Om livets pussel
Min X-man sade ibland att jag liksom alltid lade pussel. Att jag alltid försökte komma på hur bitarna passade ihop och hur det skulle bli bäst. Det hade ( och har) han rätt i. Det är en konst att luta sig tillbaka och i tillit låta livet leda en framåt. För en sådan som mig. Det gör mig trött många, många gånger. Men jag vet att det är mitt eget bekymmer. Jag tror inte att det är det jag funderar på, andra människors olika fasoner och gåtor som dyker upp..som "rår för" mina bryderier...Jag vill väl helt enkelt få ut det bästa av livet, och leva det på mitt sätt. Är det vad mitt pusselläggande leder till?
Här är en del ur en konversation med en god vän, Alba:
Min vän:Man har en massa pusselbitar, ibland ser man precis hur de ska läggas men så skakar bordet till , bitar hoppar bort från sina platser och man ser inte längre totalbilden
Jag reflekterade tillbaka:
Är det inte det som kallas livet...förutsättningarna förändras ständigt.
Både triviala småsaker och stora förändrigar kan leda till att pusslet blir heelt nytt.
Vad föreställer pusslet för tillfället?
Hur det än är, så behöver det läggas. Livets pusselbitar förtjänar respekt och omsorg. De kan inte bara bli liggande, för att bordet kanske skakar till, eller för att man snart lagt färdigt och TROR sig se vad det ska föreställa.
Hur gör ni med livets pussel? Lägger ni det? Skakar bitarna till ibland och vad gör ni då? Vet ni vad motivet ska bli?
(Övre bilden från agentteamet.eu, som jag pyntat nedan)
Bordet har inte bara skakat till.
Jag tror att jag står mitt i en jordbävning!
Det är skönt också - men skrämmande - absolut!
Och underbart!!!!!
Hej, misströsta ej! Är i Varberg och kommer hem ikväll, DÅ ska vi kommunicera så det står härliga till ;-D Jag är nere och föreläser och har lite paus nu.
Stor kram
motivet på mitt livspussel, förändras hela tiden.
nya erfarenheter som dyker upp.
gamla erfarenheter som ploppar upp och skakar om.
man kan vända en pusselbit och ser att den kan passa på flera ställen....det är upp till en själv hur man väljer valet av plats, och vad man får ut av det.
ett pussel som aldrig blir färdiglagt =)
en utmaning.....
Det MEST konstiga är väl ändå...när en pusselbit ramlar in från sidan, eller hoppar upp från golvet..en som hör ett annat pussel till. Fast sedan visar det sig, att utan den biten skulle man inte kunna lägga klart sitt eget pussel överhuvudtaget!?
Bara att limma ihop bitarna om det brister och vårda bitarna ömt.
klokt inlägg..
vovven har åkt hem nu...
det gick bra i regnet, han rullade sej inte en enda gång =)
Vilken bra liknelse. Visst lägger jag pussel, men allt som oftast är någon och rör om bland bitarna eller till och med knycker en pusselbit. Så jag bygger på så gott jag kan och anpassar mig efter vägen.
Mina pusselbitar passar aldrig ihop, men då tar jag fram nagelfilen och filar till dem. Dvs, jag försöker alltid göra det bästa av en mindre bra situation:-)
