Crystallised Intelligence

Visst låter det som en drog. Iallafall för mig som är en (alltför?) tänkande människa. Liksom, tänk att hamna i ett tillstånd där ens mentala förmågor kristalliseras till en vacker diamant, oförstörbar, vacker och värdefull. När jag så känner efter, eftersom jag är en (alltför?) kännande människa:  kryper skräcken sig på....vilket hemskt tillstånd!

Vad är intelligens? För mig är det en kombination av personlighet, erfarenhet, visdom, utvecklingsmöjligheter, kreativitet. Annat också som tillsamman blir en sorts summa av de delar vi består av. Personligheten framförallt, jag tänker på hur vi tar oss an världen. Vill jag se och förstå allt så det stämmer överens med det jag redan vet. Eller vill jag se, undersöka, upptäcka och ställa mig nya frågor. Inte för att finna ett svar, utan för att få uppleva livets och världens mysterium och mitt eget växande. Ju mer man lär sig,  ju mindre förstår man. Det vet de som är intresserade av att passera sin kompetensnivå, för att nå sin inkompetensnivå . Andra är lika lyckliga med att vara tvärsäkra, intelligenta och genomtänkta.

Att arbeta som pedagog, är band annat att finna var persons sätt att ta sig an världen, att låta individen bekanta sig med nya upplevelser och insikter. På sitt sätt, i en trygg miljö. Hållbart lärande är något som bara sker när individen känner glädje och nytta med att införliva och ta sig an något nytt...Att vara pedagog är att låta människor komma till sin rätt- Att deras minneskapacitet, intelligens och intresse blir verkliga verktyg.

Det första man traditionellt tänker på när någon nämner intelligens är IQ. Därefter har vi ju också fått höra talas om EQ, De 7 intelligenserna och annat. Vi har väl alla träffat på någon med hög intelligens som till stora delar är socialt funktionshindrad. Eller en medelmåttlig person som är briljant och skarp tack vare andra personliga egenskaper. I veckan fick jag förmånen att lyssna på Mats Myrberg, professor i pedagogik vid Stockholms universitet. Han talade om Crystallised intelligence och fluid intelligence. Jan-Eric Gustavsson vid Göteborgs undiversitet, har tydligen arbetat med detta. Han är professor och har arbetat med individens personliga förutsättningar för utbildning. Så där får jag börja gräva, senare.


Det jag för tillfället lärde mig var följande: Små barn arbetar ofta med fluid intelligece- de lär sig nytt utan att reflektera. De "tar in" världen. Jag ser framför mig hur barn i lekan byter både syfte och metod- för att istället behålla focus, engagemang och aktiviteten. Detta lärande är skört om "varandet" bryts, eller "görandet". Jag ser framför mig hur Hampus spelar schack. Han provar, leker. Samvaron är förstås det viktiga för honom. Hampus har alltid haft en säker magkänsla och god intuition. Han "vet" saker. Hur det gått till är mer osäkert. Ibland är leken nästan en sorts meditativt tillstånd, vem vet genom vilka kanaler lärandet sker...Vanligen överger man detta sätt att lära, men det är också en personlighetsfråga.


Crystallised intelligence är istället ett mycket reflekterade lärande. Man använder ett semantiskt minne och massor av associativa nätverk. Jag tänker mig att kunskap utkristalliseras, ur en personssamlade erfarenheter och lärdomar Den blir så koncentrerad att den blir synlig och grepp-bar. Ta den välutvecklade schackspelaren, som för sitt inre ser en mängd partier och möjligheter, utifrån en uppställning. Som också har en analys av sin egen spelteknik klar.

Jag tänker fortsätta speja på detta. På tal om forska, Mats Myrberg citerade Anna Christensson, professor i civilrätt- för att beskriva vad forskning kan vara. "Min uppgift som forskare är inte att räta ut frågetecken. Det är att kröka till utropstecken."

Jag har en längre tid varit sugen på att gå forskarutbildningen, och få forska i förlängningen. När vet jag inte, men Illustration: frågetecken - utropsteckeninnan livet är slut...Efter att ha lyssnat på Mats Myrberg fick glöden i mig så mycket syre att där nu brinner en liten låga. Jag har alltid varit fylld av frågor, och ändå mer intresserad av att ställa nya än att finna ett svar....Vad gäller skolan, lärandet, barnen- behövs mycket ny kunskap. Det finns mycket ny kunskap, viss kunskap är urgammal- fast ny, annan är omformulerad, före sin tid, leder till andra frågor.....För mig är frågan vilken ny kunskap som är möjlig att praktisera intressant. Aktionsforskning, har också intresserat mig. Samt Ann Ahlbergs relationellt kommunikativa perspektiv. Skolan är en uråldrig verksamhet med en stark kultur. Samhället ger förutsättningar för hur skolmänniskornas lärande ser ut. Barn och vuxna är inte så olika varandra. Jag citerar migsjälv: "Att vara pedagog är att låta människor komma till sin rätt- Att deras minneskapacitet, intelligens och intresse blir verkliga verktyg."

Vi får väl se, hur vattnet flyter..


Kommentarer
Postat av: magnus

Ja,Hampus har blivit en rackare på schack,nu ser han oftast vilka pjäser som är garderade!

2007-12-09 @ 20:55:37
Postat av: Anette

Precis...konstnärer använder också denna fluid intelligence i hög utsträckning. Man kan alltså bli mycket kunnig med det lärandet också, utan analyser och scheman. Visst, man kan utarbeta en mall för hur en god berättelse bör skrivas eller en vacker tavla bör se ut. Men- då försvinner det besjälade. Det oförutsägbara utelämnas...

Förmodligen skulle Hampus få glädjen att vinna ett parti emellanåt om jag var intresserad av att spela...

2007-12-09 @ 21:50:09
URL: http://sexbarnsmamman.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0