Jag tänder ett ljus
Idag var en omskakande och märklig dag. På flera sätt. Jag var på hockey med pojkarna, livet rumlade fram som det så ofta gör i en storfamilj. Lite trött och kanske kunde jag fått sova mer...men vad är väl det när man får perspektiv på saker och ting....
Livet med dess krumbukter och omständigheter visade sin skuggsida idag. Mina tankar går till några personer jag känner, egentligen på ganska långt avstånd nuförtiden. Men som någon gång i livet betytt något för mig och som nu tvingas igenom förändringar som inte de valt själva. Jag vill därför tända ett ljus för er. Även om ni aldrig ser det och inte får veta det så finns ni i mina tankar. 
Imorse ringde min pappa och berättade något alldeles ofattbart. Grannens flicka har en pojke i min ålder, 8 år. Han förolyckades igår på sin skola. Så hemskt och onödigt. Mina tankar finns hos familjen.
En gammal vän har fått diagnosen MS och för en kamp med sin kära familj tätt intill. Jag önskar dig och de dina allt gott.
En annan gammal vän är mitt i en separation, har jag fått veta. Hur och varför och när, vet jag inget om. Men det är en krävande och ibland kärvande process. Jag hoppas du, din fd sambo och dina barn kommer igenom förändringen på ett gott sätt.
Du verkar bara få otur runtom dig. hoppas det finns lite glatt!
Tack för din kommentar. Nej, asså jag bryr mig inte så mycket egentligen. Tycker mest det är larvigt och dessutom så bojkottade dom oss med en gång coh aldrig mer ville ha kontakt med oss innan vi ens hade fått förklara oss. Dom gav oss lixom inte någon chans till förklaring. Men jag överlever. Tycker som sagt bara dom är larviga :)
Du verkar dock ha det lite "småjobbigt" Usch, vad hemskt med den där 8-åringen. Såna lider man verkligen med.
STOR KRAM
Vaknade, tittade i spegeln och förstod innebörden till ordet rugguggla;)
Ha en härlig söndag!!!
Kramizar:)
Skulle tillbaka hit igen för att tacka för att du var hos lilla mig... och sedan läste jag det här du skrivit. Fick rysningar genom kroppen och håret på armarna står fortvarande rakt upp...fy vad hemskt. Jag läste igår i tidningen om barnet som dog vid handbollen... uh...
Det är hemskt hur livet kan vara grym...
Önskar dig en fortsatt skön söndag trotts allt elände som pågår i nära och fjärran.
Kramizar:)
Fy så mycket otäckheter och jobbigheter du har runt dig...
Skönt att du iaf har din familj :)
Kram till dig!
Oj vad mycket hemskt som händer och sker i din omgivning! Vad tur att du finns där för att stötta!
Jo alla bilder på min blogg är mina egna! Om de inte är det så skriver jag det under dem. Men det är väldigt sällan jag har andra än mina bilder.
Jag använde mig av min nya Nikon D60 när jag fotade fyrverkerierna och jag hade fått den dagen innan så det var nästan det första jag fotade så jag hade inga speciella inställningar heller. Jag tror att folk brukar kunna använda sig av stativ och lång slutartid då de fotar fyrverkerier.
Hoppas du hittade något fint att fota!
Kram Sara
sv; tack för de orden! nej, men jag älskar min mamma något otroligt mycket & det här med operationerna har tagit hårt på oss alla. så jag vill inte skrapa upp alla såren igen. men framförallt vill jag inte inse att det inte är bra, om du förstår vad jag menar? kram.
Ja visst får man perspektiv på tillvaron när sånt händer runtomkring en!
Hoppas att det ordnar sig för dem - men sorg måste få ta tid.
Kram Maud
Usch jag bara ryser, läste om den olyckan och det hugger i hjärtat då ett barn förolyckas på det sättet.
Sedan alla sorger, förändrinar och vurpor livet tar,man är aldrig förbered!
