Ammor
En ställföreträdande materskaNuförtiden är det inte särskilt vanligt längre. Men förr var det. Rikt folk anställde en amma till sina bebisar. Det passade sig inte för en fin dam att slänga med brösten hit och dit. Förmodligen var det mannen i huset som förfogde över dem...trodde jag ända tills jag började forska lite på saken...under 1800 talet övergavs detta sätt...
Nejdå- de skulle inte amma, eftersom det är svårare att bli gravid under amningsperioden- och det var viktigt att kvinnar forstatte vara fertil så släkten fick en arvinge..Frun var alltså varken mer eller mindre en bebisfabrik. Idag kan kvinnor för det mesta välja när och hur och hur många gånger de ska bli mamma....Jag är tacksam att det är idag jag lever...
I senare dagar har ammor anställts för att hjälpa till i fall där bebisarnas mammor inte hade möjlighet. Tänk er första hälften av 1900 talet. För sedan kom ju ersättningspulvet och sådant istället. Min morbror på 40 talet var en sådan bebis. Grannfrun på gatan, med bebis ställde upp. Ännu på 80 talet kunde mjölstinna mödrar mjölka ur och lämna till BB, som förmedlade till behövande. Detta har så vitt jag vet upphört nu också.
Tro och hopp
Sedan finns en guru som heter Amma, hon säger att kärleken är hennes religion. Namnet betyder mamma och hon sägs kunna trösta och ge villkorslös kärlek. På hemsidan kan man lsäa mer - jag blir iallafall nyfiken. Åtminstone på de andliga övningarna Sadhana och förhållningssättet.
Perversa böjelser
Och fy fasiken, det finns tydligen vuxna män som tänder på att låta sig Ammas och annonserar efter det ser jag när jag googlar. Fy 17. Hur var det med normalitet och att vara unik eller bara ovanlig nu igen. Här har jag tydlgien något att jobba med...för jag blir lätt äcklad...
Kan pappan?
Sedan har det ju diskuterats nyligen huruvida män kan och bör amma bebisarna. Om det tycker jag: Nej.
Varför jag kom att tänka på detta ord?
För jag har 100 gånger varit på väg att skriva sexbarnsamman, istället för sexbarnsmamman.
Hujedamig. Vilka låååånga bröst jag skulle ha då. Jag är rätt nöjd med dem för tillfället dock...
Kram på er
När Arthur var bäbis (och jag alltså fyra) försökte han desperat snutta på mitt lilla bröst. Det gick inget vidare.
Stackars lilla Arthur- det var ingen framgångsrik metod för att bli mätt...
Ha det gott!
Hahahahah en oerhörd skillnad må jag säga. När jag förlorade mina barn var det en puckad brud på förlossningen som frågade om hon fick min mjölk...Jag svarade nej ;-D mÅ GOTT
Tack snälla du, ja människor är okänsliga stundom och ibland undrar man om hur vissa är funtade. Ta till exempel här på bloggen då något inlägg har handlat kring grav och barn, alltid är det någon som inte vet bättre och trampar rakt i klaveret.
Kram på dig.
Precis, jag är ingen ko, får, häst eller något annat med juver. Exakt, hur många gånger har man inte fått höra det " det var inte meningen" "det var säkert fel på barnet" och dylikt. I det läget är det som man allra minst vill höra!
Tack för din komplimang, jag uppskattar det oerhört ska du veta!
Nu ska jag ta och försöka sova, tittade lite på Guldbaggegalan, men nja...Kram
Klart jag måste kommentera inlägget om ammor. Jag har faktiskt erfarenhet av att vara en sådan. När Bebben var liten och bara två månader fick vänner till oss en baby, mamman blev sjuk och fick inte lov att amma sitt barn, pappan bad då mig att amma babyn tills hon fick lov igen. Under tiden pumpade hon. Det var en mycket annorlunda upplevelse som jag var mycket tveksam till först! Kändes så konstigt först men sen blev det en vanesak...
Det som var jobbigast var att både min Bebbe, den andra bebben och lill Prinsessan ammade samtidigt, det var liksom inte mycket annat jag hann...
Wow vilken bra blogg du har!
Har bara skrollat och läst första "bladet" och jag gillar ditt sett att uttrycka dina åsikter..
Jag kommer tillbaka =)
