En röra
Jag vet inte hur jag ska ordna till det..men tänkte att jag bara helt enkelt informerar om det tills vidare...
Tills vidare:
Gott nytt år!
Liv älskar teletubbies
Ensamhet- 17 december
Jag bara dör.
Men vadå, det ska vi alla.
Ingen ser någon skilnad ändå.
Eftersom jag snart lärt mig spela död, helt perfekt- på kommando.
Sätt mig i en bur och peta på mig med pinnar.
Det kanske är intressant att se vad som händer.
Iris
And I'd give up forever to touch you
Cause I know that you feel me somehow
You're the closest to heaven that I'll ever be
And I don't want to go home right now
I don't want the world to see me
Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am
Vad varje kvinna vill höra...
Ansiktsmask och hårinpackning, en god bok.
Min älskade tittade in med en cola - livet är underbart.
Dessutom: dessa uuuunderbara komplimanger....som bara är till för mig....som han aldrig sagt till någon annan kvinna i hela sitt liv:
Du är så vacker överallt- utom i ansiktet.
Hur jag vet att han aldrig sagt så förr? Då skulle han inte stå här idag. Ett leende sprider sig över mitt ansikte- han älskar mig, han är trygg hos mig- han vet att jag aldrig skulle slå ihjäl honom.
Undrar vem av de två till höger jag var mest lik....
Älskar dig!
En spark i röven...
Idag skulle jag öppna bildörren till Hampus, under snön låg förrädiskt en åklapp gömd och bakom min rumpa stod en sparkstötting med plog! Sparken fick jag så att säga i ändan- större delen av låret tog emot plogen...
VAD är det jag inte fattar när universum ger mig sparkar i röven av detta oanade och påtagliga slag???
Ytterligare en klumpighet..
Smidig som en elefant i en glasbutik!
Julfirande
Vi väääntade på tomten....JÄTTEMYCKET
Sedan hjälpte pojkarna tomten att dela ut...JÄTTEMYCKET
medan Liv sov....JÄTTEMYCKET
Därefter öppnades klappar....JÄTTEMYCKET
Sedan lektes det med sakerna...JÄTTEMYCKET
Who wants to live forever?
Jag säger BLÄK! om det nedan...
Kropp som en 30-åring Jeffry Life, 69, driver Cenegenics Medical Institute. I metoden ingår, förutom bra kost och motion, även injektioner av tillväxthormoner och testosteronsprutor.
God jul!
När katten är borta...
Såhär såg resterna av familjen ut när kvällen brett ut sig...
Hurt
Hurt
Seems like it was yesterday when I saw your face
You told me how proud you were but I walked away
If only I knew what I know today
I would hold you in my arms
I would take the pain away
Thank you for all you've done
Forgive all your mistakes
There's nothing I wouldn't do
To hear your voice again
Sometimes I want to call you but I know you won't be there
I'm sorry for blaming you for everything I just couldn't do
And I've hurt myself by hurting you
Some days I feel broke inside but I won't admit
Sometimes I just want to hide 'cause it's you I miss
You know it's so hard to say goodbye when it comes to this
Would you tell me I was wrong?
Would you help me understand?
Are you looking down upon me?
Are you proud of who I am?
There's nothing I wouldn't do
To have just one more chance
To look into your eyes and see you looking back
I'm sorry for blaming you for everything I just couldn't do
And I've hurt myself
If I had just one more day, I would tell you how much that
I've missed you since you've been away
Oh, it's dangerous
It's so out of line to try to turn back time
I'm sorry for blaming you for everything I just couldn't do
And I've hurt myself
By hurting you
Datorn small...
Den kortslöt och luktar bränt...
Den nya, fina datorn...
Undrar om de slarvat på Datorfixet från början- lämnat ngn lös tråd i datorn då de satte in komponenter...Tack och lov att ingen av barnen höll på med den när det skedde....
Lösa trådar är dåliga om de får slänga och skapa kontakt slumpvis...
Men bra om man gör ngt av dem- knyter ihop och nystar och fäster....
Så är det med de lösa trådarna i livet också!
Vilken livboy?
Det ekar tomt och ensamt i själen.
Le, bara le- the show must go on.
Vem bryr sig.
Jag bara dör.
Men vadå, det ska vi alla.
Ingen ser någon skillnad ändå.
Eftersom jag snart lärt mig spela död, helt perfekt.
För vems skull ska livet levas, om inte för min egen?
Sätt mig i en bur och peta på mig med pinnar.
Det kanske är intressant att se vad som händer.
Det kanske roar...
Jag drunknar, åker under ytan gång på gång. Blir däremellan nedtryckt under den. För det är viktigt att andra får känna sig flytande. Trycker de ner mig så ser de ju själva att de flyter. Det är ingen som är intresserad av att ta min utsträckta hand. Tvärtom slår någon livbojen i huvudet på mig och säger; skyll digsjälv då- det är ju bara att ta tag i den. Halkig? Det beror på om du håller på rätt sätt- håller du inte på rätt sätt så kan du skylla digsjälv. Hård- nejdå- det är bara du som är för mjuk. Jaså- flyter den inte heller...
Nåja- shit happens.
Shattered- resplaner och jag
Såhär såg Hampus ut första försöket, vi var först vakna på långvägen. Inte ens gatubelysningen var tänd och han var jätteduktig på att göra sig färdig- 04.30 på morgonen...
Jag ringde Örntaxi i fredags och fick allt klart för både tur och returresan. Lämnade kostnadsställe, ny faktureringsadress.
Så många gånger som jag rest med dem, de hade alla uppgifter på mig- min arbetsplats har bytt namn, därav bytet av faktureringsadress. Men taxin kom inte i morse. När jag ringde hade de ingen bokning på mig!!! Någon plats på någon annan taxi fanns heller inte. Så där stod vi. Taxi skulle vi åka eftersom vi har bilen inlämnad på service...så jag tog mig inte till flyget själv...Jag ringde annat taxiföretag och försökte tala förstånd med henne på Örntaxi- men det nyttade inget till...
Skyways har inget tel nr som man kan ringa dem på före 8.00 för att boka om resan. Jag ringde Gideå flygplats i hopp om att de där skulle kunna hjälpa till. Men det kunde de inte. De hade inget nummer till Skyways. Både sonen och jag ville bara gråta. På Skyways hemsida kunde man boka om- 20 minuter innan inrikes resa- men jag kunde inte klicka på länkarna. Innan jag kanske förstått hur man gjorde för att avboka var de 20 minuter före avresan passerade och då går det inte längre.
Så jag fann en helt ny resa- som jag inte hade råd med. Jag har inte så mycket pengar på kontot. Så jag fick föra över från vår buffert. Alltså: nu har jag bokat en helt ny resa- på Skyways. Dyr, som jag måste ligga ute med igen...dessutom kommer jag försent till examinationerna men hinner till den jag ansvarar för...så jag måste ringa och förklara för kursledningen...För att Örntaxi har slarvat.
Jag är så arg, så arg. Jag ska ringa deras Taxis kontor och begära att de ersätter flygbiljetten. Dessutom ska jag ringa Skyways och se hur de ser på det faktum att jag inte han avboka under så speciella omständigheter...Kanske de är godvilliga och omgokar biljetten...kanske.
Jag bara håller tummarna och biter ihop om ilskan så inte sonens Stockholmsäventyr blir helt förstört.
SÅ kan en måndag börja.... I huset sov de- och tillslut kom även de andra till liv. Alltmedan jag ringde och ordnade.
I feel shattered...8.40 kommer nästa flygtaxi...vi bara håller tummarna!
Narcisstisk personlighetsstörning
Narcissus
Vi har ju hört hur det gick för ynglingen som var så uppfylld av beundran inför sigsjälv -att han till sist förvandlades till en pingstlilja.
Barndomen
De narcisstiska behoven etableras i den tidiga barndomen, före tre års ålder. Som 2-3 åring visar barnet
brist på normal värme och intresse för andra samt en abnorm destruktivitet och hänsynslöshet. Detta barn har inte fått vara hela sigsjälv- och blir beroende av bekräftelse och beröm. Att vara i centrum.
Alice Miller säger att det finns ett ursprungligt behov hos barnet att bli betraktat och taget på allvar SOM DET ÄR, dvs i enlighet med dess känslor, förnimmelser och dessas uttryck. Detta narcissistiska behov är lika legitimt som driftsbehoven och måste tillgodoses för att en sund självkänsla skall kunna växa fram. Ett krav för att dennna atmosfär skall föreligga är att barnets föräldrar vuxit upp i ett sådant klimat.
Människor är subjekt- förvänta dig därför ingen ömsesidighet eller erkännande från en sådan person.
Narcissistiska personligheter har starka önskemål om att få uppmärksamhet, beundran och medkänsla - att få ett empatiskt
Vilken typ av partner söker en person med narcisstisk personlighet?
Under de första levnadsåren är det viktigt med ett klimat av bekräftelse och utrymme för det växande jaget, tillsammans med socialisering och gränssättning. För individer som saknat detta kvarlever under hela livet en önskan efter en varelse som är helt inställd på dem, tar dem på allvar och beundrar dem. Denna önskan kan naturligtvis inte helt tillgodoses eftersom behovet är kopplat till en oåterkalleligen förgången tid, nämligen de allra första levnadsåren, då självet började utvecklas. Alltså: emotionellt osäkra föräldrar ger narcissistiskt störda barn. Det är föräldrarnas, särskilt moderns, egna narcissistiska problematik som utgör grunden för barnets problematik.
Den grundläggande patologin i narcissistiska personlighets-störningar handlar alltså om ett själv som inte blivit solitt etablerat. Denna störning innebär att individen är starkt beroende av självobjekt, dvs personer som fungerar som psykologiska stöttepelare för det skadade självet.
Passiv agressiv personlighetsstörning
Att vara passivt aggressiv, kan ses som en personlighetsstörning, eller som ett sätt att kommunicera med andra människor.
"Man kan ju t.ex. formellt sett ge efter för någon annans vilja, men på indirekta sätt fortsätta kampen för de egna ståndpunkterna och för att sätta käppar i hjulet för den andre. Här finns många möjligheter, t.ex. att skapa en så obehaglig känslomässig stämning att situationen blir outhärdlig för den andre eller att ge den andre förtäckta nålstick genom syrliga kommentarer eller utfrysning. Denna konfliktstil kallas passiv aggressivitet. "
Robert Nays har skrivit om företeelsen i "Ta makten över din ilska":
Ett passivt-aggressivt beteende innebär att man är avvisande och håller inne med respons, samtidigt som man förnekar att man är arg. Robert Nay ger rådet att den som utsätts ska visa sina egna känslor, trots att den andre inte gör det. Man ska berätta lugnt om hur man känner det, och framhålla skillnaden mellan personens avsikter och de effekter som beteendet har. Även om den andre inte menar illa, eller "är precis som vanligt", känner man sig sårad, ledsen eller avvisad. Att "fjäska", visa ånger och försöka blidka den surande är reaktioner som fungerar för stunden, men som ger "utdelning" och säkert leder till att beteendet kommer att upprepas. Man ska inte "tankeläsa" och säga "du är visst arg", utan förklara att man inte orkar vara tillsammans med personen medan beteendet pågår.
Jag ställer mig frågan: VARFÖR skulle jag försöka få denna person att utvecklas? Eller ska jag bemöta på rätt sätt för att själv må bättre? Eller handlar det om att ha förståelse för en funktionsnedsättning och ge tillräckligt med textremsor till den med de stora emotionella bristerna? Jag får nog ta och läsa boken. Förr eller senare får alla ta ansvar för sitt bemötande gentemot andra, det kan resultera i att man till sist lär sig vara jusste- men på bekostnad av mycket stolthet, själförtroende och trygghet. Eller så blir man ensam- det är inte roligt att vara i närheten av någon som kränker upprepade gånger. Ett annat scenario är att man blir omsvärmad- inte för att människor tycker om en- utan för att de är rädda att bli utsatta för en. Då ens metoder att straffa ut personer som inte handlar i ens intresseriktning är välutvecklade. En person som agerar så ser bara sitt perspektiv, sina behov och sina villkor. Vissa måste kanske springa in i glasväggen innan de accepterar att den står där- inte vet jag.
Konstaterar så att VAD som hellst får finnas i Wikipedia...det finns olika sorts skitstövlar. Här är en instruktion om varför man inte ska vara en idiot...Med dem behöver man inget ha att skaffa om man inte vill- jag väljer bort dem- så ofta jag har möjlighet. Eller så drar jag mig undan. Skitstövlar kommer i olika förpackningar. Aggressiva, översittare, besserwissers, martyrer, karrärklättrare, enslingar, excentriker, egocentriska socialt handikappade personer som inte kan bättre....Oavsett så kan jag välja vad som är gott för mig.
Trots allt måste jag ju leva i denhär världen- och här finns gott om emotionellt skadade individer. Det gäller att hitta ett sätt att gilla läget på. Utan att själv utplånas. Vet någon hur man gör- så tar jag tacksamt emot tips...
Uppfostran, socialt arv eller genetik?
Gissa diagnosen....Känner ni någon som ter så såhär? En av dem beskrivs såhär:
Diagnosen kännetecknas av ett antal nyckelsymptom. Dessa kan indelas i två huvudgrupper
Emotionella/interpersonella drag
Munvig och charmig
Egocentrisk och grandios
Saknar ånger och skuldkänslor
Dålig inlevelseförmåga (empatistörning)
Svekfull och manipulativ
Flackt känsloliv
Socialt avvikande beteenden
Impulsiv
Bristande kontroll över beteendet, lättväckt aggressivitet
Behov av spänning
Brist på ansvarskänsla
Tidiga beteendeproblem
Antisocialtbeteende
Det var psykopatisk störning det...
comunisera.se
Och alla som applåderar
Uppfinnaren Le Trung har skapat sin drömkvinna - en robot som städar och fejkar orgasmer. Foto: Media Barcroft
Hans drömkvinna är en robot
LONDON. Uppfinnaren Le Trung har skapat sin drömkvinna, en robot som kan städa, läsa kartor och fejka orgasm.
http://www.expressen.se/sex/1.1400629/hans-dromkvinna-ar-en-robot
Liv sitter
Den andra hälften
Denna gång om den andra hälften- som kan vara ett antal människor.
Under vissa reinkarnationer delar vi oss. Våra själar är som kristaller och stjärnor som celler och växter. Vår själ blir två, de nya själarna delar sig igen, och på så sätt sprids vi på några få generationer över större delen av jordklotet. Vi är en del av det som alkemisterna kallar Anima Mundi, världssjälen. Men, om världssjälen bara delade på sig hela tiden skulle den växa men samtidigt bli svagare. Därför är det att på samma sätt som vi delar oss återförenas vi.
Och den återföreningen kallas kärlek.
I varje liv har vi en mystisk plikt att återfinna åtminstone en av våra andra hälfter. Även
om det bara sker ett kort ögonblick. Ett sådant ögonblick framkallar en kärlek som
rättfärdigar hela resten av våra liv. Skapelsens kärna är en enda.
Och den kärnan heter kärlek.
Behovstrappan igen...
I ett samtal runt denna diskuterades sex...Hur kan sex finnas på det första steget som ett grundläggande behov?
Några exempel på hur viktigt det fysiska behovet är:
Genast börjar jag tänka och referera till de hemska försök som gjordes på spädbarn under Hitlers paraply av ondskefulla handlingar. De spädbarn som inte blir berörda, dör. De blir sjuka och de dör. Vuxna människor med värk och sjukdomar är ota också ensamma. Ingen rör vid dem. Barn som lever under miserabla förhållanden emotionellt kan klara sig bättre om de har småsyskon eller husdjur...jag är övertygad om att beröring har en del med det att göra. Robinson Crouse: Han hade djuren på den Öde ön som han levde med. I am Legend killen- byggde upp en värld där han interagerade med låtsas människor- så länge han hade sin livskamrat hunden, gick det ganska bra att behålla förståndet...
Eller är det en definierings och personlighetsfråga?
Det beror kanske också på hur man ser på sex, är det ett kroppsligt behov, skänker det trygghet, är det en stund av gemenskap eller känner man då uppskattning? För några personer är sex helt säkert främst ett sätt att få bekräftelse, värde och förverliga sigsjälv. Det har då föga med intimitet, fysisk närhet, givande av sigsjälv till den man älskar och sådant att göra.
Så kanske det är svaret...det beror på....hur man tillgodoser sina behov, vad den man har "sex" med är för en: ett medel, ett mål, en älskad, en själsfrände, ett objekt för kvällen...
Kritik mot behovstrappan, från någon mer kunnig:
Ur folkvett nr 2/1999: http://www.vof.se/folkvett/19992maslowmyten
Maslow var ett viktigt namn inom den så kallade humanistiska psykologin som på 60-talet framträdde med anspråk på att vara en tredje väg i psykologin - de två tidigare vägarna var psykoanalysen och behaviorismen. Många har hävdat att ett visst mått av deprivation är hälsosamt. Tidiga kritiker är Wofford [34], Hunt och Hill [13] samt [33]. Neher [25] tar upp en kritik som främst är inriktad på teorin som sådan, bortsett från det eventuella empiriska stödet. Maslow själv anförde inget stöd för teorin utöver informella kliniska iakttagelser. I longitudinella studier har man emellertid ej kunnat finna stöd för Maslows behovstrappa, och dessutom tycks tillfredsställelse av ett behov göra det mera viktigt, inte tvärtom [9; 19]. Och hur är det med aktuella läroböcker? Läroboksförfattare brukar inte vilja reta upp sina kunder. Kanske Maslows teori har sin största brist i att den inte uppmärksammar hur djupgående skillnaderna i själva verket är mellan människor. Maslow försöker fånga alla i samma schema, och han tänker sig en hierarkisk utveckling av likartat slag som något som passar alla, och som alla, så långt de förstår sitt sanna intresse, strävar efter. I själva verket strävar vi efter olika mål, var och en styrd av det kaos som vår komplexitet skapar, i bästa fall på väg mot ännu större kaos och ännu högre grader av komplexitet.
Lennart Sjöberg är professor i psykologi vid Handelshögskolan i Stockholm
Rädsla, tro och beskydd
Hon kände en skyddande närvaro. "Jag måste tro på den här närvaron. Jag kan inte förklara det, men den finns där. Och den kommer att finnas här med mig hela natten, för ensam vet jag inte hur jag ska ta mig ur dethär."
Natten var bara en del av dagen. Precis som hon kände sig beskyddad av ljuset kunde hon känna sig beskyddad av mörkret. Mörkret fick henne att åkalla denhär skyddande närvaron. Hon måste lita på den. En sådant illit har ett annat namn, och det är tro.
Hon hade tro, Och tron skulle inte längre låta skogen befolkas av ormar och skorpioner. Tron skulle hålla hennes skyddsängel vaksam och vaken."
Varje människas dag är en mörk natt. Ingen vet vad som ska hända i nästa minut, ändå går man vidare. För att man har tillit. För att man har tro. Eller kanske för att man inte ser mysteriet som ligger i nästa sekund. Men det där hade ingen som helst betydelse - det viktiga var att hon hade förstått.
Att varje ögonblick i livet var en troshandling.
Att hon kunde fylla det med ormar och skorpioner, eller med en skyddande kraft.
Till oss odlare
Några rader ur förordet i Paulo Cohellos Brida:
I en anonym text om traditionen står det att varje människa kan välja mellan två hållningar: att bygga eller att odla. De som bygger kan tillbringa många år med sina projekt, men en dag har de byggt färdigt det de en gång började. Då stannar de upp och inser att de är instängda mellan sina egna väggar. Livet mister sin mening när bygget är färdigt. Så har vi de som odlar. De kan drabbas av både stormar och årstidsväxlingar och har sällan någon ro. Men till skillnad från ett byggnadsverk upphör en trädgård aldrig att växa. Och eftersom den ständigt kräver odlarens uppmärksamhet gör den alltid livet till ett stort äventyr. Odlarna känner igen varandra- de vet att i varje plantas historia innefattas hela jordens växande.
Jag funderade på ett namn för ett nätverk som gynnar utveckling, lärande och hälsa i skolan...
Kanske Villja, välja växa...eller Välja vilja växa..vad är bäst...?
TYPISKT...det finns nårga livskoacher som jobbar med det ena som "sitt"
Andra advent
Vinden
VInden kan man inte stänga in, inte äga. Man kan låta den skänka svalka, eller njuta av dess energi. Man kan ta skydd- i lä. Men man kan inte be den ta en annan väg eller blåsa med annan styrka för att det passar bättre in.
Det bästa är att bygga vindkraftverk,
ta emot vinden och göra dess gåva och energi till sin.
Eller vindspel, som kan klinga vackert.
Ge vinden stämband. Lyssna till dess röst och sång..
Kanske till och med flyga drake. Att leka med vinden
Se dess välvilja när uppåtvinden kommer.
Förbanna inte vinden om du klivit upp på ett högt berg, förakta inte vinden för att den krusar den stilla vattenytan.
När det blåser hårt:
Mao Tse-Tung
När förändringarnas vindar blåser finns det de som bygger vindskydd också finns det dem som bygger väderkvarnar eller hissar segel.
Mao Tse-Tung
Bygger du vindskydd eller väderkvarnar?
Min arbetsmiljö och mitt arbetslynne...
Kontroll
Då är hon supernöjd för den får hon inte ha
Och jag kan jobba lite
Vilket sätt att skaffa sig kontroll på va!?
Genom att släppa kontrollen på fjärrkontrollen....
Retreat
Detaljerna gör helheten:
Miko och enhörningen vaktar tillsammans våra stenar. Drömfångaren låter oss vila och drömma skönt, Den lilla skattkistan är efter farmor. Vem vet vilka skatter som ryms däri? Också något nytt, en framtid- en dag får jag åka på en resa med min älskade! Dessutom tacksamhet, frihet och förbund. Allt i ett. Jag tycker om Inger Edins ord på tavlan.
Kriget är snart över
En utmaning i detta arbete har varit människans upplevelse av mening och hur det påverkar minnet. En känsla av meningsfullhet eller avsaknaden därav kan sägas vara det studien indirekt söker efter. På samma gång är det så att det som upplevs som meningsfullt, det en person förstått och varit delaktig i - med största säkerhet också är det som i efterhand tydligast dyker upp i minnet. Kanske också det som upplevts som djupt meningslöst, kan färga en minnesbild i efterhand. Det intressanta är till sist, att det inte spelar någon roll .Det en människa tycker sig ha upplevt och varit med om, det är var som verkligen skett. Oavsett hur någon annan skulle välja att skildra samma förlopp utifrån.