Häxprinsessan

Jo, jag tycker denna högtid är ett komersiellt jippo. Även om jag kan vara solidarisk med tanken på att vara vänlig och önska andra gott. Det vill jag härmed göra. Allt gott till er.  En skön dag, om det är romantik, överraskningar, extra mycket kramar just idag eller något annat som ert hjärta längtar efter- så må ni få det!

Jag vill också påminna om alla de andra kärleksyttringarna, sådana som inte är så uppenbara och storslagna, som inte gör något anspråk. Alla de vita hjärtan som finns överallt. Som inte är upphängda i ett skyltfönster, med extra belysning till allmän beskådan och som inte utlyses i annonser. Som inte försöker överglänsa andra hjärtan. De som bara finns där, som en finstämd bakgrundsmusik.

Lyssna uppmärksamt till den finstämda musiken i vardagen. Kanske händer det när din partner låter dig få sovmorgon, eller har hämtat in tidningen varje dag. När någon tvättat, handlat eller dammsugit. För andra är den musiken mer avlägsen, jag tänker på alla som är ensamma. Man kan vara ödsligt ensam i ett förhållande, eller mycket omhuldad fast man är singel. Därför vet du aldrig, vem du möter. Vad den behöver. Jag vill påminna om vad ett leende på stan kan betyda, blickar som möts. Ett tack. Ett hej till dendär grannen som man inte känner. Tänk på alla de till synes oansenliga gester som kan vara livsviktiga. Som kan få en medmänniska att orka en dag till. Vanlig enkel hövlighet och respekt, det är kärlek. Det är att säga: jag ser dig, du finns!

Att ge
Även jag har ju som bekant ordnat några överraskningar denna dag. Det beror inte så mycket på att det är Valentines day, som att jag ÄLSKAR att hitta på överraskningar. Det är oftast möjligheterna eller pengarna som sätter stopp. Jag noterar att skolan nuförtiden (NU låter jag gammal) har lyckats implemetera denna "högtid" i mina två barn. Jag vet inte vad jag ska tycka om det. De kom hem med gåvor. Tillsist kunde inte min givmilde Hampus hålla sig längre och frågade: Mamma har DU inte gjort några kort åt oss? Det gick tydligt att skönja en besvikelse i hans stämma. Så jag svarade som det var, att det inte var något jag tänkt på. Tråkigt av mig? Nja, jag vet inte...

Kärlek är att ge och ta
För mig kommer det alltid att vara viktigare för mig att mina barn lär sig njuta av att ge, än att de lär sig att kräva. Visst vill jag att de  ska lära sig att lyssna till sitt hjärta och kunna sätta ord på sina önskningar. Men det är skillnad på att ta eller ta emot. Att lära sig uppskatta och att kunna ge hör ihop. När man själv har upplevt vilken möda och omsorg det ligger bakom en gåva, rynkar man inte på näsan, man förstår omsorgen och känner kärleken. Man tackar istället för att säga: NU önskar jag mig en annan sak, eller den hade varit bättre om...(tro mig det är inte så ovanligt...)

Att själv ha förmågan att kunna ge, borgar alltså för att man får fler möjligheter att uppleva kärlek. Jag vill att mina barn ska känna sig älskade. Inte bara av mig, eller av sin partner i framtiden, utan att de kan se kärleken varthän den visar sig. Detta med att det är tanken med givandet som räknas....stämmer till viss del.

Vem handar gåvan om?
Man får inte blanda ihop tanken på att vara givmild med handlingen att ge. Det är inte givaren som är gåvans huvudperson, utan mottagaren. Det finns de som blir höga av att ha tänkt på någon annan och ger den något som den varken vill ha eller behöver. Det finns andra som tror att det räcker med att tänka att de ska ge. Alltså då undrar jag: Tror ni det ger bra karma att ständigt tänka att ni ska göra goda gärningar, men liksom alltid ha en ursäkt till att ni glömde eller inte kunde...

Alla nedanstående händelser har jag själv upplevt:
Vilken fin sak du fick av mig när du fyllde år, jag ångrar mig och tar tillbaka den. Jag har ju ändå tänkt på dig...
Jag köper dig en julklapp som också är din födelsedagspresent, eftersom jag glömde din födelsedag...Själv önskar jag mig...
Jag önskar mig en capuccinomaskin för 7 000, den behöver jag! Sedan ger människan själv bort en grytlapp till den som sköter hela köket hela julhelgen- utan att ge ett handtag.

För mig är det lite som att säga:
Jaha? Svalt du ihjäl- man jag tänkte ju ge dig mat- visst är jag en fiiiiin människa?!

Man kan alltså ingalunda säga: Jomen, jag tänkte ju köpa dig något.. Men det var så dyrt/ jag hade inte tid att tänka på dig..och tro att det gör den andre glad. (tro mig det har jag upplevt). Lika illa är det med en storslagen gåva som ges med ett kallt hjärta, där den verkliga gåvan- eller panten- är den tacksamhet som mottagaren av gåvan avkrävs. Under falsk förespegling att den givande är generös. En liten gåva ,en gest, en omtanke där omsorgen finns med. DET är skönt att både ge och ta emot. Bilden från en hemsida som behadlar The power of giving.

Om att ge, ur Profeten av Khalil Giibran.
Det finns de som ger lite av allt det myckna som de har - och de ger för att bli lovordade och deras önskan skämmer deras gåvor. Och det finns de som äger lite men ger allt. De tror på livets överflöd och deras kistor är aldrig tomma. Somliga ger med glädje, och den glädjen är deras belöning. Anda ger med smärta, och den smärtan är deras dop. Och det finns de som ger utan smärta, ej heller söker de av glädje eller ger i vetskap om att givandet är en dygd; De ger som åt myrtenkvistarna i dalen skänker åt luften sin väldoft. Genom deras händer talar gud, och genom deras ögon ler han mot jorden.