Häxprinsessan

I vår stad går snart ingen trygg. Ägg och vattenballonger viner. Har de unga kanske fråntagits sin vilja. I den djungel av val de har att göra kanske deras kvävda vilja kräver sitt och de unga känner ett kollektivt begär att manifestera den. Eller är de bara små glin, som aldrig lärt sig solidaritet, ansvar, orsak och konsekvens. För att de curlats rakt in i fördärvet. Ingen vet, inte jag.

Idag stod i ortstidningen att vår fornby vandaliserats. Då är det inte länge etblissemanget eller en annan gymnasieklass som drabbas av vandaliseringen. Då drabbas folksjälen. Hur vi än förskönar så är det just vandalisering det  handlar om. Även oskyldiga vattenballonger förstör. Det ryktas att ettor på gymnasiet tänker kasta ballonger på de välklädda studenterna, stående på sina flak. Med dyra uppsydda klänningar och ena foten i vuxenvärlden. Vissa av dessa unga samhällmedborgare svarar genom att förbereda sig med vattenfyllda hinkar på flaket. Vilka torde drabba tredje person. Eftersom en vattenballong kastas på håll från en folkmassa. Jag undrar hur det står till med samhällsundervisningen, och kännedom om de grundläggande naturlagarna. Att mamma och pappa aldrig får veta, att de inte betalt kläderna själva och förstår vilket slit som ligger bakom pengarna. Verkar underlätta deras beslut. Jag tänker på allt föräldrarna försakar för att kunna ge sina barn allt vad som förväntas av ett studentfirande...Då är vi inne på empati...vilket kanske är svårare

Tja, vi får väl se...
Tänker så länge på Karin Boijes Unga viljor viner...kanske också dessa tillslut rotar sig och blir ett träd...som orar sig för studentfirandet....

Unga viljor viner
Unga viljor viner
som herrelösa spjut.
Ångest har kastat dem
i rymderna ut.
Skälvande av stridslust
och överflöd på styrka
söker de mål att drabba,
söker de makter att dyrka.

Men viljor som mognar,
de blir träd och slår rot,
beredda till att skydda
ett land vid sin fot,
ett litet stycke mark,
men nödvändigt som livet,
där något dyrbart växer,
av vindarna rivet.

Om gläntan syns trång
emot rymder utan slut
och trädet kanske livlöst
mot blixtrande spjut,
så glöm inte lövet
med den livsgröna färgen,
och glöm inte saven,
som sjuder genom märgen.

Var inte rädd, var stilla
den skördens natt,
då rösterna säger:
"Din gräns är satt.
Du också skall stillna
bland de vakande trogna.
Du också skall slå rot,
och bli träd, och mogna

Ja visst gör det ont - Karin Boije
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                             och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
                             och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                             som skapar världen

Lyckans verktyg - en vetenskaplig guide till lycka

Idag hade jag också en mejlväxling med en god vän. Och nu har jag landat i följande tankar:

Mormor sade ofta "Den dagen den sorgen" dvs ta inte ut olyckan i förskott. Att det gör ont då räcker. Kloka ord. Som jag gör mitt bästa att hålla mig efter. Det betyder för den skull inte att man ignorerar det som gör ont. Att säga "det som inte dödar härdar" det är bara elakt. Det gör ont att leva ibland. Det får göra ont. Smärta och kärlek och rädlsa kan inte förringas och rationaliseras bort eller läggas på våg och jämföras. Alla har 100% av allt. Fast det är väldigt olika hur...

Vad är det jag hör?
Jag hör ett lågt viskande, mellan människor, i händerna som byter pengar, varor och tjänster. Jag ser skuggan i ögonen på småbarnsföräldrar som inte orkar coacha sina barn till fotbollsproffs (eller stimulera läsningen hemma), som inte kan köpa dem världen (eller ens mjölk var dag) eller ta ner stjärnorna. Det börjar redan på förskolan. Vad skolar vi in barnen i för tänkande då? Många vill inte delta i alla "måste aktiviteter" som gör att barnet får en god social status. Men gör det ändå. För vems skull?

Det är en illusion att vi kan investera i ting, upplevelser och människor. Planera tillvaron och sedan leva på medan graden av lycka och meningsfullhet bara läggs på hög och växer. Med en förutbestämd räntesats. Om du investerar 20 minuter kvalitetstid med ngn tycker den 5% bättre om dig...? Om du har 10 000 på kontot blir du 3% tryggare...? Om du köper klänningen som är 50% billigare blir du 12% lyckligare med köpet...? Om du köper 12% dyrare märkesklänningen blir du 20% attraktivare och därmed lyckligare...?

Fehu- Vad kostar det oss?
Nej, alla investeringar och förändringar kostar, inte bara pengar och därmed utrymme till annat. Ibland är kostnaden att göra sig av med en dålig vara när man vinner hälsa. Då är det enkelt. Andra gånger bryts värdefulla sammanhang när man möter den stora kärleken. Hur väljer man då, orkar man vara modig? Sådant kan ingen i världen spalta ner i list- form. Det gäller bara att leva livet, så sant som möjligt- din egen sanning. Men tillsammans med andra - som ekorrarna.

Att ge till andra är lycka...för mig.

Vad är en kvinna och en man?
Venus och Mars är namn på grannplaneterna till vår - Tellus. Men också namn på grekiska gudar. Venus- Kvinnan av alla kvinnor: kärlekens gudinna, underskön, Mars- krigsguden, mannen av alla män.  I alla tider har människan behövt sterotyper, instutitioner. En kvinna och en man. Med bestämda attribut och egenskaper. Ask och Embla, Adam och Eva, Isis och Osiris, Deukalion och Pyrra.
   
Den första revolten...                         
Ända sedan jag var liten har jag funderat över Lilith. Den första kvinna som gud skapade till Adam. Hon ville tydligen inte finna sig i anvisad roll och drog...Riktigt så gick det förstås inte till. Men jag undrar jag...Om hon var den första feministen, i bemärkelsen att vara den som vände sig mot denna könsindelning. Gernom historien har det varit viktigt att hålla kvinnor på plats, och män. Det görs lättast genom att alla är överens om vad könet innebär. Vad som är möjligt. Jag skulle kunna gå in på normalförtryck, partiarkat och matirarkat- men då skjuter jag bredvid målet.
Til höger: Lilith, målning av John Collier, 1892

Vad är kön?
Det finns i vissa områden fler hermafrioditer (Rfsu:s hemsida) än vanligt. Där räknar man med tre kön- Det finns ytterligare exempel på kulturer där man har ändå fler än tre kön. Där könet inte bestäms av enbart de fysiska attributen. Så vad är en man och en kvinna? Sociala och kulturella konstruktioner - Om ni frågar mig. Därmed är beskrivningarna av sexualitet, som vi håller oss till oftast - också sådana konstruktioner. Vilket innebär att snäckorna ovan är helt rätt ute.
(Det heter INTE snigel- kan alla i Sverige lära sig det nång gång! Det heter SNÄCKA, när de har SKAL !!)

Jag läste i Aftonbladet om att man i Boston öppnat en avdelning för könsbyte - för barn. Barn så unga som 7 år erbjuds att byta kön eller genomgå hormonbehandling för att kunna skjuta upp beslutet. Jaha, så nu ska de behöva välja kön också- röcker det inte med att veta vilken linje man vill gå, vad man önskar sig i julklapp och vill göra på elevens val... Nja, frågan är givetvis djupare än så. Det är många människor som inte finner sig i samhällets och kulturens sätt att beskriva könet. Som tillskrivs en könstillhörighet där de blir olyckliga och aldrig finner sig. Så till den grad att de väljer att avsluta livet, eller leva ett liv i lögn.                                    
                                                                                                                                       
Individ eller samhälle?
Det jag förespråkar är alltså: Att man istället förändrar samhället, så att gränserna för vad som är det ena och andra luckras upp. Låt människorna vara människor och leva fria i själen....Istället för att med kofot och vaselin tvinga in dem i sociala konstruktioner. Ett sådant förändringsarbete skulle ta många, många år. Det sker också - gränser förskjuts ständigt. Men dagens barn, som erbjuds hormonbehandling - är redan vuxna sedan länge när så skett.

Ni kan läsa mer om skapelsemyter på Stefan Stenudds hemsida. Han har forskat i idéhistoria och området vid Lunds universitet. Dessutom finns intressanta texter om Taoism, Blix Gordon, Socialdarwinism... Systrarna Grym har skrivit ner några av de mer udda skapelsemyterna.

Det är viktigt med bekräftelse. En total avsaknad av bekräftelse kan kallas för utfrysning. Ni vet hur det blir med en bebis som inte får bekräftelse på sina behov och känslor - det påverkar både det fysiska och psykiska växandet - obönhörligt.  Bekräftelse har alltså starka samband med växande. Bekräftelse kan göra människor mindre rädda, mer trygga och på det sättet mer fria. Vilken god spiral att befinna sig i- fria och orädda människor är mer generösa och ger andra bekräftelse osv...
Vi behöver andra människor.

Filmen "I Legend" kan först tyckas påminna om Resident evil filmerna. RE är en klassisk rysar/thrillerfilm medan den förra snarare är ett magnifikt tankeexpriment: Vad händer om vi är den enda kvarvarande människan på jorden? Hur kan vi upprätthålla vår mänsklighet? Huvudpersonen i filmen försöker tillgodose behovet av andra människor genom att se inspelade filmsekvenser där människor pratar. Det räcker inte han behöver också känslan av sammanhang. Så han håller sig fast vid sina vanor och rutiner samt sin gamla roll som soldat. Samspel och interaktion får han genom sin hund, behovet är så stort att han till och med ställer upp skyltdockor som han låtsaspratar med.

Vad håller honom vid liv? Framförallt håller han fast vid sitt uppdprag, att kämpa mot sjukdomen. För att klara det har han sitt personliga mantra. "Jag kan fortfarande fixa dethär, jag ger inte upp, jag kan!" Detta upprepar han gång på gång. När tillsist han lyckas uppnå målet, att ordna ett motgift till den pandemi som dödat de flesta och förvandlat resten till monster- försvinner också meningen med hans liv. Han som stått emot och överlevt mot alla odds - dör. Offrar sitt liv. Han har ignet annat som bär honom. Inga relationer. Ingen överlevnadsinstinkt eller vilja.

Vad gör oss mänskliga?
Är det intelligensen- om man ser på de zombies som drar fram förstår man till sist att de är lojala mot varandra, precis som en vanlig människa. De är också intelligenta och kan planera och samordna sina handlingar. Det gör dem inte mänskliga. Det som saknas är instället respekten för livet. För allt liv.

Vad händer med en människa som blir osynliggjord?
Det funderade Berit Ås över- när hon gav sig in i politiken. Hur gör de här gubbarna för att påverka varandra att inte lyssna och mig att bli mindre? Hon studerade noga och kom med motstrategier. Själv förstod hon inte att hennes upptäckter skulle ge gensvar över världen. Denna kvinna är fantastisk. Hon har blivit utslängd som Fn delegat- eftersom det hon tyckte inte passade, hon har arbetat för trafiksäkerhet. Det jag ser som en röd tråd i hennes gärningar är en kärleksfull oräddhet. Ett civilkurage och en god etisk kompass. En vilja att göra världen bättre och en tro på att hon kan det. "Man vet aldrig vad som kommer att göra bäst nytta, eller hur, men om du tror på något så ska du göra det!"

Hennes härskartekniker är vid detta laget välkända, ytterligare författare har tagit vid och skrivit mer/ annat om dem. Ås har beskrivit hur man motagerar, hur man bryter mönstret, eller inte faller in i det och på det sättet hjälper personen som härskar att göra det.

Khalil Gibran har skrivit om friheten i Profeten:
"Och om det är en fruktan ni vill fördriva, så har denna fruktan säte i ert hjärta och inte i den fruktades hand."


Ett team vid Stockholms universitet har vänt på steken och formulerat fem bekräftarstrategier:
De kunde man använda sig av, medvetet- tänk om det sprider sig...Hur skulle världen då se ut?

• Synliggörande - Sätt upp barnens teckningar - Jag känner mig så glad när du välkomnar mig! - Tack för att du skickade mjölken, Vilken god mat du lagat...
• Respekterande -Lyssna aktivt (även på den som talar om något du är ointresserad av )- Du vill att jag tar av mig skorna innan jag går in- så då gör jag det. - Inte prata mitt i sin älskades kvällsläsning;-)
• Informera - Jag kommer hem kl --.-- Imorgon kommer vi att få besök av... -Åtgärdsprogrammet vi skrev fungerar inte så vi ska utvärdera det och revidera - Imrogon blir det ett läxförhör.
• Dubbel belöning - om du kommer blir jag glad, om du inte kommer så välkomnar jag dig ett annat tillfälle som passar dig bättre.
• Bekräfta rimliga normer - du blir utslängd från skolan om du klottrar på bänken, eller utställd på bron om du tuggar med öppen mu- är inte rimliga normer. Däremot: Hemma eller i klassrummet gäller dessa trivselregler/ så vill vi ha det tillsammans. Är nödvändigt för att inte förvirring ska uppstå. Om inte gemensamma normer finns skapas osäkerhet. Några måste ha tolkningsföreträde och i handling visa vad som går an medan andras handlingar blir utdömda- för att dessa personer inte har mandat att sätta normer. Gemensamma normer, som är rimliga för de inblandade skänker trygghet- Ex Vi tackar för maten, vi städar vårt eget rum, vi ber om saker på ett trevligt sätt, vi hjälper varandra om vi kan, vi räknar med alla, vi äter godis på lördagar, vi har respekt för varandras utrymme...

Så- ut och bekräfta andra människor, du ska se att det kommer dig till glädje!
Jag ska försöka läsa mer om dessa bekräftasstrategier- vid tillfälle....

Man kan vara orädd av två anledningar:
För att man inget har att förlora, eftersom själva livet är värdelöst.
För att man funnit kärleken inom sig och är så fylld av tillit att inget finns att förlora. För att själva livet är så värdefullt att man känner sig evig.

Hur rädsla förhåller sig till oräddhet, det låter jag vara osagt. Även om jag är övertygad om att en orädd handling kan ha sitt ursprung i en stor rädsla. Riddare är orädda, men det är också huliganer. Oräddhet har alltså med någon sorts mod att göra. Räddhet däremot, betraktar jag som en motsats till kärlek. Jag försöker emellanåt ställa mig frågan: Är det utifrån rädsla eller kärlek jag talar/ handlar/ tänker...

Psykiska försvarsmekanismer
Problemet är bara att när människor är rädda går försvarsmekanismer igång. Vi blir mer benägna att skydda vårt ego, att hitta bortförklaringar, att projicera, att fy, att attackera. Därför är frågan lättare att ställa sig ( och få svar på) när man känner sig  lugn, kärleksfull och trygg. Ironiskt eftersom svaret egentligen behövs när man är mest rädd. Dessa psykiska försvar är också alltid lättare att se hos andra. Jag kan avslöja migsjälv är när jag beskriver andras motiv eller känslor: ex han är så svartsjuk eller hon tycker om mig. Är det istället min egen tabubelagda känsla jag drar fram?Läs mer om försvarsmekanismerna som Freud identifierade här: Försvarsmekanismer

Jag är en människa. Inte mer eller mindre krånglig än någon annan...hoppas jag. För det är jag glad- tänk så mycket det finns att upptäcka och uppleva. Man behöver inte ens åka jorden runt. Eller blåsa in sig i världens största såpbubbla. Det räcker med att försöka lära känna sig själv.