Avsändare: Okänd
På vårt vardagsrumsbord låg plötsligt detta bokmärke. "Aha, Eric har tappat sitt" - tänkte jag. Medan han tänkte detsamma. Jag lät det ligga framme så han inte skulle bli av med det. Ögonen föll på det ibland och tanken leddes iväg. Är det så: Att inget sker av en slump? Om det är så vad innebär det? Vilka mönster finns i mitt liv? Stillhet... - det var längesedan jag mediterade och stillhet blir det inte mycket av med.
Visst spelas gamla mönster och draman upp gång på gång, i de flestas liv. Ibland är det gott, andra gånger inte. Man kan fastna i mönster, de som grundlagts tidigt - socialisering kallas det. Viktigt för anpassning och därigenom överlevnad. Den viktigaste socialiseringen sker framförallt i den familj man vuxit upp, med mål att bli omhändertagen och älskad. Personlighet och erfarenheter gör att man såsmåningom byter ut mot eller bygger upp nya mönster. Som upprepas, tills tankarna och handlingarna genomskådas. Tills man lärt nytt eller tills förutsättningarna för att göra på samma sätt förändras.
Jag tror människor vill lära sig, vill bli större hela tiden.
Jag tror att var och en formar sitt öde och ansvarar för sin lycka.
Jag tror att alla gör så gott de kan.
Jag tror också att den enda man kan ändra på är sig själv.
Vi vet fortfarande inte varifrån bokmärket kom, eller vems det är. Det var bara vi två hemma. Så förmodligen har det hamnat där av en slump, fallit ur någon bok.
Om min mamma varit på besök, hade jag misstänkt henne. Hon har alltid haft en förkärlek att lägga fram information om allt från - småbarnshosta till - fästingar, till - preventivmedel - sådär lite i smyg - så man ska kunna lära sig det man behöver veta, som hon förutsätter att man inte vet. Tyvärr har min egensinnighet tillsammans med detta lett till att jag i stort sett inte kan läsa broshyrer. Ett sådant mindre viktigt mönster alltså...ett av dem som är lätta att se och erkänna. Vi får väl se om jag någon dag gör likadant med mina barn. Eller om jag bryter mönstret.
Men om mamma planterade denna, så vill jag säga - Tack! Det var en fin påminnelse. Samtidigt tackar jag för alla de informativa skrifter som jag struntat i att läsa - för det var omtänksamt att tänka på mig. Och jag är en tjurskalle!
Nej som då det visar sig att en slumpvist vald herre visar sig också ha fastighet i området!
Preciiis! Man kunde ju önska att budskapet bestod av guld och diamanter ibland bara...
Tack för hjälpen!
