Palmolive 1954
Jämför med vad ni tänker på när ni hör talas om varumärket av idag... Mjukhet är det första ord jag tänker på. Det är också intressant att se vilket budskap man sålde till män då och nu. Samt de bakomliggande principerna...

Jag tror den minsta gemensamma nämnaren då och nu är ordet Framgång, som är ngt mannen förväntas sträva efter. VAD framgång är då och nu skiljer sig säkert åt...men det går inte att utläsa.













Palmolive rakcreme för män 2009
Det finns ett Adventure team som jobbar fram nya spännande produkter. Man lockar med Feel Alive! Männen har en helt egen sida hos Palmolive..Den är fylld med filmsnuttar och nakna män som står i vattenfall...Den sidan är mer flashig och färgstark än hemsidan i övrigt.

Man har också listat fakta och myter om mäns hud och jag har lärt mig att:
Män inte får celluliter
Rökning och alkohol gör att huden åldras
Attraktiva män har ett lättare liv
Män har 20% tjockare hud än kvinnor har
Män svettas mer och har färre smärtreceptorer i ansiktet

Ja herregud hur skulle männen klara sig utan dessa fakta? Det intressanta är att Mäns förutsättningar 2009 beskrivs i förhållande till kvinnors. I reklamen från 54 var kvinnan på bilden nog snarast till för att visa att han var framgångsrik...

Jo, jag tycker denna högtid är ett komersiellt jippo. Även om jag kan vara solidarisk med tanken på att vara vänlig och önska andra gott. Det vill jag härmed göra. Allt gott till er.  En skön dag, om det är romantik, överraskningar, extra mycket kramar just idag eller något annat som ert hjärta längtar efter- så må ni få det!

Jag vill också påminna om alla de andra kärleksyttringarna, sådana som inte är så uppenbara och storslagna, som inte gör något anspråk. Alla de vita hjärtan som finns överallt. Som inte är upphängda i ett skyltfönster, med extra belysning till allmän beskådan och som inte utlyses i annonser. Som inte försöker överglänsa andra hjärtan. De som bara finns där, som en finstämd bakgrundsmusik.

Lyssna uppmärksamt till den finstämda musiken i vardagen. Kanske händer det när din partner låter dig få sovmorgon, eller har hämtat in tidningen varje dag. När någon tvättat, handlat eller dammsugit. För andra är den musiken mer avlägsen, jag tänker på alla som är ensamma. Man kan vara ödsligt ensam i ett förhållande, eller mycket omhuldad fast man är singel. Därför vet du aldrig, vem du möter. Vad den behöver. Jag vill påminna om vad ett leende på stan kan betyda, blickar som möts. Ett tack. Ett hej till dendär grannen som man inte känner. Tänk på alla de till synes oansenliga gester som kan vara livsviktiga. Som kan få en medmänniska att orka en dag till. Vanlig enkel hövlighet och respekt, det är kärlek. Det är att säga: jag ser dig, du finns!

Att ge
Även jag har ju som bekant ordnat några överraskningar denna dag. Det beror inte så mycket på att det är Valentines day, som att jag ÄLSKAR att hitta på överraskningar. Det är oftast möjligheterna eller pengarna som sätter stopp. Jag noterar att skolan nuförtiden (NU låter jag gammal) har lyckats implemetera denna "högtid" i mina två barn. Jag vet inte vad jag ska tycka om det. De kom hem med gåvor. Tillsist kunde inte min givmilde Hampus hålla sig längre och frågade: Mamma har DU inte gjort några kort åt oss? Det gick tydligt att skönja en besvikelse i hans stämma. Så jag svarade som det var, att det inte var något jag tänkt på. Tråkigt av mig? Nja, jag vet inte...

Kärlek är att ge och ta
För mig kommer det alltid att vara viktigare för mig att mina barn lär sig njuta av att ge, än att de lär sig att kräva. Visst vill jag att de  ska lära sig att lyssna till sitt hjärta och kunna sätta ord på sina önskningar. Men det är skillnad på att ta eller ta emot. Att lära sig uppskatta och att kunna ge hör ihop. När man själv har upplevt vilken möda och omsorg det ligger bakom en gåva, rynkar man inte på näsan, man förstår omsorgen och känner kärleken. Man tackar istället för att säga: NU önskar jag mig en annan sak, eller den hade varit bättre om...(tro mig det är inte så ovanligt...)

Att själv ha förmågan att kunna ge, borgar alltså för att man får fler möjligheter att uppleva kärlek. Jag vill att mina barn ska känna sig älskade. Inte bara av mig, eller av sin partner i framtiden, utan att de kan se kärleken varthän den visar sig. Detta med att det är tanken med givandet som räknas....stämmer till viss del.

Vem handar gåvan om?
Man får inte blanda ihop tanken på att vara givmild med handlingen att ge. Det är inte givaren som är gåvans huvudperson, utan mottagaren. Det finns de som blir höga av att ha tänkt på någon annan och ger den något som den varken vill ha eller behöver. Det finns andra som tror att det räcker med att tänka att de ska ge. Alltså då undrar jag: Tror ni det ger bra karma att ständigt tänka att ni ska göra goda gärningar, men liksom alltid ha en ursäkt till att ni glömde eller inte kunde...

Alla nedanstående händelser har jag själv upplevt:
Vilken fin sak du fick av mig när du fyllde år, jag ångrar mig och tar tillbaka den. Jag har ju ändå tänkt på dig...
Jag köper dig en julklapp som också är din födelsedagspresent, eftersom jag glömde din födelsedag...Själv önskar jag mig...
Jag önskar mig en capuccinomaskin för 7 000, den behöver jag! Sedan ger människan själv bort en grytlapp till den som sköter hela köket hela julhelgen- utan att ge ett handtag.

För mig är det lite som att säga:
Jaha? Svalt du ihjäl- man jag tänkte ju ge dig mat- visst är jag en fiiiiin människa?!

Man kan alltså ingalunda säga: Jomen, jag tänkte ju köpa dig något.. Men det var så dyrt/ jag hade inte tid att tänka på dig..och tro att det gör den andre glad. (tro mig det har jag upplevt). Lika illa är det med en storslagen gåva som ges med ett kallt hjärta, där den verkliga gåvan- eller panten- är den tacksamhet som mottagaren av gåvan avkrävs. Under falsk förespegling att den givande är generös. En liten gåva ,en gest, en omtanke där omsorgen finns med. DET är skönt att både ge och ta emot. Bilden från en hemsida som behadlar The power of giving.

Om att ge, ur Profeten av Khalil Giibran.
Det finns de som ger lite av allt det myckna som de har - och de ger för att bli lovordade och deras önskan skämmer deras gåvor. Och det finns de som äger lite men ger allt. De tror på livets överflöd och deras kistor är aldrig tomma. Somliga ger med glädje, och den glädjen är deras belöning. Anda ger med smärta, och den smärtan är deras dop. Och det finns de som ger utan smärta, ej heller söker de av glädje eller ger i vetskap om att givandet är en dygd; De ger som åt myrtenkvistarna i dalen skänker åt luften sin väldoft. Genom deras händer talar gud, och genom deras ögon ler han mot jorden.

Din personlighetstyp:

Populära och känsliga, med enastående social kompetens. Utåtriktade och empatiska. Uppriktiga och ärliga i sin strävan att förstå hur andra mår. Tycker i allmänhet inte om att vara ensamma. Ser allt ur ett mänskligt perspektiv och ogillar objektiv analys. Mycket framgångsrika i att hantera relationsproblem och att leda debatter. Vill vara till nytta för andra och sätter troligen andras väl före sitt eget.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Lärare, konsulter, psykologer, socialarbetare, personalvetare, präster, affärsbiträden, säljare, HR-personal, direktörer, eventkoordinatorer, politiker, diplomater, skribenter, skådespelare, designers, hemmafruar/hemmamän, musiker.

Narcissus

Människor är subjekt- förvänta dig därför ingen ömsesidighet eller erkännande från en sådan person.
Narcissistiska personligheter har starka önskemål om att få uppmärksamhet, beundran och medkänsla - att få ett empatiskt

Vilken typ av partner söker en person med narcisstisk personlighet? 

Under de första levnadsåren är det viktigt med ett klimat av bekräftelse och utrymme för det växande jaget, tillsammans med socialisering och gränssättning. För individer som saknat detta kvarlever under hela livet en önskan efter en varelse som är helt inställd på dem, tar dem på allvar och beundrar dem. Denna önskan kan naturligtvis inte helt tillgodoses eftersom behovet är kopplat till en oåterkalleligen förgången tid, nämligen de allra första levnadsåren, då självet började utvecklas. Alltså: emotionellt osäkra föräldrar ger narcissistiskt störda barn. Det är föräldrarnas, särskilt moderns, egna narcissistiska problematik som utgör grunden för barnets problematik.

Den grundläggande patologin i narcissistiska personlighets-störningar handlar alltså om ett själv som inte blivit solitt etablerat. Denna störning innebär att individen är starkt beroende av självobjekt, dvs personer som fungerar som psykologiska stöttepelare för det skadade självet.

Att vara passivt aggressiv, kan ses som en personlighetsstörning, eller som ett sätt att kommunicera med andra människor.

"Man kan ju t.ex. formellt sett ge efter för någon annans vilja, men på indirekta sätt fortsätta kampen för de egna ståndpunkterna och för att sätta käppar i hjulet för den andre. Här finns många möjligheter, t.ex. att skapa en så obehaglig känslomässig stämning att situationen blir outhärdlig för den andre eller att ge den andre förtäckta nålstick genom syrliga kommentarer eller utfrysning. Denna konfliktstil kallas passiv aggressivitet. "

Jag ställer mig frågan: VARFÖR skulle jag försöka få denna person att utvecklas? Eller ska jag bemöta på rätt sätt för att själv må bättre? Eller handlar det om att ha förståelse för en funktionsnedsättning och ge tillräckligt med textremsor till den med de stora emotionella bristerna? Jag får nog ta och läsa boken.