Mitt kreativa kaos..
Inte mycket av bloggande, det får jag ta igen en annan dag.
På förmiddagen en sväng på museet med Lillan och min älskade. Där visades konstfilmen Sibyllan, av Fredrik Berg, Jona Elfdal och Elin Maria Johansson. Den hade biopremiär på Göteborgs filmfestival 2008. En installation om normalitet, som sköt heelt bredvid målet i mina ögon. Det blev pretantiöst. Säkert var idén god...men någonstans under hantverkandets gång blev det smaklöst. Det var inte de marginaliserades röst som hördes, särarten hyllades inte. Snarare blev intrycket för mig det motsatta, utrymmet att offentligt visa upp sina fördomar utnyttjades till fullo av konstnärerna.
Under eftermiddagen: Jag har länge velat ha en familjetavla. I köket över köksbordet, där vi samlas tillsammans. Där mycket av utbytet om vad dagen burit med sig men också lärande och socialisering är i centrum. Där alla ska få ha sin plats. Där våra olika familjekulturer möts. En sorts målbild om man så vill. En typ av blandning mellan de traditionella (och ganska mesiga) ordspråkstavlorna. Ett måtto, en önskan om goda ting för oss som bor här....ungefär.
Idag kom jag på vilka ord jag ville använda, naturligtvis faller jag tillbaka på underbara Khalil Gibrans verk Profeten.
Älska varandra, men gör inte kärleken till en boja; Låt den hellre vara likt ett öppet hav mellan era själars stränder. Fyll varandras bägare, men drick inte ur samma bägare. Ge varandra av ert bröd, men ät inte av samma stycke bröd. Sjung och dansa tillsammans och var glada. men låt var och en av er få vara ensam, Liksom strängarna på en luta är ensamma även när de vibrerar av samma musik.
Ge era hjärtan, men inte i varandras förvar. Ty endast Livets hand förmår rymma era hjärtan. Och stå vid varandras sida, men inte för nära; Ty templets pelare står åtskilda, Och eken och cypressen växer inte i varandras skugga.
Symboliken i tavlan
Jag letade upp stjärnbilden Lyran. En lyra med sex strängar. Ett per barn. Jag och min älskade utgör skalmen i lyran, den som ska låta strängarna harmonera med varandra. Cypressen och eken ser jag som symboler för de två familjer som ursprungligen format den enda familj vi nu finns i. De behöver båda sin respekt och lever nära varandra, men ingen bör få överskugga den andra. Om så sker, dör något inom några i familjen och då mår vi inte bra tillsammans. Då faller vi samman. Lyrans stjärnbild har fem utpekade ljuspunkter och vi har fem hemmaboende barn. Min och min älskades kärlek är det som överhuvudtaget gör att denna familj finns. Utan den kärleken faller familjen samman. Den är därför ovanför lyran. Två hjärtan som sitter samman och i dem, vår "logga".
Resultatet
Tavlan blev inte som jag tänkt, men den blev god nog. Den bär med sig ett starkt budskap till oss alla. Ni får också tillfälle att förfasa er över mitt kreativa kaos. När jag målat blir det kladdigt överallt!!! Jag liksom glömmer allt annat och bara föser undan fjärrkontroller, sådant som inte hör hit det ser jag helt enkelt inte....det är ju en skön koncentration- nästan meditativ, men det kan bli lite att göra efteråt för mig :-) Det var färg på soffan, fjärrkontrollen...och hoppsan, jag glömde att byta kläder också. Under målandet försvann en pensel som jag återfann i soffan...till sist tog jag en handduk och torkade med...så nu är den också full av färg...men tavlan, den hänger på köksväggen. Jag ser fram emot samtalen som följer när barnen frågar vad det är och vad orden betyder, var och en kommer att fråga på sitt sätt utifrån ålder och förstånd. 
Sedan ville Liv bada, hon är så klättrig nu och börjar hela tiden stå på tå, dra upp sig med urstarka armar eller så drar hon helt upp benen...sötnos!
Vilken alldeles underbar tanke....som du också förverkligade.....ja du att det bor kärlek i ert hus kan väl ingen ta miste på.....hur underbart är inte det!! Tack för att du delar med dig av allt, kunskap, tankar & ett kärleksbudskap!! Tack VÄNNEN :-)
Bara du själv blir nöjd.
Vackert stycke.
Må väl
Vilken fantastiskt fin idé med tavlan.. Hoppas dagen på konst?museét gav något då..
Fortsatt trevlig söndag!
va fin tavla
å va härlig bild på den lille,
ha en go kväll
fin bild på lillkillen:P
Tårar...det kommer tårar, stilla....så innerligt vackert!!! Tack (egentligen ett för "litet" ord) för din långa och helt underbara kommentar....tårar av kärlek och av skönhet!! DU gav mig svaret....eller rättare sagt bekräftade mina tankar om kärlek...villkorslös...finns ingen annan, kärleken styr vi inte över....den finns för sin egen skull...så är det!!
Jag har alltid sagt till mina barn: "Jag älskar DIG-alltid, däremot älskar jag inte allt du gör, säger etc. Men DIG älskar jag- alltid" Tackar ödmjukt för att jag hittade till dig.....Kram underbara vän!!
Bara måste få skicka denna till dig, kanske har du sett/läst den förr....jag älskar den!!
//Kram
Fotspår i sanden
En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram.
Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.
När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden.
Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår.
Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.
Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta.
"Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen.
Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.
HERREN svarade: "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.
Författaren okänd
Jag är grymt impad över det faktum att man ens tänker tanken att klä ut sig till en räka ;-D Fantastiskt må jag säga.
Släktträd minsann,det är en oerhört bra sak och framförallt en tanke till familjen om vilka starka band man trots allt har.
Själv har jag drabbat av en livskris light idag, jag brottas med tanken om vad jag vill bo, att se lugnet i ett villaområdet och i en mindre stad kanske vore en behaglig tillvaro i all stress och konsumtion. Äsch jag vet inte, men det tål allt att tänkas på.
Nu ska jag ta och sova, kramar och tack för din braiga blogg.
sorry=P tänkte inte på namnet:P
