Häxprinsessan

Idag har vi varit shoppat, mor och dotter. Det viktigaste köpet var grindar till trappen. Så Liv ska kunna stå och titta på bilar utan att faran med trappen är så nära. Eller vara på övervåningen. Samt en cykelhjälm så hon och jag kan motionera ihop. Dessutom ville Liv och jag absolut ha matchande kepsar! Nu sover den lilla, och jag ska montera grindarna, hänga tvätt, äta mat, pusta lite, (den välbehövliga städningen går bort), skriva på min bok, betala räkningar och kolla posten, sortera tvätt, förbereda middagen...allt sådant som kan vara lite trixigt med Liv i kjolarna.

Om det går ihop? Jodå, förr eller senare....
Önskar er en skön dag. Det hade jag igår: se min kontorsplats som jag njöt av just då Liv sov igår :-)

Lilla Liv sover och jag ska sättam ig i solen och jobba på den bärbara. I trädgården händer grejer...en mysplats på framväxt och en rabatt på framsidan..allt för att erövra trädgården....

Kram!

Tack kära raringar till bloggvänner som uppmärksammade mig på att jag skrivit .blogspot istället för .blog i mina kommentarer hos er. Ursäkta och jag är im-po-nerad att ni orkade leta er fram ändå.  Jag ska hålla ögonen ovanför vattenytan nästa gång jag har PMS...så det inte upprepas.

Vi har varit i stugan med Liv och Adde. Underbart. Det är vår, vår och VÅR. Pms:en är som bortblåst. Skogspromenader och pussar, samt lite väggboll gjorde att jag hamnade på rätt köl. Ändå roligare var det att upptäcka att jag krymt i några kläder efter graviditeten. Så ikväll ska jag sitta lugnt och fint på stamstället med en kär vän och prata och öla. Min pendel har jag tagit med. Som jag köpt på Kristallrummet De har underbara kristaller, stenar och allt du kan tänka dig.

TAck också för responsen på min dikt. Det är skönt att bara skriva, men det vet ju alla som bloggar ;-)
Ni får hålla till godo med några bilder från stugvistelsen och det fotosafari jag och Liv tog oss.

Ett särskilt tack till Birgitta, som påmindem ig om vikten av att ställa in sig på en god frekvens.

Läser kommentarer senare.
Kram och ha en ljuvlig kväll!

De skriver om Mambosar idag i DN. Vaddå?? Finns inga Papposar undrar jag. Dessutom undrar jag varför Mythbusters alltid alltid gör en manskropp i ballistisk gel när de ska provmörda någon.

Nåväl. Undersökningen gjordes i Stockholmstrakten. Var fjärde vuxen mellan 20-27 år bor hemma. Om man kollar bara på 20-23 åringarna så är sifftran.. 50%!!! Men det jag satta morgonkaffet i vrångstrupen över var...att nästan INGEN av de vuxna hemmaboende betalar hyra till sina föräldrar. Anledningar de uppger till att de bor hemma var: Det är bekvämt och billigt.

Nu har jag alltså trillat av stolen och slagit i bakhuvudet, så ursäkta mig men...föräldrar är människor. De betalar också hyra, de har också svårt att få ekonomin att gå ihop. Tänk om de valt att bo hemma och mormor/farfar för att de inte hade råd...Oj, oj.....

Drygt hälften betalar inte en krona hemma, nästan 60 procent av mamborna får tvärtom pengar av sina föräldrar.

Jag vet inte om jag kräks av hjärnskakningen eller av chocken som morgontidningen gav mig. Jo, jag vet att det har med bostadsmarkand att göra, och arbetslöshet. MEN de mammor och pappor som har vuxensmåbarn hemma betalar också hyra och kan också vara arbetslösa. Men de GER pengar till sina hemmaboende barn i stor utsträckning.
Säger en som flyttade vid 17 år och klarade mig alldeles utmärkt även om mycket av maten var blodpudding och makaroner. Jag var fri och självständig och vuxen. LYCKLIG!!!! Inte en tanke på att jag inte skulle våga eller klara av att bo själv.

Men min identidet är inte bara mamma...så jag vill göra barnen beredda för ett självständigt liv.
Då ska jag rocka loss.

Det är skönt med harmoni. Det tycker de flesta. Idag skiner solen återigen och jag ska ut och greja i trädgården, ta en löptur ocb ordna med skor år lillan. Det leder till harmoni för mig. Dessutom ska jag scanna hela bokföringen och lägga in i datorn. Det ger mig också harmoni. Fast jag ägnar mig åt det först till kvällen. Kanske jag till och med sätter mig och skriver en stund på morgonkvisten. På en Häxprinsessas testamente...eller vad det kommer att heta till sist. Det gäller att smida medan järnet är varmt.

Men sedan såg jag något som INTE bidrar till min harmoni. Jag har alltid haft svårt för konstiga blandningar av rubriker i kvällstidningarna.
Men detta tog väl ändå priset?

Läs mer:
Extramöte om döds- influensan i Mexiko 
Utbrottet lär sätta ny fart på smittskyddsdebatten 60 offer för ny dödsinfluensa
Du kan spara mer än 10 000 kr genom att byta bilförsäkring! Ny undersökning påvisar stora prisskillnader mellan försäkringsbolagen.

Nu har våren kommit på allvar

Vi vistas fortfarande så mycket vi kan i stugan. Denna sväng fick vi se hur två blåmesar inspekterade en hålighet i en björk. Förra året beboddes hålet av ett par svartvita flugsnappare. Dessutom fick jag glädjen att se och höra storspoven. Jag bara älskar dess drillande flykt, två var de ihop...vilket tyder på frieri. Dessutom stod näste man i kö för fru Storspov...han flög lite sorgset strax bredvid. Men eftersom spovhonan ju hinner med flera kullar och män på samma vår, så har han förmodligen sitt på det torra. Nåväl, vårkänslorna kommer nog att ge upphov till många olika manifestationer av kärlek.

Jag har börjat skriva på en bok. Hoppas nu bara att min uthållighet håller i sig (eller håller ut....ha,ha,ha). Roligt är det i alla fall. Även om det tjuvar tid från bloggandet mitt i dessa tider av deklaration...och vårstädning ute och inne.
Kram på er!

Jaha, våren är här. Jag och Liv fixar i trädgården. Idag snickrades ny kompost och städningen härhemma ska vi inte ens prata om. Imrogon är min mor barnvakt och hon lär ju smälla av. All tid i stugan var underbar...men det syns att vi bara sprungit förbi härhemma. Dessutom håller jag på att deklarera. Eftersom vi sålt lite skog är det en näringsdeklaration med momsbilaga som ska göras. Jag har lärt mig sååå mycket. Pulsen kommer uppp högt på dagarna, helt utan att jag motionerar. Men pust, det har pendlat från förtvivlan till en slags känsla av att JO, jag KAN faktiskt allt. Allt jag vill göra det kan jag. Ekonomi är inte ett av mina intressen. Tack X-man för rådgivande samtal och tålamodigt utredande om vad som är vad! (Jag vet ju knappt vad moms är. Jag vet bara att jag tycker om att betala skatt, vi bygger samhället tillsammans...Det är coolt att betala skatt. När jag närmade mig området skogskonto höll jag på att brista i gråt)

Deklarationsprocessen
Igår kröp Liv över papperen, öppnade och stängde pärmen, tog telefonen och dängde i golvet. Halva momsbilagan hamnade borta vid leksakerna och jag försökte sortera alla papper i rätt högar. Alltmedan jag försökte ringa elbolag, försäkringsbolag...ordna med försäkringskassa och arbetsgivare om barnledighet. Taxeringsverkets rara flickor är underbara! Bankens kära tjänsteman likaså. Alla vill hjälpa mig och jag inser att jag är lyckligt lottad. Jag kan ställa frågor och lära mig. WOW. Men inte är det lätt...men en tjej som försöker ÄTA på deklarationsborshyeran strax bredvid och som tjuter högt när hon vill ha telefonen som jag behöver ringa i.

Bloggandet
Så bloggandet, är fortfarande på sparlåga. Minst sagt. Jag kommer att ha mycket mycket skön läsning när jag väl är back in buiseness igen...Det är positivt. Fast sedan har jag fått för mig att jag vill skriva en bok...tor om det blir så...?

Nyhet om Liv
Liv har på allvar tagit sina första steg nu. Idag satte hon en pusselbit på pekfngret. Sträckte det i vädret som en antenn och gick till mig med pusselbiten. Jag skulle plocka av den och backa...medan hon upprepade procenduren. Hon satte på den igen och gick till mig...Dessutom har hon vips fått två tänder. De första.
SÅÅÅÅ underbart.

Dagens underbaraste:
Liv som går med pusselbiten
Alla hjälpsamma och proffsiga och tålmodiga flickor på skattemyndigheten. You rock!! Ingen ska komma och säga att ni är tråkiga eller töra. Vilka pedagoger dessutom. Jag är imponerad!!!

Idag drog jag en runa igen, på Livsmagi. Efter att ha varit till doktorn. Lustigt möte. Jag klev in genom dörren och sade: nu får du berätta för mig att jag är frisk och bara stressad. Jag har hög puls till och från och det gör ont i hjärtat. "bara syrebrist, när hjärtat slår för fort"...det har han sagt tidigare. Vilket kanske inte lugnade mig betänkligt...

Så det sade han, de har gjort Ekg och kollat blodtryck och puls. Jag är så frisk.
Men hur gör man? För att genomskåda sigsjälv. För att låta dåligheter vara? För att faktiskt låta människor runt en ta hand om sin egen skit istället för att sopa före och efter? Jag måste alltså lära mig det. Och det ska jag! Det säger mig dagens runa...altl blir bra!

Dagaz- Dagrunan
Du når ljuset efter mörkret, hälsa efter sjukdom, seger efter svårigheter. Det känns som att vad som helst kan hända och det gör det!

Runan Råder:
Varje dag är speciell, hedra skönheten och undren i universum. Mirakler kan inträffa.

En paus, ett andrum, en skön vila. I helgen for vi till stugan, jag Liv och min älskade. Han snickrade ihop en våningssäng i tre plan. Vi har många barn och takhöjden är 2,70...typ. Vi grillade i engångsgrill och jag tog en sköön promenad på skogsvägen. Alldeles tyst, med Liv i vagnen. Liv gungade för första gången i riktig gunga....lycka!!! Jag började också läsa en bok av Gabriel García Marcqés, men till den återkommer jag senare. JO, jag tog en whiskey medan Liv som på verandan och jag grillade mat....och Ån har blvit öppen, gratis motion blev det också eftersom jag fick pulsa i snön för att få vagnen till vägen. Det var de nyaste nyheterna från stugan.

OK....Bekännelsernas afton är här...

För ett tag sedan var jag på hockeysammandrag med Hampus. Köpte korv i vanlig ordning...Hampus pratar och eftersom jag är en intresserad mor, om än något trött...så koncentrerade jag mig på min unge...till den milda grad att jag istället för att gå till ketcshupflaskan travade rätt fram till kaffetermosen och tryckte till....förmodligen behövde jag koffein...men att äta korvbröd uppblött i kaffe, var nog att överdriva. Hampus njöt dock och fick stooora ögon, han bearbetade händelsen genom att glatt berätta för alla vi räkade på vad jag gjort för koooonstigt.

Ytterligare ett hjärnsläpp: Idag ville jag få kontakt med vårdcentralen, man ringer upp och knappar in sin nummer så ringer de upp. Jag knappade in mitt föräldrahems nummer, som jag inte haft på 17 år.....mamma hade visst blivit lite förvånad när en vårdcentral i stan sökte henne...

Också äpplet. Som den Eva jag är glupar jag inte äpplen så ofta jag borde...Men idag tog jag ett äpple. Jag noterade flera gånger att där satt ett stort klistermärke..nå det tar jag bort, tänkte jag...och tänkte jag. Så återigen skulle jag försöka mig på "split attention"...gnag, gnag, prat, prat...Så seegt skal det var på äpplet, tänkte jag. Gulp...Nejdå, det var visst klistermärket som slank ner...
SLutsatser någon?

Att jag är lite lik Ferdinans mamma, som var en god sådan, trots att hon var en ko...(snäll och kocko)
Eller att jag är lite disträ för tillfället?
Eller att sådanthär händer alla, men de flesta har vett om att hålla tyst om det? (hjälp, saknar jag farstu??)
Eller att min simultankapacitet är usel, eftersom jag inte kan prata och äta äpple på ett civiliserat sätt, samtidigt?

Varsågod: Ananysera mig gärna...

Jag hatar att bli tagen förgivet. Jag vill att man säger tack när det finns fog för det. Inte i onödan, men definitivit vill jag inte bli bemött av en bredkäftat grodas självgoda flin om jag bjuder på något. Då kommer jag att sluta ge. Respekt för min tid och mitt utrymme, tack!

Idag fick jag ett mail av min X-man. Det är ett evigt trixande ska jag erkänna. Att planera ihop tillvaron för en familj som är utvidgad till att omfatta tre hushåll. Det är ju gott och väl att vi är vänner med varandra. Men i en storfamilj som vi är, finns inga marginaler. Särskilt inte för oss två föräldrar i detta hus. Vilket är ok, vi har valt det och lever ett rikt liv. Men ibland kan man önska sig lite lugn och bara få flyta med. Åter till det mail, som gjorde mig sååå glad. För mig betydde det: Tack för det du gör, jag ser att det är oss alla till nytta och att du gör det av kärlek.

Jaa du! Det där fixade du på några sekunders betänketid...
Snabbtänkthet,organisationsförmåga och icke konflikträdd och humanist,lider heller inte av beslutsångest...skulle tro att du är ett gott chefsämne!

Ni kan läsa mer om den stjärnhimmel jag "lånat" här.
Den vackra dikten finns här.

Citat om tacksamhet:
Ett hjärta utan tacksamhet är som ett ljus utan veke. Det brinner inte. 

Att känna tacksamhet och inte uttrycka det är som att slå in en present i ett paket men utan att ge bort det.  William Arthur Ward

Tacksamhet är en plikt som bör uppfyllas men något som ingen har rätt att kräva. Jean-Jacques Rousseau (1712-1778)

Tacksamhet är hjärtats minne Jean Baptiste Massieu

Igår jobbade jag. En hel dag i nätverksmöte. Det var fantastiskt, underbart. Jag fick vara jag. Jag fick vara professionell och fick uppskattning. Mötte mina fina, fina kollegor och mååånga kramar blev det. Jag var i minoritet, eftersom de flesta är teckenspråkiga...jag kan inte ett ord. DETvar lärorikt och intressant.

Livet att gå hemma där var dag liknar den andra och jag inte är någon för min egen skull...."bara" mamma...samtidigt som världen rör sig och jag får stå bredvid och se på. Samtidigt som vi har många barn som behöver sitt och jag...tonar bort...Det passar mig inte. Hade väl trott att vi skulle dela barnledigheten. Men av olika skäl kunde det inte bli så.
Tillåter mig en svordom, fast jag är såååå väl medveten om att jag är lyckligt lottad i livet. JAg har så fina barn en underbar livskamrat och problemet är väl mest att jag har en personlighet som är lagt åt det ombytliga hållet:

Fy faaan!

Jag vill finnas för min egen skull också. Inte vara allas fasta punkt och den som står och lyssnar på vad alla gjort. Utan att ens kunna sätta ord på mina egna drömmar. Utan att någon är särskilt intresserad, faktiskt. Lite uppskattning och att barnen i åldersadekvat ordning bidrog med sitt...vore skönt. Jag är så förgivettagen och TACK, VARSÅGOD, FÖRLÅT och KAN DU? är ganska fina ord!

I en kvinnofälla har jag fastnat.
Men jag går inte i baklås
Bara inom mig

Vänta bara....
Min tid kommer

Och DÅ
ska ni få se....
DÅ....

Huka er, gubbar och barn....

1:a Oktober nästa år...tänker jag vara färdig med min ansökan till forskarutbildningen. 1:a September tänker jag börja jobba igen på min ordinarie arbete. 60% sådär...det kommer att bli 80 ändå...och en massa komp som jag får ta ut på sommarlovet....En heltidstjänst på mitt jobb, kan lätt bestå av 60 timmar. Jag är barnledig. Men redan ar jag några uppbokade arbetsveckor nästa termin....om ni förstår..

I like....!!!!

Idag har jag sett tre dumma saker:

En artikel i expressen: Den tabubelagda orgasmen. Någon idiot har kommit på att sammandragningarna vid en förlossning egentligen är sköööna och att man bara ska ta emot det...så får man orgasm och det är jättebra!! Vilket skitsnack...

En mamma på Ica kvantum;
Lilla fyraåringen har nyss fått ett bebissyskon. Hon håller i en kopp med kaffe (?) och ställer den på golvet. Vips har den vält. Mamma och pappa bannar. Mest mamma. Pappa går och hämtar papper. Mamma säger: Men NU får du skärpa dig, varför ställer du den på golvet!? (Redan nu har jag lust att gå fram och säga- Men NU får du skärpa dig...varför har du givit henne kppen att underhålla sig med, när hon är liten och nyfiken - som sig bör)

Mamman är så tajt i sina snygga snäva jeans och nysminkad, kallt leende fortsätter de sin vandring genom affären. På väg ut stöter jag på dem igen. Lilla storasyster är trött. Hon har stannat till vid godisautomaterna och vill haaaaaa....!!! Jag ler, på håll, detdär känner alla småbarnsföräldrar igen. Lite svettig kan man bli..

Mamman går fram till dottern och säger med en arg röst, och ett aggressivt kroppspråk: Inte jävlar ska du tro att du får något då du håller på och låter på detdär viset! (OK??!! Det kanske var hennes sätt att säga, Nej- det blir ingen godis. NU ska vi åka hem. Hon tar säkert lilla storasyster i handen eller bär ut henne under armen. Små barn kan rymma stora känslor. Men neeej, mamman som är stor kan tydligen också hysa små känslor...Hon vänder ryggen till barnet och säger högt till pappan : Jävla unge...nu lämnar vi dig här!
Sedan går mamma och pappa och lillastorasyster står kvar....

Jag går bort med kundvagnen och håller ett öga öppet. Lilla storasyster står helt stilla vid godisautomaten och gråter högt och förtvivlat. Hon är lämnad. Såvitt hon vet så har hennes föräldrar tagit bebisen och åkt iväg, hon själv är ju en jävla unge.

Barn tror faktistk på det man säger. De hör också noga efter vad man känner när man talar till dem. Det är ok att vara arg och ledsen. Man är inte en jävla unge för det. Man får vara trött också. Det innebär inte att barnet styr den vuxne. Den vuxne ska vara just det, vuxen. En förälder. Som berättar hur det kan vara och bör bara och sätter ramarna.

En man har dröjt sig kvar vid flickan..och det verkar som om han känner henne. NU får mamman och pappan långa ögon på skaft, från tvärsöver parkeringen, (det ser kanske illa ut? Tack och lov att inte flickan sprang efter mitt i fredagsrusningen) Mamman tar på sitt kalla leende, och svassar lugnt iväg i sina tajta jeans. Ja, hon tror ju att hon ska få godis hon. - Mammaaaaa, ni for ifrån mig! - Nämen, varför står du här vid godisautomaten hela tiden!? Svarar mamman påstående tillbaka. Flickan slutar gråta dock...

Och fy faaan! Om ändå barnet inte varit hörande...Jag var på god väg att svassa iväg själv (i mina inte fullt så tajta jeans och helt osminkad, absolut inte leende). Möta mamman en bit ifrån. Men jag gjorde det inte. Liv på armen som jag hade. Jag ville inte ställa till med något mer trauma än det redan var. Eventuellt hade jag vrängt av henne jeansen som hon tryckt på sig och tvingat henne att äta upp dem som straff.

Detta är vad jag önskar att jag sagt:
DU din jubelidiot. Att en nybliven storasysters största rädsla är att mamma och pappa ska älska bebisen mer, att överge lilla storasyster. Det vet de flesta. Det du gjorde var exakt det värsta och elakaste du kunde ha gjort. Är du dum i huvudet eller bara ond??? Din lilla flicka tror på dig när du säger att de lämnar henne. Hon stod kvar för att du sade åt henne att stå kvar. Din jävla idiot!!! Om din flicka har svårt att acceptera lillasyskonet, kom då ihåg att det är ditt verk! Barn älskar och är givmilda. Om de inte får lära sig annat av sina föräldrar.

Dumhet tre: Ålderstecken. Jag såg att jag har ett åderbråck på ett ställe på mitt ben...det var dumt...dumt, dumt, dumt....varför, varför??? Men jag är snygg som stryk ändå! Nu är det dessutom fredag så jag kan lugnt lugna nerverna med ett glas rött vin.

Vad är en sådan?

Jo, jag kommer från främmande vidder, där svaret är frågan och gnistan är lågan och dygd är detsamma som skuld...för att citera Lars Winnerbäck, min husguru.

Någon prinsessa har jag aldrig varit, inte går jag med på att ha privilegier eller att bli buren på en sidenkudde...nejtack. Men jag är stolt och vet mitt värde (för det mesta). Jag är känslig, lite som prinsessan på ärten ibland, är jag rädd. Jag är finlemmad, ljushylt och vacker...(om jag får säga det själv). Det är nog inte någon riktig prinsessa som avses utan mer en månprinsessa- tror jag...Jag tror gott om människorna jag möter och är rättvis och klok, som prinsessor brukar vara.

Men dessutom är det ingen drottning jag kommer att förvandlas till när jag varit prinsessa färdigt: Oh- nej!

Jag kommer att bli en fullfjädrad häxa. En sådan som arbetar för kärlek och godhet, en vit häxa. Jag är intuitiv, självständig, magisk och stark. När väl prinsessklänningen faller, så försvinner också min sårbarhet och det som så lätt rubbas i mig. Då har jag funnit mitt centrum, med varje andetag bejakar jag livet och glädjen. Då kanske till och med någon speciell, får bära mig en stund på en sidenkudde ;-)

Jag är på god väg!
Ledorden för mig är:
Tro på kärleken och lita till universum
Fly with me....

Indisk dikt, okänd författare
Dagen idag är en märklig dag, den är din..
Dagen igår föll ur dina händer, den kan inte få annat innehåll än du redan gett den..
Dagen i morgon har du inte fått något löfte om..
Men dagen idag har du, det är det enda du kan vara säker på, den kan du fylla med vad du vill..
I dag kan du glädja en annan människa..
I dag kan du hjälpa en annan..
I dag kan du leva så att kanske någon i kväll kan tacka för att du finns till..
Dagen idag är en betydelsefull dag - den är din..

Jag står mitt emellan grönt och rött. Utan att veta om det håller på att slå om till grönt elller rött. Gult, är det jag uppfattar. Var alert!

Bara så ni vet...adressen till bloggen är densamma. Jag kommer alltid att vara en sexbarnsmamma, även om jag skulle få ett barn till och de är sju :-) Men min status är för tillfället mer förenligt med en häxprinsessas...
Stolt, magisk, klok, stark, vacker....jag är mer än en mamma. Antar att det är så att nu när min lilla bebis snart är ett år...så börjar jag vilja breda ut vingarna och flyyyga igen....ut ur boet som jag ruvat i så länge nu.

Återkommer med en utförligare förklaring om vad en häxprinsessa är.
Det har jag kallat mig ett tag, förresten, i smyg, som Lotta på Bråkmakargatan.

Jag tar kvasten;-)
Häng med!