Vacker Vanlighet
Så snabbt det går, i samhället, i världen. Skynda dig- allt du önskar finns där- bara ta för dig. Det är bara att välja- välj digsjälv Förverkliga dig- det är din skyldighet mot den grå hårfärg du överfärgat med henna...Visa alla hur speciell du är, under all henna- men avslöja för allt i världen inte att färgen inte är din egen. Var sann samtidigt!
Läser en bok som jag tänker recensera när jag läst klart. Av en favoritförfattare: Huvudpersonen hör musiken i människorna, han hör sådant som han inte kan förmedla. Som jag ibland...Han söker efter en djupare mening, trots att han hör så mycket. Efter en sanning, efter det rena och sanna. Det enkla. Allt går att förenkla- till minsta gemensamma nämnare. Några rader ur boken...
Ur Peter Hoegs- Den tysta flickan
Rädslan blev konkret, blev skräck. Panisk skräck, panisk och döv. Skräcken för att vara instängd...Han såg henne i ögonen. Han hade aldrig mött en sådan blick. Den var fullständigt lugn. Och fullständigt vaken.
-Det är okej, sa hon. - Vi försöker alla kamouflera monotonin. Men det är ansträngande. Att hela tiden insistera på det speciella. När vi ändå påminner om varandra. Våra triumfer är lika. Våra lidanden. Försök att för ett ögonblick känna lättnaden i det vanliga.
/A
Läser en bok som jag tänker recensera när jag läst klart. Av en favoritförfattare: Huvudpersonen hör musiken i människorna, han hör sådant som han inte kan förmedla. Som jag ibland...Han söker efter en djupare mening, trots att han hör så mycket. Efter en sanning, efter det rena och sanna. Det enkla. Allt går att förenkla- till minsta gemensamma nämnare. Några rader ur boken...
Ur Peter Hoegs- Den tysta flickan
Rädslan blev konkret, blev skräck. Panisk skräck, panisk och döv. Skräcken för att vara instängd...Han såg henne i ögonen. Han hade aldrig mött en sådan blick. Den var fullständigt lugn. Och fullständigt vaken.
-Det är okej, sa hon. - Vi försöker alla kamouflera monotonin. Men det är ansträngande. Att hela tiden insistera på det speciella. När vi ändå påminner om varandra. Våra triumfer är lika. Våra lidanden. Försök att för ett ögonblick känna lättnaden i det vanliga.
/A
Kommentarer
Trackback