Häxprinsessan

Nu har jag läst på Smittskyddsinstitutets hemsida. Där beskrivs att de dödsfall tidningarna rapporterar om och andra uppgifter itne nödvändigtvis är så sanna. Det finns totalt 8 rapporterade dödsfall .LÄste vidare på WHO:s sida också. Svininfluensan ger mildare symtom än fågelinfluensan. Men en influensa kan alltid avra dödlig. De läkare jag sett uttala sig verkar heller inte särskilt uppskrämda. WHO avråder inte från resor och man stänger inga gränser. En pandemi för den som inte vet vad det är är alltså en globalt och aggresiv sjukdom..spanska sjukan, digerdöden...tja..inte så roliga grejer.

Däremot håller WHO och världen stenkoll på spridningen, symtomen ,verkningarna av influensan. Därför ska man rapprotera in sig om man får symtom efter att ha rest. Eftersom det är något nytt att svininfluensa kan smitta mellan människor, på grund av en mutation finns ju en risk för pandemi av ett nytt virus som vi människor inte har någon motståndskraft emot eftersom det är helt nytt. Det är därför det är så viktigt att hålla koll.

Såhär stod det på WHO:s sida

Swine influenza - update 3

27 April 2009 -- The current situation regarding the outbreak of swine influenza A(H1N1) is evolving rapidly. As of 27 April 2009, the United States Government has reported 40 laboratory confirmed human cases of swine influenza A(H1N1), with no deaths. Mexico has reported 26 confirmed human cases of infection with the same virus, including seven deaths. Canada has reported six cases, with no deaths, while Spain has reported one case, with no deaths.

Further information on the situation will be available on the WHO website on a regular basis.

WHO advises no restriction of regular travel or closure of borders. It is considered prudent for people who are ill to delay international travel and for people developing symptoms following international travel to seek medical attention, in line with guidance from national authorities.

Det är skönt med harmoni. Det tycker de flesta. Idag skiner solen återigen och jag ska ut och greja i trädgården, ta en löptur ocb ordna med skor år lillan. Det leder till harmoni för mig. Dessutom ska jag scanna hela bokföringen och lägga in i datorn. Det ger mig också harmoni. Fast jag ägnar mig åt det först till kvällen. Kanske jag till och med sätter mig och skriver en stund på morgonkvisten. På en Häxprinsessas testamente...eller vad det kommer att heta till sist. Det gäller att smida medan järnet är varmt.

Men sedan såg jag något som INTE bidrar till min harmoni. Jag har alltid haft svårt för konstiga blandningar av rubriker i kvällstidningarna.
Men detta tog väl ändå priset?

Läs mer:
Extramöte om döds- influensan i Mexiko 
Utbrottet lär sätta ny fart på smittskyddsdebatten 60 offer för ny dödsinfluensa
Du kan spara mer än 10 000 kr genom att byta bilförsäkring! Ny undersökning påvisar stora prisskillnader mellan försäkringsbolagen.

Nu har våren kommit på allvar

Vi vistas fortfarande så mycket vi kan i stugan. Denna sväng fick vi se hur två blåmesar inspekterade en hålighet i en björk. Förra året beboddes hålet av ett par svartvita flugsnappare. Dessutom fick jag glädjen att se och höra storspoven. Jag bara älskar dess drillande flykt, två var de ihop...vilket tyder på frieri. Dessutom stod näste man i kö för fru Storspov...han flög lite sorgset strax bredvid. Men eftersom spovhonan ju hinner med flera kullar och män på samma vår, så har han förmodligen sitt på det torra. Nåväl, vårkänslorna kommer nog att ge upphov till många olika manifestationer av kärlek.

Jag har börjat skriva på en bok. Hoppas nu bara att min uthållighet håller i sig (eller håller ut....ha,ha,ha). Roligt är det i alla fall. Även om det tjuvar tid från bloggandet mitt i dessa tider av deklaration...och vårstädning ute och inne.
Kram på er!

Jaha, våren är här. Jag och Liv fixar i trädgården. Idag snickrades ny kompost och städningen härhemma ska vi inte ens prata om. Imrogon är min mor barnvakt och hon lär ju smälla av. All tid i stugan var underbar...men det syns att vi bara sprungit förbi härhemma. Dessutom håller jag på att deklarera. Eftersom vi sålt lite skog är det en näringsdeklaration med momsbilaga som ska göras. Jag har lärt mig sååå mycket. Pulsen kommer uppp högt på dagarna, helt utan att jag motionerar. Men pust, det har pendlat från förtvivlan till en slags känsla av att JO, jag KAN faktiskt allt. Allt jag vill göra det kan jag. Ekonomi är inte ett av mina intressen. Tack X-man för rådgivande samtal och tålamodigt utredande om vad som är vad! (Jag vet ju knappt vad moms är. Jag vet bara att jag tycker om att betala skatt, vi bygger samhället tillsammans...Det är coolt att betala skatt. När jag närmade mig området skogskonto höll jag på att brista i gråt)

Deklarationsprocessen
Igår kröp Liv över papperen, öppnade och stängde pärmen, tog telefonen och dängde i golvet. Halva momsbilagan hamnade borta vid leksakerna och jag försökte sortera alla papper i rätt högar. Alltmedan jag försökte ringa elbolag, försäkringsbolag...ordna med försäkringskassa och arbetsgivare om barnledighet. Taxeringsverkets rara flickor är underbara! Bankens kära tjänsteman likaså. Alla vill hjälpa mig och jag inser att jag är lyckligt lottad. Jag kan ställa frågor och lära mig. WOW. Men inte är det lätt...men en tjej som försöker ÄTA på deklarationsborshyeran strax bredvid och som tjuter högt när hon vill ha telefonen som jag behöver ringa i.

Bloggandet
Så bloggandet, är fortfarande på sparlåga. Minst sagt. Jag kommer att ha mycket mycket skön läsning när jag väl är back in buiseness igen...Det är positivt. Fast sedan har jag fått för mig att jag vill skriva en bok...tor om det blir så...?

Nyhet om Liv
Liv har på allvar tagit sina första steg nu. Idag satte hon en pusselbit på pekfngret. Sträckte det i vädret som en antenn och gick till mig med pusselbiten. Jag skulle plocka av den och backa...medan hon upprepade procenduren. Hon satte på den igen och gick till mig...Dessutom har hon vips fått två tänder. De första.
SÅÅÅÅ underbart.

Dagens underbaraste:
Liv som går med pusselbiten
Alla hjälpsamma och proffsiga och tålmodiga flickor på skattemyndigheten. You rock!! Ingen ska komma och säga att ni är tråkiga eller töra. Vilka pedagoger dessutom. Jag är imponerad!!!

Dreaming, hoping, for another try
I’ve been looking, searching, deeper down inside
And if I loose my way, I’ll find another road
‘Cause I can make a change on my own

I’m moving on and I’m gonna get stronger now
And nothing will break me down
I will not give in to doubt

Those days are gone,
I can be who I wanna be
Start living my life for me
I believe that finally I’m moving on
 

Ska tydligen Mel Gibson och hans fru Robyn gå skilda vägar. Robyn Moore är den som lämnat in handlingarna. Pressen skriver ungefär att oj,oj...det blir den dyraste skiljsmässan i hollywoods historia. För de saknar äktenskapsförord.

Hm, jag antar att Robyn tagit hand om barnen på uppäxt medan Mel tjänat ihop förmögenheten, jag antar att de tänkte leva livet tillsammans. Jag antar att hon inte haft möjlighet att göra karriär utan tvärtom möjliggjort den för honom. De har alltså tillsammans byggt upp förmögenheten, om inte han hade den med sig när de möttes. Då borde de nog haft äktenskapsförord. Å andra sidan kanske det går jusste till och frun inte alls intresserar sig för det han från början fördem ed sig in i boet. Själv skulle jag aldrig ha drömt om at tlägga beslag på min X-mans arv i form av skog och egendomar. Vilket givetvis gjorde att vi lämnade varandra med betydligt olika mängd i våra kassakistor. Men så tycker jag det borde vara. Det var hans egendomar, genom arv och efter att generationer skickat vidare till honom.

Det är klart jag tänker så, när jag går hemma och barnledig. För två föräldrar kan ju inte samtidigt få ägna sig åt att förverkliga sigsjälva och arbeta. Någon behöver vårda och värna det som finns hemma, när barnen är små. Ibland kanske den som går hemma inte har haft möjlighet att välja sig den platsen i familjen, utan snarast blivit hänvisad den. Man tjänar inte ihop till sin pension då och man har betydligt mindre att leva av. Ens utrymme är på olika sätt tillfälligt förminskat. Har man fött 7 barn, så antar jag att detta sträckt ut sig över tid. Om de inte haft barnflicka.

 Kanske glömde han att uppvakta henne, och värna kärleksrelationen och bara ägnade sig åt jobbet och barnen och glömde att hon var hans kvinna som ville älska och högakta honom. Kanske förvandlade de henne tillsammans till någon som stod och väntade i kulisserna och skötte markservicen. Han kanske glömde att lyssna på hennes drömmar och ge henne sina, kanske försvann deras gemensamma framtid i en dimma av vardagsgöromål där de aldrig hann med att mötas som ett par. Hon var inte hans älskade och livskamrat längre. Inte en  person utan en institution: kvinnan, mamman....Sedan är det ju inte säkert att det är en sådan dramatik bakom som tidningarna vill måla upp.

Det jag ville säga var: Tydligen har Mel pussat på någon annan.
Klart Robyn tar ut skiljsmässa.
Jag förstår henne.

Vad skulle hända om vi alla bevarade det lilla barnets tillit till att världen kommer att möta en med kärlek och välvilja. Om vi bevarade vår nyfikenhet, vår förmåga att vara i stunden och njuta av våra förmågor till fullo utan att skämmas utan tvärtom sträckte på oss. Som en solros mot himmelen.

Kanske skulle det bli mindre ironiserande och mer snällhet mellan människor. Beundran inför allas unika särarter och fred på jorden. Inte vet jag. Men det jag såg idag gav mig hopp! Det blir nog så en dag. Det finns modiga människor bland oss som visar vägen.

Lär er av denna underbara dam, hur ni kan förhålla er till ersjälva och era förmågor.
Självkännedom och självkänsla i god balans med tillit till världen och ödet.

Idag är det långfredag. Vi tar det lugnt och är tillsammans. Hampus och Lukas har målat påskägg och byggt kaplatorn, varit ute, spelat dator. Kurragömma blev populärt, Liv sprang tjutande av skratt efter den som letade. Eric har skrivit i skrivarstugan och jag har både sprungit och mediterat. Tvätten har i princip gjort sig själv. Hur kan det vara så. Att vissa dagar är längre än andra?

Sist men inte minst, filmstund för pojkarna och en skön vårpromenad för mig, Eric och Liv. Ett avslappnande bad med pappa för lillan...

Senare ikväll när huset stillnat, lägger vi oss och läser en god bok. Med ett glas gott rödvin på kanten.
Imrogon hägrar stugan!
Glad påsk, gott folk!

Jag började samla på ord, som jag tyckte var skojiga. Men den listan har jag tappat bort. Om jag samlar i bloggen, går det kanske lättare?

Lediga och eldiga...dessa brukar jag kasta om bokstäverna på. Då undrar jag om det är en omedveten felskrivning...för ledighet ska väl vara lugnt och ljumt..inte eldigt? Eller, jo....kanske eldigt ledigt är roligare ändå....

I helgen ska jag dock till stugan och elda i den kamin som min händige far en gång svetsat ihop och murat upp...så kanske hör eld och ledighet ihop ändå....för mig.

Idag drog jag en runa igen, på Livsmagi. Efter att ha varit till doktorn. Lustigt möte. Jag klev in genom dörren och sade: nu får du berätta för mig att jag är frisk och bara stressad. Jag har hög puls till och från och det gör ont i hjärtat. "bara syrebrist, när hjärtat slår för fort"...det har han sagt tidigare. Vilket kanske inte lugnade mig betänkligt...

Så det sade han, de har gjort Ekg och kollat blodtryck och puls. Jag är så frisk.
Men hur gör man? För att genomskåda sigsjälv. För att låta dåligheter vara? För att faktiskt låta människor runt en ta hand om sin egen skit istället för att sopa före och efter? Jag måste alltså lära mig det. Och det ska jag! Det säger mig dagens runa...altl blir bra!

Dagaz- Dagrunan
Du når ljuset efter mörkret, hälsa efter sjukdom, seger efter svårigheter. Det känns som att vad som helst kan hända och det gör det!

Runan Råder:
Varje dag är speciell, hedra skönheten och undren i universum. Mirakler kan inträffa.

Har en underbar röst, underbara texter, en underbar uppenbarelse. Inte spinkigt späkad...bara gör sin grej.

And they´ll meet one day
Far way
Saying " Hey I wish I was something more"
And theyll meet one day
Far away
And say " Hey I wish I knew you, I wish I knew you before"

He says "I wish I knew you, I wish I met you
When time was still on my side"
She'll say " I wish I knew you, I wish I loved you
Before I was so bright"

Min X-man sade ibland att jag liksom alltid lade pussel. Att jag alltid försökte komma på hur bitarna passade ihop och hur  det skulle bli bäst. Det hade ( och har) han rätt i. Det är en konst att luta sig tillbaka och i tillit låta livet leda en framåt. För en sådan som mig. Det gör mig trött många, många gånger. Men jag vet att det är mitt eget bekymmer. Jag tror inte att det är det jag funderar på, andra människors olika fasoner och gåtor som dyker upp..som "rår för" mina bryderier...

Jag vill väl helt enkelt få ut det bästa av livet, och leva det på mitt sätt. Är det vad mitt pusselläggande leder till?

Här är en del ur en konversation med en god vän, Alba:
Min vän:
Man har en massa pusselbitar, ibland ser man precis hur de ska läggas men så skakar bordet till , bitar hoppar bort från sina platser och man ser inte längre totalbilden

Jag reflekterade tillbaka:
Är det inte det som kallas livet...förutsättningarna förändras ständigt.
Både triviala småsaker och stora förändrigar kan leda till att pusslet blir heelt nytt.
 
Vad föreställer pusslet för tillfället?
Hur det än är, så behöver det läggas. Livets pusselbitar förtjänar respekt och omsorg. De kan inte bara bli liggande, för att bordet kanske skakar till, eller för att man snart lagt färdigt och TROR sig se vad det ska föreställa.

Hur gör ni med livets pussel? Lägger ni det? Skakar bitarna till ibland och vad gör ni då? Vet ni vad motivet ska bli?
(Övre bilden från agentteamet.eu, som jag pyntat nedan)

 Några städer i Usa har helt enketl uppfunnit en egen valuta. För de har tröttnat på Dollarn som inte duger så mycket till. (nåja det sistnämnda var min tolkning) Allt enligt E24. Det står också om det i Epoch Times. Syftet är att stödja sitt lokala näringsliv. Innevånarna kan växla dollar och den lokala valutan kan förståss bara användas lokalt. ( I Massachusetts finns Berkshire som är ledande i att skapa lokala valutor. (Foto: Writerjax/Flickr.com)

Under den stora depressionen hände liknande saker. På 30 talet alltså. Jag kommer ihåg hur läroböckerna visade en man ståendes i en kö för att köpa bröd. Han hade en hel välska med sedlar. Så lite hade landerts valuta blivit värt, att man behövde miljoner- för att handla lite matvaror. Det var givetvis ohållbart.

Den depression som startade den svarta Torsdagen 24 oktober 1929 med en enorm börskrash på Wallstreet. Som lade världsekonomin i spillror och bäddade gott för andra världskriget och diktatorer som Adolf Hitler, Stalin och Mussolini att flirta till sig folket och att erbjuda arbete...En yttre fiende förenar...liksom. Hela depressionen föregicks av det glada 20 talet då folk spekularade alldeles oerhört i aktier.

Intressant om dålig världsekonomi tycker jag är: Då blir kjolarna kortare och fler barn föds...hur ser det sambandet ut??? För mig är det tecken på att vi människor till syvende och sist fungerar ganska primitivt. Det är väl annars när man har gott ställt som man borde planera att skaffa barn..? Fast det kanske är dyrt med kjol-tyg...så det verkar mer logiskt...hm....

Förklaringar, någon?

Kanske man får läsa denna bok...jag som inte tycker om ekonomi nämnvärt, kommer nog att uppleva den som en riktig skräckroman.

En paus, ett andrum, en skön vila. I helgen for vi till stugan, jag Liv och min älskade. Han snickrade ihop en våningssäng i tre plan. Vi har många barn och takhöjden är 2,70...typ. Vi grillade i engångsgrill och jag tog en sköön promenad på skogsvägen. Alldeles tyst, med Liv i vagnen. Liv gungade för första gången i riktig gunga....lycka!!! Jag började också läsa en bok av Gabriel García Marcqés, men till den återkommer jag senare. JO, jag tog en whiskey medan Liv som på verandan och jag grillade mat....och Ån har blvit öppen, gratis motion blev det också eftersom jag fick pulsa i snön för att få vagnen till vägen. Det var de nyaste nyheterna från stugan.

Det kan vara olika, familjer ser olika ut....på utsidan och insidan

Den klassiska kärnfamiljen med många småbarn i tät följd på uppväxt, en tight familj som jobbar ihop:

Den klassiska kärnfamiljen med både tonårsbarn, mellanbarn och småbarn, på uppväxt. En familj där de äldsta alltmer börjar vara sina egna, fastän under föräldrarnas skyddande grenverk:


En ung tonårsfamilj, där den lilla bebisen är enda barnet och de två föräldrarna stödjer sig mot varandra:


En tät, sammanvuxen familj, där man knappt kan se var den ena personen böjrar och den andra slutar, kanske bor barnen hemma till 30årsåldern, eller har hus strax intill:


En gles familj, där individerna syns tydligt.

 
Ensamstående förälder med barn, de blir tighta under barnåren:


Ett par som är av olika sort och står en bit ifrån varandra kan också vara en familj:


En mångkulturell familj a la Brad Pitt/ Angelina Jolie.

Jag tycker om matematik och samlevnadsfrågor. Jag brukar läsa  samlevnadsspalter och kolla på personlighetstest och sådant....ofta rynkar jag på näsan. Min sämsta favorit (heter det så) Är Eva Rusz på Aftonbladet. Jag tror på fullt allvar jag skulle kunna svara bättre. Förresten, jag skulle kunna hitta på frågorna också!  Livet och relationerna är så mycket mer än vad som ryms "inside the box", människor är komplexa för att inte tala om de fraktaler som bildas när det är två personer som möts.

Imorse läste jag dock om något som jag faktiskt kan "köpa".
I Aftonbladet berättas om en studie som baserar sig på 700 nygifta par, har gjorts under 12 års tid och stämt till 97%. Man har funnit en matematisk formel som kan förutsäga hur hållbart ett förhållande blir.

Undersökningsmetoden
De fick samtala en kvart om sex, relationer, pengar och svärföräldrar. Beroende på hur de uppförde sig mot varandra fick de poäng. Perosnerna kategoriserades att vara bekräftare", "undvikare", eller " instabila". Två bekräftare får det tydligen bra ihop. Men en bekräftare och en undvikare...är dömda. Likaså en undvikare och en instabil. Två styckna instabila kan antingen få ett mycket bra eller ett hemskt liv tillsammans...

Slutsatser?
Om man är kärleksfull, respektfull, inlyssnande, bekräftande så kommer ens älskade att fortsätta känna sig älskad. Om båda i ett par förhåller sig så, blir de sannolikt lyckliga.

Vilka slutsatser drar ni?

Fast kanske är det såhär den inre dialogen låter, när de som stöddar sig är ensamma och ser sig i spegeln....

Never win first place, I don't support the team
I can't take direction, and my socks are never
clean
Teachers dated me, my parents hated me
I was always in a fight cuz I can't do nothin'
right

Everyday I fight a war against the mirror
I can't take the person starin' back at me
I'm a hazard to myself

Don't let me get me
I'm my own worst enemy
Its bad when you annoy yourself
So irritating
Don't wanna be my friend no more
I wanna be somebody else

I wanna be somebody else, yeah

LA told me, "You'll be a pop star,
All you have to change is everything you are."
Tired of being compared to damn Britney Spears
She's so pretty, that just ain't me

Doctor, doctor won't you please prescribe
somethin
A day in the life of someone else?
Cuz I'm a hazard to myself

Don't let me get me
I'm my own worst enemy
Its bad when you annoy yourself
So irritating
Don't wanna be my friend no more
I wanna be somebody else

Don't let me get me
I'm my own worst enemy
Its bad when you annoy yourself
So irritating
Don't wanna be my friend no more
I wanna be somebody else

Doctor, doctor won't you please prescribe
somethin
A day in the life of someone else?
Don't let me get me

Don't let me get me
I'm my own worst enemy
Its bad when you annoy yourself
So irritating
Don't wanna be my friend no more
I wanna be somebody else

Och de som bara ligger och drönar sig och låter andra jobbar åt sig, uppfattas såhär tillsist...Karma in action, återigen...

I got a man with two left feet
And when he dances down to the beat
I really think that he should know
That his rhythms go go go

I got a man with two left feet
And when he dances down to the beat
I really think that he should know
That his rhythms go go go

CHORUS
Does he wash up? Never wash up
Does he clean up? No, he never cleans up
Does he brush up? Never brushed up
He does nothing the boy does nothing
(Repeat chorus)

Hey boy how you been?
I got a thousand lines
Where do I begin?
And II been here, been there
Traveling
I saw you at the corner
My vibe kicked in

And
Two fields
I clock you
Wearing tight jeans
A real nice suit
He was smiling like you
Was just seventeen
I asked him for a dance
He said 'yes please'

Take a sip of dancing juice
Everybody's onto you
Through the left and to the right
Everybody hit the rhythm
It's on tonight
I'm gonna feel the heat within my soul
I need a man to take control
Let the melody blow you all away

CHORUS
Does he wash up? Never wash up
Does he clean up? No, he never cleans up
Does he brush up? Never brushed up
He does nothing the boy does nothing
(Repeat chorus)

Work it out now
Work it, Work it out now

Do the mumbo
Shake it all around now

Everybody on the floor
Let me see you clap your hands

I wanna see you work
I wanna see you move your body in turn
I wanna see you shake your hips and learn

I wanna see you work it, work it, work it out now

I wanna see you work
I wanna see you move your body in turn
I wanna see you shake your hips and learn

I wanna see you work it, work it, work it out now

CHORUS
Does he wash up? Never wash up
Does he clean up? No, he never cleans up
Does he brush up? Never brushed up
He does nothing the boy does nothing
(Repeat chorus)

And if the man can't dance, he gets no second chance

Jag skönjer en trend. Den ser ut som följer:
Världen tolkas av alla individer på ett individuellt sätt, allas sanningar är därför lika tungt vägande. Tolkningen av världen är viktig, vi individer äger rätten till vår egen upplevelse. Uppsåtet väger därför tyngre än handlingen. 

Om jag säger att jag vill väl, eller inte ont. Så är det så.
Om du har tagit illa upp, så är det ditt problem Då har du tolkat mig felaktigt eftersom min avsikt var en annan.

Detta gör i förlängningen att jag kan ha onda avsikter, men maskera dem genom att säga: men jag tänkte ju inte så. Sällan idag hör jag människor be om ursäkt eller säga Oj, så tokigt det blev. Däremot förklarar de ofta vad de egentligen ville såtadkomma, vad deras motiv var. Men att ta ansvar för handlingen....den tycks ju bara vara en biprodukt av ett rikt inre liv. Att be om ursäkt vore att radera en bit av sin individualitet.

Om en handling blivit elak eller fel, eller kriminell....kan man ju rycka på axlarna och säga: det var inte så jag avsåg. Så orättvis att jag får böta/ ni blir arga...etc...

Själv vill jag leva efter det motsatta:
Handlingarna är de som spelar roll. Det är mina handlingar, uttalanden och manér som "drabbar" mina medmänniskor. Kanske är mitt motiv gott. Men det är inte självklart att handlingen är en god idé för det. Jag måste tänka på konsekvenserna och hur det jag ger uttryck för upplevs och drabbar.

Handlingar kan vara onda eller goda. Motiv och tankar kan också vara det. Men om jag har elaka eller onda tankar och motiv, så kan jag ju göra upp med migsjälv. Jag behöver inte leva ut det. Tänk om alla föräldrar som haft lust att ställa ut sina barn på broin som straff, verkligen gjorde det. (det finns de som gör det också- vet jag). Vad var motivet, vad sade dessa att motivet var och hur drababde handlingen det lilla barnet osm inte kan tolka och förstå anant än det som syns? Jo att man är utestängd, att man inte är ösnkad. Jag tror föräldern som gör så, framförallt har motivet att få slippa sig jobbig unge en stund. Mycket mer än

Nej fram för lite etik och moral i det mellanmäskliga samspelet. Hur vill vi forma vår gemensamma värld?
Vem bestämmer vad som är roligt? Många tycks tro att om man säger Jag skojade bara, eller om man skojar samtidig som man gör något elakt eller säger något oförskämt, så gör det inget! SOm om det är upp till "skämtaren" att avgöra. Under mina rå som lärare i skolan var en viktig princip: Det är den som känner sig utsatt som har rätt. Därför känslan att ha blivit kränkt är aldrig fel. VIll ma ndå leva ett gott liv tillsammans i en klass, kan en skämtprisse  få förklara sig elelr ursäkta sig, allt i en glidande skala. Andra gånger är det en ren elakhet som levererats, men med ett leende. I värsta fall säger ju ett mobboffer dessutom "det gjorde inget, det vara bara på skoj"..och mobbaren säger " " det var ju bara på skoj, eller hur!?"

Några exempel på smaklösa, elaka eller huvudlösa skämtare:
Ur Aftonbladet: Den nya satsningen Grillat, går ut på att man "gör ner" kända personer....(från amerikanska "Rosting") De ska sitta där och finna sig i att de blir gjorda hån av. Hellst skratta med tydligen. Flera gäster har hoppat av. Lotta Bromé, har anmält programmet. De kallade henne kriminell. Thomas Järvheden är UPPRÖRD över Bromés ställningstagande. - Om vi inte får skämta om henne bara för att hon är en P 4-profil så känns det som om yttrandefriheten är i fara. Vad ska vi då skämta om - vädret, säger han till Aftonbladet.

De som bluffade om att tillhöra gänget Original Gangsters, för att skrämma någon. De har för övrigt en hemsida. Detta fick presidenten nys om och det beslöts att de skulle straffas. Först genom att böta, men sedan med sitt liv. Enligt Dagens nyheter.

I Aftonbladet: En lärare tejpade igen munnen på en sexåring, under fritids. Han hade pratat för mycket. Läraren säger att den bara skojade och att det var olyckligt att pojken inte förstod det. Pedagogen tog in eleven i annat rum först. Att han kissade på sig av rädsla och att ngn annan tog bort tejpen, kanske inte var tillräckligt tydligt för denna puckade pedagog? Något förlåt, norgöring, eller ursäkt har jag inte kunnat läsa mig till i tidningarna. Men reprimand lär det bli och förhoppningsvis får denna pedagog lära sig en gång för alla: Det spelar roll vad man gör, uppsåtet var förmodligen inte heller så gott som den låtsas om. Jag tror det handlar om gammalt hederligt förtryck. Det bästa denna vuxen kunde ha gjort, var att erkänna att sinnet rann över och att denne har problem med sitt beteende.
Tyvärr har detta ju hänt förr, (säkert fler än en gång) den gången med en treåring på förskola. Den pedagogen fick fortsätta sin tjänst. Kanske den inte hävdade att den skojade? Och gick in i någon typ av behandling? Ni kan läsa om det i Sydsvenskan.

I Aftonbladet står om en ung man som skojade på en fest med motorcykelgänget Bandidos: Om jag köper en moped, får jag vara med i ert gäng då? Iiiiiiimte såååå rätt tillfälle för det skämtet...Det blev fram med borrmaskiner och tapetkniv...

Oj, oj oj....

Alla dina handlinga är ett aktivt val av dig. Idag tog jag en chokladboll och njöööt till kaffet. Det var inte en slumpartad händelse. Jag får bekänna för barnen då de kommit hem, att jag ätit en utan att be om lov. Det är ett aktivt val att "glömma bort" att äta frukost, alltid komma två minuter för sent eller vara vaken längre än man orkar. Problemet är när man börjar inbilla sig att man bara är ett offer för omständigheter. Då avsäger man sig kraften och styrkan att vara ledare i sitt eget liv. Energin går åt till att ursäkta inför sigsjälv och andra eller att beskriva hur orättvist och snärjigt man har det.

Karmat gör att du avsagt dig rätten till det som är ditt och låter din energi fullokmligt rinna ur dig på överslagshandlingar som gör att du inför digsjälv kan te dig oskyldig och rättfärdig. Nu ställer jag mig frågan: är jag helldre rättfärdig än ägare av mitt eget liv?Ord som avslöjar: Jag måste (istället för jag vill eller ska), Jag hinner (istället för jag gör dethär innan), jag ät tvungen att (jag behöver göra)....

Inte är det lätt, det finns så många ramar, marginaler och omständigheter, men ändå...Jag tänker på hon som satt i koncentrationsläger. Etty Hillesum, en ung judisk flicka som i andra världskrigets Holland fortsatte att se det vackra, trots att hon gick den plågsammaste död till mötes i Auschwitz gaskamrar. Som trots förintelsen omkring sig kunde glädjas åt "fältet med gula lupiner som sträckte sig ända fram till avlusningsbarackerna". 
Vem kunde ta ifrån henne henned inneboende frihet? Hon valde, att äga sin upplevelse och det liv hon förfogade över, det tog hon hand om.

Bilden Instant Karma är från en satsning som Amnesty gjort, en skiva från 2007 som gjordes för att rädda människor i Darfur. John Lennons musik med artister som R.E.M., Avril Lavigne och Green Day. Ni kan läsa mer om det här. 

Ett konkret fall av instant karma:
På hockeyavslutningen spelade alla lag, från U8 till A-lag ihop. En stor kille i U18 ville stödda sig mot målvakten som var U10:a, inför alla åskådare . Han tryckte till den lille killen, men fick målvaktsklubban genom skridskon och kunde inte komma loss själv. Han blev befriad av domaren efter att ha varit enbent med benet i konstig bakåtvinkel flera minuter, stapplande mot sargen och till allas spektakel...

 
Instant karmas gonna get you John Lennon
Gonna knock you right on the head
You better get yourself together
Pretty soon youre gonna be dead
What in the world you thinking of
Laughing in the face of love
What on earth you tryin to do
Its up to you, yeah you

Instant karmas gonna get you
Gonna look you right in the face
Better get yourself together darlin
Join the human race
How in the world you gonna see
Laughin at fools like me
Who in the hell dyou think you are
A super star
Well, right you are

Well we all shine on
Like the moon and the stars and the sun
Well we all shine on
Evryone come on

Instant karmas gonna get you
Gonna knock you off your feet
Better recognize your brothers
Evryone you meet
Why in the world are we here
Surely not to live in pain and fear
Why on earth are you there
When youre evrywhere
Come and get your share

Well we all shine on
Like the moon and the stars and the sun
Yeah we all shine on
Come on and on and on on on
Yeah yeah, alright, uh huh, ah

Well we all shine on
Like the moon and the stars and the sun
Yeah we all shine on
On and on and on on and on

Well we all shine on
Like the moon and the stars and the sun
Well we all shine on
Like the moon and the stars and the sun
Well we all shine on
Like the moon and the stars and the sun
Yeah we all shine on
Like the moon and the stars and the sun

OK....Bekännelsernas afton är här...

För ett tag sedan var jag på hockeysammandrag med Hampus. Köpte korv i vanlig ordning...Hampus pratar och eftersom jag är en intresserad mor, om än något trött...så koncentrerade jag mig på min unge...till den milda grad att jag istället för att gå till ketcshupflaskan travade rätt fram till kaffetermosen och tryckte till....förmodligen behövde jag koffein...men att äta korvbröd uppblött i kaffe, var nog att överdriva. Hampus njöt dock och fick stooora ögon, han bearbetade händelsen genom att glatt berätta för alla vi räkade på vad jag gjort för koooonstigt.

Ytterligare ett hjärnsläpp: Idag ville jag få kontakt med vårdcentralen, man ringer upp och knappar in sin nummer så ringer de upp. Jag knappade in mitt föräldrahems nummer, som jag inte haft på 17 år.....mamma hade visst blivit lite förvånad när en vårdcentral i stan sökte henne...

Också äpplet. Som den Eva jag är glupar jag inte äpplen så ofta jag borde...Men idag tog jag ett äpple. Jag noterade flera gånger att där satt ett stort klistermärke..nå det tar jag bort, tänkte jag...och tänkte jag. Så återigen skulle jag försöka mig på "split attention"...gnag, gnag, prat, prat...Så seegt skal det var på äpplet, tänkte jag. Gulp...Nejdå, det var visst klistermärket som slank ner...
SLutsatser någon?

Att jag är lite lik Ferdinans mamma, som var en god sådan, trots att hon var en ko...(snäll och kocko)
Eller att jag är lite disträ för tillfället?
Eller att sådanthär händer alla, men de flesta har vett om att hålla tyst om det? (hjälp, saknar jag farstu??)
Eller att min simultankapacitet är usel, eftersom jag inte kan prata och äta äpple på ett civiliserat sätt, samtidigt?

Varsågod: Ananysera mig gärna...

I det gamla bondesamhället fanns en arbetsgemenskap som saknas i vårt moderna och effektiva nutidssamhälle. Alla behövdes. Då menar jag inte att alla gick omkring och kände efter om de var uppskattade och behövda, nej alla behövdes verkligen. Skörden behövde bärgas. Köttet tas omhand, korna skötas...redskapen lagas eller tillverkas...det behövde man göra tillsammans. För att kunna leva.

Man gjorde det man klarade av.Om man åtminstonde kunde tälja pinnar till krattorna så gjorde man det.  Självklart var det inte lätt, att ha en funktionsnedsättning. Men ibland tror jag att det är svårare idag. Nu kan inte ens friska unga människor hitta sin plats. Detta med att hugga i är föråldrat. Att göra en del av ett arbete som måste bli gjort, inte för att man tycker det är roligt, eller för att man har fallenhet, elelr har lust, utan för att man helt enkelt drar sitt strå till stacken. Som någon sade: Nu räcker det inte att få lön längre och därmed göra sitt jobb noggrant...nej nu ska man ha bonusar för att göra jobbet bra....!



Färdiggnällt!

Igår var här en arbetsgemenskap som sjöd i huset. Det var så underbart, så underbart. De deltagande bidrog med det de kunde. Liv stod bredvid Hampus och klappade på hans ritbord och höll i pennorna. Lukas stod jämte Adde och bakade chokladbollar, för allra första gången helt själv. Han såg hur "storebror" gjorde och gjorde likadant. Det var arbetsgemenskap, på hög nivå. Koncentrerat jobbade de....ingen märkte att jag tog kort :-)

Den är din!
Människan är liksom predestinerad att tvivla. Att undra, att grubbla, vi har förmågan att både se tillbaka och tänka framåt. Det är en mycket stor utmaning för mig att vara här och nu. Man kunde ha gjort annorlunda, man kanske skulle ha...och blev det på bästa, bästa sätt nu? OM...inte och ifall....Ja, kanske fler känner igen sig. När man är osäker inför något nytt och samtidigt vill...när man inte vågar men benen går av sigsjälv, framåt på livets väg. Eller när man stannar upp och tvekar, fast man egentligen hade bestämt sig. Trodde man. Förväntan och misströstan ,oro och hopp i en salig blandning. Det kan handla om att byta jobb, eller stanna kvar, hur mycket man ska satsa i olika relationer, hur man ska tapetsera en vägg, vilken bok man ska läsa, vilken middag ska lagas, hur semestern ska bli, vad man ska fotografera....

Men..

Det är osäkerhetens troll som skräms, och han står hand i hand med hoppets älva som rör runt fjärilarna i din mage. Bakom dem står din historia och den är vad den är, stadig, solid och leende. Men vägen framför de tu, är en nykrattad grusgång som bara väntar på att få se dina fotavtryck. HUR avtrycken ter sig : vindlande, vinglande, hasande, stolpande, tveksamma, trevande, taktfasta, målmedvetna, hoppfulla, stunsiga, glada, lätta eller tunga. Så leder de alltid framåt. Det är upp till dig. Oavsett hur avtrycken ser ut så är de vackra. Alla spår du lämnar på jorden är vackra. Allt du gör är alltid rätt, det livet blir är altlid vackert. Men ingen annan än du avgör, hur avtrycken på grusgången ska se ut.

Det du var igår kan du vända ryggen och lämna bakom dig.
Det du gjorde igår är alltid en del av dig och alltid det rätta.
Lev livet framåt.

Vad illustrerar inte denna ständiga vår som finns inom människan än Karin Boyes Visst gör det ont?

Visst gör det ont
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan  
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.













Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna
                              och vilja falla.




Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                              som skapar världen.