Häxprinsessan

Fast kanske är det såhär den inre dialogen låter, när de som stöddar sig är ensamma och ser sig i spegeln....

Never win first place, I don't support the team
I can't take direction, and my socks are never
clean
Teachers dated me, my parents hated me
I was always in a fight cuz I can't do nothin'
right

Everyday I fight a war against the mirror
I can't take the person starin' back at me
I'm a hazard to myself

Don't let me get me
I'm my own worst enemy
Its bad when you annoy yourself
So irritating
Don't wanna be my friend no more
I wanna be somebody else

I wanna be somebody else, yeah

LA told me, "You'll be a pop star,
All you have to change is everything you are."
Tired of being compared to damn Britney Spears
She's so pretty, that just ain't me

Doctor, doctor won't you please prescribe
somethin
A day in the life of someone else?
Cuz I'm a hazard to myself

Don't let me get me
I'm my own worst enemy
Its bad when you annoy yourself
So irritating
Don't wanna be my friend no more
I wanna be somebody else

Don't let me get me
I'm my own worst enemy
Its bad when you annoy yourself
So irritating
Don't wanna be my friend no more
I wanna be somebody else

Doctor, doctor won't you please prescribe
somethin
A day in the life of someone else?
Don't let me get me

Don't let me get me
I'm my own worst enemy
Its bad when you annoy yourself
So irritating
Don't wanna be my friend no more
I wanna be somebody else

Och de som bara ligger och drönar sig och låter andra jobbar åt sig, uppfattas såhär tillsist...Karma in action, återigen...

I got a man with two left feet
And when he dances down to the beat
I really think that he should know
That his rhythms go go go

I got a man with two left feet
And when he dances down to the beat
I really think that he should know
That his rhythms go go go

CHORUS
Does he wash up? Never wash up
Does he clean up? No, he never cleans up
Does he brush up? Never brushed up
He does nothing the boy does nothing
(Repeat chorus)

Hey boy how you been?
I got a thousand lines
Where do I begin?
And II been here, been there
Traveling
I saw you at the corner
My vibe kicked in

And
Two fields
I clock you
Wearing tight jeans
A real nice suit
He was smiling like you
Was just seventeen
I asked him for a dance
He said 'yes please'

Take a sip of dancing juice
Everybody's onto you
Through the left and to the right
Everybody hit the rhythm
It's on tonight
I'm gonna feel the heat within my soul
I need a man to take control
Let the melody blow you all away

CHORUS
Does he wash up? Never wash up
Does he clean up? No, he never cleans up
Does he brush up? Never brushed up
He does nothing the boy does nothing
(Repeat chorus)

Work it out now
Work it, Work it out now

Do the mumbo
Shake it all around now

Everybody on the floor
Let me see you clap your hands

I wanna see you work
I wanna see you move your body in turn
I wanna see you shake your hips and learn

I wanna see you work it, work it, work it out now

I wanna see you work
I wanna see you move your body in turn
I wanna see you shake your hips and learn

I wanna see you work it, work it, work it out now

CHORUS
Does he wash up? Never wash up
Does he clean up? No, he never cleans up
Does he brush up? Never brushed up
He does nothing the boy does nothing
(Repeat chorus)

And if the man can't dance, he gets no second chance

Jag skönjer en trend. Den ser ut som följer:
Världen tolkas av alla individer på ett individuellt sätt, allas sanningar är därför lika tungt vägande. Tolkningen av världen är viktig, vi individer äger rätten till vår egen upplevelse. Uppsåtet väger därför tyngre än handlingen. 

Om jag säger att jag vill väl, eller inte ont. Så är det så.
Om du har tagit illa upp, så är det ditt problem Då har du tolkat mig felaktigt eftersom min avsikt var en annan.

Detta gör i förlängningen att jag kan ha onda avsikter, men maskera dem genom att säga: men jag tänkte ju inte så. Sällan idag hör jag människor be om ursäkt eller säga Oj, så tokigt det blev. Däremot förklarar de ofta vad de egentligen ville såtadkomma, vad deras motiv var. Men att ta ansvar för handlingen....den tycks ju bara vara en biprodukt av ett rikt inre liv. Att be om ursäkt vore att radera en bit av sin individualitet.

Om en handling blivit elak eller fel, eller kriminell....kan man ju rycka på axlarna och säga: det var inte så jag avsåg. Så orättvis att jag får böta/ ni blir arga...etc...

Själv vill jag leva efter det motsatta:
Handlingarna är de som spelar roll. Det är mina handlingar, uttalanden och manér som "drabbar" mina medmänniskor. Kanske är mitt motiv gott. Men det är inte självklart att handlingen är en god idé för det. Jag måste tänka på konsekvenserna och hur det jag ger uttryck för upplevs och drabbar.

Handlingar kan vara onda eller goda. Motiv och tankar kan också vara det. Men om jag har elaka eller onda tankar och motiv, så kan jag ju göra upp med migsjälv. Jag behöver inte leva ut det. Tänk om alla föräldrar som haft lust att ställa ut sina barn på broin som straff, verkligen gjorde det. (det finns de som gör det också- vet jag). Vad var motivet, vad sade dessa att motivet var och hur drababde handlingen det lilla barnet osm inte kan tolka och förstå anant än det som syns? Jo att man är utestängd, att man inte är ösnkad. Jag tror föräldern som gör så, framförallt har motivet att få slippa sig jobbig unge en stund. Mycket mer än

Nej fram för lite etik och moral i det mellanmäskliga samspelet. Hur vill vi forma vår gemensamma värld?
Vem bestämmer vad som är roligt? Många tycks tro att om man säger Jag skojade bara, eller om man skojar samtidig som man gör något elakt eller säger något oförskämt, så gör det inget! SOm om det är upp till "skämtaren" att avgöra. Under mina rå som lärare i skolan var en viktig princip: Det är den som känner sig utsatt som har rätt. Därför känslan att ha blivit kränkt är aldrig fel. VIll ma ndå leva ett gott liv tillsammans i en klass, kan en skämtprisse  få förklara sig elelr ursäkta sig, allt i en glidande skala. Andra gånger är det en ren elakhet som levererats, men med ett leende. I värsta fall säger ju ett mobboffer dessutom "det gjorde inget, det vara bara på skoj"..och mobbaren säger " " det var ju bara på skoj, eller hur!?"

Några exempel på smaklösa, elaka eller huvudlösa skämtare:
Ur Aftonbladet: Den nya satsningen Grillat, går ut på att man "gör ner" kända personer....(från amerikanska "Rosting") De ska sitta där och finna sig i att de blir gjorda hån av. Hellst skratta med tydligen. Flera gäster har hoppat av. Lotta Bromé, har anmält programmet. De kallade henne kriminell. Thomas Järvheden är UPPRÖRD över Bromés ställningstagande. - Om vi inte får skämta om henne bara för att hon är en P 4-profil så känns det som om yttrandefriheten är i fara. Vad ska vi då skämta om - vädret, säger han till Aftonbladet.

De som bluffade om att tillhöra gänget Original Gangsters, för att skrämma någon. De har för övrigt en hemsida. Detta fick presidenten nys om och det beslöts att de skulle straffas. Först genom att böta, men sedan med sitt liv. Enligt Dagens nyheter.

I Aftonbladet: En lärare tejpade igen munnen på en sexåring, under fritids. Han hade pratat för mycket. Läraren säger att den bara skojade och att det var olyckligt att pojken inte förstod det. Pedagogen tog in eleven i annat rum först. Att han kissade på sig av rädsla och att ngn annan tog bort tejpen, kanske inte var tillräckligt tydligt för denna puckade pedagog? Något förlåt, norgöring, eller ursäkt har jag inte kunnat läsa mig till i tidningarna. Men reprimand lär det bli och förhoppningsvis får denna pedagog lära sig en gång för alla: Det spelar roll vad man gör, uppsåtet var förmodligen inte heller så gott som den låtsas om. Jag tror det handlar om gammalt hederligt förtryck. Det bästa denna vuxen kunde ha gjort, var att erkänna att sinnet rann över och att denne har problem med sitt beteende.
Tyvärr har detta ju hänt förr, (säkert fler än en gång) den gången med en treåring på förskola. Den pedagogen fick fortsätta sin tjänst. Kanske den inte hävdade att den skojade? Och gick in i någon typ av behandling? Ni kan läsa om det i Sydsvenskan.

I Aftonbladet står om en ung man som skojade på en fest med motorcykelgänget Bandidos: Om jag köper en moped, får jag vara med i ert gäng då? Iiiiiiimte såååå rätt tillfälle för det skämtet...Det blev fram med borrmaskiner och tapetkniv...

Oj, oj oj....

Alla dina handlinga är ett aktivt val av dig. Idag tog jag en chokladboll och njöööt till kaffet. Det var inte en slumpartad händelse. Jag får bekänna för barnen då de kommit hem, att jag ätit en utan att be om lov. Det är ett aktivt val att "glömma bort" att äta frukost, alltid komma två minuter för sent eller vara vaken längre än man orkar. Problemet är när man börjar inbilla sig att man bara är ett offer för omständigheter. Då avsäger man sig kraften och styrkan att vara ledare i sitt eget liv. Energin går åt till att ursäkta inför sigsjälv och andra eller att beskriva hur orättvist och snärjigt man har det.

Karmat gör att du avsagt dig rätten till det som är ditt och låter din energi fullokmligt rinna ur dig på överslagshandlingar som gör att du inför digsjälv kan te dig oskyldig och rättfärdig. Nu ställer jag mig frågan: är jag helldre rättfärdig än ägare av mitt eget liv?Ord som avslöjar: Jag måste (istället för jag vill eller ska), Jag hinner (istället för jag gör dethär innan), jag ät tvungen att (jag behöver göra)....

Inte är det lätt, det finns så många ramar, marginaler och omständigheter, men ändå...Jag tänker på hon som satt i koncentrationsläger. Etty Hillesum, en ung judisk flicka som i andra världskrigets Holland fortsatte att se det vackra, trots att hon gick den plågsammaste död till mötes i Auschwitz gaskamrar. Som trots förintelsen omkring sig kunde glädjas åt "fältet med gula lupiner som sträckte sig ända fram till avlusningsbarackerna". 
Vem kunde ta ifrån henne henned inneboende frihet? Hon valde, att äga sin upplevelse och det liv hon förfogade över, det tog hon hand om.

Bilden Instant Karma är från en satsning som Amnesty gjort, en skiva från 2007 som gjordes för att rädda människor i Darfur. John Lennons musik med artister som R.E.M., Avril Lavigne och Green Day. Ni kan läsa mer om det här. 

Ett konkret fall av instant karma:
På hockeyavslutningen spelade alla lag, från U8 till A-lag ihop. En stor kille i U18 ville stödda sig mot målvakten som var U10:a, inför alla åskådare . Han tryckte till den lille killen, men fick målvaktsklubban genom skridskon och kunde inte komma loss själv. Han blev befriad av domaren efter att ha varit enbent med benet i konstig bakåtvinkel flera minuter, stapplande mot sargen och till allas spektakel...

 
Instant karmas gonna get you John Lennon
Gonna knock you right on the head
You better get yourself together
Pretty soon youre gonna be dead
What in the world you thinking of
Laughing in the face of love
What on earth you tryin to do
Its up to you, yeah you

Instant karmas gonna get you
Gonna look you right in the face
Better get yourself together darlin
Join the human race
How in the world you gonna see
Laughin at fools like me
Who in the hell dyou think you are
A super star
Well, right you are

Well we all shine on
Like the moon and the stars and the sun
Well we all shine on
Evryone come on

Instant karmas gonna get you
Gonna knock you off your feet
Better recognize your brothers
Evryone you meet
Why in the world are we here
Surely not to live in pain and fear
Why on earth are you there
When youre evrywhere
Come and get your share

Well we all shine on
Like the moon and the stars and the sun
Yeah we all shine on
Come on and on and on on on
Yeah yeah, alright, uh huh, ah

Well we all shine on
Like the moon and the stars and the sun
Yeah we all shine on
On and on and on on and on

Well we all shine on
Like the moon and the stars and the sun
Well we all shine on
Like the moon and the stars and the sun
Well we all shine on
Like the moon and the stars and the sun
Yeah we all shine on
Like the moon and the stars and the sun

I det gamla bondesamhället fanns en arbetsgemenskap som saknas i vårt moderna och effektiva nutidssamhälle. Alla behövdes. Då menar jag inte att alla gick omkring och kände efter om de var uppskattade och behövda, nej alla behövdes verkligen. Skörden behövde bärgas. Köttet tas omhand, korna skötas...redskapen lagas eller tillverkas...det behövde man göra tillsammans. För att kunna leva.

Man gjorde det man klarade av.Om man åtminstonde kunde tälja pinnar till krattorna så gjorde man det.  Självklart var det inte lätt, att ha en funktionsnedsättning. Men ibland tror jag att det är svårare idag. Nu kan inte ens friska unga människor hitta sin plats. Detta med att hugga i är föråldrat. Att göra en del av ett arbete som måste bli gjort, inte för att man tycker det är roligt, eller för att man har fallenhet, elelr har lust, utan för att man helt enkelt drar sitt strå till stacken. Som någon sade: Nu räcker det inte att få lön längre och därmed göra sitt jobb noggrant...nej nu ska man ha bonusar för att göra jobbet bra....!



Färdiggnällt!

Igår var här en arbetsgemenskap som sjöd i huset. Det var så underbart, så underbart. De deltagande bidrog med det de kunde. Liv stod bredvid Hampus och klappade på hans ritbord och höll i pennorna. Lukas stod jämte Adde och bakade chokladbollar, för allra första gången helt själv. Han såg hur "storebror" gjorde och gjorde likadant. Det var arbetsgemenskap, på hög nivå. Koncentrerat jobbade de....ingen märkte att jag tog kort :-)

Den är din!
Människan är liksom predestinerad att tvivla. Att undra, att grubbla, vi har förmågan att både se tillbaka och tänka framåt. Det är en mycket stor utmaning för mig att vara här och nu. Man kunde ha gjort annorlunda, man kanske skulle ha...och blev det på bästa, bästa sätt nu? OM...inte och ifall....Ja, kanske fler känner igen sig. När man är osäker inför något nytt och samtidigt vill...när man inte vågar men benen går av sigsjälv, framåt på livets väg. Eller när man stannar upp och tvekar, fast man egentligen hade bestämt sig. Trodde man. Förväntan och misströstan ,oro och hopp i en salig blandning. Det kan handla om att byta jobb, eller stanna kvar, hur mycket man ska satsa i olika relationer, hur man ska tapetsera en vägg, vilken bok man ska läsa, vilken middag ska lagas, hur semestern ska bli, vad man ska fotografera....

Men..

Det är osäkerhetens troll som skräms, och han står hand i hand med hoppets älva som rör runt fjärilarna i din mage. Bakom dem står din historia och den är vad den är, stadig, solid och leende. Men vägen framför de tu, är en nykrattad grusgång som bara väntar på att få se dina fotavtryck. HUR avtrycken ter sig : vindlande, vinglande, hasande, stolpande, tveksamma, trevande, taktfasta, målmedvetna, hoppfulla, stunsiga, glada, lätta eller tunga. Så leder de alltid framåt. Det är upp till dig. Oavsett hur avtrycken ser ut så är de vackra. Alla spår du lämnar på jorden är vackra. Allt du gör är alltid rätt, det livet blir är altlid vackert. Men ingen annan än du avgör, hur avtrycken på grusgången ska se ut.

Det du var igår kan du vända ryggen och lämna bakom dig.
Det du gjorde igår är alltid en del av dig och alltid det rätta.
Lev livet framåt.

Vad illustrerar inte denna ständiga vår som finns inom människan än Karin Boyes Visst gör det ont?

Visst gör det ont
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan  
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.













Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna
                              och vilja falla.




Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                              som skapar världen.

Say I am wonderful! Eller säg: Jag är fantastisk! Prova att säga det högt. Det är sant.
(Tyvärr var ljudet inte så bra, men ändå!)

The person that you were has died
You've lost the sparkle in your eyes
You fell for life into its traps
Now you wanna bridge the gaps
Now you wanna bridge the gaps
Now you want that person back

And all your ammunition's gone
Run out of fuel to carry on
You don't know what you wanna do
You've got no pull to pull you through

Say "I am"
Say "I am"
Say "I am wonderful"

If what you've lost cannot be found
And the weight of the world weighs you down
No longer with the will to fly
You stop to let it pass you by
Don't stop to let it pass you by
You gotta look yourself in the eye

Say "I am"
Say "I am"
Say "I am wonderful"
Oh you are"

Cause we are all miracles
wrapped up in chemicals
We are incredible
Don't take it for granted, no
We are all miracles

Idag talade min hjärna till mig. Fy faan, vad den var oförskämd och deprimerande. Restan av dagen ska kroppen få bestämma. Så nu ska jag sminka mig och dra på mig något snyggt. Bara inte jag blir som dendär Gösta...

Vad är en dödssynd? Tydligen en synd som leder till att man begår andra synder, enligt katolicismen och som också om man inte ågrar sig och gör bot, leder till evig fördömmelse. Det finns motsvarande dygder, alltså hur man bör göra...  De gudomliga dygderna: Tro, Hopp och Kärlek (där den sistnämnda kommer främst)  Kardinaldygderna: Omdöme - prudentia (den främsta dygden), Rättvisa - justitia, Måttfullhet - moderantia, Styrka - fortitudo

Jag är inte katolik. Jag tror på karma, på att vi människor har alla möjligheter att tillsammans verka för det goda i världen. Det är aldrig försent och en liten god gärning, en kärleksfull hadnling och tanke...sätter igång sådana hos de som får ta emot den. Ändå säger dessa dödssynder en hel del om hur man inte bör göra...vad som inte är gott.

Till höger en målning av Hieronymus Bosch

Vatikanen har ju haft 7 dödssynder länge. Men ifjol kom 7 nya, moderna dödssynder. Jag måste säga, att det är en av få gånger jag instämmer i direktiv från det hållet...Inte är det några goda cirklar man skapar om man hänger sig åt att leva livet enligt dössyndernas principer..altlså leva i högmod, lättja, miljöförsöring...

Frågan är hur den moderna sekulariserade människan kan ta till sig dessa påbud, så att denne lever i godhet och främjar kärlek och jordens fortlevnad...Det nyttjar knappast något till att hålla domedagspredikningar om straff efter detta jordeliv. Motivationen måste komma inifrån..Därför undrar jag nu, finns några dygder som svarar mot dessa sju dödssynder också?

Ur Metro 080311
Ärkebiskop Gianfranco Girotti listade också ekologiska brott som modern ondska. Med på listan över moderna synder fanns även droghandel och sociala och ekonomiska orättvisor .
Samtidigt som synderna blir fler, så går allt färre till biktbåset. Enligt en studie utförd av Milanos katolska universitet så har upp till 60 procent av katolikerna i Italien helt slutat att bikta sig.

De sju dödssynderna enligt romersk-katolsk teologi är: högmod, girighet, vällust, avund, frosseri, vrede och lättja. De skiljer sig från lättare synder just i att de kräver sådant som botgöring och bikt.

Här är de nya dödssynderna

• Vållande av fattigdom

• Miljöförstöring

• Växande orimlig rikedom

• Genmanipulation

• Social orättvisa

• Moraliskt omstridda expriment

• Drogmissbruk

Livet är ett mirakel, allt livet består av. Allt jag åstadkommit och lever med idag har jag ju någonstans varit medskapare till. Är det inte så, att vi i våra drömmar, tankar, fantasier...önskar oss allt möjligt? Ibland storslagna ting, men andra gånger något vardagligt. Kanske man lever sitt liv så att man var dag förväntar sig en kopp kaffe efter en morgonpromenad, och det är lycka. Allt det som man tar för givet, som är livets byggstenar.

Jag är så tacksam idag. För en natt hade jag en dröm, jag plockade en underbar blomma, jag ösnkade mig den så intensivt och längtade så mcyekt efter den, att när jag vaknade ur drömmen...så fanns den i min hand. Se bara på bildbeviset nedan. Däri ligger hon och sover, lilla blomman. Lilla Liv. SOm jag drömde om, längtade efter och nu får hålla i handen. Så är det med annat också. Tänk på det gott folk...

Vad brukar ni drömma om? Kanske någon drömmer om ett nytt arbete, vila, en blomrabatt med krokusar, en dag av sol, en kväll på krogen...och till slut, så händer det!


Tänk om du sov
Och tänk om du,
när du sov
drömde i din sömn.

Och tänk om du,
i din dröm,
for till himlen
och där plockade
en främmande och
underbar blomma.

Och tänk om du,
när du vaknade
hade den blomman
i din hand.

Samuel Taylor Coleridge

Jag har föresatt mig, sedan ett tag tillbaka. Att ladda mig, leva skönt och njuta av livet. Då ingår det att träna på att vara närvarande, att hushålla med min energi och kraft. Det jag säger till migsjälv är:

Närvaro 
Var i nuet, upplev det jag gör, lyssna, se, dofta och smaka på livet. Det är här varje stund. När jag diskar, plockar leksaker, njuter av vinet....Mitt sätt att mana på mig (och barnen) nu hinner jag...ska jag sakta ersätta med "nu gör jag det jag gör"...jag ska vara närvarande i det jag gör. Inte det jag ska göra efter det jag gör nu...

Aktiva val
Allt jag gör, allt jag väljer att använda m in tid och kraft till gör jag medvetet. Jag har makten i mitt eget liv. Allt annat som jag intalar mig är ett lurendrejeri och feghet! Alltså: Jag måste...finns itne längre...bara jag har valt att....

Idag drog jag en runa på Anna sporrings sida Livsmagi.

Wynja - Glädjerunan

Hur mycket glädje du får ut av situationen beror helt på dig själv. Du kan välja att stanna kvar i din ledsenhet och ensamhet eller ge dig ut mitt i livet igen! Du har ett val!

Runan råder:
Leta upp vänner, släktingar och andra som du blir glad av och känner dig stärkt av. Kom ihåg att du är värdefull.

Jag har ett starkt minne av hur L, min äldste sjöng dessa rader som 7 åring. Han njöt så av orden och log lyckligt. Som man gör, när man inser att de är helt och hållet sanna. Jag log, jag också.

Du vet väl om om att du är värdefull
att du är viktig här och nu
att du är älskad för din egen skull
för ingen annan är som du

Kom ihåg!
Bara du har kartan till din skatt.
Många kommer att stå och peka ut riktningen för dig:
Ditåt är det som räknas.
Därborta finns det du söker.
Eller ifrågasätta:
Är du verkligen på rätt väg?
Ska du inte ta dendär genvägen istället?
Tar du en genväg, genvägar är senvägar!

Läs din karta noga och tro på att du är på rätt väg, även om instruktionen som ibland kan lyda "ett steg framåt och två tillbaka" kan verka knasig. Det kan vara ett helt fullgott sätt att ta sig fram på.

Vad jag känner igen mig! Dööööör av skratt.....nästan så det fastnar i halsen.
Tog med en respons också. The kids response...

Ja nu är jag där igen...och upprör mig. Men denna gång med fog....Läs helt enkelt detta mail, som jag skickade till en god vän, om gårdagen. Bilderna från havet och sportlovet kommer senare. Jag är lite överansträngd just nu, men vilar ikapp på ett bra sätt, tror jag. Jag ska svara på alla era fina och goa kommentarer när jag känner att jag kan tillåta mig mer tid vid datorn igen. Kram på er alla!

Hej!
Den här dagen var underbar och skön...och händelserik.
 
Skidåkning med välgörande motion ensam,  min älskade promenerande med Liv på ryggen i ett annat spår, en tur till havet med familjen med eld och mys, bio med Adrian och bastusittning med en god vän.
 
På hemväg från havet sladdade en tonåring på en fyrhjuling framför oss. De går ju inte så fort men den spärrade hela vägen. Eric tutade. Han körde åt höger men blängde till på oss. När vi var halvvägs förbi, slängde han en blick på oss, sladdade  till igen och gasade iväg - som för att köra ifrån oss och fortsätta "äga vägen". När han sladdade till kastade han ut bakändan på fyrhjulingen, det kändes en tydlig duns i vår framskärm. Den fick en buckla. Ynglingen fortsatte köra framför oss och spärra vägen i en halv km...demonstrativt. "Jag sladdar så mycket jag vill, jag spärrar vägen så mycket jag vill" Han kan omöjligen ha undgått känna att det blev en kollision. Det kändes i vår bil som väger 1 700 kg... Till sist smet snorungen in på en avtagsväg...och gasade iväg....
 
Han körde ett fordon som man ska ha körkort för
Han körde utan hjälm
Han körde vårdslöst
Han smet från en olycka där han var vållande.
Han var irriterad över att vi tutade och sladdade högst demonstrativt...körde ifrån oss för att minsann visa oss...

I bästa fall märkte han inte att det tog...
Men att han hörde att vi tutade åt honom, det svarade han jakande på....När Eric frågade: Men du hörde väl att vi tutade, när du sladdade...? För du körde ju åt sidan. Ja, det hörde jag, när jag sladdade. Och har du inga backspeglar, SÅG du oss inte....? Pojken svarde att Nej, några backspeglar har jag inte...(det satt visst sådana på fordonet).

Däremot påstår han att han inte hörde att vi tutade när kollisionen väl var ett faktum, och han sladdade vidare på sina upptåg...När vi ville att han skulle stanna. Eric pekade dessutom åt honom, han tittade rakt in på oss och Eric vinkade, att han skulle stanna...

Kanske förstod han inte vad vi menade, eller så sket han i det också. Precis som han sket i att bereda plats på vägen för trafik som kan köra snabbare än en sladdande fyrhjuling.
 
Vi stannade vid några som visade sig vara hans mamma...
 Vio beskrev vad som hänt, visade bucklan Vi berättade också att vi upplevde att han gjorde det med vilje.
"Han skulle aldrig göra så" Var hennes första reaktion.
Jag tror som hon, han skulle säkert inte med vilje ställa till...men var går gränsen när man uppträder så ignorant och ansvarslöst som han gjorde? Någonstans är det handlandet som räknas. Skadeanmälan skrevs.
 
Pojken kom.
Han gick fram till en kompis som stannat till, Eric hörde hur han sade:
Det var en jävel som tänkte köra om mig!
Efteråt tänker jag- varför tyckte han att det var konstigt? Varför sade han inget om kollisionen, att han smet undan oss? Kanske förstod han inte att det var vår bil på hans gård. Jag tror han var angelägen om att berätta sin version, övertygad om att vi inte skulle komma med vår. Hans fordon hade ju liksom reg skylt...så det var kanske inte så listigt. Vi hade ju fått fatt i vem han var till sist.
En äldre man, kompisens pappa, tystade honom och pojken gick och tittade på vår bil.
Jag klev ur för att prata med honom...han svarade inte på tilltal.
Han bad inte om ursäkt
Han tyckte kanske inte han hade gjort något fel alls?

Jag frågade honom till sist: Hör du bra? Jag arbetar med personer som har funktionsnedsättningar- kanske det var förklaringen...?
Nej, jan hörde bra svarade han.
Hans mamma förklarade det med att fyrhjulingen lever om mycket...
Desto större anlening att ta det försiktigt på vägen, om fordonet är sådant - tänker jag.
 
Senare ringde mamman, hon tyckte Eric var konstig som inte pratade med den som hade försäkringen istället???!!!
 
SÅ ansvaret hon och sonen har, han som straffmyndig och hon som vårdnadshavare att göra upp med den som hade försäkringen...DET ser hon inte....
 
Och gissa...det var hennes 80 årige pappa som skulle ordna så att dottersonen och dottern slapp besvär. Han ringde senare..och beordade E till Carsteds för att göra upp i godo och få bilen lagad, och var allmänt otrevlig...
Sedan ringde ett "försäkringsombud" och ville få Eric att inte använda sitt försäkringsbolag???
För att han säkert skulle ses som vållande eftersom han körde om....
Nåja, vi var tre i bilen som såg samma sak..
Jag kan vittna för vi är inte gifta. (att det skulle vara en fördel plötsligt)
Vi gör självklart en polisanmälan.
Vi blev utsatta för något brottsligt och ska sedan "veta vår plats" dessutom??!!
Maffiafasoner...
 
Det är inte vår eller deras sak att reda ut vems felet var
Det är inte vår sak att reglera skadan, det är upp till sonen och försäkringsbolaget.
Han är som sagt straffmyndig.
Har vi gjort fel, visar det sig
Har han gjort fel visar det sig.
Det är rätt uppenbart....
 
Tre generationer, som lyckats gå miste om att man har ansvar över sina handlingar.
Jag är säker på att den unge har ett gott hjärta...men han vet inte så mycket om att ta ansvar eller orsak och verkan. Inte hans mamma heller, som förlitar sig på sin pappa. Nu får sonen möta den stora världen, där inte mamma kan hålla handen längre...där godheten i hjärtat inte räknas utan uppsåtet och handlingarna...
 
Dethär var en händelse att lära av, för våra tonåringar och oss som tonårsföräldrar också...
Såsom varande tonårsföräldrar.
Handlingarna räknas.
Konsekvenserna är viktiga.
Livsviktiga.

Tänk, att de två följs åt!
Om man inte förmår vara i sigsjälv, centrerad i sitt eget liv...så kommer stressen. Blir stressen överväldigande för organismen, som människan är, så kommer ibland andra symtom. Som hjärtklappning eller sömnproblem.

Att nå sitt centrum.
Det kan man göra genom koncentration, genom att "bara" vara finner man balans. Carpe diem, har ni hört talas om, Carpe punctum är något liknande. (råder er att läsa om det, genom att klicka) Man ska fånga stunden, vara i nuet. Mindfulness kallas det visst i dessa moderna dagar... Yoga, meditation, att måla, idrotta- vad som nu leder till en sådan stund av koncentration är till nytta för en person. (bilden från http://joybringer.gaia.com/photos)

Jag diggar tanken med mindfulness: Där du går, där är du! Smaka på allt. Upplev det du ser, var där du är. Läs mer om mindfulness på:
Mindfulness i vardagen
Mindfulness meditation
Mindfulnesscenter

När jag försöker meditera nuförtiden är jag otränad på det. Jag behöver finna centrum och stressorerna är triggade, då börjar hjärnan hjälpa till..."försök nu att tänka dig en lugn rofylld plats"....mitt medvetande får inte lugn för min hjärna bara pratar och pratar och pratar! Fast den vill bara det bästa, vill bara hjälpa till.... mitt medvetande fnyser till svar....Om du inte bara tänkte så mycket, skulle vi inte sitta här, du och jag och brottas. Kan du inte bara hålla tyst så denhär starka och vackra kvinnokroppen och själen kan få lite lugn. Då svarar hjärnan: jo, jag kan lägga upp en plan för hur det går till att vara tyst och koncentrerad...jag har läst om det och det fungerar på följade vis...medvetandet svar: TYST!!! Sådär håller de på..så ni förstår ju hur det kan gå...Jag har alltså låtit mig bli för ocentrerad. Jag måste återerövra detta. Men hur kunde jag släppa det så långt? Kanske för att det har varit mycket, mycket hänsyn att ta åt alla möjliga håll utåt, utanför mig- de senaste åren. Det har behövts, jag har gjort något gott, men nu måste jag åter ritka blicken inåt mot migsjälv.

Kroppen talar till mig
Att åka skidor, att idrotta eller spela gitarr, gör faktiskt att det tystnar i huvudet. När kroppen får gå före, och energin används till det jag gör. När jag sjunger så får inte pratet plats, eftersom jag sjunger texter. Idag pratade jag med doktorn, en klok och lugn karl. Jag har för övrigt inte varit till doktorer nästan alls under mitt liv. Men nu har jag behövt. För några småsaker. Men hjärtklappningen, frågade jag? Ja det heter...också klämde han till med ett långt namn och sade visst låter det tjusigt? Det är inte farligt men obehagligt. Men att det sticker till i hjärtat då? Ja, det beror på att du är stresad, när hjärtat slår lite för fort får det syrebrist och då känns det så. (Hjärtchakrats - Anahathas symbol och färg på bilden, bilden från www.yogaasmedicine.se/page9.html)

OK- så syrebrist i hjärtat är inte farligt....Jag förstår vad han menar...dock.
Men jag börjar undra, hur mår folk egentligen, om detta är vanligt?

Läget idag:
Själv håller jag ju på med egenhändigt startade projekt livskraft. (Vill någon hänga på är den välkommen.) Därav skidåkning och funderationer. En sak som jag upptäckte idag: efter skidåkningen satte jag mig i bilen och lyssnade på Dire Straits Brothers in arms. Istället för att sköljas med i musiken började hjärnan gorma igen:
Den låten är så fin, den skulle man kunna ha på en begravning, jaaa, samtidigt: Imorgon ska vi ha med ved, den kan jag köpa på...och vi kan lasta den där...och vi kan fika där...och stavarna jag köpte var korta men jag kan ju byta ut trugan på de gamla och... Mitt medvetande antog genast utmaningen och med jämna mellanrum röt det till: lägg av! Carpe Punctum! Till sist började de samarbeta, det var första gången på länge. Hjärnan såg till att backa lite och höjde basen i musiken, medvetandet såg till att ständigt föra tillbaka tankarna in mot mitt varande istället för allt görande som finns utanför mig.

Kanske är jag något på spåren...?
Hur gör ni för att inte förlora er i alla tankar om vad som ska göras och har gjorts och bla, bla bla...'
Tips någon?

Idag klättrade Liv uppför hela trappan, 11 månader gammal. Oförtrutet framåt, lycklig över varje steg, inte ett dugg medveten om riskerna eller eventuella misslyckanden. Klart orken räcker! Klart att man ska upp! Sedan lyckan över att ha nått sitt mål. Där har jag att lära- bara njut av att klättra uppåt, det är jobbigt med enkelt, enkelt och självklart.

Livet kan vara så enkelt och självklart. Det är en fråga om tro och förhållningssätt.
 

Som Led Zeppelin säger innan han sjunger och spelar: Det här är en låt om hopp.
And its whispered that soon
If we all call the tune
Then the piper will lead us to reason.
And a new day will dawn
For those who stand long
And the forests will echo with laughter

Imorse såg jag på Höjdarna med Liv. En stjärna hade fallit från himlen och några av dem skyndande dit för de hade aldrig sett en stjärna. Där stod en lurvig liten figur med resväska. De tog med honom hem och bjöd på marängsviss alltmedan de önskade sig saker av honom. Fler och fler av höjdarna infann sig. Några önskade sig stora ting. Andra kunde inte önska sig något för de hade redan allt de kund vilja ha. Han lyssnade, stjärnan, och svarade Jaha! Han lyssnade på önskningarna och nickade. Tillslut kom en tvättbjörn instigande...

- Nejmen, tjenare Bosse!
- Är du ingen stjärna? Frågar de alla, anklagande.
- Det var ni som trodde att jag var en stjärna.Och det var så trevligt här. Förlåt.
- Får vi inte det vi önskade oss nu?
- Du ska nog gå nu!
- Det har ni rätt i. Jag är ledsen att jag inte kan ge er allt ni önskar er!
Slutligen kom de på att han kunde få stanna, att man inte alltid behöver få det man önskar sig. Tack och lov!

Dagens lärdom:
Ingen annan har anvaret för att uppfylla dina önskningar än du.
Att ge andra bekräftelse och lyssna till deras hjärtas önskningar, är nog så gott.

Se gärna klippet!

Bad om lite pepp från en annan älskad vän, innan jag sätter igång mitt Livskraftsprojekt. Såhär skrev hon när jag bad henne påminna mig om mina goda sidor och kompetenser:

Du är en osedvanligt klok och vacker kvinna.
Du har fött tre fantastiska barn som du är en otroligt kärleksfull mor till.
Du är ett ovärderligt stöd för dina vänner.
Du är konstnärlig och driftig och sjösätter dina idéer och ror dem i land.
Din väggmålning är magnifik!
Vad jag förstått är att du är oerhört kunnig och engagerad inom ditt yrke
och strävar hela tiden att utvecklas!

Kort sagt - du är en amazon!

OK!

Lista över ord, att bejaka och skrika ut över världen :
Livskraft
Livsglädje
Livslust
Livsviktigt
Livsenergi
Livskarma
Livscykel
Livsandar
Livsduglig
Livslåga
Livsdyrkan
Livslevande
Livskamrat
Livsgärning
Livsbehov
Livsdrift
Livsfråga
Livsväg
Livsinnehåll
Livsinställning

Lista över Livs-ord att  jaga bort:
Livsfientlig
Livshot
Livslögn
Livsleda

Kolla! Det är mycket mer på bejaka-listan än på dåliga-listan...bra va!
Har ni fler ord? Eller några reflektioner? Kom an bara! Häng på!

Och inte kan jag skylla på någon Molgan, heller. Han bor inte här. Jag har ingen låtsaskompis....
Igårkväll var jag lydig. Isäng tidigt efter ett varmt bad..men sedan blev jag hungrig och sedan ville jag läsa och sedan blev jag nyfiken på min älskade..Sedan somnade jag, sedan ville Liv ha vällig och nappen, sedan sprang rådjuren runt vårt hus och vi kollade vad som lät...sedan var min älskade uppe för att spana in kometen och jag höll Livs hand så hon skulle kunna komma till ro. Lite trött är jag. Men solen skiner och jag ska först ta vitlökssoppa och sedan en låååång skön vårpromenad med Liv i vagnen. Det inte sömnen kan hela kan ljuset och luften hela- är min teori. Med hjälp av rosenrot och Q10..eller vad det nu heter.

Ha en skön dag allihopa!
Från en vuxen kvinnlig variant av Alfons Åberg, "Jag ska bara".
Njut av videon...Godnatt Alfons Åberg.

Ljuset kommer åter. Det såg vi idag när vi promenerade en hel timme i vårsolen och himlen öppnade sig för solens strålar. Man känner hopp och glädje rinna in i kroppen, fast det fortfarande är ganska mörkt en större del av dygnet, så vet man...ljuset är på väg!

Som Afzelius och Wiehe så skönt formulerat:
Jag stod vi det rytande havet inatt
och såg ut i rymdens evighet.
Och jag såg en svag men tydlig glöd;
Jag såg att nya stjärnor föds.
Och fast det var natt
blev det ändå aldrig svart
Där ute
tändes nya ljus.

Han dog i lungcancer, den fantastiska poeten Björn Afzelius. En diagnos som han fick redan 1997, han gick bort 1999 bara 52 år gammal. Säkert var det ett slag också för Mikael Wiehe. De var barn av samma andra och jobbade tillsammans en hel del. Den låten, ljuset får får all del mer än gärna spelas på min begravning.

Eller ljus enligt Wikipedia:
Ljus är en form av elektromagnetisk strålning med en våglängd mellan cirka 390 och 770 nanometer. Genom att solen belyser jorden och ögat är känsligt för strålning i just detta intervall, kan vi se vår omgivning. I många sammanhang används ordet ljus även om strålning utanför den synliga delen av det elektromagnetiska spektrumet.