Häxprinsessan

Jag har mött personer under min livstid, som jag omedelbart känt igen. De har känt igen mig också. Det har funnits en sorts ömsesidighet. Det är inte alltid säkert man har tyckt om varandra. Men det har funnits något som förenat...kanske var det detta med att vara odlare?

Några rader ur förordet i Paulo Cohellos Brida:

I en anonym text om traditionen står det att varje människa kan välja mellan två hållningar: att bygga eller att odla. De som bygger kan tillbringa många år med sina projekt, men en dag har de byggt färdigt det de en gång började. Då stannar de upp och inser att de är instängda mellan sina egna väggar. Livet mister sin mening när bygget är färdigt. Så har vi de som odlar. De kan drabbas av både stormar och årstidsväxlingar och har sällan någon ro. Men till skillnad från ett byggnadsverk upphör en trädgård aldrig att växa. Och eftersom den ständigt kräver odlarens uppmärksamhet gör den alltid livet till ett stort äventyr. Odlarna känner igen varandra- de vet att i varje plantas historia innefattas hela jordens växande.

Jag funderade på ett namn för ett nätverk som gynnar utveckling, lärande och hälsa i skolan...
Kanske Villja, välja växa...eller Välja vilja växa..vad är bäst...?

TYPISKT...det finns nårga livskoacher som jobbar med det ena som "sitt"