är det lite som att säga:
Jaha? Svalt du ihjäl- man jag tänkte ju ge dig mat- visst är jag en fiiiiin människa?!

Man kan alltså ingalunda säga: Jomen, jag tänkte ju köpa dig något.. Men det var så dyrt/ jag hade inte tid att tänka på dig..och tro att det gör den andre glad. (tro mig det har jag upplevt). Lika illa är det med en storslagen gåva som ges med ett kallt hjärta, där den verkliga gåvan- eller panten- är den tacksamhet som mottagaren av gåvan avkrävs. Under falsk förespegling att den givande är generös. En liten gåva ,en gest, en omtanke där omsorgen finns med. DET är skönt att både ge och ta emot. Bilden från en hemsida som behadlar The power of giving.

Om att ge, ur Profeten av Khalil Giibran.
Det finns de som ger lite av allt det myckna som de har - och de ger för att bli lovordade och deras önskan skämmer deras gåvor. Och det finns de som äger lite men ger allt. De tror på livets överflöd och deras kistor är aldrig tomma. Somliga ger med glädje, och den glädjen är deras belöning. Anda ger med smärta, och den smärtan är deras dop. Och det finns de som ger utan smärta, ej heller söker de av glädje eller ger i vetskap om att givandet är en dygd; De ger som åt myrtenkvistarna i dalen skänker åt luften sin väldoft. Genom deras händer talar gud, och genom deras ögon ler han mot jorden.

Det är något som bara ett fåtal personer i världshistorien klarat sig undan med: Att återuppstå ifrån  det döda. Jag tycker mig se tre olika kategorier av återuppståenden...

Medicinskt
En person kan vara skendöd eller felaktigt blivit dödsförklarad, bara för att sedan avslöjas med att visa livstecken. Dessa dödförklaringar är så vitt jag förstår inget annat än en medicinsk miss eller en medicinsk sensation. Man försöker också komma fram till en teknik där man hastigt fryser ner människan som dött. När de medicinska kunskaperna i framtiden avancerat tänker man sig kunna återuppväcka den avlidne och bota eller fixa kroppen så denne kan tralla vidare. Detta kostar dock multum! Cryonics Inst och Alcor är de företag som erbjuder detta för en större summa pengar. Klicka för att komma till deras officiella webbplats. Jag ryyyser! Tänker dock inte gå närmre in på de medicinska och etiska abnormiteter som skulle uppstå vid en sådan process- det får ni filura på själva!

Religiöst
Sedan har vi ju Jesus, som var död i tre hela dagar innan promenerade iväg och hälsade på sina nära och kära. Nu var jag ju inte där men jag får lita på evangelisterna så länge. Dessutom är det en faschinerande historia! Det kanske finns fler religiösa typer som gjort ngt liknande, då vill jag mer än gärna bli informerad.

Bedrägeriet
Läste idag om en man i Piteå som försvann för 15 år sedan, med alla pengar från det gemensamma företaget lämnade han frun och sin 3 månaders bebis. Nu är han tillbaka. Familjen sägs vara glad, men mamman till hans nu 16 åriga barn säger inte särskilt mycket. Jag tror jag kan tänka mig...Det är varken första eller sista gången något sådant händer. I boken Gunillas man försvann, får man följa en verklig händelse. Han stack när ekonomin började kärva. Kvar var fru, 2 årig son och bebis på väg. Efter sig lämnade han enorma skulder. Som Gunilla hela barnåren fick slita för att klara av. Inte var det lätt...Hon lyckades hämta sig, skapa ett eget företag, som dessutom gick bra. DÅ återuppstod han och hävdade sin äktenskapliga rätt till hälften...ni får läsa boken om ni vill vetas mer!

Det var lite om att återuppstå. Det var också ungefär vad som hände mig igår...Jag går ju mest hemma, sköter barn, jobbar lite..dagarna trillar fram och tja - en aningens understimulerad är jag. Det ska jag inte sticka under stol med. Alla andra kommer och går, jag är kvar.... jag ger mig i stort sett aldrig iväg om jag inte ska handla eller skjutsa barn...eller göra ärenden...Men igår, DÅ gick jag ut med en kär vän och drack ÖL....jag var bara mig. Jag tycker om mig! Det blev en kort kväll, men ändå. Underbart var det...Det kändes som att återuppstå, i någon bemärkelse.

Pillriga små fingrar, vill pillra på allt smått... Raderna från en låt som är helt underbar : Tålamod med Anders & Putte. Önskar bara jag fann den någonstans. Skivan är repig..Ni får hålla tillgodo med Liv som utforskar småhjul, snö, pappas viktiga skåp!!??, samt magnetlåset till detsamma.

Idag har jag vart lite klen, så jag kommer bara med dagens spaning...

ETT
Idag laddade jag på bra, klev upp, hjälpte pojkarna iväg till skolan och arbetade tills min lilla sömntuta vaknade, 9.30. Bytte ett par jeans som tre av familjens modiga införskaffat  - de räckte bara ner till knäna...Därefter åkte jag till en god vän på lunch. Hade ont i magen redan på morgonen, det blev bättre efter en Omeoprazol, men sedan sämre igen. Väl hemma lade jag mig för ankar och höll tummarna. Det tycks bara vara stress...för när jag rört på mig blir det värre och när jag softat känns det bättre. Ska ta det lugnt med kaffe någa dagar. Samt högaktningsfullt och för överlevnads skull skita i idiotier och svårigheter som andra odlar och försöker skyffla över på mig. Det är exceptionellt elementärt att ta hand om sin kropp och själ. Särskilt om någon annan vill någon av de tu illa.
(bilden från Studio blodröd, Magnus Palmgren)

TVÅ
Jag ringde helpdesk. Jag har varit helt blockerad från mitt fjärrskrivbord. Kontot är spärrat. Nåja, inget att yvas vöer. Hela myndighetens alla datasystem ska läggas om. Så det är inte ett dugg konstigt att det blir lite knas. Det har varit knas mer eller mindre en månad nu. Men nu till saken, det är exceptionellt elementärt att killen på helpdesk tar över fjärrskrivbordet. Han sitter 12 mil bort och jag godkänner att han tar över. Muspekaren börjar flytta sig hit och dit och han berättar vad han gör och checkar av saker. Fan, vad coolt. Men också exceptionellt elementärt!!

TRE
Det är också exceptionellt elementärt att ha kunskap om mitt och ditt. Exempelvis så stjäl man inte en kundvagn. INTE!!! MAN STJÄL INTE!!! Så, nu var det sagt...och jag kan slappna av. Tydligen försvinner mängder av massor av kundvagnar varje år för affärerna. En kundvagn går på över 2000:-.  Mestadels av fyllbultar som har noll koll på etik och moral. Läste om en butik som köpte in 300 stycken / år!!! Men det polisanmäls sällan, eftersom det ändå är svårt att spåra boven. Men kunde man det så är det böter eller fängelse upp till 6 månader som gäller om jag förstått saken rätt. Vagnarna brukar vara stöldskyddsmärkta men det hjälper föga. De kan hittas i någon vacker kanal som i Malmö eller i någons tvättstuga där den används som tvättflyttare...

Så summeringen av dagen lyder: jag är en person som kan gå helt ned för räkning. Men också återhämta mig exceptionellt snabbt. Jag kan dessutom snöa in exceptionellt på saker och idag var det kundvagnarna. Jag har läst på om både brottsbalken, tidningsartiklar och vilket utbud som finns på marknaden. Av ren nyfikenhet och på ren inspiration. Imorgon ska jag ägna mig exceptionellt mycket åt något mycket kärt och elementärt i bloggandet, att läsa och svara på alla era kommentarer.

Over and out

Akta er för att bli för självgoda, 80-talister! Och håll era föräldrar utanför ert jobbsökande. Man måste vara intresserad av det jobb man söker och arbetsuppgifterna, veta något om företaget och vara inlyssnande inte bara prata om sig och sitt.

Och jag tänkte...va??

Listan på frågor du som kandidat ska undvika att ställa till jobbrekryteraren.

1 - Hur länge ska man jobba här för att få en guldklocka?

2 - Hur länge behöver jag jobba för att få ditt jobb?

3 - Kan vi gå på en date i helgen?

4 - Vilken lön och förmåner har ni (det är en relevant fråga men inte om siktet bara är inställd på vad man själv får ut av det hela och det är uppenbart att man inte egentligen är intresserad av varken företaget eller branschen)

5 - Hur högt IQ har du? (kandidaten lade till att han hade själv väldigt högt IQ och kunde inte tänka sig jobba under en chef som hade lägre).

6 - Är det ok om min mamma följer med på nästa intervjuomgång?

7 - Kan jag få ett års uppsägningstid?

8 - Hur många dagar i veckan kan jag jobba hemma? (är också en relevant fråga, fast då måste man oftast ha visat framfötterna lite först).

9 - Jag har hört att era chefer har dåligt rykte, vill du berätta mer om det?

10 - Vilken är den kortaste tiden någon har haft detta jobb innan han eller hon fått ett annat jobb internt?

Källa: Nina Jansdotter

Nu börjar jag undra vilken typ av förhållande Aftonbladet och alla pedagogernas överstechef Jan Björklund har...Om det skrivna är ett utslag av dålig journalisitk eller om det är så illa som jag tror och anar med motiven till herr Björklunds påstådda agerande.....vet jag inte. Men den artikel jag läste med rubriken Ministern tvingas ändra lagen förtjänar en rejäl spaning...

Egentligen är det inte alls någon ny lagändring som Björklund tar till, som reaktion på Aftonbladets artikelserie om elevers våld mot lärare. Han tycks i själva verket referera till den skollag som är på gång. Som i sig har varit omdiskuterad. Tyngdpunkten ligger enligt honom själv, på tydligare sanktioner. Elever ska lättare kunnas stängas av, mobbare flytta och gäng splittras. Jag tänker, vem tar hand om dessa unga istället. Som är på väg ut i samhällets marginaler. Vissa redan som 10 åringar. Hur möter samhällets system upp denna skollag?

Vad vill han och varför nu?
Det börjar bli tröttsamt med hans ständiga smutskastande av våra elever, lärare och skolor. "Vi har mycket stora ordnings- och disciplinproblem i Sverige." Inte alltförlång tillbaka i tiden riktades skarp, mycket skarp kritik mot Björklunds alla uttalanden om hur dålig den Svenska skolan är. Det har nämligen vissat sig att han kommit med rena felaktigheter. Det är såklart så att man kan tycka både det ena och andra om skolan. Det var bättre förr, och ungdomar nuförtiden och det ena med det andra. Men man kan inte komma ifrån att samhället förändrats och barnen med det.
Lärarnas fackförbund har inte tillfrågats om den nya lagen, fastän det är just pedagogerna Björklund verkar vilja skydda.

Lärarförbundets ordförande, Eva-Lis Sirén, välkomnar en ny skollag som ger lärarna mer befogenheter och resurser.

- Men tyvärr vet vi i Lärarförbundet än så länge väldigt lite om vad den nya lagen innebär. Vi har inte blivit tillfrågade att komma med synpunkter, vilket är tråkigt.

Eller är det Major Björklund som talar?
Fastän det är pedagogerna som finnsdärute på Herr Björklunds privata slagfält, dag ut och dag in. Som gör ett enastående arbete för det mesta och tycker om sitt arbete väldigt ofta. Just nu sitter jag och funderar, varför Aftonbladet vill hjälpa Björklund att komma på plats igen. I agitatörsstolen. Där han suttit så tryggt så länge, ända tills han avslöjades med handen i syltburken. Nåja, man kanske inte lärde sig källhänvisning under hans korta tid i skolan och på den tiden. Då fanns som sagt inte lika mycket information att hämta in och ta ställning till. Världen var lite enklare. Som sagt var, vi har en ny tid, ett nytt samhälle och nya utmaningar. En av utmaningarna är att vi tycks ha en skolminsister som vill sälja in sig på debattarenan igen. För att återta den plats på slagfältet som han verkar ha trivts bäst med: den som anförare, i fronten. Frågan är bara vilka han krigar mot och varför.

Här kan ni läsa om Kris i skolan, P1 granskar den svenska skolkrisen och skolpolitiken.
Här redovisas vad Björklund sagt i olika tidningar och vad de undersökningar han hänvisar till egentligen säger.

Jag fick en utmaning av Gladana..

Vilken mat äter du ofta?
Mat som går snabbt att laga, som de flesta av barnen tycker om. Eller min älskades underbara vitlökssoppa som vi äter när vi är bara tre...

När du är på kalas, är du den personen som sitter eller hjälper du till och duka av?
Det beror på kalaset. Passar det så hjälper jag gärna till. Jag älskar att laga mat tillsammans med människor och liksom ta hand om en hel kväll tillsammans. Däremot skulle jag ju inte försöka duka av om jag blev bjuden på Nobelfesten :-)

Var sitter du helst när du bloggar?
I Tv-rummet, då kan lilla Liv spexa omkring på golvet och jag hålla koll samtidigt.

Köper du ofta Triss?
Om min intuition säger mig att jag vinner. Två gånger om året. Det brukar stämma...jag vinner en ny lott eller 50 pix, men vid det laget har speldjävulen gripit mig och jag spelar alltid upp den lilla vinsten.

Vilken stad eller land har varit din bästa semester?
Fjällvandring mellan tärnaby och hemavan. Kreta.

Vilken TV-kanal tittar du mest på?
Alla- jag tittat pyttepyttelite på allt och är en av de mest allmänbildade personer jag vet på tv-serier o. dyl. Utan att följa något enda program eller ha ngn favvokanal. Mer än 3 timmar på en vecka blir det aldrig, ibland inte mer än 30 minuter...

Regler för utmaningen:Välj ut 4 stycken som du vill ska svara och utmana dom på deras bloggar. Be dom kolla in din och låt sedan personen som utmanade dig få veta när du svarat på frågorna/utmaningen!

Jag utmanar:
The Devil Wears
Barnens hjältar
Absolut Alba
Herr Nilssons fru

Ovan kan ni se hur det går när Lena  Endré lyssnar på ungdomarnas förklaring till att de inte tar ansvar för sina handlingar.

Idag i Aftonbladet läste jag om några andra ungdomars påhitt...undrar hur deras förklaring ser ut? Om den är lika genomtänkt som den ovan. Några ungdomar i Ödeshög hade  tydligen en uppgift att göra en filminspelning i skolår 9. De bestämde sig för att en lämplig konstnärlig utmaning kunde vara att göra ett postrån. Sagt och gjort! Först och främst skrev de ett stiligt manus, och spelade upp scenerna med lergubbar. Sååå artistiskt och väl genomtänkt. Med nylonstrumpor, vapen som såg riktiga ut och "flyktbil" utanför iscensattes bilduppgiften. När de kommit ut ur banken möttes de av farbror polisen, med dragna riktiga vapen. Först trodde undomarna att poliserna skojade!!?? När de blev beordrade ner på marken. Att polisen skulle vara med i filmen. Hur var det nu igen, hade de inte repeterat filmen med lergubbar- hade de då någon lergubbe-polis?? Tja hursomhellst det kanske var svårt att komma ihåg... Att det var verkligt förstod dock denna yngling när polisen till sist satt ovanpå honom- förmodligen för att han verkade hotfull när han inte tog polisen på allvar. Det tog några minuter för dem att förklara vad som skett...

Rektor Patrik Landström vid Lysingskolan säger: att det som hänt är högst olyckligt, att de får ta ett djupt andetag och se över rutinerna.

VILKA rutiner? De man har vid postrån???

Jag vill stilla ställa några frågor:
HUR i hela friden kunde läraren godkänna något sådant?
VARFÖR tänkte ingen på att man kan behöva prata med polisen innan man filmar något sådant?
VAD i hela friden gick uppgiften ut på? Hur såg kursplanens mål ut???
INSER de att de kan dömas för framkallande av allmän fara, och säkert en del annat...
TRODDE både bankpersonal, lärare och elever att detta var en bra idé???

Nåja, stilla - var nog en överdrift det med...precis som bilduppgiften.
Ni kan själva se filmen på Aftonbladets webbtidning

Herregud, herregud, herregud...

"Nu har de skitit i det blå skåpet, nu är det krig!" (Janne vid upptäckten att båten Carina blivit av med en propeller) Enligt Janne Loffe Carlsson i en intervju i Sveriges Radio P3 har han helt fått uttrycket av sin far som använde sig av uttrycket när den unge Janne betett sig illa.

Ur Wikipedia:
Förr i tiden förvarade man sina fina linnen, silverbestick och glas i ett s.k. finskåp. Dessa skåp var oftast blåmålade. Skulle någon få för sig att nyttja detta skåp som pottskåp skulle man verkligen ha gjort bort sig och gått för långt.

En felaktig teori om uttryckets ursprung är att dödsdömda på väg till avrättning i skanstull, skulle fått sig en sista sup på krogen Hamburg på i Stockholm. Det använda glaset sedan sparades i ett särskilt skåp.

Ordet blåskåpet eller blåförådet har också används av sjömän i alla tider då det ofta har varit problem att stuva undan något helt oanvändbart; "Lägg det i det blåa skåpet" = havet.

Ur DVD forum:
Uttrycket torde härröra från platttyskans 'Jetzt haben Sie in die blaue Schuppe geschiesst.' Talessättet emanerar från den tid då platttyskarna var starkt influerade av den anglo-saxiska viktorianismen. Som vi alla vet, ansågs avträden mycket oviktorianskt, och måste därför förbjudas (verboten sein). Visst vann man en del på detta, bland annat den engelska drottningens gillande, men tyvärr medförde förbudet även vissa nackdelar för platttyskarna. Bland annat avled plötsligt 23,7% av den arbetsföra befolkningen av förstoppning. Alltså måste man införa ett alternativ till de vanliga avträdena. Det var då som en driftig platttysk industrimagnat fick den geniala iden att marknadsföra 'die blaue Schuppe', en konstruktion som till det yttre var förvillande lik ett vanligt, blått klädskåp, men som i sitt inre dolde något betydligt mer jordnära. Åtminstone blev det det under tidens (och diverse andra faktorers) inverkan. Så småningom genomskådade dock den viktorianskstyrda, pickelhuvebeprydda platttyska polisen (die flachdeutscher Polizei) tilltaget. En massiv jakt på blåa skåp inleddes, och många mindre bondbyar på den platta platttyska landsbygden ödelades helt. Så småningom kom de blåa skåpens användande även bland platttysken i gemen (die gemeine Flachdeutsche) att betraktas som en handling endast värdig någon tillhörig samhällets absoluta bottenskikt.
Härav alltså talessättet.

Uttrycket härstammar ursprungligen från en incident på ett tryckeri i Stockholm någon gång tidigt 1900-tal. Från början var uttrycket "Att skita i blåsskåpet" och har sedan blivit förvanskat. Någon, eller mer troligt en hund, hade bajsat i ett stort fläktskåp som stod inne på tryckeriet och fasansfulla odörer spred sig i lokalen. Incidenten fick följden att arbetarna började kommentera pruttar med att någon skitit i blåsskåpet igen. Detta spred sig i Stockholm och vidare ut i landet och efter hand glömdes ursprunget bort och det mer obskyra "blå skåpet" ersatte "blåsskåpet" av någon outgrundlig anledning.

Vilken förklaring tror ni på?

I korthet: självförtroende och självkänsla behöver följas åt för att en människa ska må bra. Att både vara trygga och stolta i sitt varande och sitt kunnande. Det är kärleksfullt föräldraskap att ge båda upplevelserna och lärdomarna till sina barn.

Två exempel ur sagorna där det bllivit skevt:
Peter och vargen. Han hade gott självförtroende, jag är bäst, jag är i centrum! Han  trodde sig om att kunna hantera vargen. Det visade sig att han inte hade så goda kunskaper om sina förmågor och egenskaper, alltså ingen vidare självkänsla.
Mjölnaredottern. Som var sååå klok. Kungen ställde henne inför en gåta. Att hon visste vad hon kunde och inte kunde räddade henne liv. Hon slog sig inte för bröstet och ropade ut: Jag är ju bäst. Som hon gjort om självförtroendet varit gott. Nej, hon använde sin självkännedom till att klara knipan.

Exempel ur verkligheten:
I diverse rapporter om barns kunskaper och lärande har det visat sig att flickor känner stor press, stress och ansvar. Att nå målen att själva se till att de utvecklar sina förmågor och höjer betygen. De har ofta god självkännedom, Jag KAN och kan anpassa pluggandet efter behovet, medan de mår dåligt för de känner inte att de ÄR BRA, dvs självförtroendet sviktar. Pojkarna däremot beskrivs allt oftare som skolans förlorare. De får mest samtalstid och uppmärksamhet, de bekräftas för sitt uttryck. Men de har alltmer börjat halka efter betygs och kunskapsmässigt. De har alltså bra självförtroende jag ÄR BRA medan självkännedomen jag KAN sviktar.

Självförtroende- hur vi förhåller oss till vårt kunnande
Traditionellt anses det att vi i uppfostran är bra på att stärka pojkars självförtroende, men dåliga på att göra detsamma med flickor. Pojkar uppmärksammas för att de ÄR BRA, de är starka, snabba, bäst. De får positiv feedback när de försöker, ger sig in i något, satsar. Vi hejar inte på tjejer på samma sätt, för att de presterar och är ena hejare....

Självkännedom- Upllevelsen av sigsjälv och sitt värde, varande.
Enligt samma stereotypiska sätt att beskriva barnuppfostran sägs det att vi är bra på att ge flickor god självkännedom. De lär sig fundera över vad de består av, vad de klarar av och inte. Att vara en "duktig flicka" är att inte ge sig på annat än det man ror iland. Däremot är vi inte så bra på att bekräfta pojkarnas kunnande.

Med god förankring i båda kan man dessutom ta ansvar för människor runt sig och vara kärleksfull och solidarisk i sitt uttryck. I gott föräldraskap ingår- som jag ser det: Att låta barnen klara av saker själva i rätt tid och med rätt stöd, genom det utveckla en identitet som är trygg och verklighetsbaserad. Det förhållningssättet bidrar till ett gott självförtroende- genom att barnens varande och görande bekräftas. Du räknas, vad du tycker och tänker tas på allvar. Du är bra, precis som du är! Barnet ska få en upplevelse och inre dialog som säger:  "Jag är bra" Men föräldern erbjuder också möjligheter för barnet att utveckla en god självkännedom. "Jag lyckas ofta eftersom jag vet min kapacitet" "jag vet vem jag är och vad jag består av".

Att alltid stötta och heja på blir inte bra, att aldrig göra det inte heller...att inte kräva prestation och ansvar helt förödande, men att alltid göra detsamma blir krävande och kvävande.

Läs mer:
http://www.utbildning-co.se/sv/sjalvbild/
http://www.ordochmening.fi/index.php?Itemid=157&id=354&option=com_content&task=view
http://sv.wikipedia.org/wiki/Sj%C3%A4lvf%C3%B6rtroende

Från mitt fotosafari imorse...Tänk så vackert till jag har förmånen att bo. Tacksam för det är jag verkligen.



Jag älskar matematik och i naturen finns det överallt. Som ett  osynligt språk, ledtrådar vår skapare lämnat efter sig. Det var till en början också naturvetenskapens syfte: Att söka beskriva det gudomliga. Sedan med tiden, har tro och vetskap skilts åt. Men jag gillar tanken. Ta tillexempel detta med de komplicerade och vackra snökristallerna. Oftast är de 6 uddiga, den optimala temperaturen för detta är 12- 16 grader. Men kan vara treuddiga vid högre temperaturer eller bli avrundade vid låga temperaturer.

Till höger är några bilder av snöstjärnor, från Wikipedia.
 

Det känns som våren är på väg
Himlen är alldeles blå
Och reaplanen gör långa streck

Dikt författad av Hampus på väg till hockeyn. Jag åkte upp på vårt älskade berg och fotade lite. Det är underbart att leva. En kopp kaffe och värma fötterna, sedan iväg för att plocka upp sonen efter träningen.