Rädsla, tro och beskydd
Hon kände en skyddande närvaro. "Jag måste tro på den här närvaron. Jag kan inte förklara det, men den finns där. Och den kommer att finnas här med mig hela natten, för ensam vet jag inte hur jag ska ta mig ur dethär."
Natten var bara en del av dagen. Precis som hon kände sig beskyddad av ljuset kunde hon känna sig beskyddad av mörkret. Mörkret fick henne att åkalla denhär skyddande närvaron. Hon måste lita på den. En sådant illit har ett annat namn, och det är tro.
Hon hade tro, Och tron skulle inte längre låta skogen befolkas av ormar och skorpioner. Tron skulle hålla hennes skyddsängel vaksam och vaken."
Varje människas dag är en mörk natt. Ingen vet vad som ska hända i nästa minut, ändå går man vidare. För att man har tillit. För att man har tro. Eller kanske för att man inte ser mysteriet som ligger i nästa sekund. Men det där hade ingen som helst betydelse - det viktiga var att hon hade förstått.
Att varje ögonblick i livet var en troshandling.
Att hon kunde fylla det med ormar och skorpioner, eller med en skyddande kraft.
Kommentarer
Trackback
