Oräddhet
Man kan vara orädd av två anledningar:
För att man inget har att förlora, eftersom själva livet är värdelöst.
För att man funnit kärleken inom sig och är så fylld av tillit att inget finns att förlora. För att själva livet är så värdefullt att man känner sig evig.
Hur rädsla förhåller sig till oräddhet, det låter jag vara osagt. Även om jag är övertygad om att en orädd handling kan ha sitt ursprung i en stor rädsla. Riddare är orädda, men det är också huliganer. Oräddhet har alltså med någon sorts mod att göra. Räddhet däremot, betraktar jag som en motsats till kärlek. Jag försöker emellanåt ställa mig frågan: Är det utifrån rädsla eller kärlek jag talar/ handlar/ tänker...
Psykiska försvarsmekanismer
Problemet är bara att när människor är rädda går försvarsmekanismer igång. Vi blir mer benägna att skydda vårt ego, att hitta bortförklaringar, att projicera, att fy, att attackera. Därför är frågan lättare att ställa sig ( och få svar på) när man känner sig lugn, kärleksfull och trygg. Ironiskt eftersom svaret egentligen behövs när man är mest rädd. Dessa psykiska försvar är också alltid lättare att se hos andra. Jag kan avslöja migsjälv är när jag beskriver andras motiv eller känslor: ex han är så svartsjuk eller hon tycker om mig. Är det istället min egen tabubelagda känsla jag drar fram?Läs mer om försvarsmekanismerna som Freud identifierade här: Försvarsmekanismer
Jag är en människa. Inte mer eller mindre krånglig än någon annan...hoppas jag. För det är jag glad- tänk så mycket det finns att upptäcka och uppleva. Man behöver inte ens åka jorden runt. Eller blåsa in sig i världens största såpbubbla. Det räcker med att försöka lära känna sig själv.
