Häxprinsessan

Så snabbt det går, i samhället, i världen. Skynda dig- allt du önskar finns där- bara ta för dig. Det är bara att välja- välj digsjälv Förverkliga dig- det är din skyldighet mot den grå hårfärg du överfärgat med henna...Visa alla hur speciell du är, under all henna- men avslöja för allt i världen inte att färgen inte är din egen. Var sann samtidigt!

Läser en bok som jag tänker recensera när jag läst klart. Av en favoritförfattare: Huvudpersonen hör musiken i människorna, han hör sådant som han inte kan förmedla. Som jag ibland...Han söker efter en djupare mening, trots att han hör så mycket. Efter en sanning, efter det rena och sanna. Det enkla. Allt går att förenkla- till minsta gemensamma nämnare. Några rader ur boken...

Ur Peter Hoegs- Den tysta flickan
Rädslan blev konkret, blev skräck. Panisk skräck, panisk och döv. Skräcken för att vara instängd...Han såg henne i ögonen. Han hade aldrig mött en sådan blick. Den var fullständigt lugn. Och fullständigt vaken.
-Det är okej, sa hon. - Vi försöker alla kamouflera monotonin. Men det är ansträngande. Att hela tiden insistera på det speciella. När vi ändå påminner om varandra. Våra triumfer är lika. Våra lidanden. Försök att för ett ögonblick känna lättnaden i det vanliga.

/A

Just nu lyssnar jag på Madonnas- power of goodbye. Musik har alltid varit viktigt för mig. Det kan vara rytmen, bilden, texten- eller hela paketet som säger mig något. Då behöver jag lyssna vidare inåt på migsjälv- vilka strängar är det som vibrerar. Först grät jag när jag hörde denna låt. Sedan kände jag hur stark den är och bara njöt.

http://www.youtube.com/watch?v=8C20iTpDGW4&feature=related

Havet i videon är mycket symboliskt- det låter sig inte beskrivas, inte kontrolleras. Havet påminnner mig om det tidlösa, om det gränslösa, om att rätt och fel är konstruktioner. Om det omedvetnas starka kraft.

Jag har alltid haft problem med mitt ego, jag får brotta ner migsjälv mentalt minst två gånger i veckan. Jag är lätt att förnärma,  jag tolererar inte att bli begränsad eller beskuren. Jag tycker mycket om människor, men när man är med människor måste man ju också anpassa sig. Tillåta misstag, vara förlåtande. Och det gör jag - Jag är jättebra på anpassa mig, finna mig, förstå olikheter. Det är bara det att jag blir så trött av den inre striden. Det är som att jag spelar schack mot migsjälv. Som jag behöver överlista, utan att vinna för mycket - eftersom jag älskar att vinna och hatar att förlora. Ja, egentligen kanjag ju inte förlora- då ser jag bara någon annan aspekt av vinst - i förlusten finns en vinst...


Går inte mycket av livet ut på att säga adjö- eller göra avslut? På vad, det är svårare att veta. Allt man får till sig har också ett pris- säger runan Fehu.  Priset behöver däremot inte vara en utgift eller något som urholkar- tvärtom. Det kan vara den omedelbara förlusten som är vinsten. Att lägga sig av med dåliga vanor till exempel, eller göra sig av med en egotripp som kostar energi- även om man får tillfällig njutning. Eller avluta relationer som suger musten ur en. Eller bara släppa taget om prestige och rädsla. Man tappar kontrollen, blir vilsen och kommer ett steg närmare sin egen sanning.

Först hörde jag bara dessa rader
Your heart is not open so I must go
The spell has been broken, I loved you so
You were my lesson I had to learn
I was your fortress you had to burn

Och sedan de viktigare för mig just nu
Freedom comes hen you learn to let go
Creation comes when you learn to say no
Pain is a warning that something is wrong
I pray to god that it wont be long

Att släppa taget, släppa kontrollen, falla, flyta med, sköljas iväg. Det kan man göra för att man erkänner sig till  Tao. Man går Wu Wei- den väg man är ämnad att göra, andas, bara andas...det räcker. Livet kan man inte kämpa emot. Då går man miste om så mycket stort och vackert. En annan anledning till att släppa taget kan vara att man behöver avsluta något- medvetet och kontrollerat. Ett beteende eller något annat. Det är sådana gånger dödens kort visar sig i tarotläggningar. Så det kan i själva verket vara ett mycket positivt kort. Man måste läsa ihop det med helheten- som med allt annat.

Nu ska jag ägna mig åt mer världsliga ting- som att handla mat...

Det är ju en väldig debatt om modebloggande för tillfället. Det har jag uppmärksammat, fastän jag inte vet rikigt vad debattörerna anser och varför. Iallafall tänkte jag och Liv bidra med lite mode. Idag fixade hon värsta grymmaste outfiten. Ekologisk bomull och allt. Äntligen- dagens tjejer får ha traktorer och fräna färger. Jag är fortfarande traumatiserad av kjolar och hucklen i rosa under 80 - talet. Rosa mot min rödlätta, fräkniga, bleka hy. Huvva.  Dessutom passar inte kjol så bra om man vill klättra i träd. Nåja, traumat gick över och nuförtiden föredrar jag kjol. Jag bara oroar mig för att det innebär att jag klättrar i träd alldeles för sällan.

Kolla in värsta snyggaste tjejen! Frågan är vad hon kommer att tycka i en framtid om mitt val...

Konversation mellan mor och son (5 år)
-" Det är en i vår familj som rår om Nike!"
- "Vemdå?"
-" Eric förståss! Hon är  ju hans barn!"
- "Så föräldrar rår om sina barn?"
- "Ja, såklart! Han rår om mig lite också."
- "Rår barn om sina föräldrar då?"
- "Nej, -Jo, det gör de, men inte lika mycket!"
- "Men är inte barnen sina egna?"
- "Jo, såklart!"

Så vems är barnen?
Jag tycker mycket om det Khalil Gibran skrivit i Profeten om barnen.
Era barn är inte era barn.
De är söner och döttrar till Livets längtan efter sigsjälv.
De kommer genom er, men inte från er.
Och fastän de finns hos er, tillhör de er ändå inte.

När jag läst detta för yngre människor, barn till exempel- så tycker de raderna är hotfulla och olustiga. Många äldre människor, vuxna till exempel- ler däremot rörda och nickar instämmande. Framförallt de som är föräldrar. Jag tror själv det beror på hur frigjord man är från sina föräldrar, om man är en självständig vuxen person som kan låta föräldrarna vara människor och mer och mindre än sin roll. Den nära symbiotiska tryggheten som bebis byts ut av nya band, som töjs och töjs- tillslut går de av. Det är då den mogna känslan av samhörighet infinner sig. "Vi är människor", det bandet finns alltid kvar. Vi kan respektera varandra och se den andre som den är, inte som jag har velat att den ska vara.

Varför denna bild?
Jo, det är vår. För att jag tog den, och den blev precis som jag önskat. Fast lite väl erotisk är den ju...Blunda om ni måste. Men är det inte sådär det blir barn så vet inte jag hur det går till. Skälvande lust, längtan efter livet, tigerprickigt äventyr och den livgivande solens varma, gula honung... 

Min älskade, som tycks ha en ängels tålamod och en drakes uthållighet och en kvinnas intelligens...nejdå det sista var bara dumheter. Sexistiskt och uselt, jag skäms men vägrar att radera....Alltid nappar någon på sådant. Klart män är intelligenta och kloka och intuitiva, klart det handlar om människor. Det är till och med bevisat att män kan amma barn, fast det blev inte så näringsriktigt som när en mamma gjorde detsamma. Men kom igen- om alla män verkligen anstänger sig- i några eoner så kommer förmodligen evolutionen att hjälpa till.  Nu när man i Kina lyckats få till ett embryo med hjälp av två ägg, och med tanke på att alla / de flesta (?) mitrokondrier som finns i den första sammansmälta cellen- bestående av spermie och ägg, kommer från ägget....så kanske männen måste ta och sätta fart.

STOP- spårade jag inte ur bara en liten, liten aning nu?? Skulle inte detta inlägg vara en hyllning till min älskade och var slutade det...med en förfärlig skrivning om att männen borde akta sig, för kvinnorna håller på att ta över...Jag tycks ha drabbats av en insnöande bebis-mamma symbios av allvarligare slag. Så att allt till sist handlar om amning och fortplanting....Jag säger SKÄRPNING till mig och börjar om...Ursäkta alla människor i allmänhet och min älskade i synnerhet...

Min älskade som är den klokaste, snyggast och intelligentaste av alla människor...som har en ängels tålamod och kan spela ett parti korrschack i flera månader och deltar i turneringar som sträcker sig över flera år...Vann BCCA:s 100 års jubileumsturnering för internationella mästare. Det  gjorde att han vann sin andra internationella mästare titel. Återstår en att kamma hem så blir han stormästare. Just nu hejar jag på för fullt i SM 2007 för korrenspondans schack. Där förväntar jag mig att Eric vinner, vi får se.

Här är diplom och medaj från den första internationella mästartiteln. Med en t-shirt från något av de otaliga marathon han sprungit....I bakgrunden våra bokhyllor som är alldeles för få fast vi skruvat upp en variant under taklisten till och med. Så skönt att aldrig behöva ha dåligt samvete för att man "råkat" bli tvungen att köpa några böcker. För det råkar vi ut för båda 2...

PUSS

Alltså, nu har jag drabbats/ välsignats av bebis- sjukan. När jag ser på mina inlägg, rubriker. Inser jag att jag börjar vakna till igen- bli åtkomlig för världen. När jag gick hemma med min förstfödde drabbade min en dag insikten: Jag är så insnöad med bebisfasoner att jag inte skulle ha märkt om en atombomb släpptes ens! En otäck men skön tanke. Vad världen blivit vacker- och liten. Får man skylla på hormoner?Nåja, det är gott och väl- precis vad som behövs i den tidiga anknytningsprocessen. För det har jag läst, för jag har läst en massa om barns utveckling...men det är inte mig likt.

Dessutom har jag ju överlevnadshandboken...där står en massa intressant om hur man A) överlever nedslaget B) överlever efter. Det står dessutom en massa andra mystiska överlevnadsstrategier för diverse biotoper och situationer. MEN det står inte vad som händer med hjärnan om man får sova för lite, eller får en överdos av ocytosin.

För tillfället ägnar jag mig åt mina studier. Det går bara bra, med den lilla som mår så gott. Böckerna handlar till stor del om barns utveckling, litteracy, synskador och orientation & mobility. Det jag upptäcker när jag skriver om all obligatorisk är främst två saker:

1) De böcker som behandlar barnområdet har jag en benägenhet att snöa in på personliga upplevelser av läsning, att möta sjukvård och få ett nytt liv i familjen. En bok heter ex "ett barn är oss fött" och var jätte, jätte stimulerande att skriva om...
2) Jag njuter i fulla drag av att skriva och läsa och formulera mig. Min kursledning kommer att bli galna och kanske underkänna mig för att jag skrivit för mycket för att det blir omöjligt att läsa allt!!! (Kanske jag ska ta och begränsa mig framöver- med resten av böckerna- av hänsyn till de som ska läsa...)

En skrivande Kram

Alltså...vilka underbara människor. Jag blir salig....Vad en bebis kan kommunicera och prata, bjuda in till samtal och leka...Och vilken lycka då att ha en pappa med rejäl kran...
                   
          












     


 

1. Gosepappa!
2. Nosepappa!
3. Nu äter jag upp dig!

Så var det dendär naveln. Eller strängen, eller stumpen. Huvva. Äckligt säger Hampus och Arthur. Jag håller med. Idag fann vi stumpen på golvet, huvva. Så nu får vi håll koll på vad som doldes därunder. FY! Jag känner mig som värsta sortens operationssköterska när jag sköter den nyfödda navelgropen. ...

Men fint är det, att få betrakta brorsor i långa rader, och idag också storasyster med pojkvän. Goda vänner besökte och uppvaktade, tack tack för de tuffa kläderna!! Och all hållning och kollning. Kram från Liv.

Så var det den första sagostunden, igår....för Liv  i Livet och för Hampus på länge...Vilken mysig dag, sådana blir det fler av! På Uh fikade vi för endast 27:- Inte illa. Hampus fick i lugn och ro titta på fiskarna i akvariet, inga människor på stan...bara lugnt och skönt. Så stillsamt att en nybliven mor tillsist undrade vad som stod på med den lilla. Som åt, sov, bajsade och inte förrän på kvällen lekte. Allt lugt. Hon bara njöt av utflykten.

Liv och Hampus går på biblioteket, Claes Ohlsson och handlar mat... 080404

Min brorsa Hampus, han styr tryggt...               Ända fram till sagostunden   

   
" Jag har tränat på att styra Emeli, jag kan."     "Min bebis ligger där borta!" Hon har en ovarall, med    
                                                                                    snobben på. Och jag har stövlar, med snobben på."

Såhär avslappnad är jag första gången på       Sedan var jag såååå trött.....så jag hann

biblio.                                                                         inte ens få på mig kläderna   
      

Och till sist- blev jag klädd medan jag sov...i min nya skrud. Därefter bar det iväg och hämta Lukas på skolan..

Pust...

Jag lärde mig tidigt att förakta sosse-volvon...i en släkt fylld av saabar och centerpartister som gnisslat tänder över samernas renbete i generationer, eftersom de är skogsbönder. (därmed inget sagt om hur jag röstar) Därefter tyckte jag att jag var duktig som lärde mig att älska den gamla silvriga jubileumsmodellen av 240...ända tills den förådde mig. Den gången motorstopp, mitt på hal isgata efter lång arbetsdag, när jag för en gångs skull handlat ingredienser för att LAGA mat åt min familj... (de tror inte jag vet hur man gör). Ringde min snälle x-man med ett fasligt humör och sade: Den bilen sätter jag mig aldrig mer i- jag lägger nycklarna i din postlåda så får du ta hand om den- och ge mig pengarna så köper jag en annan bil. (en av få gånger som jag betett mig som värsta sortens x-fru)   Jag avskyr att hantera sådant som jag inte duger till. Alla bilvetare i världen är överens om att just denna bil var ovanligt lätt att laga själv och pålitlig....JAHA!? Men jag har en inkompetenszon just där och jag duger inte till och det gör mig arg...

Förräderi- det är vad jag råkat ut för. Bilarna förråder mig. De låtsas vara så rejäla och bra....ett pålitligt transportmedel. Pha- lika bra som min kvast ungefär. Jag menar den tar jag mig ingenstans med heller....
Glad i hågen och längtandes efter att åka och handla lite matvaror idag- pigg i kroppen efter att ha fött min lilla ljuvliga dotter. Tänk att kunna röra sig igen! WOW... Nöjd över att kunna avlasta min älskade lite efter en lång arbetsdag- han kommer att laga maten eftersom jag inte ens kan göra pasta carbonara nuförtiden...

Nejdå- det är tydligten ett vanligt problem med volvobilar- att bältena är för korta för babyskydden. De har ett eget system- som man kan köpa en dyyyr stol till...men inte vill de berätta vad den kostar på hemsidan och inte har de lust att svara i telefon. Istället har de flashiga videos om hur bra det är med säkerhet och vilka fina nya modeller av bilar det finns....Skit på er!!

På NTF    N A T I O N A L F Ö R E N I N G E N   F Ö R   T R A F I K S Ä K E R H E T E N S   F R Ä M J A N D E konsuments hemsida- frågor och svar står att läsa att de bältesförlängare som finns endast är godkända för gods...däremot har vissa babyskydd möjligheter till alternativ dragning. Att byta bälte är jättedyrt.

Förräderi- det finns inget jag värnar så mycket om min frihet

Jag är som ett djur i bur för tillfället, tar mig ingenstans. Släpp inte ut mig just nu för då bits jag eller klöser ngn......Det är uteslutet att E tar min stora tunga volvo 960 på jobbet, han reser långt och den slukar mängder bensin...

Det är just nu en ganska stor risk att volvo i framtiden inte får förmånen att transportera min högfärdiga bakdel...

29/3 kl 03.13 föddes vår efterlängtade Liv Qana Aurora Nylander. Livlig, ljuvlig och söt. Hon kollade in oss och åt sedan i ett kör flera dygn på sträck. Igår tog hon sin första promenad i vagnen, 3 dgr gammal och sov sig igenom Lukas utvecklingssamtal. Hon tittade också en stund förundrat på babygymmet. Som med alla små nyfödingar är fönstren in till henne, då hon är helt vaken korta och ljuvliga. Det är en stor fömån att få vara så nära henne att hinna titta in. Hon kommunicerar för fullt och vet redan mycket mer än sin mamma och pappa om det som är viktigt. Idag har hon precis provat och godkänt nappen.

Liv och pappa, ett dygn gammal                                                  Såhär såg hon ut då hon åkte hem från Bb


Provar nappen som Hampus valt samt en tröja som Nike skaffat, det första rosa....


På bb fick hon besök av alla våra andra underverk, i olika åldrar. Största syrran blev knappt trodd när hon själv kom på besök dagen efter...för inte kunde väl jag ha fött en sådan stor dotter? Nåja, hon kom sig in tack och lov. Det är oootroligt långtråkigt på Bb.



      Hampus är inte minst längre...fast han är längre