Narcisstisk personlighetsstörning
Narcissus
Vi har ju hört hur det gick för ynglingen som var så uppfylld av beundran inför sigsjälv -att han till sist förvandlades till en pingstlilja.
Barndomen
De narcisstiska behoven etableras i den tidiga barndomen, före tre års ålder. Som 2-3 åring visar barnet
brist på normal värme och intresse för andra samt en abnorm destruktivitet och hänsynslöshet. Detta barn har inte fått vara hela sigsjälv- och blir beroende av bekräftelse och beröm. Att vara i centrum.
Alice Miller säger att det finns ett ursprungligt behov hos barnet att bli betraktat och taget på allvar SOM DET ÄR, dvs i enlighet med dess känslor, förnimmelser och dessas uttryck. Detta narcissistiska behov är lika legitimt som driftsbehoven och måste tillgodoses för att en sund självkänsla skall kunna växa fram. Ett krav för att dennna atmosfär skall föreligga är att barnets föräldrar vuxit upp i ett sådant klimat.
Människor är subjekt- förvänta dig därför ingen ömsesidighet eller erkännande från en sådan person.
Narcissistiska personligheter har starka önskemål om att få uppmärksamhet, beundran och medkänsla - att få ett empatiskt
Vilken typ av partner söker en person med narcisstisk personlighet?
Under de första levnadsåren är det viktigt med ett klimat av bekräftelse och utrymme för det växande jaget, tillsammans med socialisering och gränssättning. För individer som saknat detta kvarlever under hela livet en önskan efter en varelse som är helt inställd på dem, tar dem på allvar och beundrar dem. Denna önskan kan naturligtvis inte helt tillgodoses eftersom behovet är kopplat till en oåterkalleligen förgången tid, nämligen de allra första levnadsåren, då självet började utvecklas. Alltså: emotionellt osäkra föräldrar ger narcissistiskt störda barn. Det är föräldrarnas, särskilt moderns, egna narcissistiska problematik som utgör grunden för barnets problematik.
Den grundläggande patologin i narcissistiska personlighets-störningar handlar alltså om ett själv som inte blivit solitt etablerat. Denna störning innebär att individen är starkt beroende av självobjekt, dvs personer som fungerar som psykologiska stöttepelare för det skadade självet.