Parenting
Det är inte uppfostran, det är inte föräldraskap...det är något som beskriver processen och dynamiken mellan de båda- kanske. Om jag ska försöka beskriva med mina egna ord.
Vi har alltså inget ord för detta, men däremot ett ord som Värdegrund- Ha, det har de inte i den bemärkelsen internationellt. Det är vi och norrmännen....
Nannyn gör inte barnen lydigare!
vad jag tycker om tv- nanny programmen och metoderna däri. Men jag får väl redovisa lite summariskt.Tja, det är helt säkert en mycket professionell och duktig beteendevetare som är "nannyn", en hemma-hos-are om man så vill. En vuxen som är modell för andra vuxna. En person som kan mycket om barns utveckling, om anknytning och människors samspel- som dessutom är pedagogisk och klarar av att förmedla till den dysfunktionella familjen hur de rent praktiskt ska göra för att förändra ett beteende. Så långt är allt väl. Sedan har vi skillnader i värdegrund som stör ut hela konceptet för mig: "skämsmattan" till exempel. Då kan ske inte så mycket brukandet av dem utan fenomenet att det faktiskt blir en sorts marknadsföring av en metod som mycket väl kan användas för att störa anknytning, relationer och utveckling....
Metoderna som används, kan vara mycket användbara och goda när det gäller barn eller föräldrar med stora koncentrations/ uppmärksamhetssvårigheter. Onekligen behövs hjälp med att vara förälder och familj ibland, det önskar man att samhället kan erbjuda- då behovet uppstår.
De som själva brister i föräldraförmågan, är trötta,. slitna, har barn med specialla behov...etc och tittar på programmet kan dra slutsatsen att det behövs proffs för att orka vara föräldrar, de ser nannyn göra ner föäldrarnas beteende. Det finns inga perfekta föräldrar. De som ändå upplever sig som perfekta föräldrar med välartade barn kan dra slutsatsen att det finns så hemska ungar nuförtiden och minsann...inte är det så svårt.... Det är desperata människor vi får se på tv, som är trötta, som exploaterar både sig och sina barn.
Artikeln i Aftonbladet: Där hänvisas till en artikel i British Medical Journal, de har gjort en undersökning som visar att barnen inte blir lydigare än andra barn, även om man använder Nannyns metoder. Metoderna man undersökt är: Beröm och uppmuntran i förhållande till utskällning. 700 barn var med i testet. 1/2 av föräldrarna fick uppfostra barnen som de ville, den andra 1/2 skulle utveckla ett "varmt och känslosamt förhållande till sitt barn"
Mina slutsatser om studien är:
Ha, ha, ha- vilket skämt. Har de haft egna barn de som genomfört studien, eller har de ens haft relationer med andra människor? En metod är en metod, det är yta. En metod är ett kognitivt verktyg. En metod tillåter den lärande individen att nå en bit på vägen, med hjälp av någon som är lite mer erfaren blir det dubbel effekt. (Vygotskijs proximala utvecklingszon) Det har mycket lite med den verkliga kontakten och samspelet mellan två själar att göra. En metod kan i bästa fall på lång sikt, om man klarar av att hålla fast- ge en spegelbild till den som använder metoden om något annat, något som inte känns naturligt, om vad som gör att man hemfaller åt det ena eller andra. Mao föräldern lär känna sig själv. Barnet får se en annan verklighet och frågetecken om tingens ordning uppstår.
Kan man utveckla en varm relation med hjälp av någon annans metoder. Om det innebär att man ställer den egna intuitionen och känslan åt sidan- Nej, säger jag. Det kan till och med störa det frö som man bär på som kun de spira till en stark anknytning....Eller faktiskt tvärtom, underlätta för fröet att slå rot...
Ett provocerande påstående:
Det finns barn som far mycket, mycket illa av att få beröm och uppmärksamet, av att få ständig bekräftelse på att de är jordens mittpunkt. En dag möter de verkligheten, där man mår bra om man vet vad man består av, vad ens styrkor och svagheter är. Där man mår bra av att veta att man är god nog, att man kan klara saker och ting, att man behövs, att man är en bland alla människor på jorden. Är självbilden mycket skev så dimper snart självförtroendet också...Där det viktigaste inte är att vinna, för livet är ingen tävling. Det är bara en stund på jorden vi fått som gåva...att göra det bästa av. Det är ingen annan som hejar på en och bekräftar städigt, man får inte feedback och textremsor om än det ena än det andra.
Det är egentligen inte ett program om hur man får barn lydiga, det är ett program om hur man är förälder- eller
Jag menar: Vist är det bra att veta om man är en krypare eller en trädklättrare? Visst är det skönt om man får svinga sig i lianerna och vet hur man finner dem, om man är en trädklättrare. Visst är det bra om man har en förebild som hjälper en att klara av att klättra då- istället för en som säger åt en att krypa....
Låt era barn hålla er i handen och när de vill släppa fortsätt att sträcka ut er, så de kan ta tag igen om de behöver. Om de släppte för tidigt, räds då inte att sträcka er ändå närmre och ta ett varmt, kärleksfullt och löst tag igen. Vi slutar aldrig vara föräldrar.Om vi var det från början vill säga....
"The heart of a lioness"
Beskriver de 15 dagar en lejonhona lever tillsammans med sitt nyfunna barn i Kenya. Lejonhonan kallas "Kamunyach", vilket betyder "The blessed one". Lejonen är hotade i Kenya. Befolkningen dödar lejon, för de tar boskap. Lejoninnas liv lockade människor att åkta till den lilla sällsamma familjen. I byarna växte en berättelse fram. En berättelse där lejonet inte längre bara är en preditor. "Kamunyach levde ensam, utstött av sin flock. En dag gav gudarna henne ett barn." Någon gång i framtiden återuppstår lejoninnan, som nu är försvunnen.
Det anmärkningsvärda med berättelsen är att ungen hon givits eller funnit, är en Oryx- ett nötdjur. Hon följer efter och beskyddar Babyface i 15 dagar. Deras fysiska inkompabilitet och behovet av den andre gör att ingen av dem får något att äta. Lejonet följer efter, uppmuntrar
och skyddar lilla ungen. Leder ungen till vattnet, som ju inte innehåller tillräckligt för kalven att leva på. Under tiden kan inte heller lejonmamman få mat, hon kan inte lämna ungen för ett ögonblick och inte ens när en djurskötare kastar till henne kött äter hon. Hennes modersinstinkter är så starka att både hon och ungen är på väg att duka under. De passar inte varandra, tilliten och den ömsesidiga ömheten lyser starkt. En dag, så matt, låter hon ungen gå utom synhåll. Då är en lejonhanne där och tar babyface. Kamunyach sörjer sin unge. Dagen efter börjar hon åter jaga och äta. Följande år adopterar hon ytterligare 5 Oryx- ungar. De går alla under. Var Kamunyach är idag, vet ingen. Hon försvann. Kanske blev de uppgifter hon tagit på sig övermäktiga, hon varken klarade av dem eller nådde det hon strävade och längtade efter. Samtidigt som hon förlorade barnen brast hennes hjärta.Vi får väl se om det blir som sägnen säger- att hon en dag återuppstår, precis som de Kenyanska solen. Kanske då i en skepnad och i ett sammanhang där hon får vara lycklig och ha en egen familj. Berättelsen säger en del om vad det är att vara förälder. Även den starka, modiga lejonmamman med sitt varma och ihärdiga hjärta- kan upplösas till intet om hon inte lyckas vara en god mor.
Eller...var det egentligen "The heart of loneliness" filmen borde ha hetat? Isåfall blir tolkningen helt annorlunda. Ett mycket ensamt hjärta, söker sig desperat sällskap. Ensamheten är förödande, men samvaro som inte är vald på goda grunder, gör till sist att hjärtat brister.
Crystallised Intelligence
Visst låter det som en drog. Iallafall för mig som är en (alltför?) tänkande människa. Liksom, tänk att hamna i ett tillstånd där ens mentala förmågor kristalliseras till en vacker diamant, oförstörbar, vacker och värdefull. När jag så känner efter, eftersom jag är en (alltför?) kännande människa: kryper skräcken sig på....vilket hemskt tillstånd!
Vad är intelligens? För mig är det en kombination av personlighet, erfarenhet, visdom, utvecklingsmöjligheter, kreativitet. Annat också som tillsamman blir en sorts summa av de delar vi består av. Personligheten framförallt, jag tänker på hur vi tar oss an världen. Vill jag se och förstå allt så det stämmer överens med det jag redan vet. Eller vill jag se, undersöka, upptäcka och ställa mig nya frågor. Inte för att finna ett svar, utan för att få uppleva livets och världens mysterium och mitt eget växande. Ju mer man lär sig, ju mindre förstår man. Det vet de som är intresserade av att passera sin kompetensnivå, för att nå sin inkompetensnivå . Andra är lika lyckliga med att vara tvärsäkra, intelligenta och genomtänkta.
Att arbeta som pedagog, är band annat att finna var persons sätt att ta sig an världen, att låta individen bekanta sig med nya upplevelser och insikter. På sitt sätt, i en trygg miljö. Hållbart lärande är något som bara sker när individen känner glädje och nytta med att införliva och ta sig an något nytt...Att vara pedagog är att låta människor komma till sin rätt- Att deras minneskapacitet, intelligens och intresse blir verkliga verktyg.
Det första man traditionellt tänker på när någon nämner intelligens är IQ. Därefter har vi ju också fått höra talas om EQ, De 7 intelligenserna och annat. Vi har väl alla träffat på någon med hög intelligens som till stora delar är socialt funktionshindrad. Eller en medelmåttlig person som är briljant och skarp tack vare andra personliga egenskaper. I veckan fick jag förmånen att lyssna på Mats Myrberg, professor i pedagogik vid Stockholms universitet. Han talade om Crystallised intelligence och fluid intelligence. Jan-Eric Gustavsson vid Göteborgs undiversitet, har tydligen arbetat med detta. Han är professor och har arbetat med individens personliga förutsättningar för utbildning. Så där får jag börja gräva, senare.
Det jag för tillfället lärde mig var följande: Små barn arbetar ofta med fluid intelligece- de lär sig nytt utan att reflektera. De "tar in" världen. Jag ser framför mig hur barn i lekan byter både syfte och metod- för att istället behålla focus, engagemang och aktiviteten. Detta lärande är skört om "varandet" bryts, eller "görandet". Jag ser framför mig hur Hampus spelar schack. Han provar, leker. Samvaron är förstås det viktiga för honom. Hampus har alltid haft en säker magkänsla och god intuition. Han "vet" saker. Hur det gått till är mer osäkert. Ibland är leken nästan en sorts meditativt tillstånd, vem vet genom vilka kanaler lärandet sker...Vanligen överger man detta sätt att lära, men det är också en personlighetsfråga.
Crystallised intelligence är istället ett mycket reflekterade lärande. Man använder ett semantiskt minne och massor av associativa nätverk. Jag tänker mig att kunskap utkristalliseras, ur en personssamlade erfarenheter och lärdomar Den blir så koncentrerad att den blir synlig och grepp-bar. Ta den välutvecklade schackspelaren, som för sitt inre ser en mängd partier och möjligheter, utifrån en uppställning. Som också har en analys av sin egen spelteknik klar.
Jag tänker fortsätta speja på detta. På tal om forska, Mats Myrberg citerade Anna Christensson, professor i civilrätt- för att beskriva vad forskning kan vara. "Min uppgift som forskare är inte att räta ut frågetecken. Det är att kröka till utropstecken."
Jag har en längre tid varit sugen på att gå forskarutbildningen, och få forska i förlängningen. När vet jag inte, men 
innan livet är slut...Efter att ha lyssnat på Mats Myrberg fick glöden i mig så mycket syre att där nu brinner en liten låga. Jag har alltid varit fylld av frågor, och ändå mer intresserad av att ställa nya än att finna ett svar....Vad gäller skolan, lärandet, barnen- behövs mycket ny kunskap. Det finns mycket ny kunskap, viss kunskap är urgammal- fast ny, annan är omformulerad, före sin tid, leder till andra frågor.....För mig är frågan vilken ny kunskap som är möjlig att praktisera intressant. Aktionsforskning, har också intresserat mig. Samt Ann Ahlbergs relationellt kommunikativa perspektiv. Skolan är en uråldrig verksamhet med en stark kultur. Samhället ger förutsättningar för hur skolmänniskornas lärande ser ut. Barn och vuxna är inte så olika varandra. Jag citerar migsjälv: "Att vara pedagog är att låta människor komma till sin rätt- Att deras minneskapacitet, intelligens och intresse blir verkliga verktyg."
Vi får väl se, hur vattnet flyter..
Alethiometer
En alethiometer har fyra visare som pekar mot en rad mystiska symboler, svaret genereras med hjälp av stoft. Användaren måste ha ett speciellt fokus. Processen börjar med att personen ställer en fråga tyst inom sig och ställer in tre av visarna på de mystiska symbolerna. Den fjärde visaren kommer då att börja snurra runt, ända tills frågeställaren bryter sitt fokus. Därefter läser frågeställaren av visarna. Det är oerhört svårt att tyda visarna och det kan finnas flera svar. Alethiometern kan svara på frågor om det förgånga eller det som händer just nu, men inte framtiden.
Jag sympatiserar med tanken att det finnas flera svar. Visst är det väl så, att det alltid finns flera sanningar. ( och det kära vänner är en sanning ;-) Jag tror verkligen att man själv skapar sin framtid, men inte i hur stor utsträckning som hellst. Naturligtvis är det helt avgörande vad man varit med om och var man befinner sig för tillfället- alla möjligheter finns inte till bjuds även om vi ibland tycks tro det...
Ansvaret för vår lycka, det har vi ändå själva. Hur vi väljer att handla och tänka, det beror på oss själva och vår livsfilosofi...
Tro om det finns en sådan alethiometer att köpa...
Wizard items..
Jag fann en bedårande sida, med diverse märkliga ting på...Curious goods heter den, personen som har sidan tillverkar dessa märkliga föremål, ibland är det någon annan som är tillverkaren...Det finns också tänk/ sevärda länkar....
Att titta på föremålen var för mig en konstupplevelse. Vad sägs om Bellatrix halssmycke, ett invitationsbrev till Hogwarts, a platform 9 3/4 Ticket, a lovepotion, olika typer av alethiometrar...
Se vilken vacker bild på en sådan, i form av ett fick- ur...
I`m a bitch
Gillar att vara jag...
Fast olika olika dar....
Idag...är jag en klockren häxa- en vildhäxa som vill bita någon i röven....eller sätta en blåslampa därbak åtminstone...
Hmmm... Jag är just nu inblandad i en ful historia där en skola inte förstår sitt uppdrag, en tonåring lämnas åt sig själv. Ett förslag till de lagstiftande: Om skolan nu ska styras upp utifrån ordning och reda aspekten, så kanske det behövs föräldradagar/ vård av barn eller annan ersättning till de föräldrar som behöver ansvara för undervisningen själva...Det är ju i annat fall till och med 8 år som man har sådana dagar.
Jag funderar mycket över samhällsfrågor nu...när blev det ok att säga: "eleven har inlärningssvårigheter" " Eleven har inte klarat sitt uppdrag"...utan att reflektera över hur och varför skolan borde stötta....
Skollagen är död!
Länge leve tolkningsföreträdet....
Låt oss stanna i industrialsimens skolrutiner och det lutherska andans förtryck,
På det att vi må få medborgare som vet sin plats....
(Jag är mycket ironisk, och tycker inte det jag skrivit ovan. Tvärtom)
Observation och praktik- ICF
som bortblåsta är uttrycken lärmljöer och lärsituation och lärande organisationer....
Hm! Så fort det gick , för oss att ta tillbaka språket och med det attityden till individen som bärare av sina problem.
Vad hände med ICF- Who:s system att beskriva aktivitet, funktion och hälsa. Där är omgivningsfaktorer som ett paraply, ovanför allt annat. Det är individens upplevelse, som är i centrum.
Ja, så är det nu iallafall....
Imrogon ska jag till ögonmottagningen och ha praktik. Hoppas jag inte svimmar, att det inte finns något blod eller att jag tvingas se något läbbigt. Jag blev inte sjuksköterska- av skäl som jag känner mycket väl....
Däremot ser jag mycket fram emot att få lära mig mer och en annan sida av det som är mitt verksamhetsområde.
Då får jag hoppas att mitt intresse leder till att min lust och förmåga att vara aktiv blir maximal, det kan bero på mitt hälsotillstånd för dagen förstås- hur jag sovit och om jag har hjärtklappning. Mina funktioner kan påverkas av min hälsa och mitt intresse...
Jag hoppas alltså omgivningen tillåter mig att suga in så mycket kunskap som jag förmår, vill och orkar. Att den inte hindrar mig, att jag får stå placerad så jag ser, att jag blir väl emottagen, att de tror att jag kan förstå något.
Är det inte vad alla vill?
Har inte barn och vuxna, funktionshindrade och icke funktionshindrade en hel del gemensamt?
- i det att vi är människor.
Själv är jag övertygad om att jag kommer att få en fantastisk dag.
Förväntningar är viktiga.
Har man gått på många smällar och motgångar är risken stor att man inte förväntar sig så mycket, eller att man förväntar sig negativa upplevelser.
Jag har haft lyckan att få många positiva upplevelser av lärande, min egen kapacitet och människor.
Det gör att jag är lyckligt lottad.
För visst är det lite som ett lotteri!
/
Vilken myra är du?
För det första har du tre ögon, det har nämligen myror. (man talar om det tredje ögat- intuitionens)
Lockas du av feromoner, som myror kommunicerar med hjälp av. (lockas du av goda dofter?)
1. Arbetsmyran
Är en i ett samhälle, bryr sig knappast om sigsjälv.
Är ofruktsam
Har ingen önskan att kommunicera om annat än det som kan vara till glädje för stackens fortlevnad.
Ser till att vårda och mata sina ägg, larver och småglin.
Drar sitt strå till stacken.
Bör inte brottas med ett TOY efter att ha druckit alkohol.
Om fler än två av ovanstående påståenden stömmer på dig, är du en arbetsmyra.
(Jag klarar mig med nöd och näppe!)
2. Drottningmodern
Men hallå lixom, jag är ju typ drottningmodern. Med svällande mage och ett hiskeligt humör. Jag skulle vilja ha ett helt gäng med stiliga starka myrkarlar som bara putsade på mig, beundrade mig och befruktade mig. Inordnar de sig inte så biter jag bara huvudet av dem. Strax står där en ny på rad och glädjs över att få bli den nya kurtisören.
Om det som stod ovan känns riktigt så är du alltså ingen arbetsmyra utan en magnifik, lat, despotisk drottningmoder.
3. Drönaren
Är du ständigt småkåt
Är du trött eller lat
Lever du efter lustprincipen
Vill du inte ta ansvar för dina barn
Är du en underdånig typ som gärna dyrkar endast en kvinna
Tror du att fysisk njutning är det viktigaste livet
Om fler än två stämmer är du en drönare. (klarar mig åter med nöd och näppe- 2 stämmer)
Det har visat sig att jag inte var någon myra alls. - Skönt!
Ja bara trodde det för att det iblad känns som om jag är liten som en myra och någon vill kliva på mig.
Men jag är det alltså inte!
Några ord på vägen;
För dig som är myra 1:
"Det räcker inte med att vara strängt upptagen - det är myrorna också. Det avgörande är: Vad är det man är strängt upptagen av?" Henry David Thoreau (1817-1862)
För dig som är myra 2:
"Gå till myran, du lätting! se hur han gör och bli vis." Bibliskt ordspråk
För dig som är myra 3:
"En playboy vill bara leka med kvinnorna och blir aldrig vuxen." Liv Ullman 1939-
Om du inte var någon myra alls:
"- Det finns saker som man måste göra, trots att det är farligt. (Jonatan) - Varför då? (Skorpan) - För annars är man ingen människa...utan bara en liten lort. (Jonatan) " Ur bröderna Lejonhjärta, Astrid Lindgred
Och pendeln den slår...
som den ska, det är väl ändå själva tanken med en pendel. Att det uppstår en balans, eller rättare sagt- pedeln slår för att den är i balans. Kan man överföra detta resonemang på annat?
Förr
På specialskolan för blinda barn, i början av sekelskiftet- ansågs det vara det bästa för barnen. Att bo långt hemifrån och få en god skolning. Det kunde leda till att man blev borstbindare till exempel. När så samhället gjort sin goda insats var det dags att flytta hem igen. Till den lilla byn. Med konstig dialekt och utan att ritkigt känna sina syskon. Tror ni man då köpte borstar av barmhärtighet, hur många borstar kan ett hushåll ha? Barnen var blinda rakt av, att det också finns grader av synsvaghet, det var föga känt. Barnen kunde få en smäll över fingrarna för att de läste med ögonen, så att säga. Den lilla synresten skulle man inte låtsas om.
Idag
går eleverna oftast integrerat i vanliga klasser. De lär sig läsa utifrån vilket läsmedium som passar dem. Man pratar om "den goda synen" att läsa är mer än att se, det är att avkoda, förstå. Någon med mycket lite syn kvar kan läsa förvånansvärt bra, medan någon annan med relativt god synskärpa använder punkt. Så långt är allt gott.
MEN, ibland undrar jag- har pendeln svängt till den graden att om man inte ser så skall ändå någon synrest användas. Det omvända alltså- eleven ser inte- men ska väl ändå försöka? Att många barn och undomar vill vara som alla andra och av den anledningen maskerar synnedsättningen är en annan fråga. Det är individens val, det som känns riktigt och viktigt just nu. Men när skolan inte har kunskap nog för att anpassa material och undervisning. Säger inte världen då- Du borde se!
Jag bara undrar...
Är det balans, svänger pendeln för att den är välbalanserad- eller har uttrycket felanvänts. När vi säger (särskilt de som arbetat en längre tid) "Jaha, där ser man så har pendeln svängt igen" Menar man då egentligen att "nu har pendeln bytt läge". Att det skulle vara frågan om en balanserad svägning som kommer att leda till att urverket fungerar smidigt och håller länge...det ställer jag mig tveksam till. Förflyttningen leder hur som hellst till att en rad personer börjar uttala sig:
Urmakarna: Urverket håller på att bli slitet, någon måste göras/ repareras/ bytas ut! (här finns pengar att tjäna!)
Nya användare: Det var då tusan vad denhär klockan går dåligt och är opålitlig.
Gamla användare: Det var då skönt att se att det mesta är som det alltid har varit, trots alla förändringar kan man alltid veta att det finns grus i varje maskineri. Tålamod ni nykomlingar...
Urtillverkarna: Dax att sälja en ny modell till markanden, men annan teknik. Kanske en ny sorts pendel? (här finns nya köpare att locka)
Kommunikation
JAg skulle vilja säga att vi upplever ett paradimgskifte, det har jag påstått i 6 år nu och jag ser mer och mer av det,. Vi kommer att få ett kommunikatiossamhälle. Eftersom sanníngen inte finns, Bara olika vägar, olika tankar, olika tolkningar. Att vi alla gör så gott vi kan i en postmodern tidsanda räcker långt. Andra behöver itne bli våra avbilder och vi behöver inte bli deras. Eftersom allt det goda vi skapar finns mellan människor. Eftersom människorna kan åstadkomma mirakel och undeverk bara genom att tro på varandra, att låta varandra ha sina egenheter. At låta oförnuftet berika välrden istället för att se den förnufitge och logiska människan såsom högst i näringskedjan. Förvisso kommer många rationella personer att vara ansedda i samhället, att förtjäna en plats där de tjänar mer än genomsnittet...men de berikar också världen. De förnufitga och de oförnuftiga sida vid sida.
Människorna längtar efter kommunikation och blir så trötta och slitna av "icke-kommunikation" exempel på sådan är när ens mailbox på jobbet lusas ner av oviktiga meddelanden om brödförsäljning i expeditionen, eller när man samtalar med någon som man vill förstå sig på med står som ett frågetecken när samtalet är slut, tittandes på ett annat frågetecken.
Bevis; Facebook- tänk på vad du gör bara, för något privatliv finns inte längre. Att se sina vänner kommunicera med varandra, se nätverken byggas, känna sig delaktig- alla vill höra till.
Vissa företag i USA har valt att förbjuda siten på arbetet- frågan är om dessa företag inte har helt andra problem...Man kan tydligen också arbeta professionellt i facebook. Detär möjligt att jobba aktivt med neetworking...
Nu ska jag kommunicera med mina barn om att det är hög tid att sova, fast de har fått varit vakna såhär länge bara för att jag var nyfiken på att göra en massa annat...
Se ya!
- Current Mood:
content
