Piller för sötma?
Den nya i San Fransisco och New York taste tripping...Att äta ett piller som gör att allt surt smakar sött...??? Inte konstgjort, men mycket konstlat. Kanske det vore något för alla som för en kamp omkring sockersug, som känner sig som sugar-addicts...
Ta ett piller och ät apelsin, eller citron...som ändå ger en mycket hälsosammare blodsockerhöjning än coca-cola och godis.
Fakta
Miraculin är ett protein som framställs av den västafrikanska frukten "Miracle fruit" (synsepalum dulceficum)
Tabletten är i sig inte söt, men får oss att uppleva sura smaker som söta upp till en timme.
Ämnet upptäcktes av professorn Kenzo Kurihara på 60-talet.
Saliga äro de okunniga...
Skolministern säger: Det är bra att skolk förs in i betygen, det leder till sjunkande moral och kunskapsbrist. Ingenstans i vuxenvärlden får man komma och gå som man vill.
Hm....betygen är målstyrda- har jag nått en viss kunskapsnivå så har jag kunskaperna och får betygen- oavsett närvaro. Det kan däremot vara svårt att erövra kunskapen om man är frånvarande. Herr minister vill ändå att frånvaro skall påverka det sammanlagda betyget.
Närvaron tycks vara en samhällsfråga.
Nästa ögonblickbild: En reporter stötte på ministern i malmö och frågade: - Hur har du transporterat dig hit? - Med flyg, svarar Björklund. (och ser skuldmedveten ut) -Så du valde inte det mer miljövänliga och ekonomiska tåget. -Nej, jag gör bara så som sekreteraren planerat.
Kunskapsbrist: Herr Björklund, har den senaste tiden uppmärksammats för sina kunskapsbrister vad gäller internationella rapporter och resultat omkring de svenska skolelevernas kunskapsnivå och moral. Kanske ingen hade koll på vad han gjorde, han kanske kom och gick som han hade lust?
Min tolkning av herr Björklunds åsikter: Lydnad är viktigare än kunskap. Det är således mer viktigt att åka med dyra färdmedel än att tala sanning i uttalanden om skolan- Det är ju trots allt inte lika viktigt med kunskap... för vår skolminister.
Som sagt: saliga äro de okunniga...
Vad innebär föräldraansvaret som efterlyses?
I lokaltidningen står om ett ungdomsgäng som trakasserat samhället, skapat kaos och allmän fara. Med dödsförakt för både sitt och andras liv. Eller heter det Livsförakt? Moralförakt? Förnuftsförakt? Intelligensförakt? Ansvarsförakt? Eller är det coolt? Det är trafiken som är målet denna gång. Kanske är kul tills någons lillasyster blir ihjälkörd eller någons hårt arbetande pappa med hjärtinfarkt i ambulans inte hinner fram till sjukhuset i tid! 100 ungdomar var inblandade. Det gör att man förstår att ett betydligt större antal var på plats och att så gott som alla ungdomar i Ö-vik vet något om detta, eftersom det är en liten stad...Vad gör vi nu?
Ett ökat föräldraansvar efterlyses. Själv tror jag det är det viktigaste, men inte det enda. Skolorna och arbetsklimatet där, som bör baseras på förtroende mellan människorna som finns där tillsammans. Tydlighet, regler och samarbete med föräldrar. Vad innebär ett ökat föräldraansvar och hur utövas det för tillfället?
Föräldraansvar
såväl den reflekterande och insatte föräldern som den ovetande och oreflekterade har ett förhållningssätt och en retorik i bemötanet av sitt barn. Likaså den insatte men oreflekterande samt den ovetande men reflekterande. Vare sig de är medvetna om det eller ej.
Några exempel på förhållningssätt och samtalsretorik:
Ditt barn var där och inblandat:
Prata med ungdomen 1: Vet du vad som hände? Var du där? Hur gick det till? Vad tänkte du då? Hur ska du göra nu? Prata med ungdomen 2: Vet du vad som hände? Var du där? Hur gick det till? Vad tänkte du då? Hur ska du göra nu? Jag tänker såhär och tänker göra såhär...
Ditt barn var inte där men inblandat:
Prata med ungdomen 1: Vad har du hört? Varför var du inte där? Vad är ditt ansvar i detta? Jag tycker såhär om det som hänt...Vad tycker du? Nu tänker jag göra såhär....
Prata med ungdomen 2: Beröm, åååå så dumt av alla de andra!
Oavsett om barnet var där eller ej, inblandat eller ej:
Prata med ungdomen 1: Vad har du hört? Varför var du inte där? Jag tycker såhär om det som hänt...Vad tycker du?
Prata med ungdomen 2: Var helt tyst, att det innebär en upptrappning att ungdomskultur sprids och växer utan vuxnas ansvar. Det kan ju då inte vara ditt ansvar? För ditt barn var ändå intedär eller inblandat!? För dyu har väl inget med den saken att skaffa? Glöm samband och sammanhang.
Prata med ungdomen 3: Var helt tyst, håll tummarna för att ert barn inte var inblandat. Att det inte händer något värre senare. Skygglappar och öronproppar. För ert barn var ändå inte där eller inblandat?...gulp...
Sist så finns det en helt egen kategori: Mitt barn var där, men inte inblandat!
Orsak och verkan- lagen om växelverkan: Det finns något som heter restriktioner, med ansvar och gott omdöme följer frihet och utrymme. Med förkrymt gott omdöme minskar förmågan att ta ansvar och därmed utrymme och frihet.
Utrymme och frihet för en ung person:
Lov att gå ut.
Lov att använda mopeden.
Pengar till bränsle.
Fritt förfogande över egna pengar.
Lov att använda datorn.
Samvaro med kompisar ute på stan, utan vuxen.
Skjuts och hämtning.
Innan restriktioner ens behövs, och högst vardagsmässigt. Hoppas jag att ungdomar har föräldrar som pratar med sitt barn. Vad har du varit, gjort, med vilka, vad hände, vad tyckte och kände du om det...Samtala alltså- inte förhöra. Att vara genuint intresserad - inte utföra erfoderlig inventering
Vad är ansvar, när är en ung människa behövd, i vilket sammanhang är handlingar och val viktiga?
Att göra sin del hemma efter mognad och förmåga, är en bra början. Handlingar och val hemma. Hur behandlas syskon, hur tar den unge hand om sina dagsrutiner. Hur ser de ut? Ibland tror jag de valt att sätta barn till världen vill att de ska förbli det: barn...för då är föräldren garanterat klokast och vuxnast och behövd hela sitt liv!
Alltså: det finns en hel del att laborera med för en förälder. Som inte abdikerat från föräldrarollen och försöker vara kompis det vill säga.
Barn är barn, ända tills de blir vuxna
Pojken var ju bara 16 år och säger att han skojade med läraren. Han lekte bara lite i korridoren, sådär som barn kan göra? Den som säger att denna så kallade lek inte har ett enda dugg med vapenglorifiering av olika slag i spel, våldsfilmer etc. För just denna pojke, i just de val han gjort.....Den har stort behov av att försköna verkligheten.Sedan Aftonbadets formulering, nedan. Finn 100 fel i den lixom, etisk, moraliskt...barn och ungdomar är väldigt kloka, de vet skillnad på allvar och lek, de är empatiska och eftertänksamma. Om inte uxenvärlden gör dem till något annat....förväntar sig att de inte är omtänksamma och empatiska, tror att de inte förstår, att de är så små, så små...att de behöver hjälp med att förstå världen och förståelse för att de inte gör det.
När kommer dagens unga att få lov att kalla sig vuxna, känna sig vuxna. Det dröjer om andra så kallade vuxna ständigt ursäktar och bortförklarar dåliga beteenden, istället för att låta växande människor själva ta ansvar för sina val och handlingar. Eller borde samhället höja åldern för straffmyndighet? Den skulle förmodligen ligga fem år efter att man blivit myndig och får rösta i valen och dricka sprit...med tanker på hur ofta personer mellan 16 och 20 betraktas som ungdomar, eller barn, som inte riktigt klarar av att ta ansvar över sitt. Isåfall följer studiestödet efter, då blir det barnbidrag en längre tid till föräldrarna istället. Med det i åtanke tror jag de unga som drar nytta av att få vara små barn tills de är 30 väljer att växa upp, för självständigheten vill man ju inte göra avkall på. Växa vill alla varelser, oavsett hur många år de är.
Ur Aftonbladets artikel:
Pojken är bara 16 år gammal. Och vapnet han hotade läraren med var av plast. Ändå ställs han inför domstol.
1984 och en salig röra
Förr och nu-..1984- Då var jag 10 år. Snuten i Hollywood kom på Vhs och vi såg den och njöt. Jag njöt lika mycket av
soundtracket Axel-F en av världens mest igenkända (och remixade)soundtracks. 1984 Harold Faltermayer-
1984 är för övrigt en roman av George Orwell, skriven 1948, som handlar om världen efter ett världskrig, den behärskas totalt av konkurrerande totalitära stater. I den finns några otäcka och intressanta begrepp:
Själv använder jag gärna ordet tankefrihet, när jag vill definiera relationer. Finns det eller inte. En sak är yttrandefrihet, en annan åsiktsfrihet. Men med en vän behöver jag ha tankefrihet. Känna att jag kan flyta och flyga.
För att ändå försöka knyta ihop detta inlägg...lite, litegrann....2005 Hade två av mina fina barn kommit till mig. Lukas var fem år, i den magiska åldern och Hampus tre, charmig och levnadsglad. De stordiggade Crazy frog. Han bara ägde, som de skulle uttrycka det idag. Videon med Cray frog på Axel Foley tema från 2005 uppskattades mycket
Trafiksituation och samhällskritik
Förminskat tillräknelig
Jag trodde det var ett gammalt uttryck, att man kunde bedömas vara förminskat tillräknelig. Men när jag googlade, fann jag att så icke är fallet. Mina tankar gick annars till Peter Hoegs berättelse om de kanske lämpade. Barn kunde testas och delas in i kanske lämpade, olämpade osv. Man valde skolform efter huruvida barnet ansågs vara ett ämne till en "riktig" människa - eller ej.
Nåja. Det är tydligen jag som är ute och cyklar och inte förstår begreppsapparaten. Ni kan få artikeln till påseende iallfall. Västerbottenskuriren 9 mars 1959.
Ingen vet...
Hur livet kom till. Det finns teorier, men det är mystiskt. Bör vara så. Ingen vet heller riktigt varför en bebis bestämmer sig för att komma ut, hur det går till när förlossningen sätts igång. Okunskap kan alltså vara rätt viktig och skön. Grunden till nyfikenhet och utveckling. Till människornas sökande. Av en slump fann jag en tidning som presenterade en av teorierna för livets uppkomst, när den upptäckten och var nyhet. Stanley Millers teori...Västerbottens kuriren 27 december 1956. Håll till godo! Gamla nyheter som är så gott som nya...
Scener ur ett äktenskap 2
Scener ur ett äktenskap 1
Attityd och etikröta
Undersköterskan:- Det var en kul grej. Jag får se intressanta saker i mitt jobb och ville visa de
Min kommentar: Den vårdanställde vindar in sig. Verkar fundera över vad denne ska säga för att slippa undan. Inläggen säger sitt. Kul- vad var det som var det roliga? Att ha roligt åt en nedsövd person utan dennes vetskap. Frånvarande arbetskamrater- det är tydligen personer som närvarade vid operationen som sett och kommenterat bilderna också. Dessutom finns kommentarer från personer som helt klart inte arbetar inom vården.
Arbetsledaren:
Avsked ska dikuteras. Har fler anställda kommenterat bilderna kan det få konsekvenser även för dem. Dethär skadar förtroendet för sjukhuset. Jag kan inte uttrycka hur djupt olyckliga vi är. Jag får intrycket av att detta är ett tecken på en omogen inställning till sitt jobb och ungdomligt oförstånd.
Min kommentar: Förnuftets röst!
Fackets argument:
Har svårt att se att någon egentligen kommit till skada. Anser att alla kan göra misstag. Personen mår säkert dåligt och inget förändras om den blir av med jobbet. Andra vårdanställde har sett bilderna men inte reagerat, denna person har alltså inte fått hjälp med sitt felaktiga snedsteg.
Min tolkning: Facket tycks gissa att personen mår dåligt. Är det självklart? Beteendet vittnar annars om en egocentrering som tyder på stora svårigheter att ta andras perspektiv. Det handlar inte om patientsäkerhet, trygghet och omsorg om sin nästa i kommentarer och svar från den vårdanställde. Den vårdanställde lider säkert, men då för att den skäms för egen del och för hur den uppfattas och över hotet att eventuellt mista jobbet. Det skulle bli en stor skillnad för patienter att veta att vården inte sponsrar kränkningar. Det handlar inte bara om denna enskilda händelse. Att utnyttja en nedsövd person, det är mycket allvarligt. Det finns skador som är av osynlig karaktär, på tryggheten, på värdigheten, förtroende och moralen som hela versamheten står för. Även om det bara är en persons verk. Det står verksamheten bakom om den inte tar kraftigt avstånd mot denna händelse och samtidigt försäkrar sig mot sådant i framtiden.
WOW nutidens Patiens
Det avleder tankarna från dagens bekymmer och jakt- ger er just den avkoppling Ni behöver.Jag har tagit hand om några tidningar i sommarstugan. Detta exemplar Allers nr 12 23 mars 1958. Tydligen spelades det en del i hemmen då också. För avkoppling och förströelse. Helt andra grejer än WOW. Undrar om de äkta männen oroades över att fruarna satt och spelade bort tiden. Det fanns ju alla möjligheter att fastna i patiens träsket- Beställ nästa expansion i förhand hette då lika förföriskt : Öka nöjet genom att köpa äkta patienskort, en bok med olika sätt att spela fanns också. Skillnaden i marknadsföring är (förutom media och mängd) att förr sade reklamen att det som såldes var gott. Idag tvingas människorna använda moralisk kompass.
Var allt enklare förr?
Belladonna
Klänningen är en underbar doppresent från en underbar storasyster :-)
Tack syss..den inte bara är snygg den smakar gott oxå.
Unga viljor viner...
I vår stad går snart ingen trygg. Ägg och vattenballonger viner. Har de unga kanske fråntagits sin vilja. I den djungel av val de har att göra kanske deras kvävda vilja kräver sitt och de unga känner ett kollektivt begär att manifestera den. Eller är de bara små glin, som aldrig lärt sig solidaritet, ansvar, orsak och konsekvens. För att de curlats rakt in i fördärvet. Ingen vet, inte jag.
Idag stod i ortstidningen att vår fornby vandaliserats. Då är det inte länge etblissemanget eller en annan gymnasieklass som drabbas av vandaliseringen. Då drabbas folksjälen. Hur vi än förskönar så är det just vandalisering det handlar om. Även oskyldiga vattenballonger förstör. Det ryktas att ettor på gymnasiet tänker kasta ballonger på de välklädda studenterna, stående på sina flak. Med dyra uppsydda klänningar och ena foten i vuxenvärlden. Vissa av dessa unga samhällmedborgare svarar genom att förbereda sig med vattenfyllda hinkar på flaket. Vilka torde drabba tredje person. Eftersom en vattenballong kastas på håll från en folkmassa. Jag undrar hur det står till med samhällsundervisningen, och kännedom om de grundläggande naturlagarna. Att mamma och pappa aldrig får veta, att de inte betalt kläderna själva och förstår vilket slit som ligger bakom pengarna. Verkar underlätta deras beslut. Jag tänker på allt föräldrarna försakar för att kunna ge sina barn allt vad som förväntas av ett studentfirande...Då är vi inne på empati...vilket kanske är svårare
Tja, vi får väl se...
Tänker så länge på Karin Boijes Unga viljor viner...kanske också dessa tillslut rotar sig och blir ett träd...som orar sig för studentfirandet....
Unga viljor viner
Unga viljor viner
som herrelösa spjut.
Ångest har kastat dem
i rymderna ut.
Skälvande av stridslust
och överflöd på styrka
söker de mål att drabba,
söker de makter att dyrka.
Men viljor som mognar,
de blir träd och slår rot,
beredda till att skydda
ett land vid sin fot,
ett litet stycke mark,
men nödvändigt som livet,
där något dyrbart växer,
av vindarna rivet.
Om gläntan syns trång
emot rymder utan slut
och trädet kanske livlöst
mot blixtrande spjut,
så glöm inte lövet
med den livsgröna färgen,
och glöm inte saven,
som sjuder genom märgen.
Var inte rädd, var stilla
den skördens natt,
då rösterna säger:
"Din gräns är satt.
Du också skall stillna
bland de vakande trogna.
Du också skall slå rot,
och bli träd, och mogna
Koppel...
Det har man hundar i...Barn, har man däremot inte i koppel. Inte, inte, inte...INTE!! Det ger mig lika mycket gåshud som när någon säger "titta en snigel" om en SNÄCKA. De kan väl åtminstone kalla otyget / fanstyget / och alla möjliga o...ord för sele....
Produktinfo. från företagets hemsida:
"Föräldern håller i kramdjurets svans vilket innebär att barnet är i trygga händer."
Så...de som har svans och blir fasthållna i den - tycker de att det känns tryggt?! Eller tycker föräldern det känns tryggt, att "hålla barnet i svansen". Hur ska man kunna känna sig fri, trygg och stark om ngn håller en i svansen...
Artikel / reklam i Aftonbladet.
Det kända
1. Att ngn kräks
2. Att krocka
3. Att bli rånad
4. Att bli stoppad av polisen
5. Vattenplaning
Till höger taxi i Mexico.
Från fantastiska fakta och värdelöst vetande
Det kända skrämmerHur kan man oroa sig mer för kräk än för att krocka? Själv har jag varit med om båda, och tyckte det senare var mer skrämmande. Är det kanske så att människor är mest rädda för det som är mest vardagligt? Eller snarare räds vi det som är möjligt att föreställa sig...När det för ett par år sedan skedde några rånmord på taxichaufförer kändes det mer nära.
Har man varit med om en husbrand, blir man rädd för det. Har man blivit rånad, känner man sig otrygg. Är det bråk och stök runtomkring går man och väntar på att något sådant ska hända igen. Sedan spelar de intellektualiserande rationella argumenten ingen roll.
Argument som: Jag har blivit träffad av blixten en gång- alltså är sannolikheten minimal att det händer igen. Skänker ingen trygghet. För de finns människor som träffats två gånger och varje gång ovädret drar ihop sig väcks mina kroppsminnen till liv, stresshormoner som påverkar mig att vilja fly eller gå till attack frigörs.
Så är det nog, med oss människor: Bränt barn skyr elden. Världen krymper när rädslan växer. Snart förväntar jag mig en spya i varje gathörn, om det är vad som skämmer mig mest....
Vårfloden är här!
Jag tog lillan med och promenerade ner till min barndoms älv. För att kolla in vattenflödet. Det ska göras varje vår. Jag älskar doften av Moälven, en sommarkväll. Dimman som sveper in allt på natten. Där har jag lekt, badat, fiskat, eldat, tältat, vuxit upp, firat, mött kärleken, tagit farväl...
I år var det ovanligt mycket vatten. Det är en tidsfråga innan Galastan - som är en halvö, blir en ö.
Min pappas flotte såg ut som den skulle segla iväg på egen hand... Vid Domsjöfabriken har man för första gången blivit tvugna att öppna några extra dammluckor. För att älven inte helt ska stiga folk upp till huvudet. Det stod i lokaltidningen, och det som står där, det är alldeles sant. Absoluta sanningar liksom...
Nyfödda barn och värdegrund
Maud Olofsson, kvinnan med tre jobb - så har hon uttryckt det. Jag har tre arbeten. Vilket får mig att fundera över ords innebörd. Jag betraktar inte dessa positioner som tre anställningar- snarare som tre uppdrag. De sammanfaller med varandra. Även om jag aldrig jobbat med politik har jag en uppfattning, som medborgare. Jag tror inte man kan upphöra att vara partiledare de timmar man är vice statsminister- eller att man lägger rollen som näringsminister åt sidan när man verkar som vice startsminister....Sedan har som Maud sagt centerpartiet valt att värdera läget på ett sådant sätt att arvode erhålles för alla tre uppdrag.
Vad är orsak och verkan?
I mitt huvud ser det ut såhär- som en bergochdalbana...1. besök hos Bush - 2. den minister folk vill dricka kaffe med- 3. besök på bb 4. - kritik för högt arvode- 5. AHA ska vi ha barnbidrag...detta lyfter fokus mot annat än den egna personen...
Och reaktionerna 1. han är så påläst och lättpratad (inte kunnig eller insatt) och Maud är så intressant att den store mannen ger inte 5 utan 15 minuter och tackar vår näringsminister under sitt tal senare. Men det är klart- det är ju svenska folkets förtjänst. Fast allt ljus råkade falla på mig
;-) och att Usa inte skrivit under Kyotoavtalet är ju beklagligt men de har ju ett avtal med oss- de bsäta i världen på miljö- så allt är förlåtet...2. Treeevlig och vackert leende, jordnära 3. Vem ska skämmas?? Se nedan 4. Vem ska skämmas? Statsministern svarar inte på frågan om det är vettigt att han tjänar mindre. Eller vad Maud borde hga för arvode- gör det istället till en kvinnofråga (??) Maud svarar med att berömma vår stadsministers moderna ledarstil- han släpper minsann fram andra. 5. Debatten pågår...
Så till den artikel jag blev både konfunderad inför och förbannad på...
http://www.aftonbladet.se/foraldrar/article2058538.ab
Maud besöker ett BB och säger.
- Det verkar vara en stark liten tjej, säger Maud Olofsson.
- Sådana vill vi ha i det här landet.
Perspektivbyte: Hur hade det låtit om Maud stod mitt i Neontalavdelningen och uttalade sig så...??
Så vilka barn vill vi isåfall inte ha? Sjuka/ funktionshindrade/ svaga?
Jag väntade mig reaktioner från intresseorganisationer och föräldrar till funktionshindrade barn, kanske barnombudsmannen till och med borde tycka något, eller handikappombudsmannen. Men en liknöjd tystnad ligger tjock över kaffekopparna i Sverige. Frågan är- Vem ska skämmas? Mauds press- sekreterare som inte förstår att påpeka fadäsen och komma med någon typ av förtydligande...eller journalisen som felciterat på ett mycket kränkande sätt...eller Maud själv för att hon faktiskt sade så- eller alla runt henne som inte frågar -vad menade du? Det kunde ordnas över en kaffekopp...Så hon får tillfälle att fundera på det. Jag tycker hon verkar sympatisk och tror att hon skulle uppskatta det.
Jag tror jag får ta skammen på mig själv. Vill någon göra mig sällskap så är de välkomna.
Varför frågade jag ingen? Varför tänkte jag inte högt?
Fritt tolkat av mig från gårdagens tv4 nyheter:
Plötsligt säger någon något om barnbidraget- och då tycker Svenska folket plötsligen massor av saker....Då är ingen rädd för att tycka till. Iallafall inte de som inget bidrag behöver. Av omsorg för de svagaste i samhället, med tanke på att vi inte ska ha olika klasser i samhället.- så borde alla få bidraget. Även vi som tjänar 1 000 000/ år. Annars blir det synd om de fattiga och vi kan inte åka på solsemster eller renovera huset. 
Punkt slut
Är det bara jag som skäms?
Kan ingen ta fram en skämsmatta?
Så jag får placera min skam på en plats rätt i tiden
och kanske uppför mig mer välartat över nästa kaffekopp?
Åldersgränser
Varför finns det åldersgränser på filmer?
Vad är en otäck film?
Till höger har vi en bild av hur fenomenet turbulens kan åskådliggöras abstrakt
. Som en del i kaosteorin. Enligt den kommer vi att börja se världen i dynamiska termer, och inse att strukturer endast kan uppstå långt ifrån jämvikt. Endast döda entiteter är i jämvikt. De som förstår den bilden har rätt åldersgräns för att fortsätta läsa detta inlägg...
Ja, i sant postmodern anda kan ju svaret på åldersgränser vara att "det beror på så många saker" "Åldern spelar ingen roll"...vilket blir problematiskt. Det finns personer som utnyttjar denna individuella olikhet som argument och hävdar att barn och vuxna är likställda, pedofiler till exempel. Att den vuxne kan lära barnet om sexualitet...Sedan fins ytterligheten med barn som är mogna och som inte blir skrämda särskilt lätt, som förstår det de ser, har ett abstrakt tänkande, fullt utvecklad empati och kan analysera och dra egna slutsatser istället för att bara tanka in bilder och begrepp okritiskt. Jag skulle ändå inte drömma om att likställa dessa ovanliga barn med vuxna. För att krångla till det ytterligare har vi vuxna som de facto är barn, i sitt känsloliv och kanske intelligensmässigt. Vi har känsliga pojkar och tufffa tjejer...Vi har psykiskt sjuka barn och vuxna...
Sedan har vi människor som är så mogna och känner sig så väl att de själva vet vad de mår bra av. För dem spelar åldersgränser ingen roll. Oavsett ålder, så är detta en sorts insikt eller självkännedom som långtifrån alla når. Försök då att bedöma vad en annan person mår bra av....För den som envist hävdar att en rysare eller thriller inte är otäck, kan jag ju hålla med. Otäck är ett värdeomdöme, svaret finns i betraktarens upplevelse. Men det finns film- genres också. Vi har komedier, drama, dokumentär, thriller osv...den som inte ser någon skillnad på Babar och terror på Elmstreet- kanske har en hel del kvar att lära...Den ena filmen är gjord för att skapa lugn och trygghet, den andra för att skrämma och spänna...Föräldrar som låter sin 5 åring se sagan om ringen gång efter gång, föräldrar som inta klarar av att slå av tv- bilderna från krigets Irak och barnen som finns runt tv: n.
absolut inte se sådant man mår illa av. Men hur vet man det? Man kanske inte alls drömmer mardrömmar. Men däremot förmår man inte värdera eller förstå det man ser. Människan är en ständigt lärande varelse, för några år sedan varnades för att tonårspojkar tillsammans bildade sig en uppfattning om sex och syn på kvinnor tillsammans framför sidor på internet. De vuxna behöver vara med och reflektera över stora och svåra områden...Moralpanik, kan någon säga. Sunt förnuft tycker jag...Man kan luras in i upplevelser som man inte har beredskap att möta. Man kanske inte drömmer mardrömmar och det är en varningssignal istället- på att man under upplevelsen varit helt känslomässigt avstängd.
Jag har haft många pojk- kompisar i 12 årsåldern. De såg alla plutonenfilmerna. Jag tror inte det var bra för dem 
alla. Ingen av dem skulle någonsin ha erkänt att det var obehagligt på något sätt. Några blev också förvirrade. För präst-sonen var det av övergående karaktär, men min spinkiga lilla vän som efter några år såg ut som en riktig broiler vet jag inte vad jag ska tänka om...
Jag tänker på flickan som visserligen (nästan?) hade åldern inne för att spela counter strike, tillsammans med sin 16 årige pojkvän dödade hon sin lillasyster. De ville bara prova några sparkar och slag, när de var barnvakt. De trodde faktiskt att hon skojade när hon bara låg stilla efter att ha fått en spark i nacken. Sedan upptäckte de att hon inte skojade, de hällde i den lilla, skadade, medvetslösa flickan ett rått ägg- som givetvis kvävde henne istället för att avslöja hennes "skämt". Då ringde de 112...men det var för sent. De hade tagit hennes liv.
Jag såg alla skräckfilmer som fanns till buds alldeles för tidigt...klart att jag förstod att det var film....
Den otäckaste film jag sett på sistone var "timmarna" eller "brokeback mountin"
Scary movie var inte ett dugg scary...
Punkt...
