Häxprinsessan

En sanning från mig:
Flitens lampa skall ju som bekant lysa, i Luthersk anda och glöm för h-vete inte Jantelagen medan du håller på. Ty flitens lampa avger allt som oftast ett dunkelt sken, som gör att skuggarna förvrids och bildar skugglika monster på din rullgardin.

Jag är så trött på denna lampa, till den graden att jag skulle kunna citera Thomas Ledin- är inte det lågvattenmärke!!
"Släck alla ljus, tänd på min kropp. Gör vad du vill bland vågornas topp..."

Vailka symtom är graviditetsbesvär och vad är en alltför hög arbetsbörda?
Kroppen:
Hade hemsk hjärtklappning förra veckan, haft huvudvärk av det migränliknande slaget 4-5 dagar i rad nu. Det tar en hel helg att bli människa efter en arbetsvecka. Mån-tisdag var jag i stockholm, onsdag- fredag i jämtland....

Konstiga drömmar:
Jag har två nätter i rad drömt om mina gamla pojkvänner....en natt kom den lille fjortisen in, klädde av sig och lade sig i min och Erics säng. Han hade aldrig förstått att vi inte var ett par längre...Varpå jag på ett moderligt sätt föste ut honom ur mitt liv, han med cocelspanielögon. Glömde jag kanske att göra slut den gången?
Detta varvades med att jag hela tiden var tvungen att ringa och ringa, och få tag på folk och boka möten...

Nästa natt drömde jag  en psykadelisk blandning av familjeliv/ arbete och annat. De hade möblerat om allt på mitt jobb och lagt mina personliga tillhörigheter i små plstpåsar, fast ställt påsarna på tillbörliga ställen på mitt kontor. Till råga på allt sov min mamma och lillasyster därinne och jag fick dem knappt ur sängen innan arbetsdagen började. Gjorde ärenden på stan och glömde mobilen på kontoret- och jag som längtade så efter att få höra min älskades röst...däremot mötte jag två unga tjejer, en utvecklingsstörd och den andra hade levt isolerad från världen på vischan med sin mor....nåväl, flickorna kompletterade varandra bra och levde gott efter att ha fått lägenhet ihop. Sedan kunde jag inte hittade till mitt kontor igen, ingen visste hur man tog sig dit. Inte de i receptionen, det fanns visst en hiss, men den var portabel och man visste aldrig riktigt var den var. Tänk om Eric ringde precis :-(

Sköna drömmar:
Jag fick vila i min älskades famn, jag fick se hans bruna vackra ögon, känna hans doft, lyssna på hans röst och smattret av hans fingrar på tangentbordet....lycka! Fast det visade sig att det inte var någon dröm.

Humöret
Jag är förbannad, på omständigheterna runt mitt arbete, på att det finns så många som inte lyssnar. Som tror att det ser bra ut bara de håller låg profil. På att mina kollegor kommer att få det svårt när jag blir barnledig, helt i onödan. På all kunskap som finns, som inte tas tillvara. På att visionerna och idealen är goda, samtidigt som vi inte lyckas förstå att det finns ett nuläge, att det är här och nu som vi människor lever. Det kan vara att skada att prata om det som ska komma, om förhoppningar och visioner- när man i själva verket behöver berätta vad vi står i. Att hantera vardagen.

Skotips
Vid graviditet kan fötterna bli något större....
Hur våra skor ser ut avgör hur långt vi kan gå med dem och i vilka sammanhang det passar sig....framförallt- tro inte att du förstår hur det är att vara i någon annans skor.

Dagens ord
Om du ska arbeta, skaffa dig då en riktig arbetsbelysning, på det att skuggorna må försvinna. Se också till att vara riktigt mallig över vem du är och vem du vill bli. Om de inte är desamma, så sura inte för det...inse bara att skinnet håller på att bli för litet och det är dags att ömsa. Om någon förnekar dig arbetsglädje opch stolthet över ditt jag, bränn dem bort ur ditt sinne. Precis som man gör med en sådandär elektisk myggjagare från rusta...

Kom ihåg- även den mjuka kattfoten har klor, när du minst anar åker de ut och ritch....
Pay your respect to the kittycat- otherwise it will turn into a vicious panther

Glöm inte att kolla in mitt galleri. Jag lägger in favoritbilder. Nästa helg är det höstdagjämning. Dag och natt är lika långa och för et tår sedan irrade och svärmade jag i mörka natten, i skogen med min nyförlovade , nyförälskade, nyfunne, livskamrat....Ni kan se ringen under "bilder". Så mörkrädd som jag är, så vilse vi var, så trygg och fullständigt hemma, helt uthungrad men inte i behov av någonting.

Nu vet alla till sist att en bebis är på Gång...blev lite svårt att dölja då hon redan syns genom kläderna.
Jag har fått en utmaning från Nike, som är en fantastisk ung kvinna. Direkt från supernannyn i Usa. Jag kommer att skicka vidare till några vänner via hotmail.

SÅ först nike- the one who tagged me...
I got tagged!
1. List seven habits/quirks/facts about yourself.
2. Tag seven people to do the same.
3. Do not tag the person who tagged you or say that you tag "whoever wants to do it."

1. I am almost never angry. And it is pretty much impossible for you to make me angry.
2. Years and years of camping with my dad gave me the fantastic ability of being able to sleep anywhere. I don't care if I sleep on roots or if the tent is tilting badly enough to make me spin. Hell, I slept in a lake once at Hultsfred (remember that Steffa?)
3. I have absolutely nothing against cleaning. Really, if you give me a messy room and some good music, I will feel pretty darn good by the end of the day. Cleaning is like therapy to me. (Warning: This will not work when it comes to my own room. My own room is never going to be clean. Ever.)
4. I am definitely not one to hoard on items. Actually, I have quite a dislike for small, loose items. As soon as I see one I throw it away, and I never ever regret it either. If you tell me to clean your room, I will throw out your small and useless items - when you're not watching. (I promise you won't miss them either or even notice they are gone. People never do.)
5. I am very good with other people's parents for some reason. The parents of my friends usually love me.
6. I am completely useless when it comes to "girly" stuff like making hairstyles (hair is my biggest enemy, in all senses), putting on make-up, matching clothes, moisturizing random body parts every morning/evening or talking about fashion/celebrities/how this other friend of mine is really fat and oh my god did you see her new boyfriend blah blah blah... Please don't expose me to that.
7. I dislike white chocolate. And I seriously don't get the big thing about roses as a gift. Listen: Roses die.

Umm... Well, Daddy Dear and Anette can do this. I really don't know seven people on LiveJournal <--- lol, loser.

Och här är min lista!

1. I´m actually, a boyish-girl. But most people misstake me for beeing the "motherly type" or something else girly. (Annoying) Most of my friends growing up were boys. We did all sorts of cool things, and talked about far more interesting things than the girls-gang ever would. I mean- to talk about boys and makeup- what a boore...
2. I always won armwrestling- the boys were so impressed- I just smiled, girly and triumphed boyish but quietly :-)
3. I´m all about trial and error or learning by doing. That has made me become very practical and not very intrested in imidiate sucess. On the contuary, if I fail- maybe something interesting will happen. I´ve dismantled several things during my childhood just to see how they work. I find comfort in being on my way to explore things...
4. I´ve learned to wear girly clothes, they are not very practical. Since i grew up I`ve learned to appriciate.
5. I´ve got a baby in my belly. A 100 years longed for lovechild. The sixth in it`s class.
6. I have tons of patience with people, int the same time as I like to move fast, and suddenly, can loose that anglelike mood...I´ve got quite a temper. I do everything to the fullest, even when it comes to resting....and beeing lazy
7. I belive in common sense, I think it`s healthy to skip scool when necessary and to make ypur`r own ways in life. I`m fantastic in finding alternative ways whenever smething comes in my way.

I think Anna L, Åsa, Margot, Maria B & MarieLouise should do this exercise
My New blogg is

www.sexbarnsmamman.blogg.se

drakmamman 9/1/07 10:46 am

Förmodligen har folk bränt mig i något tidigare liv, några har nog velat göra det i detta livet också. 
Jag funderar på vilken sorts häxa jag skulle vara, om jag hade förstånd att bli det ordentligt. Förresten, jag rättar mig, jag funderar över vilken sorts häxa jag är...Det är nog inget man väljer, precis som med homosexualitet eller om man är ett begåvat mattesnille.

Det finns tydligen något som heter vildhäxor, roligt namn. Jag kan inte särskilt mycket om magi, förutom att jag verkligen tror att livet i sigsjälvt är magiskt. Jag kan också  känna mig hemma i DYO- filosofin. Den yttersta orsaken. Man tror att det finns något större än universum, något evigt, varifrån allt kommer. Tanken omkring vad ondska är känner jag också mig bekant med. Det finns ingen objektiv ondska, Varje Kraft som överdrives, övergår i sin motsats. En Kraft som vållar ont, är egentligen rätt Kraft men på fel ställe.  Däremot kan en människa ha ett gott eller ont uppstå i sina handlingar, vilket det är har betydelse. Jag tror människor använder sig av energi på olika sätt i sitt leverne. Ord är energi, tankar är energi, handlingar är energi. Energitjuvar har ju alla träffat på någon gång. Vi vet också vilken skillnad det är på att hjälpa någon osjälviskt eller att hjälpa någon för att själv få en fördel av det...mm

"Somliga ger med glädje, och den glädjen är deras belöning. Andra ger med smärta, och den smärtan är deras dop. Och det finns de som ger utan smärta, ej heller söker de glädje eller ger i vetskap om att givandet är en dygd; De ger som myrtenkvistarna i dalen skänker åt luften sin väldoft. Genom deras händer talar gud, och genom deras ögon ler han mot jorden." Profeten Khalil Gibran

Dessutom delar jag vildhäxornas förkärlek för lila...och diggar jag tanken med skuggornas bok. En sådan skulle jag ha! Den heter altlså så för att den följer en som en skugga i livet, man skriver ner det som är viktigt eller tänkvärt för en. En typ av dagbok. Om man känner sig som en vildhäxa så är man en, läste jag. Då är jag väl en då. Någon wicca kan jag ju rimligen inte vara, eftersom jag inte tror på någon gud eller gudinna i verklig mening. Jag tror jag bestämmer mig för att jag är en vildhäxa.

Här är en länk med diverse häx-sorter (varning för den hemska musiken!! Stäng av ljudet!)
http://www.libussa.se/html_hex/wicca_traditioner.html

• Current Mood: contemplative

drakmamman 8/25/07 08:36 pm Vilket samhälle har vi- infomationssamhället sägs det...Att bara säga så innebär att man är riktigt infödd i de individualistiska tidsåldern, när människorna glömt att vi behöver varandra- av helt andra anledningar är att vi behöver vara välinformerade. Vilket ord förresten- välinfomrerad. Då tror man att man vet tillräckligt för att ha fördel i något avseende. Att kunna förutse, styra sitt liv, göra goda val...skapa sig det goda livet som alla har inom armslängds avstånd, bara de är välinformerade. Vilken massfantasi- sagan om en fantasi igen alltså. 

JAg skulle vilja säga att vi upplever ett paradimgskifte, det har jag påstått i 6 år nu och jag ser mer och mer av det,. Vi kommer att få ett kommunikatiossamhälle. Eftersom sanníngen inte finns, Bara olika vägar, olika tankar, olika tolkningar. Att vi alla gör så gott vi kan i en postmodern tidsanda räcker långt. Andra behöver itne bli våra avbilder och vi behöver inte bli deras. Eftersom allt det goda vi skapar finns mellan människor. Eftersom människorna kan åstadkomma mirakel och undeverk bara genom att tro på varandra, att låta varandra ha sina egenheter. At låta oförnuftet berika välrden istället för att se den förnufitge och logiska människan såsom högst i näringskedjan. Förvisso kommer många rationella personer att vara ansedda i samhället, att förtjäna en plats där de tjänar mer än genomsnittet...men de berikar också världen. De förnufitga och de oförnuftiga sida vid sida. 

Människorna längtar efter kommunikation och blir så trötta och slitna av "icke-kommunikation" exempel på sådan är när ens mailbox på jobbet lusas ner av oviktiga meddelanden om brödförsäljning i expeditionen, eller när man samtalar med någon som man vill förstå sig på med står som ett frågetecken när samtalet är slut, tittandes på ett annat frågetecken.

Bevis; Facebook- tänk på vad du gör bara, för något privatliv finns inte längre. Att se sina vänner kommunicera med varandra, se nätverken byggas, känna sig delaktig- alla vill höra till.
Vissa företag i USA har valt att förbjuda siten på arbetet- frågan är om dessa företag inte har helt andra problem...Man kan tydligen också arbeta professionellt i facebook. Detär möjligt att jobba aktivt med neetworking...

Nu ska jag kommunicera med mina barn om att det är hög tid att sova, fast de har fått varit vakna såhär länge bara för att jag var nyfiken på att göra en massa annat...

Se ya!

• Current Mood: content

drakmamman 8/9/07 10:58 am Pojkarna har trånat länge nu efter ett leksaksvapen. Vad gäller min egen mor är jag helt enig med henne på denna punkt- en onödig produkt. Förra sommaren täljde grannens snickare två träbössor åt dem, det tyckte jag var roligt för då fick de sådana utan att jag hade gett dem....

Lars Winnerbäck som sjunger;
"När filmerna har sagt att den som krånglar måste dö,
Och blir till barnprogram som lönar sig och slår.
När TV-spel förläggs till en förverkligad miljö
Där aldrig konsekvenserna består.

När gränserna ska öppnas för en fåfäng ruljans
Och när rösträtt ska försvaras med gevär.
När moralen måste bugga för en starkare finans
Och idealet blir en trogen militär.

Då kommer drömmen om att inte va´ mänsklig,
då kommer offrens antipati.
Sorgen över allt som är verkligt,
Då kommer sagan om en fantasi.

För vem kan förklara att vapen är skitiga, fula små saker
när leksaksaffären är full med soldater?
Och vilken mamma ska moralisera
när Loket kan ge oss miljoner och mera?
Nej, sagan ska bli fantasi!"

Lek är läkande och lärande för barn, behöver de leka skjutlekar eller krig så gör de det. Det går utmärkt med en pinne. Jag har svårt att förstå nyttan med att i leken lära sig att sikta på andra och skjuta på andra. Jag menar- försöka säga att man inte ska sikta på andra människor...gapflabb....vad man vapen till då och hur leker man krig?? Görs inte det alltförofta ändå i detta samhälle. På en mängd påhittiga sätt kan man sikta på och sänka andra människor....det behöver man intre träna på.

Nu ska de dock få sig ett par dylika tingestar. Det fungerar liksom inte längre, med en bonus- storebror som gillar dessa lekar och en hel hög med kompisar som har stora högar med pistoler. Det handlar alltså om livskunskap för ett barn att ha ett leksaksvapen. Det hade jag ingen aaaning om. Upptäckten gjorde jag när jag hämtade den störste på kalas. Hela husets knallpulverpistoler hade uppbådats och pojkhögen skjöt och njöt på farstukvisten. Vår storebror var helt begeistrad men hade ingen aning om hur man gjorde, några shyssta kompisar hjäpte tillrätta och sedan var saligheten all....

Nåja, nu bär det iväg för tredje gången. Knallpulvret har varit slut föregående försök som gjorts...(till min stora förtjusning) nu bär det iväg på shopping. Men de får köpa dem själva för egna pengar. Tro inte annat!

/Det kan vara förvirrande att vara mamma....
Önska oss lycka till!

• Current Mood: confused

drakmamman 7/28/07 11:33 am

om man googlar efter det ordet, så får man många träffar. Förmodar jag, ska pröva senare. Vad är liv, när uppstår det sådant kan man få svar på, det finns beskrivet i diverse uppslagsverk. Där står sanningen (?) som vi känner den för tillfället i allafall. Sedan har vi frågorna om livet som alla någon gång ställer sig; vad är meningen med det, är livet en skola, något i förväg bestämt, har det kanske med slumpen att göra? Det är ju fantastiskt, ingen vet. I denna tid då så många vet så mycket och vet man inte så finns alltid ett sätt att ta reda på vilket. Det finns rätt och fel sätt att förhålla sig till anda människor, till sina egna möjligheter- då börjar vi närma oss områden som delvis finns beskrivna i konventioner och lagar men myvket är upp till den egna livsåskådningen fortfarande. 

Så visst är livet ganska skönt ändå, när det oförnuftiga kan få råda och är till och med helt nödvändigt. Något som för tillfället fångat min uppmärksamhet är diskussionerna och betänkandet omkring "utredningen om beslutanderätt för vårdnadshavare" Det är mycket i den som tycks mig oförnuftig, och helt plötsligt tycker jag illa om det oförnuftiga. Jag kan se det goda uppsåtet dock. Barnen skall inte slitas mellan de vuxna, det handlar om barnets rätt till sina föräldrar och inte tvärtom. Men är lösningen då att göra barnen mer och mer till statens egendom,  inte ge föräldrarna stöd i sina  försök att samarbeta och samtala utan istället i praktiken ta ifrån den ene vårdnaden. Snacka om att barnet riskerar bli just ett medel att hämnas den adnra, att utöva makt, att flytta 100 mil bort...

Tja det var dagens spaning....

Så länge det finns liv finns det hopp
Så länge det finns hopp finns det liv?

• Current Mood: discontent

drakmamman 7/26/07 11:57 am

Mycket i livet handlar om att vänta. Barnen får höra av mig, ofta "- vänta lite"....De flesta lär sig snabbt skillnaden på en liten stund, ett tag och strax. Att det dessutom är skillnad på "nu ska vi strax åka så klä på er" och jag hjälper dig strax med att bygga legot enligt ritningen som innehåller 10 000 bitar- det vet de flesta barn. Det är tydligen skillnad på barns och vuxnas tidsuppfattning! Det har bevisats i forskning, även om jag inte kan påminna mig om vem och när rönen uppdagades. Barn upplever ett årsom en mycket längre tid än vuxna tillexempel. Jag har för mig att skilladen var 7 gånger så stor. Min slutsats måste alltså bli att barn är mycket bättre på att vänta än vuxna- de är dessutom bättre på att bedöma vad de hinner göra medan de väntar och ser till att fråga många gånger så de ska ha koll och inte stå där tillsist med en morrande förälder som tycker att barnet i fråga har börjat på ett onödigt invecklat projekt....



Handlar det om att träna upp sitt tålamod, detta att vänta? Isåfall måste jasg meddela att min brist på detsamma varit en av mina största tillgångar. Att handla, att ha mod att ta ställning, att åtgärda sådant som inte är gott- Måhända är tålamod och väntan emellanåt en kollektivt och kulturellt accepterad ursäkt för att inte avslöja sig, eller bara få mer tid till att pilla i naveln. Tålamod är ett polärt ord- man har det eller inte. Så ligger det ji inte till- med barnen klan man ha mycket tålamod i vissa fall, medan om de tjatar krymper tålamodet. Det vet också barnen, alltså tjatar de inte utan ber eller framlägger sina önskningar på annat sätt om de kan. Vidare kan man ha gott om tålamod och uthållighet när man är intresserad av något även om det är svårt, medan tålamodet tycks saknas helt om det man gör är både för svårt och onitressant. 


Tålamod, slutligen, tror jag är en social konstruktion. Med hjälp av denna parameter kan vi bedöma andra människors samlade nytta för vår sak. Alltså man kan få ett kulturellt och socialt IG, VG eller MVG som de flesta i familjen, på skolan, eller arbetsplatsen är överens om. Parametrarna i bedömningen är som i så mången betygssöättning en sammanvägning av 1: Den goda viljan 2: Bedömning av personlighet 3: Personkemi mellan den som har tolkningsföreträde och den betygssatte och sist 4: Hur individen nått de kollektiva och kulturella målen.


Som en god vän myckligt utropade vid ett tillfälle, om mig: "Tålamodets överman!"
Jepp, det är jag det! Det vackraste betyg jag någonsin fått, även om det mer var en kärleksförklaring. "Jag tycker om dig, för du är du!"


Over and out

• Current Mood: crazy

drakmamman 7/23/07 01:57 pm Semestern som nyss bredde ut sig håller på att ta slut. Inte för mig men med min käre. Vi har varit i stugan en sväng och åstadkommit en grill och en röd vägg. En fasadflagga också minsann, helt mystiskt...hade klättret upp på husknuten. Hur kan det då komma sig? Jo, det är mina kära färäldrar som har en förkärlek för sådana ting. Jag tror verkligen att man ska se sig omkring, höja blicken ,se tecknen...min lille far tänker inte så- således drog han inga vidare slutsatser av att fästet till flaggan var sönder redan som nyinköpt...tack och lov hade han en skruvdragare med sig och otyget sitter således på väggen. Så kan det bli när målmedvetenhet och skygglappar följs åt...

Det blev ett lite kortare inlägg, bara för att inte helt glömma av bloggen....Nu ska jag återgå till min underbara bok som jag läser, sedan behöver jag skriva ner några stolpar för mitt eget skrivandes skull....

Tänk att det är en ganska stor skillnad på att vara wicca och vildhäxa till exempel...Undrar om jag känner någon...

Också rätt målinriktad och med skygglappar vid behov/

• Current Mood: creative

drakmamman 7/15/07 05:10 pm

Nuläge
Jippey- jag har slutligen återvunnit den vilande kunskapen- jag kan ju flyga, bara jag vill. Imorgon bär det av till vår vackra huvudstad, i bil för att sätta det äldsta drakbarnet på ett flyg till staterna. Där ska au-pairas. I ett helt år. Jag har själv fött två av mina barn, ibland tror jag att jag tillverkade dem själv också- men det har visat sig att så inte är fallet. De har en finfin pappa som oxå hävdar att han vart med på ett hörn. I alla fall, jag har vana av två relativt små barn. Då är det en ynnest att få lära känna ett barn som redan är vuxet och flyger för fullt. Den resan påbörjade jag för ett år sedan. Det en hissnande skönhetsupplevelse, men också något som gör att småbarnslivet får helt nya perspektiv. Jag vill att mina barn ska få vara godmodiga och ge sig av för att berika världen med sina personligheter- men i ett helt år?? Inte ännu i alla fall, några stannar hemma ett tag till. 4, 7, 11 och 15 åringarna göre sig ännu ingen större brådska. Jag hinner nog vänja mig.


Drakbarnsfakta
Kan annars med lätthet frammana bilden av mig, när jag klumpigt tar sats från marken och flyger iväg dit i världen där de befinner sig för att bränna deras bakar eller någon annans fingrar om det behövs... Tur att jag har det som kallas självbehärskning. Livet har dessutom skänkt mig tillit till det goda i världen och barnens förmåga att själva v'äxa eller anpassa sig till det som sker. Drakbarnen, de är som draken med de röda ögonen allihop. (en bok jag läste som liten- återkommer med boktipset senare.) Sådana är de alla, egensinniga, vänliga, keliga, bestämda, blåser eld för att de kan, njuter av det goda, tjurar vid behov....tillslut kommer de att flyga iväg med sina glödande förväntansfulla ögon. Samtidigt som de lyckligt sjunger en sång...


Dagens ord
Inga goda råd idag- de kan bli dyra. SInnesstämmningen är hyfsad, förutom att jag känner mig i begrepp att ömsa klart snart. Det kliar inte längre, men jag börjar bli ivrig. Så då skulle dagens ord bli:
Om det slutar klia, kryp ur ditt skinn....inget vidare gott råd- eller hur!? Kan leda till stämningar, särskilt i staterna. Istället förmedlar jag gärna"The serenity prayer", som jag mången gång hämtar kraft i. Både i privatlivet och yrkeslivet.


God grant me the serenity
to accept the things I cannot change;
courage to change the things I can;
and wisdom to know the difference.

• Current Mood: awake

drakmamman 7/12/07 12:39 pm

Nuläge
Jag vilar i ömsandet. Vet inte om jag kommer att bli större eller mindre. Ändå övertygad om att alla människor ständigt blir mer än de var, samtidigt som de inte är desamma som summan av alla delar. Att vila just nu innebär att jag inte bryr mig om att jag ömsar skinn. Jag ligger stilla, så stilla en drake kan och andras bara ytligt, blåser inte eld, däremot ljum, varm luft över min älskade. Andra än jag behöver också vilan. Att utvecklas är att släppa taget om verkligehten, det som just var sant och säkert igår är kasnke inte det imorgon. Vila gör jag alltid när jag upptäcker att jag med full fart faller mot marken, det jag trodde var en dämpande fallskärm var inget annat en en oduglig reservskärm. Dessutom har jag helt glömt bort hur man gör när man flyger- fast jag är en drake. Det beror nog på att jag ligger så stilla.

Boktips
Förra boktipset handlade om Åke, vars mamma förvandlades. En underbar bok av Pija Lindenbaum. Både exmannen och min älskade känner igen mig i den. En rättelse där; Drakmamman blev inte arg för att doktorn ordinerade piller. Det var såhär att doktorn var en kvinna som sade att ingen medicin fanns, ändå ville hon ha 300 pix för jobbet. DÅ piskade drakmamman med svansen. Min tolkning är att doktorn ocksp var en mamma som vissa dagar var mer draklik- hon förvånades därför inte över det.

Dagens tips blir istället den underbara boken Profeten av Khalil Gibran. Utkom 1923. Den enda boken man behöver ha läst och som jag bär runt på överallt. Den läses i ett stycke eller tematiskt. Djupläsa koncentrerat eller hit och ditläsa. En bok som är unviersell, går bortom kulturer och religioner, tilltalar människan. Den sägs vara världens mest citerade. Almustafa har levt ett helt liv bland människorna i Orfalese, hans tid har kommit att återförenas med sitt eget folk. Byborna kommer till stranden för att ta farväl och ber honom säga några ord om olika saker; kärleken, äktenskapet, barnen, om att ge, om hus, om att äta och dricka. Jag rekommenderar den varmt till alla som tror att man kan vara till gagn för  världen och människorna genom att lära känna sigsjälv bättre. 

Dagens ord:
"Och om det är ett bekymmer ni vill kasta av er, så har det bekymret valts av er och inte blivit lagt på er. Och om det är en fruktan ni vill fördriva, så har denna fruktan säte i ert hjärta och inte i den fruktades hand"
Om Friheten, ur Profeten, Khalil Gibran.

• Current Mood: loved

Nuläge:
Som alla drakmammor ömsar jag skinn emellanåt. Det kliar, inte bara för mig. Vem har sagt att det bara är barn som går igenom utvecklingsfaser- jag kallar det inte för trotsålder- utan för mental växtvärk. Jag är säker på att det är något som pågår livet ur. En viktig skillnad är att en del vuxna lärt sig mer om sig själva och människorna (försöker jag inbilla mig). Åtminstone borde en skillnad vara att en vuxen (läs jag) kan jag tänka- skönt det skule vara att slå någon på käften- utan att göra det. I själva verkat är jag en stor anti-vålds förespråkare. Iband har jag krypit ur mitt gamla skinn och tänk: Rymdes jag däri!? - andra gånger blir det mer agh - var jag såå så stor förut ?? Är jag såhär liten nu?? Då börjar det snart klia igen...


Boktips:              
En barnbok jag kust nu känner igen mig i är "När Åkes mamma glömde". Mamman vaknar upp en morgon ser hon ut som en drake och vet inte hur man gör frukost, slickar av tallrikarna- det går trots allt snabbare. Hennes rådige son tar henne till doktorn, på vägen vill hon äta upp en hund som skrämmer pojken, på Zoo vill de att hon ska stanna i bur- men det vill inte Åke. Mamman stampar sönder mobiltelefonen för det är från jobbet de ringer, vispar med svansen till den myndige doktorn som tycker att hon ska äta medicin. Den som tillslut har svaret är mormor- hon säger - "Det går över" och bjuder Åke på saft medan mamman vilar på golvet. Mormor är ju också en mamma, så hon vet .När jag läste boken för mina barn färvånades de inte särskilt. De har ju trots allt en drak-mamma, men för andra barn torde boken vara rolig. 


Bakgrund:
Drakar är ömma föräldrar, de har hetta, de kan beskydda, de vet var de ska flyga, de ger aldrig upp. De har många egenskaper som står i konflikt med varandra. Det jämnar ut sig med erfarenheten som förälder, men kan krångla till det ibland. När de fått ett ägg förstår de inte alltid vad de ska ha det till, men instinkterna är starka, de skyddar ägget, förnöjt och ängsligt. Sedan kryper ungen ut- så har en villkorslös evighetslång kärlekshistoria tagit sin början. "Det finns en underbar varelse i världen som gör att det finns skönhet, hopp, frihet, lycka, fred åtminstone på insidan." Drakbebisen är alltid lite egensinnig och lär snabbt upp föräldrarna med måttot "föräldrar kan man uppfostra till att förstå, men då ska man ha haft dem sedan de var små." Drakmammor är kloka och vet att följa sina barn, medvetna om att barnet behöver en skarp blick på sig (eftersom ungen snabbt vidgar cirklarna och är nyfiken på världen), en vinge som skyddar, starka klor för att hålla i ibland och en mjuk viskande röst till kvällen när bebisen behöver svalka för att somna. Vassa tänder att morra med inte att förglömma, eld att sveda fiender med.


Dagens visdomsord:
Morra om du menar allvar, annars inte alls. 
Drakmamman

• Current Mood: bitchy

Jag har haft en blogg tidigare, denna blir en fortsättning. Jag ville bara prova en annan plats. Jag kommer att kopiera in de gamla inläggen här, Alla får samma datum- men så mycket komemr jag aldrig att skriva. Visst är jag sexbarnsmamma, två födda, en ofödd och tre till skänks som en gåva i livet. Det gör att jag ibland inte skriver så intensivt. Oftast när jag skriver har det funktionen att jag behöver "tänka högt" omkring något. Roligt om någon då tänker tillbaka.

Den gamla bloggen finns att läsa i sin helhet på livejournal.drakmamman.com

Kram