Dumma saker...
En artikel i expressen: Den tabubelagda orgasmen. Någon idiot har kommit på att sammandragningarna vid en förlossning egentligen är sköööna och att man bara ska ta emot det...så får man orgasm och det är jättebra!! Vilket skitsnack...
En mamma på Ica kvantum;Lilla fyraåringen har nyss fått ett bebissyskon. Hon håller i en kopp med kaffe (?) och ställer den på golvet. Vips har den vält. Mamma och pappa bannar. Mest mamma. Pappa går och hämtar papper. Mamma säger: Men NU får du skärpa dig, varför ställer du den på golvet!? (Redan nu har jag lust att gå fram och säga- Men NU får du skärpa dig...varför har du givit henne kppen att underhålla sig med, när hon är liten och nyfiken - som sig bör)
Mamman är så tajt i sina snygga snäva jeans och nysminkad, kallt leende fortsätter de sin vandring genom affären. På väg ut stöter jag på dem igen. Lilla storasyster är trött. Hon har stannat till vid godisautomaterna och vill haaaaaa....!!! Jag ler, på håll, detdär känner alla
småbarnsföräldrar igen. Lite svettig kan man bli..Mamman går fram till dottern och säger med en arg röst, och ett aggressivt kroppspråk: Inte jävlar ska du tro att du får något då du håller på och låter på detdär viset! (OK??!! Det kanske var hennes sätt att säga, Nej- det blir ingen godis. NU ska vi åka hem. Hon tar säkert lilla storasyster i handen eller bär ut henne under armen. Små barn kan rymma stora känslor. Men neeej, mamman som är stor kan tydligen också hysa små känslor...Hon vänder ryggen till barnet och säger högt till pappan : Jävla unge...nu lämnar vi dig här!
Sedan går mamma och pappa och lillastorasyster står kvar....
Jag går bort med kundvagnen och håller ett öga öppet. Lilla storasyster står helt stilla vid godisautomaten och gråter högt och förtvivlat. Hon är lämnad. Såvitt hon vet så har hennes föräldrar tagit bebisen och åkt iväg, hon själv är ju en jävla unge.
Barn tror faktistk på det man säger. De hör också noga efter vad man känner när man talar till dem. Det är ok att vara arg och ledsen. Man är inte en jävla unge för det. Man får vara trött också. Det innebär inte att barnet styr den vuxne. Den vuxne ska vara just det, vuxen. En förälder. Som berättar hur det kan vara och bör bara och sätter ramarna.
En man har dröjt sig kvar vid flickan..och det verkar som om han känner henne. NU får mamman och pappan långa ögon på skaft, från tvärsöver parkeringen, (det ser kanske illa ut? Tack och lov att inte flickan sprang efter mitt i fredagsrusningen) Mamman tar på sitt kalla leende, och svassar lugnt iväg i sina tajta jeans. Ja, hon tror ju att hon ska få godis hon. - Mammaaaaa, ni for ifrån mig! - Nämen, varför står du här vid godisautomaten hela tiden!? Svarar mamman påstående tillbaka. Flickan slutar gråta dock...
Och fy faaan! Om ändå barnet inte varit hörande...Jag var på god väg att svassa iväg själv (i mina inte fullt så tajta jeans och helt osminkad, absolut inte leende). Möta mamman en bit ifrån. Men jag gjorde det inte. Liv på armen som jag hade. Jag ville inte ställa till med något mer trauma än det redan var. Eventuellt hade jag vrängt av henne jeansen som hon tryckt på sig och tvingat henne att äta upp dem som straff.
Detta är vad jag önskar att jag sagt:
DU din jubelidiot. Att en nybliven storasysters största rädsla är att mamma och pappa ska älska bebisen mer, att överge lilla storasyster. Det vet de flesta. Det du gjorde var exakt det värsta och elakaste du kunde ha gjort. Är du dum i huvudet eller bara ond??? Din lilla flicka tror på dig när du säger att de lämnar henne. Hon stod kvar för att du sade åt henne att stå kvar. Din jävla idiot!!! Om din flicka har svårt att acceptera lillasyskonet, kom då ihåg att det är ditt verk! Barn älskar och är givmilda. Om de inte får lära sig annat av sina föräldrar.
Dumhet tre: Ålderstecken. Jag såg att jag har ett åderbråck på ett ställe på mitt ben...det var dumt...dumt, dumt, dumt....varför, varför??? Men jag är snygg som stryk ändå! Nu är det dessutom fredag så jag kan lugnt lugna nerverna med ett glas rött vin. Nummer ett är ju korkat, måste vara en man som kommit på det.
Tack för din kommentar på min blogg, klok som alltid.
Ha en skön fredagskväll, och ta ett glas vin för mig också.;0)
Kramar
punkt 1....vem orkar testa det, när man har så ont =/
punkt 2....jisses får man säga så, stackars barn...
Snygg som stryk.
Instämmer.
:-)))
Haha, jag skrattar så jag viker mig. Antar att dumhet nummer ett var skrivet av en man :P
Jag har inte kommit så längt i boken ännu men har ftt många bra rekommendationer om den :-)
nr 1: jag saknar ord!
nr 2: Stackars lilla tjej,barn kan visserligen reta gallfeber på en, men det där var grovt. Fy!!
nr 3: trodde jag hade begynnande åderbråck när jag väntade 3:an, gissa paniken:)
1= Det var nog det mest iq-befriade jag någonsin hört. Varför blir man aldrig förvånad längre över vissa saker som en del kommer fram till, och även tro på det?
2= Jag far riktigt illa av att läsa om den mammans agerande gentemot sitt eget barn. Hur kan man förmå sig själv till att öppna munnen och kalla sitt barn för "Jävla unge". Varför skaffa en sådan person överhuvudtaget barn? Hur kan man sedan bara helt sonika gå därifrån och lämna barnet där, utan den minsta tankegång upptill. Bara tanken när jag skriver detta, rör det runt i min själ så jag knappt vet vad jag ska ta vägen. Tanken kom snabbt upp till ytan, om någon man med sådana tendenser sett det hela och i ett obevakat ögonblick....tagit henne när föräldrarna vände ryggen till.
När det sedan kommer ett nytt barn i familjen gäller det att inte åsidosätta det barn som redan finns. Där gäller det verkligen att få det barnet att både acceptera det nya lilla livet, och även få känna samma gemenskap med föräldrarna som innan det nya barnet anlände.
Minns något långt innan jag själv fick barn. Jag satt ofta barnvakt hos en familj. Jag jobbade också på samma arbetsplats som mamman i den familjen. Den lilla killen jag satt barnvakt åt tydde sig väldigt mycket till mig. Åren gick och när han var ca sju år fick han en lillebror. Då skuffades han undan av både mamman och styvpappan, som innan hade engagerat sig i honom. Men i.o.m den nyfödde som då var han biologiska barn struntade han i M som om han inte fanns längre. Hur mamman kunde göra på det viset, är mig en stor olöslig gåta, och det skär i mig när jag minns.
När det gått en tid sedan det nya barnet kommit till världen säger han följande. Erika, varför skall jag har samma efternamn som de andra....jag tillhör ju inte familjen. När han sa dessa ord så kändes det som hela jag blev tömd på allt som fanns. Än i denna dag gör det ont i mig när jag minns hans ord. Tanken att jag skulle gjort så mot mina barn, finns inte i mitt medvetande.
Min kommentar blev lång, men jag bara kände för allt det jag skrivit ner här.
Vinkelevink och en bra Tisdag hoppas jag du får!
Jag läste det där om orgasmen och nja, jag vet inte vad jag ska säga om det där. F-salar är inte förknippat med lust.
Åh, vilken situation och vilken faslig sak, förstår att man tvekar men oj om man hade fått ur sig det där...
