Häxprinsessan

Vänta, bara vänta. På tillåtelse, på erkännande.
Det ekar tomt och ensamt i själen.
Le, bara le- the show must go on.
Vem bryr sig.
 
Jag bara dör.
Men vadå, det ska vi alla.
Ingen ser någon skillnad ändå.
Eftersom jag snart lärt mig spela död, helt perfekt.
För vems skull ska livet levas, om inte för min egen?
 
Sätt mig i en bur och peta på mig med pinnar.
Det kanske är intressant att se vad som händer.
Det kanske roar...
 
Jag drunknar, åker under ytan gång på gång. Blir däremellan nedtryckt under den. För det är viktigt att andra får känna sig flytande. Trycker de ner mig så ser de ju själva att de flyter. Det är ingen som är intresserad av att ta min utsträckta hand. Tvärtom slår någon livbojen i huvudet på mig och säger; skyll digsjälv då- det är ju bara att ta tag i den. Halkig? Det beror på om du håller på rätt sätt- håller du inte på rätt sätt så kan du skylla digsjälv. Hård- nejdå- det är bara du som är för mjuk. Jaså- flyter den inte heller...
Nåja- shit happens.