Häxprinsessan

Jag skönjer en trend. Den ser ut som följer:
Världen tolkas av alla individer på ett individuellt sätt, allas sanningar är därför lika tungt vägande. Tolkningen av världen är viktig, vi individer äger rätten till vår egen upplevelse. Uppsåtet väger därför tyngre än handlingen. 

Om jag säger att jag vill väl, eller inte ont. Så är det så.
Om du har tagit illa upp, så är det ditt problem Då har du tolkat mig felaktigt eftersom min avsikt var en annan.

Detta gör i förlängningen att jag kan ha onda avsikter, men maskera dem genom att säga: men jag tänkte ju inte så. Sällan idag hör jag människor be om ursäkt eller säga Oj, så tokigt det blev. Däremot förklarar de ofta vad de egentligen ville såtadkomma, vad deras motiv var. Men att ta ansvar för handlingen....den tycks ju bara vara en biprodukt av ett rikt inre liv. Att be om ursäkt vore att radera en bit av sin individualitet.

Om en handling blivit elak eller fel, eller kriminell....kan man ju rycka på axlarna och säga: det var inte så jag avsåg. Så orättvis att jag får böta/ ni blir arga...etc...

Själv vill jag leva efter det motsatta:
Handlingarna är de som spelar roll. Det är mina handlingar, uttalanden och manér som "drabbar" mina medmänniskor. Kanske är mitt motiv gott. Men det är inte självklart att handlingen är en god idé för det. Jag måste tänka på konsekvenserna och hur det jag ger uttryck för upplevs och drabbar.

Handlingar kan vara onda eller goda. Motiv och tankar kan också vara det. Men om jag har elaka eller onda tankar och motiv, så kan jag ju göra upp med migsjälv. Jag behöver inte leva ut det. Tänk om alla föräldrar som haft lust att ställa ut sina barn på broin som straff, verkligen gjorde det. (det finns de som gör det också- vet jag). Vad var motivet, vad sade dessa att motivet var och hur drababde handlingen det lilla barnet osm inte kan tolka och förstå anant än det som syns? Jo att man är utestängd, att man inte är ösnkad. Jag tror föräldern som gör så, framförallt har motivet att få slippa sig jobbig unge en stund. Mycket mer än

Nej fram för lite etik och moral i det mellanmäskliga samspelet. Hur vill vi forma vår gemensamma värld?
Vem bestämmer vad som är roligt? Många tycks tro att om man säger Jag skojade bara, eller om man skojar samtidig som man gör något elakt eller säger något oförskämt, så gör det inget! SOm om det är upp till "skämtaren" att avgöra. Under mina rå som lärare i skolan var en viktig princip: Det är den som känner sig utsatt som har rätt. Därför känslan att ha blivit kränkt är aldrig fel. VIll ma ndå leva ett gott liv tillsammans i en klass, kan en skämtprisse  få förklara sig elelr ursäkta sig, allt i en glidande skala. Andra gånger är det en ren elakhet som levererats, men med ett leende. I värsta fall säger ju ett mobboffer dessutom "det gjorde inget, det vara bara på skoj"..och mobbaren säger " " det var ju bara på skoj, eller hur!?"

Några exempel på smaklösa, elaka eller huvudlösa skämtare:
Ur Aftonbladet: Den nya satsningen Grillat, går ut på att man "gör ner" kända personer....(från amerikanska "Rosting") De ska sitta där och finna sig i att de blir gjorda hån av. Hellst skratta med tydligen. Flera gäster har hoppat av. Lotta Bromé, har anmält programmet. De kallade henne kriminell. Thomas Järvheden är UPPRÖRD över Bromés ställningstagande. - Om vi inte får skämta om henne bara för att hon är en P 4-profil så känns det som om yttrandefriheten är i fara. Vad ska vi då skämta om - vädret, säger han till Aftonbladet.

De som bluffade om att tillhöra gänget Original Gangsters, för att skrämma någon. De har för övrigt en hemsida. Detta fick presidenten nys om och det beslöts att de skulle straffas. Först genom att böta, men sedan med sitt liv. Enligt Dagens nyheter.

I Aftonbladet: En lärare tejpade igen munnen på en sexåring, under fritids. Han hade pratat för mycket. Läraren säger att den bara skojade och att det var olyckligt att pojken inte förstod det. Pedagogen tog in eleven i annat rum först. Att han kissade på sig av rädsla och att ngn annan tog bort tejpen, kanske inte var tillräckligt tydligt för denna puckade pedagog? Något förlåt, norgöring, eller ursäkt har jag inte kunnat läsa mig till i tidningarna. Men reprimand lär det bli och förhoppningsvis får denna pedagog lära sig en gång för alla: Det spelar roll vad man gör, uppsåtet var förmodligen inte heller så gott som den låtsas om. Jag tror det handlar om gammalt hederligt förtryck. Det bästa denna vuxen kunde ha gjort, var att erkänna att sinnet rann över och att denne har problem med sitt beteende.
Tyvärr har detta ju hänt förr, (säkert fler än en gång) den gången med en treåring på förskola. Den pedagogen fick fortsätta sin tjänst. Kanske den inte hävdade att den skojade? Och gick in i någon typ av behandling? Ni kan läsa om det i Sydsvenskan.

I Aftonbladet står om en ung man som skojade på en fest med motorcykelgänget Bandidos: Om jag köper en moped, får jag vara med i ert gäng då? Iiiiiiimte såååå rätt tillfälle för det skämtet...Det blev fram med borrmaskiner och tapetkniv...

Oj, oj oj....