Brudarna i familjen rockar loss...
Jag och Liv spelade lite, jag på guran och Liv på sin mystiska mask som är kombinerad öga-handträning/ finmotoriskt gym och piano...Det blev mest svenska gamla godingar a la Kent, Afzelius och Gerdestad. Var gång jag började på en ny låt, plinkade hon ivrigt på sitt instrument.
Sedan kände sig Liv så tonårsaktig och frigjord att hon drog iväg ända ut i hallens skumrask av skor, dammråttor och mörker....i 30 sekunder. Jag tänkte att hon skulle ge sig på att försöka fara uppför trappen. Men det blev inget med det. Hon nöjde sig med att kolla i dojorna en smula. Trappåldern, verkar befinnna sig några veckor bort ännu.
Irri, birri, arg...
Nu går skam på torra land:Mina båda pojkar spelar hockey. Det bästa i livet, det är när flera lag möts på ett så kallat sammandrag. Säger Hampus, 6 år född 2002. NU har de kommit på att det egentligen är 01:ornas lag. Så 02:orna och 03:or ska inte få vara med på det sammandrag. Som äger rum om 7 dagar!!! Om det blir platser över så ska de 5- 6 åringar och är mest intresserade och bra utvecklade få vara med. Alla dessa småspelare med föräldrar som slitit så, som alla vill så mycket. Som spelat mot killar mycket större än dem själva när antalet spelare födda 01 inte räckte till...H stod målvakt tre matcher en och samma dag, fast han aldrig ens provat det tidigare- DÅ behövdes han...
Tror ni jag tänker stå i någon cafeteria eller städa några golv, efter ett sammandrag som utesluter och där man säger att alla som är med i laget, är plötsligt inte med i laget...icket!
Såhär står det i klubbens stadgar:
Ska jobba för....god sammanhållning och ansvar för sina medmänniskor.
Målet med verksamheten är att skapa en klubb med en sportslig- och social särprägel, där glädje och lust kring idrottandet ger bra utveckling för spelare, ledare, föräldrar och grupp.
Hur tar man med ett sådant beslut ansvar för sina medmänniskor, vilken är den sociala och sportsliga särprägeln?
Vilka av mina principer bryter detta mot?
Solidariteten: Förr behövdes de små, och har bidragit till att 01:orna fått spela....NU behövs de inte längre. Då kan man bara kasta dem åt sidan?
Det lekfulla inslaget: I idrott på denhär nivån, är det ett stort msistag att föra in element som bidrar till konkurrens och utslagning.
Demokratin: Med ett medlemskap i ett lag följer skyldigheter, men också rättigheter. Dessa barn har skyldigheterna gentemot laget kvar, men inte rättigheterna?
Lustfyllt lärande: Att uppmuntra glädje och motivation. Är viktigt för lärandet. Hur ska tränarna kunna uppmuntra barnens intresse, när de samtidigt säger att de "mest" intresserade kan få vara med. Hur avläser tränarna vilka som är "mest" intresserade av så unga barn. Om någon håller på att tappa motivationen, så har klubben ett ansvar över att hjälpa denne unge spelare att hitta lusten och glädjen igen. Hur gör man det om man inte får vara med? Intresse är ingen prestation, intresse är en förutsättning för lärande!
Såhär säger Riksidrottsförbundet om barnidrott.
En bok om leken inom idrotten. Från recentionen:Leken inom idrotten vänder sig till dig som är ledare för barnidrott och vill lära dig mer om lekens betydelse för barns utveckling. Att lek är naturligt för barn känner du säkert till men visste du att det är avgörande för ett barn att få leka för att kunna utvecklas på ett positivt sätt?
Leken inom idrotten beskriver vad lek är och vad barn lär sig genom att leka. I häftet finns ett antal frågor med uppmaning till dig att fundera över hur idrott kan göras mer lekfull för barn.
Innehåll:
Min rätt till idrott. Ett arbetsmaterial för tränare och klubbar om barns idrottande. Kanske något att tipsa vår klubb om...Ur recentionen:Min rätt till idrott är ett processmaterial där din uppfattning och erfarenhet är utgångspunkten i diskussionerna. Du får fundera och tycka till om barns delaktighet, allsidig träning, tävlingsmomentet och om ledare inom barnidrotten.
Materialet är också ett stöd för föreningar som ska arbeta fram en policy och handlingsplan för sin egen barnidrott.
Innehåll:
Jag vill kunna!
Jag vill veta hur man sätter in gadgets på ett snyggt sätt. OCH jag vill ha dendär google varianten som gör att hela bloggen översätts till ett annat språk, precis som trolleri. Så jag har gjort att taffligt försök. Men det måste jag be om hjälp med...upptäcker jag.En annan sak som jag inte förstår: är hur jag kunde bli hockeymorsa?? Jag tycker det är jättebra att de idrottar och skjutsar gärna, men....ja.....Min Lukas han har ju alltid varit en känslig person. Men hockey diggar han. Det är klart med alla de skydd som ska på, så är det kanske i själva verket mer obehagligt att åka längdskidor än att spela hockey. Våra tränare är så bra, de är kanon. Klarar av att leda barnen på ett positivt och kontruktivt sätt. Det pratas om hur man är mot varandra likväl som speltekniska delar.
Nu ska jag slänga på mig kläderna och peppa Lukas så vi kommer i tid till träningen. Jag lät honom ligga för länge, eftersom jag snöade in med bloggmakandet. Sedan idag ska jag och Hampus ordna glasögon. Vi har lyckan att bo i ett landsting där barn får glasögonen på recept. På flera andra håll måste barnfamiljerna betala dem. Det kan leda till att barn som ser rätt dåligt faktiskt blir utan glasögon. De kan faktiskt betraktas som hjälpmedel i likhet med hörtapparat, eller blisstavla, eller permobil. Jovisst, funktionsnedsättningen är ofta av lindrig art. Men det kan ställa till mycket att se lite dåligt. Dessutom finns många, många barn som ser ordentligt dåligt. Men det är klart, för de flesta brukar det lösa sig.
Sist men inte minst idag, ska jag och Hampus sedan hälsa på en kär vän.
Ha en bra dag.
Stockholmsresan
Denna gång gick allt lite smidigare. Flygtaxin kom....Vi for....Jag var så trött, så trött...ovan att sitta ner en hel dag och efter senaste tidens influensa fick jag kämpa, ordentligt för att inte somna under föreläsningarna. Tur att det var intressant åtminstone. Som vanligt erbjöd dagarna en hel del viktiga och bra möten. Alltid stöter man på någon kollega som man inte räknat med att träffa. Härligt! På vägen hem, kunde jag inte hålla mig vaken längre. Utan slocknade i planet. Vaknade av att Lukas strök mitt hår och sade: Sov du, mamma. Jag väcker dig när vi landat. Fina, omtänksamma Lukas. Han sade också att han tyckt det varit så roligt att följa med, en bra resa - var omdömet. En förälder behöver feedback, åtmistone jag. Att höra att det man gör uppskattas och vad som varit skönt eller inte. För det är jag tacksam att Lukas ger mig.
Vi var såå nöjda med resan. Lukas lyssnade storörat och ställde mig 1 000 frågor däremellan. Vad är ett nätverk mamma? Ditt jobb verkar roligt! Vad menade du med..? Jag förklarade nätverk med att man hör ihop på ett osynligt sätt, att många som jobbar tillsammans med samma sak liksom hör ihop. Det är som att vara kär då? Svarade han...Visst kan man le åt den liknelsen först, men det är inte så tokigt tänkt. I ett nätverk där deltagarna känner att de har en samhörighet, och där de vill finnas, där de blir bekräftade, känner sig omtyckta och viktiga - DET är ett fungerande nätverk. Även om det inte är den romantiska kärleken, som bör eftersträvas i ett nätverk- så kanske det ändå är så att Lukas var något på spåren.
Jag återkommer säkert senare, eftersom jag fått en hel del tips om distansutbildning och rapporter om nätet...exemelvis communitys, wikis, bloggar och forum. Vad lär deltagarna sig i det informella och oreflekterade lärande som uppstår? Hur värnas klokskapen? Jag har själv stött på några skräckexempel. Men det ska jag skriva mer om en annan dag...Detta var en liten teaser...
Vet ni, det talas ju om digitala infödingar och digitala invandrare. Av vilka jag är det senare. Jag får lära mig och förvärva språket och verktygen. Medan Liv som redan knapprar på tangentbordet ju är en inföding....Hur känner man igen om man är det ena eller adnra? Jag fick ett sådant bra tips av kursledaren. Ett citat ur boken Musselstranden av Marie Hermansson. "I fönstret hängde en mobil med skal av blåmusslor."
En digital inföding tänker på: En digital invandrare tänker på:
Nedan ngra bilder på inköp, samt resebilder på Lukas. Liv fick en vacker t-shirt av Margot. Tack så mycket kära vän! Där står tydligen att hon är en drottning- jajjamän! EN lysande boll till Hampus eftersom jag som den usla husmor jag är tvättat den han hade i tvättmaskinen. En indianhövdning till H, eftersom vi glömde den på hotellet när han följde sist...Paraplyklubbor eftersom alla i familjen (utaom jag) är heeelt sålde på dem och de finns att köpa på Hötorget...Lukas shoppade loss på en drakaffär och på Buttericks...
Imorgon
Flyger jag med fåglarna. Ska ner till Stockholm på en kurs. Lukas hänger med mamma på jobbet. Jooo, ett rådjur var det som strök omkring igårnatt. Smaskade på nedafllna prytdnadsäpplen. Vi hade lust med annat än att räfsa äpplen i höstas...och det var ju bra för de rara rådjuren. Fortsätter djur-sviten med en bild av några fåglar som fröjdas åt det faktum att deta hus äntligen försetts med fågelbord. Vi hörs, på andra sidan av resan till Stockholm- åter på fredag.Ha det så gott!
Skuggor
Inatt när vi precis somnat in hördes ett hasande ljud utanför fönstret..Vad var det? En strykande bov? Var är den som gjorde ljudet nu? Det visade sig vara tre smygande, smidiga skuggor som strök runt våra knutar. I skydd av mörkret, i vargtimmen. Inte ens månen sken över dem...Ser ni vem det var?
Karin Boije - Trädet
Karin Boije - TrädetNär min dörr är stängd och min lampa släckt
och jag sitter svept i skymningens andedräkt,
då känner jag runtomkring mig röras
grenar, ett träds grenar.
I mitt rum, där ingen annan bor,
breder trädet ut en skugga så mjuk som flor.
Det lever tyst, det växer väl,
det blir vad en okänd menar.
Någon andemakt, någon hemlig makt
har i trädets gömda rötter sin vilja lagt.
Jag är rädd ibland och frågar ängsligt:
Är vi så säkert vänner?
Men det lever lugnt, och det växer still,
och jag vet inte vart det strävar och vart det vill.
Det är ljuvt och trolskt att bo så nära
en som man inte känner...
Vilolet hill
Coldplays texter, så enkla, så sköna...för mig. Finner jag en text med snö i (som LW:s musik) så blir jag dessutom så glad....Denna, Violet Hill...känns dessutom helt rätt i tiden. För vad är det som avgör vilken sanning som råder i världen? Påven, prästerna, politikerna, USA:s president? Och på vilka grunder vet de att de gör kloka val? För att de har gud med sig, som Mr Bush så många gånger uttryckt när han "hjälpt till" i världens hörn. Eller påven, som nu tycks ha fått direktiv från Gud fader att inte längre bannlysa ett prästbrödraskap som har haft medlemmar med högst tveksam iställning till människorna och kärleken.
Was a long and dark December
From the rooftops I remember
There was snow
White snow
Clearly I remember
From the windows they were watching
While we froze
Down below
When the future's architectured
By a carnival of idiots on show
You'd better lie low
If you love me
Won't you let me know?
Was a long and dark December
When the banks became cathedrals
And the fog
Became God
Priests clutched onto bibles
Hollowed out to fit their rifles
And the cross was held aloft
Was a long and dark December
From the rooftops I remember
There was snow
White snow
Clearly I remember
From the windows they were watching
While we froze
Down below
When the future's architectured
By a carnival of idiots on show
You'd better lie low
If you love me
Won't you let me know?
Was a long and dark December
When the banks became cathedrals
And the fog
Became God
Priests clutched onto bibles
Hollowed out to fit their rifles
And the cross was held aloft
You can´t play on Broken Strings
James Morrison och Nelly Furtado.
You can't play on broken strings
You can't feel anything that your heart don't want to feel
I can't tell you something that ain't real
Vad består livet av, vad är sant, för dig. Det är din sanning. Den är verklig. Så många verkligheter som möts var dag. Mellan människor. Om vi bar det som en sanning i vårt hjärta, när vi möter andra människor. Var och en bär sin egen sanning, sin verklighet. Som är lika riktig som min, även om de inte är kompatibla eller rentav kolliderar. Det är till och med så, att vad jag skulla vilja och vad som verkligen är sant i mitt hjärta. Kan vara olika saker. Så vad är "sanning", egentligen?
Försök därför aldrig spela på någon annans strängar, du vet inte hur de är stämda. Säg inte "jag är expert" på DIN melodi, jag har hört den förr. Var istället glad över att få lyssna, medveten om att själva lyssnandet i sig är en tolkning. Spela däremot på dina egna strängar, så vackert du förmår. Din melodi, stolt och klart så andra får höra och låta sig inspireras, men utan att kunna imitera.
Och om strängarna brustit, lyssna än mer varsamt medan den som strängar om prövande och försiktigt först sätter strängarna och sedan stämmer dem- efter sitt öra. Stör inte den sköra processen. Går dina egna itu, ge digsjälv samma utrymme och respekt inför omsträngandet.
Blä
Stalker
Liv blir förföljd av babygymmet, som hon vuxit ifrån...den har fastnat på gåstolen. Så ovärdigt!
Om ni själva är intresserade av att göra karrär som stalkers, så finns en hemsida där det hålls koll på kändisar, med karta och allt...herregud!
Om ni själva är intresserade av att göra karrär som stalkers, så finns en hemsida där det hålls koll på kändisar, med karta och allt...herregud!
Alvedon i mina drömmar
Efter två dagar med 40+ feber, hallucinationer, huvudvärk och hosta har nu Lukas återhämtat sig. Hampus blev också sjuk. Idag sjuknade jag själv i, eller igårkväll. H fick vara hos sin pappa och L hos mig, ibland är det faktiskt fördelar med att bo åtskilda. Men nu är jag riktigt däckad. Petade i mig alvedon imorse, satte mig isoffan för att invänta effekten. Men Liv på magen och tittande på teletubbies. Jag var så yr att jag inte ville bära henne till skötbordet förrän jag kommit till sans. Idag skjutsade jag Lukas till sin pappa, det var som att sprigna maraton. Liv är pigg och glad, vilket jag är mycket tacksam för. Och min fina Lukas, han strök mig på ryggen och sade "Idag är det nog abra jag som kan skotta snö" Det har kommit mängder och ungen tänker gå ut och skotta eftersom jag verkar för sjuk. HAn är så omtänksam och hjälpsam. Äslkade barn.
Nu; dyker jag ner i soffan och håller koll med ett öga på Liv. Återkommer och svarar på kommentarer när näsan åter är ovan vattenytan.
Brisbane A H 3
Nu är influensan här i vårt hus. Vi hoppas att det passerar så lugnt som det går. Det är Lukas som hämtade den på hockeysammandraget. Som för övrigt var den roligaste dagen i hela januari, enligt honom. Nu hostar han, har hög feber, värk i huvudet och ögonen. Trött, trött och får så mycket alvedon jag kan ge.Såklart var jag tvungen att läsa på och det gjorde mig inte särskilt munter: Viruset som kallas för -Brisbane A H 3 är av samma typ som Hongkong-influensan, som orsakade den senaste världsomspännande pandemin i slutet på 60-talet. På netdoktor.se beskrivs ifluensa av en Sven Britton, Professor på Karolinska universitetssjukhuset. Symptom och vad man kan göra. Tydligen är¨årets influensa en typ B och man beräknas bli däckad i ca 4 dagar. På vissa håll står att småbarn bör vaccineras och på andra håll att det inte är bra och att småbebisbarn klarar influensan bättre än vuxna.
Vad innebär det, undrar jag?
Så, idag kommer bloggandet att ligga på sparlåga. Säkert några dagar framöver också. Tror jag...men inte vet jag. Svarar på kommentarer senare. Ha det så gott!
En nalle till alla
Och då menar jag inte, att alla borde ha en mobiltelefon. Det finns det tillräckligt många som förespråkar det ändå. Jag uppskattar verkligen min mobil och använder den mycket. Men jag kommer också ihåg min tonårstid då sådana tingestar inte fanns. Det blev mer av samtal innan och efter, tror jag. Mellan barn och föräldrar. Var ska du, med vem, vilken tid gäller. Hur tar du dig hem. Det kallar jag omsorg och kärlek. Nu kan en tonåring liksom ringa och tro att limon står och väntar...Föräldrar invaggas i falsk säkerhet, jag får ju alltid tag på min unge och därför är det lugnt....När min äldsta var 6 frågade han när han skulle få en mobil, för några i hans klass hade redan...och så vidare. Svarade jag att det är aktuellt långt senare, kanske när du går på högstadiet och har råd att äga en mobil och förstår att ansvara över den. Dessutom är det inte bara bra med sådana, och hur tänkte du använda den?
Det finns ju tydliga och otydliga tecken på att mobilen avger strålning som kanske inte är så hälsosam. Forskarna är oense. Branchen svarar med att testa telefoner, och för den medvetne konsumenten finns jämförelser i diverse tidningar. Det är såklart svårt att veta vad som är vad. I dagens samhälle finns många källor som strålar, förutom bakgrundsstrålning, gifter i naturen, maten etc...så vad gör att vi predistrineras till vad. Så longitutdinella studier som behövs för att säkra sambanden, enligt mitt tyckande, har inte kunnat göras ännu.
Fast Aftonbladet, har förstås för allas bästa nosat reda på en studie som kan skrämma och skaka om. Som presenteraas som sanning. Nu när det är vinter finns ju inga födelsemärken att varna om...Där kan man på bild se hur mycket hjärnceller som dött av redan en liten mängd strålning. Strålningen ligger långt under mobilers gränsvärde och man pratar om passiv strålning, som passiv räkning ungefär...
Nu till saken: NALLAR (att jag alltid, alltid drabbas av skriv-iver...orden rinner över tangentbordet...)Om alla gick omkring med en nalle i bröstfickan. Då skule nog värleden vara snällare. Ett tag när jag arbetade som specialpedagog hade jag en god liten nallevän med mig. Helen. Ibland fick hon sitta med på bordet under möten, eller när jag arbetade med elever. Jag gjorde ingen grej av det...men det var ett litet expriment jag hade..med hypotesen att en nalles närvaro gör klimatet mjukare på något sätt. Jag tycker det fungerade. Helen kom till mig genom en god vän, hon sade: Här är Helen, hon är snäll men bestämd och hon vill ha kramar. Jag är ju ingen sådandär mjukdjursfantast...men ändå...den lilla nallen. Blev lite speciell. Just nu vet jag inte var hon håller hus. Får ta och leta. Hon fick senare en stilig kavaljer som se rlite stroppig ut, min sambo fick hon av mig. Honom döpte vi till Hermes. Han är lite uppe i sin yllemössa men vääääldigt fin och snäll. Lite tankspridd kanske.
En nalle till folket, tack!
Jag tänder ett ljus
Idag var en omskakande och märklig dag. På flera sätt. Jag var på hockey med pojkarna, livet rumlade fram som det så ofta gör i en storfamilj. Lite trött och kanske kunde jag fått sova mer...men vad är väl det när man får perspektiv på saker och ting....
Livet med dess krumbukter och omständigheter visade sin skuggsida idag. Mina tankar går till några personer jag känner, egentligen på ganska långt avstånd nuförtiden. Men som någon gång i livet betytt något för mig och som nu tvingas igenom förändringar som inte de valt själva. Jag vill därför tända ett ljus för er. Även om ni aldrig ser det och inte får veta det så finns ni i mina tankar. 
Imorse ringde min pappa och berättade något alldeles ofattbart. Grannens flicka har en pojke i min ålder, 8 år. Han förolyckades igår på sin skola. Så hemskt och onödigt. Mina tankar finns hos familjen.
En gammal vän har fått diagnosen MS och för en kamp med sin kära familj tätt intill. Jag önskar dig och de dina allt gott.
En annan gammal vän är mitt i en separation, har jag fått veta. Hur och varför och när, vet jag inget om. Men det är en krävande och ibland kärvande process. Jag hoppas du, din fd sambo och dina barn kommer igenom förändringen på ett gott sätt.
Lammköttet
Det är jag det...he,he...satte visst i halsen....Nja, jag är visserligen en aning yngre, 19 år än min älskling...men så ser vi verkligen inte på saken. Idag blev lamm till middag. Som jag planerat och längtat efter så. Att få laga god mat till min älskade. Duka fint. Tända ljus. Det var sååå gott. Givetvis lyckades jag inte använda ett recept...utan mixade två. Men det var himmelskt...Efter en dag som såg helt annorlunda ut, men det vill jag inte berätta om med en gång. Därför kommer först några bilder.
En sexbarnsmammas dag: Morgonen: H vaknade 7.00 och ropade, pigg som en kyrktupp. Packade iväg H på hockeyträning 9.00, kom ihåg att ta ut pengar till L på vägen, Lukas följde med och skeppades vidare på hockeysammandrag 9.20. Hem och fixa lite, kolla till familjen och bloggen, 10.10 heja på H och Sedan duscha H. Hem, matade och sova ner Liv, blogga klart inlägget "ilska" bädda etc...H och Adrian till stan för att få lite mys på fik med Eric. 13.00 iväg till Sammandraget, pratade med en god vän under resan. Hejade och njöt av att se L och hans lag spela och fröjdas. 15.30 var sista matchen slut...hem och ordna och komma i stämning. I badet med min älskade som ska få en fin kväll...sedan gjorde sig resten själv....
Innan middagen, Däremellan och under tiden...var Liv onöjd, men blev tillsist glad när hon lyckades skaka tändstickor ur asken, (lugn, jag hade stenkoll..) det delades lördagsgodis i tredjedelar (matematikundervisning) och lite annat småpyssel...Matematikundervisningen påbörjades för övrigt redan under sammandraget: Hur ska du dela 8 remmar på tre barn? Kilo betyder 1000, hur många meter är det då till stan, hur många gram väger du då...etc...det är både bra och dåligt att ha två föräldrar som är före detta mattelärare, och bara har sina barn att utöva det roliga yrket på...
Sedan var det dax för Liv att bada, ner i badet med min älskade och Liv. När Liv badat klart fick han i vanlig ordning sin goda bok och dessutom det som var kvar av vinet. För en gångs skull, är det inte jag som slagit sönder en sak...jihoooo! Denna dag ska jag gömma i mitt hjärta som en dyrbar skatt. Livet är underbart och ganska fartigt emellanåt!
En sexbarnsmammas dag: Morgonen: H vaknade 7.00 och ropade, pigg som en kyrktupp. Packade iväg H på hockeyträning 9.00, kom ihåg att ta ut pengar till L på vägen, Lukas följde med och skeppades vidare på hockeysammandrag 9.20. Hem och fixa lite, kolla till familjen och bloggen, 10.10 heja på H och Sedan duscha H. Hem, matade och sova ner Liv, blogga klart inlägget "ilska" bädda etc...H och Adrian till stan för att få lite mys på fik med Eric. 13.00 iväg till Sammandraget, pratade med en god vän under resan. Hejade och njöt av att se L och hans lag spela och fröjdas. 15.30 var sista matchen slut...hem och ordna och komma i stämning. I badet med min älskade som ska få en fin kväll...sedan gjorde sig resten själv....Innan middagen, Däremellan och under tiden...var Liv onöjd, men blev tillsist glad när hon lyckades skaka tändstickor ur asken, (lugn, jag hade stenkoll..) det delades lördagsgodis i tredjedelar (matematikundervisning) och lite annat småpyssel...Matematikundervisningen påbörjades för övrigt redan under sammandraget: Hur ska du dela 8 remmar på tre barn? Kilo betyder 1000, hur många meter är det då till stan, hur många gram väger du då...etc...det är både bra och dåligt att ha två föräldrar som är före detta mattelärare, och bara har sina barn att utöva det roliga yrket på...Sedan var det dax för Liv att bada, ner i badet med min älskade och Liv. När Liv badat klart fick han i vanlig ordning sin goda bok och dessutom det som var kvar av vinet. För en gångs skull, är det inte jag som slagit sönder en sak...jihoooo! Denna dag ska jag gömma i mitt hjärta som en dyrbar skatt. Livet är underbart och ganska fartigt emellanåt!
Hjälp!!! Jag har fått en award...
Jag har fått en sådandär award och jag blir glad men förvirrad. Hur uppför man sig och varför och...Härnedan är mina helt ärliga tankar och känslor, och jag hoppas att jag inte nu - ännu en gång - är för ärlig- eller tydlig -eller otydlig -
Herregud så nojig jag blir!
OK...lugn på tåget..Först och främst:
Tack snälla snälla Gladana för den fina utmärkelsen och framförallt berörde dina ord mig, att du uppskattar att jag finns här och där, i bloggosfären. Tack, allra ödmjukast! JAg blir generad och....glad...
Såhär skrev jag till Gladana:
Herregud så nojig jag blir!
OK...lugn på tåget..Först och främst:
Tack snälla snälla Gladana för den fina utmärkelsen och framförallt berörde dina ord mig, att du uppskattar att jag finns här och där, i bloggosfären. Tack, allra ödmjukast! JAg blir generad och....glad...
Såhär skrev jag till Gladana:
Tack rara du, men jag skojar inte när jag säger att jag är socialt inkompetent ibland och översocial ibland och alltid vill förstå alltings mening. Jag förstår att det innebär att du uppskattar mig och tack, det är mycket och högst och sant ömsesidigt. Det var mycket rara ord du skrev jag känner mig betydelsefull och det är skönt! Nu ska fundera på vad detta kan innebära. Kram, från en överanalyserande och förståelseorienterad-i-överkant brud...
Såhär såg awarden ut...
Och nu har jag ingen aning om hur jag vill eller borde göra...
PUSS på er alla underbara bloggisar!
Grönt är skönt
Min älskade är på resa, över natten. Jag ska ligga på hans kudde och snusa. Fast jag är så frihetsberoende och njuter av att han får rå sigsjälv, så längtar jag redan. En gång sov jag med hans jacka mot näsan! Jag är helt galet förälskad. Dessutom har jag ju något att se fram emot. Imorgon ska vi först duka fint till barnen. Senare på kvällen, när huset stillnat får vi en egen stund. Jag har köpt ett par stora gröna vinglas, gröna ljuslyktor, servetter och bordstabletter. En present var får vi också, för att vi är så fina föräldrar och gör ett kanonjobb mitt i verkligheten med en massa relationer och hänsyn. Lite utrymme och tid för oss som kärlekspar eller individer.Långa ljus glömde jag visst men det ordnar jag imorgon.
Så länge önskar jag min älskade god mat, god sömn - ostörd sömn en hel natt, trevlig samvaro på kvällen och ensamhet i rummet, som är så ovanlig. Puss!
På menyn står lammkotlett. Jag har funnit två intressanta recept. Om jag lyckas finna inspiration bör resultatet likna någon av de två bilderna nedan..
Dunkla rum- PMS a la Winnerbäck
Är det någon som vill veta hur PMS kan vara. Sådan som sätter sig i själen och sliter och biter?
Det drar en skugga utmed murarna ikväll, den är sval och förtegen. Du har sett den i ögonvrån förr när du vandrat de tomma stegen.
Jag vill inte få in den här världen
den är så tom och tyst och tvär.
Och min tunna karaktär
bara vrider och vänder sig.
Jag lyssnar inte längre, jag stänger fönstret
Inget värt nåt, som inte inger hopp
Jag rusar inte längre erat lopp
Jag står kvar, ser ingen plats för mig i mönstret
Jag gömmer mig
Jag värjer mig
Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
Hon hade tappat allt igen, varenda mening, varje hopp
Hennes utsikt var en botten, hennes drömmar var en flopp
Vi är vallfår i vargarnas tid, och det är gamarnas klockor som ringer
inget ljust där vi irrar och springer runt i våra dunkla rum
För att muntra upp mig, ska jag titta på en kortversion av Lars Winnerbäck- filmen. Han den underbara poet som skrivit alla ord härovan...
Det drar en skugga utmed murarna ikväll, den är sval och förtegen. Du har sett den i ögonvrån förr när du vandrat de tomma stegen.
Jag vill inte få in den här världenden är så tom och tyst och tvär.
Och min tunna karaktär
bara vrider och vänder sig.
Jag lyssnar inte längre, jag stänger fönstret
Inget värt nåt, som inte inger hopp
Jag rusar inte längre erat lopp
Jag står kvar, ser ingen plats för mig i mönstret
Jag gömmer mig
Jag värjer mig
Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
Hon hade tappat allt igen, varenda mening, varje hopp
Hennes utsikt var en botten, hennes drömmar var en flopp
Vi är vallfår i vargarnas tid, och det är gamarnas klockor som ringer
inget ljust där vi irrar och springer runt i våra dunkla rum
För att muntra upp mig, ska jag titta på en kortversion av Lars Winnerbäck- filmen. Han den underbara poet som skrivit alla ord härovan...
Jag försökte laga mat
Om någon hyser några som hellst illusioner, om att en sexbarnsmamma måste vara duktig på att laga mat kan jag härmed meddela att det är en stor fet missuppfattning! Jag är jätteduktig på att laga mat, när jag har lust, när jag får lugn och ro till det, när jag har inspiration Jag är kort sagt en människa som är mycket kreativ och i behov av skaparkraft. Om jag försöker baka småkakor håller inspirationen i sig hela första plåten. Under plåt 2-3 bränner jag de små jävlarna så de blir svarta små högar...fnys!
Men jag är en jäkel på att renovera hus, skruva i elektiska saker, sätta kakel och annat....(nedan är mitt egenhändigt satta kakel och bänkskiva...dock har jag kvar att sätta en list...sonm synes) Så här har ni bildbevis....Tycker ni det verkar som om jag stekt Auberginnen till en FIN färg? Vi tröstar runt bordet med en fin flaska god Amarone.
Bildbevis ett och två:
Amaronevinerna är tydligen poppis just nu- jag förstår att jag som vanligt inte kommit på idén själv, fast jag aldrig sett ngn reklam för vinerna. Jag har alltså inte en unik smak utan är bara en som följer mode -strömmen, buhuuu...Det står till och med att alla älskar Amarone och att vinet har kultstatus. De finns i prisklasserna 265 - 2 970:-/ liter.
För kvällen: Håller vi oss till det som rätt och slätt heter A:
Mycket fruktigt, kryddigt, smakrikt vin med viss sötma och fatkaraktär, inslag av körsbär, slånbär, torkad frukt, choklad och lakrits.
Det står vad som är unikt med dem jämfört med andra viner på Systembolagets hemsida:
Tillverkningsmetoden, "apassimento", är unik. Man skördar som vanligt på hösten, men låter sedan druvorna ligga och torka i ungefär 100 dagar. Kvar blir russinlika druvor med hög koncentration. De krossas, jäses och får därefter ligga på träfat i cirka fyra år. Till sist tappas vinet på flaska och får ligga ytterligare något år. Men den som tror att vinet därmed är färdigt tror fel. Många amaroneviner lagras i 10-15 år.
Är dethär fin färg? Är inte det olika vad man kan uppfatta som fin?
Men jag är en jäkel på att renovera hus, skruva i elektiska saker, sätta kakel och annat....(nedan är mitt egenhändigt satta kakel och bänkskiva...dock har jag kvar att sätta en list...sonm synes) Så här har ni bildbevis....Tycker ni det verkar som om jag stekt Auberginnen till en FIN färg? Vi tröstar runt bordet med en fin flaska god Amarone.
Bildbevis ett och två:
Amaronevinerna är tydligen poppis just nu- jag förstår att jag som vanligt inte kommit på idén själv, fast jag aldrig sett ngn reklam för vinerna. Jag har alltså inte en unik smak utan är bara en som följer mode -strömmen, buhuuu...Det står till och med att alla älskar Amarone och att vinet har kultstatus. De finns i prisklasserna 265 - 2 970:-/ liter.
För kvällen: Håller vi oss till det som rätt och slätt heter A:
Mycket fruktigt, kryddigt, smakrikt vin med viss sötma och fatkaraktär, inslag av körsbär, slånbär, torkad frukt, choklad och lakrits.
Det står vad som är unikt med dem jämfört med andra viner på Systembolagets hemsida:
Tillverkningsmetoden, "apassimento", är unik. Man skördar som vanligt på hösten, men låter sedan druvorna ligga och torka i ungefär 100 dagar. Kvar blir russinlika druvor med hög koncentration. De krossas, jäses och får därefter ligga på träfat i cirka fyra år. Till sist tappas vinet på flaska och får ligga ytterligare något år. Men den som tror att vinet därmed är färdigt tror fel. Många amaroneviner lagras i 10-15 år.
Är dethär fin färg? Är inte det olika vad man kan uppfatta som fin?
Ammor
En ställföreträdande materskaNuförtiden är det inte särskilt vanligt längre. Men förr var det. Rikt folk anställde en amma till sina bebisar. Det passade sig inte för en fin dam att slänga med brösten hit och dit. Förmodligen var det mannen i huset som förfogde över dem...trodde jag ända tills jag började forska lite på saken...under 1800 talet övergavs detta sätt...
Nejdå- de skulle inte amma, eftersom det är svårare att bli gravid under amningsperioden- och det var viktigt att kvinnar forstatte vara fertil så släkten fick en arvinge..Frun var alltså varken mer eller mindre en bebisfabrik. Idag kan kvinnor för det mesta välja när och hur och hur många gånger de ska bli mamma....Jag är tacksam att det är idag jag lever...
I senare dagar har ammor anställts för att hjälpa till i fall där bebisarnas mammor inte hade möjlighet. Tänk er första hälften av 1900 talet. För sedan kom ju ersättningspulvet och sådant istället. Min morbror på 40 talet var en sådan bebis. Grannfrun på gatan, med bebis ställde upp. Ännu på 80 talet kunde mjölstinna mödrar mjölka ur och lämna till BB, som förmedlade till behövande. Detta har så vitt jag vet upphört nu också.
Tro och hopp
Sedan finns en guru som heter Amma, hon säger att kärleken är hennes religion. Namnet betyder mamma och hon sägs kunna trösta och ge villkorslös kärlek. På hemsidan kan man lsäa mer - jag blir iallafall nyfiken. Åtminstone på de andliga övningarna Sadhana och förhållningssättet.
Perversa böjelser
Och fy fasiken, det finns tydligen vuxna män som tänder på att låta sig Ammas och annonserar efter det ser jag när jag googlar. Fy 17. Hur var det med normalitet och att vara unik eller bara ovanlig nu igen. Här har jag tydlgien något att jobba med...för jag blir lätt äcklad...
Kan pappan?
Sedan har det ju diskuterats nyligen huruvida män kan och bör amma bebisarna. Om det tycker jag: Nej.
Varför jag kom att tänka på detta ord?
För jag har 100 gånger varit på väg att skriva sexbarnsamman, istället för sexbarnsmamman.
Hujedamig. Vilka låååånga bröst jag skulle ha då. Jag är rätt nöjd med dem för tillfället dock...
Kram på er
