Häxprinsessan

Att vara passivt aggressiv, kan ses som en personlighetsstörning, eller som ett sätt att kommunicera med andra människor.

"Man kan ju t.ex. formellt sett ge efter för någon annans vilja, men på indirekta sätt fortsätta kampen för de egna ståndpunkterna och för att sätta käppar i hjulet för den andre. Här finns många möjligheter, t.ex. att skapa en så obehaglig känslomässig stämning att situationen blir outhärdlig för den andre eller att ge den andre förtäckta nålstick genom syrliga kommentarer eller utfrysning. Denna konfliktstil kallas passiv aggressivitet. "

Robert Nays har skrivit om företeelsen i "Ta makten över din ilska": 

Ett passivt-aggressivt beteende innebär att man är avvisande och håller inne med respons, samtidigt som man förnekar att man är arg. Robert Nay ger rådet att den som utsätts ska visa sina egna känslor, trots att den andre inte gör det. Man ska berätta lugnt om hur man känner det, och framhålla skillnaden mellan personens avsikter och de effekter som beteendet har. Även om den andre inte menar illa, eller "är precis som vanligt", känner man sig sårad, ledsen eller avvisad.  Att "fjäska", visa ånger och försöka blidka den surande är reaktioner som fungerar för stunden, men som ger "utdelning" och säkert leder till att beteendet kommer att upprepas. Man ska inte "tankeläsa" och säga "du är visst arg", utan förklara att man inte orkar vara tillsammans med personen medan beteendet pågår.

Jag ställer mig frågan: VARFÖR skulle jag försöka få denna person att utvecklas? Eller ska jag bemöta på rätt sätt för att själv må bättre? Eller handlar det om att ha förståelse för en funktionsnedsättning och ge tillräckligt med textremsor till den med de stora emotionella bristerna? Jag får nog ta och läsa boken. Förr eller senare får alla ta ansvar för sitt bemötande gentemot andra, det kan resultera i att man till sist lär sig vara jusste- men på bekostnad av mycket stolthet, själförtroende och trygghet. Eller så blir man ensam- det är inte roligt att vara i närheten av någon som kränker upprepade gånger. Ett annat scenario är att man blir omsvärmad- inte för att människor tycker om en- utan för att de är rädda att bli utsatta för en. Då ens metoder att straffa ut personer som inte handlar i ens intresseriktning är välutvecklade. En person som agerar så ser bara sitt perspektiv, sina behov och sina villkor. Vissa måste kanske springa in i glasväggen innan de accepterar att den står där- inte vet jag.

Konstaterar så att VAD som hellst får finnas i Wikipedia...det finns olika sorts skitstövlar. Här är en instruktion om varför man inte ska vara en idiot...Med dem behöver man inget ha att skaffa om man inte vill- jag väljer bort dem- så ofta jag har möjlighet. Eller så drar jag mig undan. Skitstövlar kommer i olika förpackningar. Aggressiva, översittare, besserwissers, martyrer, karrärklättrare, enslingar, excentriker, egocentriska socialt handikappade personer som inte kan bättre....Oavsett så kan jag välja vad som är gott för mig.

Trots allt måste jag ju leva i denhär världen- och här finns gott om emotionellt skadade individer. Det gäller att hitta ett sätt att gilla läget på. Utan att själv utplånas. Vet någon hur man gör- så tar jag tacksamt emot tips...