Häxprinsessan

har redan börjat. Denna dag började redan kl 05.30. Eftersom vi var vakna sent och såg på en bra film- tills kl var ca 01.30 och jag sedan har sovit med en host-kråka så var det itne mycket till natt heller. Jag är ju ändå så trött nuförtiden, så jag kanske inte kommer att märka någon skillnad...är den tröst jag har. Hyser också stora förhoppningar om att kunna gå och vila en stund idag, bara jag får lägga mig ner och blunda somnar jag sääkert och får lite krafter tillbaka.

Endast mamman är vaken...
Varför jag inte bara lägger mig och sover?
Nej, ni vet. Det finns mycket att fundera på i livet. Åtminstone för mig. Jag tycker livet känns ganska viktigt.  Så, jag tänker klart- sätter mig kanske och skriver av min några av alla mina funderingar. Det brukar hjälpa. Man får göra det man kan göra av sina grubblerier och hjärnspöken, det som går och som man vill och får. Sedan finna ro i det.

Dagens övningar
Idag ska vi på museet- något pojkarna har längtat enormt till. De har världens förväntningar på dagen. Hampus gick och gnuggade händerna hela gårdagen och uttryckte sin förtjusning över vilken fantastisk dag detta kommer att bli. Jag har försökt förklara skillnaden mellan ett stadsmuseum och naturhistoriska riksmuseet, som de är vana vid. Jag hoppas att jag någon gång får möjlighet att åka med dem dit igen. Dessutom ska de få se Harry Potter ikväll! Blir det för ruskigt så får jag gå iväg med Hampus och leka annat. Lukas är nyfiken på vad det vackra huset med alla lampor utanpå, Hampus ser fram emot att uppleva något. Det gör jag med....


Förväntan
Denna förväntan som barn har, som de bär på och underhåller. När försvinner den? I samma stund som barndomens dimmor lägger sig och den stackare som blivit lite äldre tror sig kunna förstå, se och beskriva livet och världen? Då barndomens vindlande stigar i förtrollande skogar ersätts med asfalterade trottoarkanter. Träden är raka och anpassade till det ändamål de skall användas i produktionskedjan. När det börjar handla om konsumtion, såväl för världsekonomin som för införskaffandet av personlig salighet och lycka. Lixom: Vem vill inte ha en capuccino- maskin? En väl avtorkad arbetsbänk, fina dekorationer i fönstren. Man ser inte många vuxna gå omkring och ruva på sina dagar med förväntan och lyster i ögonen. Jag ser på migsjälv: "Om man inget förväntar sig blir man heller aldrig besviken..." Hmmmm....är det så hälsosamt för livsandarna, och hur/ när kom jag fram till det? Är det att vara vuxen....eller är jag bara en sådan som behöver betvinga min starka fantasi och stora lust att flyga- för annars flyger jag helt enkelt iväg från verkligheten. Det vore väl isfåall skönt, att få gå in i barndommens dimma igen och springa fritt längs stigarna. Alla dessa ytterligheter. Och vad är detta för alternativ? Det jag trodde var ett klokt val- att vara pragmatisk och här och nu...För när man gnistrar och sprakar och är förväntansfull, finns alltid någon som mer än (med) hjärna (än hjärta) hjälper till med att sätta en på plats och hjälpsamt men brutalt talar om för en att stjärneögon inte passar sig...eller kan var till någon nytta.

Detta  får bli dagens gåta för mig.
Vet någon svaret kan den ju vänligen tala om det!!

Imorse började jag fundera över några ting, vi var isäng 02.30 efter en mycket angenäm och trevlig kväll i goda vänners lag. Funderingarna har inget med vännerna att göra ska jag tillägga. Det är bara som tankarna vandrar för mig när jag sovit för lite och grubblat länge på livet och människorna.

Vi människor behöver känna oss trygga på något sätt, det tror jag är universellt. Då kan vi vara fria. Vad som gör oss trygga är mycket olika. För någon är det den ständiga rörelsen, målet långt borta, för någon annan en begränsad och förutsägbar tillvaro. I förhållande till andra människor innebär trygghet för många något som har med att göra om de kan "lita" på sin omgivning. Jag kan bestämma mig för att lita på någon, eller något. Jag litar på att bilen startar och jag litar på att min fröken vill mig väl. Jag litar på att min familj samarbetar med mig. Jag kan också lita på ett löfte någon givit mig. Men löftet kan brytas, bilen kan åldras, familjen förändras, därmed påverkas också förutsättningarna för att jag ska kunna lita på...Litar jag på något så behöver jag bevis eller svar på mina frågor. Att fråga eller undersöka kan vara ett sätt att orientera sig på nytt, att veta vad man nu kan lita på.

Att lämna förtroenden, det kan jag göra till någon jag litar på. För jag vet att den personen vårdar förtroendet. Det är en aktiv handling från mig, ett ställningstagande. Ett förtroende kan handla om att jag litar på att du tar ditt ansvar, i hemmet eller på jobbet, jag litar på att du är en del av min familj, mitt liv, att vi ska hjälpas åt. Ett förtroende kan också innebära att lämna över något viktigt i någons vård- en hemlighet, en bikt, ett barn. En vädjan om hjälp när man inte räcker till, saknar tid, plats eller utrymme. Det är inte upp till mottagaren att ta emot förtroendet, det finns inga krav att ställa. Jag kan aldrig förberå någon annan om jag beslutar mig för att lämna ett förtroende och det bryts. Det är på mitt ansvar förtroendet är lämnat, det var mitt val. Mottagaren måste få misslyckas, jag som givare måste vara beredd på att lämna något när jag lämnar förtroendet. Visst kan det göra ont om det inte faller väl ut, men det finns inga förklaringar att kräva av min bundsförvant. Jag har gjort en felbedömning.

Tillit är något helt annat och mycket större. För mig har tillit med hjärtats sanning att göra. Även om jag inte kan veta och förstå allt i en relation så kan jag känna tillit till en person. Jag kan veta med min själ och mitt hjärta att denna person i ett livsperspektiv kommer att göra mig gott och tvärtom. Där det finns kärlek, blåser tvivlet undan. Där är förlåtelse och rätt och fel allt mindre viktigt. Jag känner tillit. Det är starkare än att lita på. Tilliten gör mig tillåtande och generös, inga försäkringar behövs. Tillit är också något ömsesidig. En person som jag känner tillit till omfattar jag, och den omfattar mig. Det finns ingen enkelriktad kärlek. Kärleken går heller inte att styra över. Har två människor ett kärleksfullt förhållande så har de också förutsättningar att känna tillit till varandra. Upphör det kärleksfulla bemötandet från någon part- så kommer i förlängningen tilliten att brytas. Vad ett kärleksfullt bemötande är varierar från person till person. Man måste lyssna på någon annans hjärta, med sitt eget. Vara intresserad av att dela och älska- inte bestämma sig för det, utan bara vilja. Därför går det heller aldrig att klandra någon om inte kärleken finns. Det är så enkelt, och kan vara så svårt. Man kan vara lycklig över kärleken, om man har den, och se till att vårda den- det är allt.

Till sist förtröstan, det kan man ha om man har en tro, om det finns ett hopp, om man ser en framtid. Det känns som något medeltidsaktigt, men ibland undrar jag...om inte nutidsmänniskan skulle må bra av en stor portion förtröstan. Då tänker jag inte på den medeltida förtröstan som springer ur gudfruktan. Utan en förtröstan som kommer sig av tilliten till mänsklighetens goda krafter.

Skulle rosenkvarts kunna skänka männskligheten förtröstan? Nja, det är nog helt annat det kommer an på. Tror jag. Men man kan ju aldrig veta.

Jag fick ett frågebatteri av Nike...här ser ni mina svar..

1. VAD HETER DU?
Det är ingen som vet, jag anar det ibland men vet inte heller. Jag döptes iaf till Anette och det har alla kallat mig tills nu- även om ingen vet hur de ska stava det.

2. VAD ÄR DET FÖR FÄRG PÅ BYXORNA DU HAR PÅ DIG?
Mörkbruna

3. VAD LYSSNAR DU PÅ JUST NU?
Le Marc "Starkare än ord"

4. VAD GJORDE DU IGÅR KVÄLL?
Gosade med pojkarna, sov, såg på WIRE IN THE BLOOD- världens snyggaste, sexigaste, mest intuitiva och kloka psykolog- Tony Hill besöker Texas. Tur jag och Eric slipper slåss om honom- han är trots allt bara en figur i en tv-serie...Fast jag skulle ju vinna ;-P

5. VAD VAR DET SISTA DU ÅT?
Sjömansbiff med en massa sallad. (OK- jag åt visst en godis till kaffet nyss. Men eftersom jag håller fast vid att jag inte äter godis så gills det inte)

6. HUR ÄR VÄDRET HOS DIG JUST NU?
Grått, ruggigt

7. DEN SENASTE PERSONEN DU TALAT I TELEFONEN MED?
Fina Angelina Ballerina

8. DET FÖRSTA DU LÄGGER MÄRKE TILL HOS DET MOTSATTA KÖNET?
Själen- förmågan att vara närvarande och nära

9. GILLAR DU PERSONEN SOM SKICKADE DETTA TILL DIG?
Mycket, mycket

10. HUR MÅR DU IDAG?
Bra, jag känner mig som en uppstoppad säl som inte sovit på två dygn- därav kaffet.

11. VILKEN ÄR DIN FAVORITDRYCK?
Tomatjuice

12. FAVORIT ALKOHOLBASERAD DRYCK
Tequila

13. FAVORITSPORT?
Alla som jag själv klarar av att utöva. Favvisar är innebandy, längdskidåkning, löpning, handboll. Sport skall upplevas, inte betraktas. (nuförtiden upplevs mycket litet sådant....0 )

14. HÅRFÄRG?
Mörkblond fast alltid färgad lite mer röd.

15. ÖGONFÄRG?
Melerade- grå-blå med stänk av brunt.

16. SOLUPPGÅNG ELLER SOLNEDGÅNG?
Båda- Man börjar med att se solnedgången och sitter vaken hela natten vid en eld och väntar in soluppgången och fågelkvittret. Sedan kan man somna skönt.

17. SYSKON OCH DERAS ÅLDER?

Maria 30. Och min hjärtas syster Anna förstås 33.

18. VAD GÖR DU? (PLUGGAR, JOBBAR?) VAR?
Rådgivare inom synfrågor på specialpedagogiska institutet (och nej, man kan inte svara så i telefonen)

19. SENASTE FILMEN DU SÅG?
Bee story- egentligen en film om vad det är att bygga ett samhälle och solidaritet, att alla behövs. Men barnen upplevde nog något helt annat.

20. ÄR DU KÄR?
Mycket, mycket. Jag tror jag kommer att förlora förståndet. Men det är helt ok. Det är inte så nyttigt att vara förståndig heller.

21. FAVORITDAG PÅ VECKAN?
Lördag och Måndag

22.FAVORITHOBBY?
Läsa, sova, älska, äta, spela gitarr, skriva, möblera om, stöka till det

23.ÄR DU FÖR BLYG FÖR ATT BJUDA UT NÅGON?
Det verkar inte så, inte om det är viktigt för mig. Annars lyfter jag inte ett lillfinger.

24. FAVORITMUSIK?
Allt mellan himmel och jord utom deathmetal.

25. SOMMAR ELLER VINTER?
Alla, alla årstider. Jag skulle inte stå ut med att bo någonstans där inga fanns. Isåfall skulle min motivation att vara miljömedveten upphöra bara för att få uppleva förändring- inte riktigt kanske men nästan.

26. KRAMAR ELLER KYSSAR??
Kyssar, då är man ju så nära att man lixom kramas samtidigt.

27. SAMBO ELLER SÄRBO?
Sambo

28. TE ELLER KAFFE?
Grönt- the

29. VILL DU ATT DINA VÄNNER SKA SVARA?
Det vore roligt....men bara om de har lust och tid.

30. VEM ÄR DET STÖRST CHANS ATT HON/HAN SVARAR?
Kina ?

31. VEM ÄR DET MINST CHANS ATT HON/HAN SVARAR?
Pappa

32. HUR BOR DU?
I ett tegelhus vid en väg som en dag kommer att sprängas. Med fem andra människor av pojk-slag och en som bara kittlas lite i magen och som jag tror är en flicka.

33: VAD LÄSER DU FÖR BÖCKER?
Alla möjliga, just nu tre. En skönlitterär: Martin Davies Trollkarlens trast. En skildring av människans livskraft och lust: Anita Goldman Guds älskarinnor och Jörgen Sjöströms Newton och gravitationen- på himmelen och på jorden.

34. FAVORITFÄRG?
Grönt är skönt....Fast ibland känner jag mer för lila- bara som färg sett aldrig på något föremål.

35. FAVORITSPEL?
The golden compass

36. KAN DU NUDDA DIN NÄSA MED TUNGAN?
Nix- vad ska det vara bra för?

37. KAN DU KORSA ETT ÖGA ÅT GÅNGEN?
? Ögonen ska väl sitta där de sitter...och gärna peka åt det håll man tittar....

38. ÄR DU ROMANTISK?
Jo, när andan faller på så kan jag vara det...

39. SKULLE DU SÄGA SJÄLV ATT DU ÄR LYCKLIG?
För det mesta. Det är nog med lyckan som med årstiderna...tror jag. Lycka är ett tillstånd när man vill att tiden ska stå stilla för man har ett sådant där moment- ett ögonblick en kort stund. Om Denna stund verkligen tog över och höll ut genom tiden- så skulle jag nog inte längre beskriva det som ett tillstånd av lycka. Mer fågenskap.

40. VILKA HAR DU SÄNT DETTA MAIL TILL?
Människor jag tycker om och som jag tror är intresserade av mig.

41. VAD SKA DU GÖRA IMORGON?
Hämta Hampus hos mormor och på kvällen skjutsa barnen till Magnus.

42. VAD ÄR KLOCKAN JUST NU?
13.55

43. Mest besökta nätsajt?
Institutets nätwebb...

Jag älskar fullmånens sken. Månen är också en symbol för det dolda, det mystiska, det kvinnliga. Naturens krafter, det som är...magin och känslan. Den inre högre rösten bärs fram i månskenet. Glöm aldrig att lyssna....

Hon är nattens härskarinna, där hon hänger på himlavalvet och blickar ner på oss med sitt outgrundliga ansikte.
Hon är den trefaldiga gudinnan.I Nymånen föds den unga kvinnan, som med tilltagande krafter blir till fullmånen och modern som bär frukt, för att sedan i avtagande måne bli till den gamla, visa häxan som bereder väg till förändring.

La Luna

En månskära

en strålande skiva

delar hemligheten

döljer helheten

Låter sig beskådas

därigenom beskrivas

därigenom begränsas

lilla månskära

så viss om det hela

De som betraktar

ser en månskära

så lysande och skälvande

tunn och skör

De som berättar

kan beskriva

månens cykel

himlastenens egenskaper

Storheten

bär månskärvan

i sin skugga

en hemlighet

För dem att se

som bär ödmjukheten

högt i sitt hjärta

För dem lyser skäran

Nu är helgerna överstökade. Imorgon åker jag till Stockholm, för att fortsätta med min magisterutbildning. Det ska dessutom bli skönt att komma iväg en stund, i ensamhet. Ikväll åkte jag upp på Varvsberget och stod i snön och blåsten och bara slappnade av. Sådana relaxanläggningar finns inte på denna jord som att stå och lyssna och småprata med moder natur.

Ha det gott!

Julfirandet...
Vi åkte hela dagen den 23:e och kom fram på kvällen. Jag hade handlat kvällen innan så när vi väl var inpackade i bilen var det bara att köra...mot skogen. Med en skön känsla i ryggen, för det mesta var ordnat för julfirandet med pojkarna. Bara den berömda och sällsynta dammsugningen återstod...

Som vanligt när Eric och jag är i farten samtidigt far vi på känn fram efter farlederna- målet kan vara klart, vägen dit te sig uppenbar. Tidigare har detta orienteringsmönster lett till att vi fått mycket motion....den här gången visste vi till sist inte vilken väg vi var på och var vi skulle svänga. Tack och lov gick det bra att ringa uthyrarens föräldrar och kolla läget.

Min älskade och jag...vid målet till sist
Som genom ett trollslag sken fullmånen över oss, med renande helande strålglans redan första kvällen. Vi tog oss en skön kvällspromenad efter att ha packat ur och insöp den ljuva luften och den mjuka stillheten.

Det var skönt och lugnt, eldade gjorde jag med en väldig iver. Det bästa med det var att man var tvungen att gå omkring nästan helt utan kläder- eller helt utan klder :-) Förutom eldandet så läste vi, sov länge på mornarna, promenerade...Jag klev upp först och gjorde upp eld, kröp ner igen också sov vi vidare. Jag läste ut hela min julklappsbok stardust, den var riktigt bra.



Under en av våra promenader mötte vi några fina färdkamrater. Ett par ryttare på häst, efter dem trampade ett par åsnor på saktmodigt och flitigt. De tycktes vara av uppfattningen att de behövde hålla rätt på oss. Antingen så kände de igen det uppdrag Åsnan som bar Maria till stallet en gång i tiden- och tänkte att de kunde bära mig. Eller så trodde de att vi också var ett par åsnor. När så Eric klev ut i snön för att fotografera ett träd gav till sist den ihärdigaste åsnan honom en avmätt blick och trampade vidare. Jag tror att de tyckte att vi verkade tjuriga och dumma som...ja- människor kanske?

Stugan var urmysig. Den var en gammal fäbodstuga med nybyggt grästak, öppenspis, järnspis, bastu, fräsh toa...Vi använde inte gasolspisen en enda gång. Däremot bastade framförallt Eric.



Sängen såg urmysig ut och var så skön, den var uppbyggd så det såg ut som den värsta prinsessan- på- ärten-säng...Vid sängen hängde dessutom en drömfångare. Tröttheten stor. Det verkade ju som upplagt för att sova skönt...Det gjorde vi också - vi sov jätteskönt. Men aldrig i mitt liv har jag drömt så intensivt. Alla tre nätter och vi båda drömde som om det gällde livet. När man vaknade visste man liksom inte om man sovit, eller varit i en annan värld där väldigt mycket hände, hela tiden. Drömfångare- pyttsan. Antingen var det en drömfångare- som verkligen behövdes. Eller så var det en drömförstärkare. Det får vi väl aldrig veta...

Jag hoppas det finns några drömmar kvar för detta år också...att inte alla blev kvar i fjällen.