Häxprinsessan

Denna gång gick allt lite smidigare. Flygtaxin kom....Vi for....Jag var så trött, så trött...ovan att sitta ner en hel dag och efter senaste tidens influensa fick jag kämpa, ordentligt för att inte somna under föreläsningarna. Tur att det var intressant åtminstone. Som vanligt erbjöd dagarna en hel del viktiga och bra möten. Alltid stöter man på någon kollega som man inte räknat med att träffa. Härligt! 

På vägen hem, kunde jag inte hålla mig vaken längre. Utan slocknade i planet. Vaknade av att Lukas strök mitt hår och sade: Sov du, mamma. Jag väcker dig när vi landat. Fina, omtänksamma Lukas. Han sade också att han tyckt det varit så roligt att följa med, en bra resa - var omdömet. En förälder behöver feedback, åtmistone jag. Att höra att det man gör uppskattas och vad som varit skönt eller inte. För det är jag tacksam att Lukas ger mig.

Vi var såå nöjda med resan. Lukas lyssnade storörat och ställde mig 1 000 frågor däremellan. Vad är ett nätverk mamma? Ditt jobb verkar roligt! Vad menade du med..? Jag förklarade nätverk med att man hör ihop på ett osynligt sätt, att många som jobbar tillsammans med samma sak liksom hör ihop. Det är som att vara kär då? Svarade han...Visst kan man le åt den liknelsen först, men det är inte så tokigt tänkt. I ett nätverk där deltagarna känner att de har en samhörighet, och där de vill finnas, där de blir bekräftade, känner sig omtyckta och viktiga - DET är ett fungerande nätverk. Även om det inte är den romantiska kärleken, som bör eftersträvas i ett nätverk- så kanske det ändå är så att Lukas var något  på spåren.

Jag återkommer säkert senare, eftersom jag fått en hel del tips om distansutbildning och rapporter om nätet...exemelvis communitys, wikis, bloggar och forum. Vad lär deltagarna sig i det informella och oreflekterade lärande som uppstår? Hur värnas klokskapen? Jag har själv stött på några skräckexempel. Men det ska jag skriva mer om en annan dag...Detta var en liten teaser...

Vet ni, det talas ju om digitala infödingar och digitala invandrare. Av vilka jag är det senare. Jag får lära mig och förvärva språket och verktygen. Medan Liv som redan knapprar på tangentbordet ju är en inföding....Hur känner man igen om man är det ena eller adnra? Jag fick ett sådant bra tips av kursledaren. Ett citat ur boken Musselstranden av Marie Hermansson. "I fönstret hängde en mobil med skal av blåmusslor."

En digital inföding tänker på:                                                    En digital invandrare tänker på:
                                  


Nedan ngra bilder på inköp, samt resebilder på Lukas. Liv fick en vacker t-shirt av Margot. Tack så mycket kära vän! Där står tydligen att hon är en drottning- jajjamän! EN lysande boll till Hampus eftersom jag som den usla husmor jag är tvättat den han hade i tvättmaskinen. En indianhövdning till H, eftersom vi glömde den på hotellet när han följde sist...Paraplyklubbor eftersom alla i familjen (utaom jag) är heeelt sålde på dem och de finns att köpa på Hötorget...Lukas shoppade loss på en drakaffär och på Buttericks...