Häxprinsessan

Mycket i livet handlar om att vänta. Barnen får höra av mig, ofta "- vänta lite"....De flesta lär sig snabbt skillnaden på en liten stund, ett tag och strax. Att det dessutom är skillnad på "nu ska vi strax åka så klä på er" och jag hjälper dig strax med att bygga legot enligt ritningen som innehåller 10 000 bitar- det vet de flesta barn. Det är tydligen skillnad på barns och vuxnas tidsuppfattning! Det har bevisats i forskning, även om jag inte kan påminna mig om vem och när rönen uppdagades. Barn upplever ett årsom en mycket längre tid än vuxna tillexempel. Jag har för mig att skilladen var 7 gånger så stor. Min slutsats måste alltså bli att barn är mycket bättre på att vänta än vuxna- de är dessutom bättre på att bedöma vad de hinner göra medan de väntar och ser till att fråga många gånger så de ska ha koll och inte stå där tillsist med en morrande förälder som tycker att barnet i fråga har börjat på ett onödigt invecklat projekt....



Handlar det om att träna upp sitt tålamod, detta att vänta? Isåfall måste jasg meddela att min brist på detsamma varit en av mina största tillgångar. Att handla, att ha mod att ta ställning, att åtgärda sådant som inte är gott- Måhända är tålamod och väntan emellanåt en kollektivt och kulturellt accepterad ursäkt för att inte avslöja sig, eller bara få mer tid till att pilla i naveln. Tålamod är ett polärt ord- man har det eller inte. Så ligger det ji inte till- med barnen klan man ha mycket tålamod i vissa fall, medan om de tjatar krymper tålamodet. Det vet också barnen, alltså tjatar de inte utan ber eller framlägger sina önskningar på annat sätt om de kan. Vidare kan man ha gott om tålamod och uthållighet när man är intresserad av något även om det är svårt, medan tålamodet tycks saknas helt om det man gör är både för svårt och onitressant. 


Tålamod, slutligen, tror jag är en social konstruktion. Med hjälp av denna parameter kan vi bedöma andra människors samlade nytta för vår sak. Alltså man kan få ett kulturellt och socialt IG, VG eller MVG som de flesta i familjen, på skolan, eller arbetsplatsen är överens om. Parametrarna i bedömningen är som i så mången betygssöättning en sammanvägning av 1: Den goda viljan 2: Bedömning av personlighet 3: Personkemi mellan den som har tolkningsföreträde och den betygssatte och sist 4: Hur individen nått de kollektiva och kulturella målen.


Som en god vän myckligt utropade vid ett tillfälle, om mig: "Tålamodets överman!"
Jepp, det är jag det! Det vackraste betyg jag någonsin fått, även om det mer var en kärleksförklaring. "Jag tycker om dig, för du är du!"


Over and out

• Current Mood: crazy