Häxprinsessan

Strålande enhörning.
Du skygga, du starka.
Du som låter dig infångas och stillas - men inte tämjas.

Vila en stund.

Många betraktar livserfarenhet som något som läggs på hög, utvecklingen går att följa längs en tänkt rät linje, som man färdas enligt och kan pricka av händelser utmed. Därför är det också till synes lätt att betrakta andra människor, kan en person med den åskådningen tycka, att avgöra vad som är rationellt eller irrationellt beteende och leverne. För mig finns det flera problem med ett sådant linjärt och polariserat tänkande. För det första tror jag inte livet måste innehålla vissa förutbestämda element eller inslag- var och en bygger sitt liv- helt fritt om än i stor samklang med sin omgivning. För det andra är livets och skeendens början och slut inte så tydliga för mig, livet är mer som en väv. Där tid och rum tvinnas och vävs ihop. Jag ser livskunskap och erfarenhet mer som en pöl. Ibland doppar man hela sin kropp i pölen, andra gånger bara stortån. Ibland är pölen frusen och man kan spegla sig däri, andra gånger är den grumlig och lerig, ibland piskas den hårt av regn och vind- så den nästan blåser bort, andra gånger fylls den generöst på av ett ljumt stilla sommarregn.

Kanske är min livserfarenhet idag, precis som den här frusna pölen. Den ligger dessutom mitt i åns ström, som får symbolisera omgivningens och det stora universums flöde. Kanske är jag som de två videpinnarna som står däri? För tillfället fågna av pölen, samtidigt som de klart kan betrakta sigsjälva. Se sin spegelbild. Den ena erfaren och trött, välväxt men lätt att bryta. Den andra ung, böjlig och frisk. Snart nog kommer våren, pölen tinar och videpinnarna skjuter skott.

Sov du lilla videung än så är det vinter...

 

Höstens famn är  mjuk och skänker vila.
Hösten skyddar, stillar och ger andrum. En ensamhetens fristad.
Hösten bär sin egen gloria, aura och lyster. Inte helt olik stjärnglans.
Hösten erbjuder hjärtat, själen och kroppen klarhet och en avskalad sanning.

Jag är förmodligen en trädnymf, en dryad. Som heter Vilja. SÅ måste det vara. Det skulle förklara mycket...kärleken till tallen, behovet av att vara i skogen...sinnligheten och det kärlekskranka. Känsligheten, gnistorna, elden, passionen, stoltheten...

Tills vidare en gammal bild- kanske ett självporträtt? Man kan dock oroa sig över hur avskalat trädet ser ut, kanske är det på väg att dö? Då försvinner också dryaden. Men hon tillber ju stjärnorna och blåser ut sin ande i modernatur för att få hjälp. Jag ska rita en ny teckning och titta efter...

Mina drömmar är som skuggor
De smyger kring huset om natten
Själv smyger jag tätt bakom
För att få en glimt

Jag drömmer ivrigt,
hett och intensivt
Om natten
I sömnen
Då klarnar allt.

Jag är själv bara en skuggfigur
I samma stund som dagen bryter sig in
Tonas jag bort
Jag och mina drömmar...

Kanske fanns vi inte alls?
Kanske var det bara en dröm?

Tystnaden finns, mitt i musiken
mellan två andetag
I rytmen bland pulsarna

Tystanden tillåter
Stänger inte in
Öppnar, släpper ut
Ger plats

Tystnaden finns mellan
Mellan...

Något jag behöver påminnas om gång på gång. Varför är det så svårt för mig att förstå och vad innebär det- för mig?

It's my life
It's now or never
I ain't gonna live forever
I just want to live while I'm alive

My heart is like an open highway

Tomorrow's getting harder make no mistake
Luck ain't even lucky
Got to make your own breaks

Återkommer med ett bättre självporträtt senare- detta har jag lånat för tillfället...och kanske visa lite av vad hur jag känner mig...

The Rasmus- in the shadows
No sleep
No sleep until I am done with finding the answer
Won't stop
Won't stop before I find a cure for this cancer
Sometimes
I feel I going down and so disconnected
Somehow
I know that I am haunted to be wanted

I´ve been searching
I've been living
For tomorrows all my life

Stillheten som infinner sig ibland
Rymdens oändlighet och rummets dimension flyter samman
Varandet utvidgas till eoner av tider
Alla närvarande i nuet, ögonblicket
Verkligheten visar sitt rätta jag:
En illusion av frihet som begränsar själens dans

En illusion, verkligheten
Själens frihet finns alltid.
I alla känslor, handlingar och tankar
Inget finns att sträva mot
Varandet bara finns där, som en ljudmatta
Ett surrande, ingens och allas
Att vara i, att dövas av, att drunkna i och att skärma av.

I varandet är vi enade och ensamma på samma gång
Fullständigt fria men också identitetslösa
Infållande i strömmen, en ton i ljudmattans mönster

Därför återvänder jag, gång på gång
Längtan, trånad, kärlek, högmod, smärta, njutning
Till verkligheten, såsom vi känner den.

Att få dricka, djupt och helt den klara, sanna luften
Men också för att uppleva
hur den tunga luften stundom kväver mig, rinner in i mig, utan lov.
Att vara helt dödlig, och med det fullt levande
Det är livet

Livet är vackert

Sådant man inte bör säga till mig:
Om man inte vill såra mig.
Eller är beredd att få ett  svar som lämpar sig när man uttrycker sig respektlöst. På ett sätt som innebär att man inte visar andra människor den värdighet man själv anser sig ha- när man tar sig rätten att sätta sig på dem. Det kallas annars för härskartekniker.

Tyst!
Lyssna!
Lilla gumman...
Inte ska du ta det så!
Skit i det!
Tror du jag bryr mig!

Dessutom håller jag på att utveckla en sådan som är  till höger...
Frågan är om det är särskilt nyttigt, bättre vore om jag klädde mitt missnöje i ord!

Just nu lyssnar jag på Madonnas- power of goodbye. Musik har alltid varit viktigt för mig. Det kan vara rytmen, bilden, texten- eller hela paketet som säger mig något. Då behöver jag lyssna vidare inåt på migsjälv- vilka strängar är det som vibrerar. Först grät jag när jag hörde denna låt. Sedan kände jag hur stark den är och bara njöt.

http://www.youtube.com/watch?v=8C20iTpDGW4&feature=related

Havet i videon är mycket symboliskt- det låter sig inte beskrivas, inte kontrolleras. Havet påminnner mig om det tidlösa, om det gränslösa, om att rätt och fel är konstruktioner. Om det omedvetnas starka kraft.

Jag har alltid haft problem med mitt ego, jag får brotta ner migsjälv mentalt minst två gånger i veckan. Jag är lätt att förnärma,  jag tolererar inte att bli begränsad eller beskuren. Jag tycker mycket om människor, men när man är med människor måste man ju också anpassa sig. Tillåta misstag, vara förlåtande. Och det gör jag - Jag är jättebra på anpassa mig, finna mig, förstå olikheter. Det är bara det att jag blir så trött av den inre striden. Det är som att jag spelar schack mot migsjälv. Som jag behöver överlista, utan att vinna för mycket - eftersom jag älskar att vinna och hatar att förlora. Ja, egentligen kanjag ju inte förlora- då ser jag bara någon annan aspekt av vinst - i förlusten finns en vinst...


Går inte mycket av livet ut på att säga adjö- eller göra avslut? På vad, det är svårare att veta. Allt man får till sig har också ett pris- säger runan Fehu.  Priset behöver däremot inte vara en utgift eller något som urholkar- tvärtom. Det kan vara den omedelbara förlusten som är vinsten. Att lägga sig av med dåliga vanor till exempel, eller göra sig av med en egotripp som kostar energi- även om man får tillfällig njutning. Eller avluta relationer som suger musten ur en. Eller bara släppa taget om prestige och rädsla. Man tappar kontrollen, blir vilsen och kommer ett steg närmare sin egen sanning.

Först hörde jag bara dessa rader
Your heart is not open so I must go
The spell has been broken, I loved you so
You were my lesson I had to learn
I was your fortress you had to burn

Och sedan de viktigare för mig just nu
Freedom comes hen you learn to let go
Creation comes when you learn to say no
Pain is a warning that something is wrong
I pray to god that it wont be long

Att släppa taget, släppa kontrollen, falla, flyta med, sköljas iväg. Det kan man göra för att man erkänner sig till  Tao. Man går Wu Wei- den väg man är ämnad att göra, andas, bara andas...det räcker. Livet kan man inte kämpa emot. Då går man miste om så mycket stort och vackert. En annan anledning till att släppa taget kan vara att man behöver avsluta något- medvetet och kontrollerat. Ett beteende eller något annat. Det är sådana gånger dödens kort visar sig i tarotläggningar. Så det kan i själva verket vara ett mycket positivt kort. Man måste läsa ihop det med helheten- som med allt annat.

Nu ska jag ägna mig åt mer världsliga ting- som att handla mat...

Alltså, nu har jag drabbats/ välsignats av bebis- sjukan. När jag ser på mina inlägg, rubriker. Inser jag att jag börjar vakna till igen- bli åtkomlig för världen. När jag gick hemma med min förstfödde drabbade min en dag insikten: Jag är så insnöad med bebisfasoner att jag inte skulle ha märkt om en atombomb släpptes ens! En otäck men skön tanke. Vad världen blivit vacker- och liten. Får man skylla på hormoner?Nåja, det är gott och väl- precis vad som behövs i den tidiga anknytningsprocessen. För det har jag läst, för jag har läst en massa om barns utveckling...men det är inte mig likt.

Dessutom har jag ju överlevnadshandboken...där står en massa intressant om hur man A) överlever nedslaget B) överlever efter. Det står dessutom en massa andra mystiska överlevnadsstrategier för diverse biotoper och situationer. MEN det står inte vad som händer med hjärnan om man får sova för lite, eller får en överdos av ocytosin.

För tillfället ägnar jag mig åt mina studier. Det går bara bra, med den lilla som mår så gott. Böckerna handlar till stor del om barns utveckling, litteracy, synskador och orientation & mobility. Det jag upptäcker när jag skriver om all obligatorisk är främst två saker:

1) De böcker som behandlar barnområdet har jag en benägenhet att snöa in på personliga upplevelser av läsning, att möta sjukvård och få ett nytt liv i familjen. En bok heter ex "ett barn är oss fött" och var jätte, jätte stimulerande att skriva om...
2) Jag njuter i fulla drag av att skriva och läsa och formulera mig. Min kursledning kommer att bli galna och kanske underkänna mig för att jag skrivit för mycket för att det blir omöjligt att läsa allt!!! (Kanske jag ska ta och begränsa mig framöver- med resten av böckerna- av hänsyn till de som ska läsa...)

En skrivande Kram

Inatt heller
Men fem pojkar i huset och en alldeles vuxen och bedårande dotter.
Din minsta får väl knövla på så länge därinne. Jag vet nog att jag kommer att vinna kampen- ut kommer hon.
Hampus VET att det bli imorgon.

Idag:
Arbeta lite med studierna
Ett besök på studentbibliotek och barnavdelningen (då blir pojkarna glada)
Pyssla om E som har ont i tån.
Tvätta en ovarell- hur kan man göra vita detaljer på barnkläder
Sy ihop byxor- Hampus har haft sönder två par denna vecka!!!
Köpa pojkarna varsin lagom- stor tröja och byxa- här råder brist...
Köpa en kalle anka pocket till Lukas som nu läst sig igenom två dylika och är mycket läs-sugen.
Skjutsa och lämna densamme L till en kompis för lek.

VÄNTA på bebisen
Sticka en mössa för att få tiden att gå..
Är det något kvar av dagen sedan?

Vänta på Nike som kommer då hon jobbat klart- ikväll: Buffy och vampyrerna. En av de bästa serierna i världen.
JAg måste ha,- äga- jag blir plötsligt lysten på att äga serien själv...

Hampus väntar bara på bebisen och Nike.

Lite skäll på storken:
Jag undrar vad faan stoken håller på med- har han inte tagit datakörkortet på 80- talet eller glömt köpa GPS? Koko- ta och kolla i en kartbok då istället- om du känner dig mer kompetent att hitta oss då. Allt är inte data och internet och huvudsaken är att du når målet. Inte att du låtsas kunna mer än du kan om datorer. Sköt ditt du så sköter vi vårt!

Over and out

Har ingen bebis kommit.
Jag har lagat en tand, sedan for vi till Ifo där jag skrev på ett papper att Eric är pappa till mitt barn och han skrev att han hade lust att vara det- sicket tjafs...

På eftermiddagen en tur till barnmorskan- Hampus ska hjälpa till med att kolla blodtrycket.
Ska inte hon känna sig välkommen då, när vi ordnat så mycket hela dagen.

Vi får se...

Igår var vi åter vi havet. Hej havet, skönt att ses igen. Bebisen är ju ett havsbarn och kanske låter sig lockas...kl 03.20 hade jag en riktig värk- en riktig. Ingen förvärk eller annan fjantig värk...Men gammal och klok som jag blitt med åren somnade jag till sist om. (efter att ha druckit Oboy). Inte kom någon bebis inatt inte....

Vackra bilder fick vi med oss från havet....

Vem bor här?                                                     Eric är en cooling...






Isen har blivit till kjolar runt stenarna..







Och som sagt- världen har guldkant...

Jag älskar fullmånens sken. Månen är också en symbol för det dolda, det mystiska, det kvinnliga. Naturens krafter, det som är...magin och känslan. Den inre högre rösten bärs fram i månskenet. Glöm aldrig att lyssna....

Hon är nattens härskarinna, där hon hänger på himlavalvet och blickar ner på oss med sitt outgrundliga ansikte.
Hon är den trefaldiga gudinnan.I Nymånen föds den unga kvinnan, som med tilltagande krafter blir till fullmånen och modern som bär frukt, för att sedan i avtagande måne bli till den gamla, visa häxan som bereder väg till förändring.

La Luna

En månskära

en strålande skiva

delar hemligheten

döljer helheten

Låter sig beskådas

därigenom beskrivas

därigenom begränsas

lilla månskära

så viss om det hela

De som betraktar

ser en månskära

så lysande och skälvande

tunn och skör

De som berättar

kan beskriva

månens cykel

himlastenens egenskaper

Storheten

bär månskärvan

i sin skugga

en hemlighet

För dem att se

som bär ödmjukheten

högt i sitt hjärta

För dem lyser skäran