Häxprinsessan

Say I am wonderful! Eller säg: Jag är fantastisk! Prova att säga det högt. Det är sant.
(Tyvärr var ljudet inte så bra, men ändå!)

The person that you were has died
You've lost the sparkle in your eyes
You fell for life into its traps
Now you wanna bridge the gaps
Now you wanna bridge the gaps
Now you want that person back

And all your ammunition's gone
Run out of fuel to carry on
You don't know what you wanna do
You've got no pull to pull you through

Say "I am"
Say "I am"
Say "I am wonderful"

If what you've lost cannot be found
And the weight of the world weighs you down
No longer with the will to fly
You stop to let it pass you by
Don't stop to let it pass you by
You gotta look yourself in the eye

Say "I am"
Say "I am"
Say "I am wonderful"
Oh you are"

Cause we are all miracles
wrapped up in chemicals
We are incredible
Don't take it for granted, no
We are all miracles

Jag hatar att bli tagen förgivet. Jag vill att man säger tack när det finns fog för det. Inte i onödan, men definitivit vill jag inte bli bemött av en bredkäftat grodas självgoda flin om jag bjuder på något. Då kommer jag att sluta ge. Respekt för min tid och mitt utrymme, tack!

Idag fick jag ett mail av min X-man. Det är ett evigt trixande ska jag erkänna. Att planera ihop tillvaron för en familj som är utvidgad till att omfatta tre hushåll. Det är ju gott och väl att vi är vänner med varandra. Men i en storfamilj som vi är, finns inga marginaler. Särskilt inte för oss två föräldrar i detta hus. Vilket är ok, vi har valt det och lever ett rikt liv. Men ibland kan man önska sig lite lugn och bara få flyta med. Åter till det mail, som gjorde mig sååå glad. För mig betydde det: Tack för det du gör, jag ser att det är oss alla till nytta och att du gör det av kärlek.

Jaa du! Det där fixade du på några sekunders betänketid...
Snabbtänkthet,organisationsförmåga och icke konflikträdd och humanist,lider heller inte av beslutsångest...skulle tro att du är ett gott chefsämne!

Ni kan läsa mer om den stjärnhimmel jag "lånat" här.
Den vackra dikten finns här.

Citat om tacksamhet:
Ett hjärta utan tacksamhet är som ett ljus utan veke. Det brinner inte. 

Att känna tacksamhet och inte uttrycka det är som att slå in en present i ett paket men utan att ge bort det.  William Arthur Ward

Tacksamhet är en plikt som bör uppfyllas men något som ingen har rätt att kräva. Jean-Jacques Rousseau (1712-1778)

Tacksamhet är hjärtats minne Jean Baptiste Massieu

Hon är så söt när hon sover
själv har jag inte fått mig en blund
Det är den bästa av gåvor
att kunna sova lugnt

Hon är så söt när hon vaknar
när hon sträcker ut sig som en katt
och säger att hon nu saknar
det som hon drömt i natt

Alltså Våren var just här, men hon vände visst i dörren. Hon kom hand i hand med någon filur som kallade sig "farbror" och såg mycket äldre ut än henne. Det visade sig vara erfarne Farbor Vinter. Gumman Tö försökte hjälpa till men hade inte en chans. Herr Vinter bara log förföriskt åt unga fröken Vår och bad henne så vackert att vänta en smula. Hon vred huvudet ett helt varv för att bättre få span på denna vackra man. Klart hon gärna väntade, när han ber så snällt. Kort sagt: Herr Vinter vet hur man tar sig fram han...nu får han hållas ett tag till. Men sedan är det  fröken Vårs tur att glänsa.

Idag var vi till sommarstugan en sväng. Vi plumsade i snön och gladdes över att det töat undan lite. Men vackert är det där ändå. Sedan började det snöa. Första gånger jag varit där när det snöat. Vi eldade så det rök om det., i dubbel bemärkelse eftersom en kall skorsten gör att det ryker in mer än vanligt. Såsmåningom hade vi fårr upp temperaturen till behagliga 20 Celsius.

Imorgon fyller för övrigt vår lilla vivelflicka Liv, ett helt år!!!

Här är några bilder från idag. Visst är väl ändå blommor vackra, även på vintern! Fast bananerna...de var nog godare i höstas, när vi glömde dem i skafferiet...

Igår jobbade jag. En hel dag i nätverksmöte. Det var fantastiskt, underbart. Jag fick vara jag. Jag fick vara professionell och fick uppskattning. Mötte mina fina, fina kollegor och mååånga kramar blev det. Jag var i minoritet, eftersom de flesta är teckenspråkiga...jag kan inte ett ord. DETvar lärorikt och intressant.

Livet att gå hemma där var dag liknar den andra och jag inte är någon för min egen skull...."bara" mamma...samtidigt som världen rör sig och jag får stå bredvid och se på. Samtidigt som vi har många barn som behöver sitt och jag...tonar bort...Det passar mig inte. Hade väl trott att vi skulle dela barnledigheten. Men av olika skäl kunde det inte bli så.
Tillåter mig en svordom, fast jag är såååå väl medveten om att jag är lyckligt lottad i livet. JAg har så fina barn en underbar livskamrat och problemet är väl mest att jag har en personlighet som är lagt åt det ombytliga hållet:

Fy faaan!

Jag vill finnas för min egen skull också. Inte vara allas fasta punkt och den som står och lyssnar på vad alla gjort. Utan att ens kunna sätta ord på mina egna drömmar. Utan att någon är särskilt intresserad, faktiskt. Lite uppskattning och att barnen i åldersadekvat ordning bidrog med sitt...vore skönt. Jag är så förgivettagen och TACK, VARSÅGOD, FÖRLÅT och KAN DU? är ganska fina ord!

I en kvinnofälla har jag fastnat.
Men jag går inte i baklås
Bara inom mig

Vänta bara....
Min tid kommer

Och DÅ
ska ni få se....
DÅ....

Huka er, gubbar och barn....

1:a Oktober nästa år...tänker jag vara färdig med min ansökan till forskarutbildningen. 1:a September tänker jag börja jobba igen på min ordinarie arbete. 60% sådär...det kommer att bli 80 ändå...och en massa komp som jag får ta ut på sommarlovet....En heltidstjänst på mitt jobb, kan lätt bestå av 60 timmar. Jag är barnledig. Men redan ar jag några uppbokade arbetsveckor nästa termin....om ni förstår..

I like....!!!!

Idag talade min hjärna till mig. Fy faan, vad den var oförskämd och deprimerande. Restan av dagen ska kroppen få bestämma. Så nu ska jag sminka mig och dra på mig något snyggt. Bara inte jag blir som dendär Gösta...

Idag har jag sett tre dumma saker:

En artikel i expressen: Den tabubelagda orgasmen. Någon idiot har kommit på att sammandragningarna vid en förlossning egentligen är sköööna och att man bara ska ta emot det...så får man orgasm och det är jättebra!! Vilket skitsnack...

En mamma på Ica kvantum;
Lilla fyraåringen har nyss fått ett bebissyskon. Hon håller i en kopp med kaffe (?) och ställer den på golvet. Vips har den vält. Mamma och pappa bannar. Mest mamma. Pappa går och hämtar papper. Mamma säger: Men NU får du skärpa dig, varför ställer du den på golvet!? (Redan nu har jag lust att gå fram och säga- Men NU får du skärpa dig...varför har du givit henne kppen att underhålla sig med, när hon är liten och nyfiken - som sig bör)

Mamman är så tajt i sina snygga snäva jeans och nysminkad, kallt leende fortsätter de sin vandring genom affären. På väg ut stöter jag på dem igen. Lilla storasyster är trött. Hon har stannat till vid godisautomaterna och vill haaaaaa....!!! Jag ler, på håll, detdär känner alla småbarnsföräldrar igen. Lite svettig kan man bli..

Mamman går fram till dottern och säger med en arg röst, och ett aggressivt kroppspråk: Inte jävlar ska du tro att du får något då du håller på och låter på detdär viset! (OK??!! Det kanske var hennes sätt att säga, Nej- det blir ingen godis. NU ska vi åka hem. Hon tar säkert lilla storasyster i handen eller bär ut henne under armen. Små barn kan rymma stora känslor. Men neeej, mamman som är stor kan tydligen också hysa små känslor...Hon vänder ryggen till barnet och säger högt till pappan : Jävla unge...nu lämnar vi dig här!
Sedan går mamma och pappa och lillastorasyster står kvar....

Jag går bort med kundvagnen och håller ett öga öppet. Lilla storasyster står helt stilla vid godisautomaten och gråter högt och förtvivlat. Hon är lämnad. Såvitt hon vet så har hennes föräldrar tagit bebisen och åkt iväg, hon själv är ju en jävla unge.

Barn tror faktistk på det man säger. De hör också noga efter vad man känner när man talar till dem. Det är ok att vara arg och ledsen. Man är inte en jävla unge för det. Man får vara trött också. Det innebär inte att barnet styr den vuxne. Den vuxne ska vara just det, vuxen. En förälder. Som berättar hur det kan vara och bör bara och sätter ramarna.

En man har dröjt sig kvar vid flickan..och det verkar som om han känner henne. NU får mamman och pappan långa ögon på skaft, från tvärsöver parkeringen, (det ser kanske illa ut? Tack och lov att inte flickan sprang efter mitt i fredagsrusningen) Mamman tar på sitt kalla leende, och svassar lugnt iväg i sina tajta jeans. Ja, hon tror ju att hon ska få godis hon. - Mammaaaaa, ni for ifrån mig! - Nämen, varför står du här vid godisautomaten hela tiden!? Svarar mamman påstående tillbaka. Flickan slutar gråta dock...

Och fy faaan! Om ändå barnet inte varit hörande...Jag var på god väg att svassa iväg själv (i mina inte fullt så tajta jeans och helt osminkad, absolut inte leende). Möta mamman en bit ifrån. Men jag gjorde det inte. Liv på armen som jag hade. Jag ville inte ställa till med något mer trauma än det redan var. Eventuellt hade jag vrängt av henne jeansen som hon tryckt på sig och tvingat henne att äta upp dem som straff.

Detta är vad jag önskar att jag sagt:
DU din jubelidiot. Att en nybliven storasysters största rädsla är att mamma och pappa ska älska bebisen mer, att överge lilla storasyster. Det vet de flesta. Det du gjorde var exakt det värsta och elakaste du kunde ha gjort. Är du dum i huvudet eller bara ond??? Din lilla flicka tror på dig när du säger att de lämnar henne. Hon stod kvar för att du sade åt henne att stå kvar. Din jävla idiot!!! Om din flicka har svårt att acceptera lillasyskonet, kom då ihåg att det är ditt verk! Barn älskar och är givmilda. Om de inte får lära sig annat av sina föräldrar.

Dumhet tre: Ålderstecken. Jag såg att jag har ett åderbråck på ett ställe på mitt ben...det var dumt...dumt, dumt, dumt....varför, varför??? Men jag är snygg som stryk ändå! Nu är det dessutom fredag så jag kan lugnt lugna nerverna med ett glas rött vin.

Vad är en dödssynd? Tydligen en synd som leder till att man begår andra synder, enligt katolicismen och som också om man inte ågrar sig och gör bot, leder till evig fördömmelse. Det finns motsvarande dygder, alltså hur man bör göra...  De gudomliga dygderna: Tro, Hopp och Kärlek (där den sistnämnda kommer främst)  Kardinaldygderna: Omdöme - prudentia (den främsta dygden), Rättvisa - justitia, Måttfullhet - moderantia, Styrka - fortitudo

Jag är inte katolik. Jag tror på karma, på att vi människor har alla möjligheter att tillsammans verka för det goda i världen. Det är aldrig försent och en liten god gärning, en kärleksfull hadnling och tanke...sätter igång sådana hos de som får ta emot den. Ändå säger dessa dödssynder en hel del om hur man inte bör göra...vad som inte är gott.

Till höger en målning av Hieronymus Bosch

Vatikanen har ju haft 7 dödssynder länge. Men ifjol kom 7 nya, moderna dödssynder. Jag måste säga, att det är en av få gånger jag instämmer i direktiv från det hållet...Inte är det några goda cirklar man skapar om man hänger sig åt att leva livet enligt dössyndernas principer..altlså leva i högmod, lättja, miljöförsöring...

Frågan är hur den moderna sekulariserade människan kan ta till sig dessa påbud, så att denne lever i godhet och främjar kärlek och jordens fortlevnad...Det nyttjar knappast något till att hålla domedagspredikningar om straff efter detta jordeliv. Motivationen måste komma inifrån..Därför undrar jag nu, finns några dygder som svarar mot dessa sju dödssynder också?

Ur Metro 080311
Ärkebiskop Gianfranco Girotti listade också ekologiska brott som modern ondska. Med på listan över moderna synder fanns även droghandel och sociala och ekonomiska orättvisor .
Samtidigt som synderna blir fler, så går allt färre till biktbåset. Enligt en studie utförd av Milanos katolska universitet så har upp till 60 procent av katolikerna i Italien helt slutat att bikta sig.

De sju dödssynderna enligt romersk-katolsk teologi är: högmod, girighet, vällust, avund, frosseri, vrede och lättja. De skiljer sig från lättare synder just i att de kräver sådant som botgöring och bikt.

Här är de nya dödssynderna

• Vållande av fattigdom

• Miljöförstöring

• Växande orimlig rikedom

• Genmanipulation

• Social orättvisa

• Moraliskt omstridda expriment

• Drogmissbruk

Livet är ett mirakel, allt livet består av. Allt jag åstadkommit och lever med idag har jag ju någonstans varit medskapare till. Är det inte så, att vi i våra drömmar, tankar, fantasier...önskar oss allt möjligt? Ibland storslagna ting, men andra gånger något vardagligt. Kanske man lever sitt liv så att man var dag förväntar sig en kopp kaffe efter en morgonpromenad, och det är lycka. Allt det som man tar för givet, som är livets byggstenar.

Jag är så tacksam idag. För en natt hade jag en dröm, jag plockade en underbar blomma, jag ösnkade mig den så intensivt och längtade så mcyekt efter den, att när jag vaknade ur drömmen...så fanns den i min hand. Se bara på bildbeviset nedan. Däri ligger hon och sover, lilla blomman. Lilla Liv. SOm jag drömde om, längtade efter och nu får hålla i handen. Så är det med annat också. Tänk på det gott folk...

Vad brukar ni drömma om? Kanske någon drömmer om ett nytt arbete, vila, en blomrabatt med krokusar, en dag av sol, en kväll på krogen...och till slut, så händer det!


Tänk om du sov
Och tänk om du,
när du sov
drömde i din sömn.

Och tänk om du,
i din dröm,
for till himlen
och där plockade
en främmande och
underbar blomma.

Och tänk om du,
när du vaknade
hade den blomman
i din hand.

Samuel Taylor Coleridge

Snön pös ihop som en maräng och krackelerade. Fåglarna lockade på varandra som singlar på krogen strax före 2.00 och hoppade än hit och än dit. Skogen sjöd av liv. Liv hade på sig ett par skor för första gången och sade gagga- till flagga. Jag och lillan skogsbergsvandrade lite och fotograferade medan Eric och Adde grillade.

Dagen har varit underbar och senare på kvällen  öppnade vi en flaska champagne. Med en snöflinga på. För att fira livet och kärleken. Det är vårdagjämning nästa helg och lilla Liv fyller snart ett år. Liv, som också heter Qana (fallande snö på grönländska). Nicolas Feuillate, hette den. Kan jag rekommendera. Den var frisk och smakade liksom "snöigt"..fräscht.

Positiva affirmationer, livet är vad jag lägger märke till.
Herr Nilssons Fru, berättade om en affirmation hon använder sig av. Nåja, det är mina ord, att kalla det affirmation. Men hon brukar tänka "Jag är lyckligt lottad!". Jag provade det imorse. Efter att morgonångesten runnit av, eller efter att jag skakat av den. Jag sov så sjukt dåligt inatt. Då kan grottekvarnen i huvudet gå igång och mosa det mesta. Men när jag sansat mig imorse, sade jag dessa magiska ord. "Jag är lyckligt lottad!." Och vet ni, det är jag. Det har visat sig gång på gång under dagen. Man väljer att lägga märke till det goda i livet, eller det som är knövligt.

Idag vårstädade jag på vår veranda. Vår lilla snöflinga fick provkrypa den för första gången och njöt av att erövra denna nya yta. Jag bjöd min älskade på en Whiskey och vi njöt av solen, fågelsången och takdroppet. Storpojkarna som var hemma, de pysslade omkring på övervåningen mest hela tiden. Jag tror de hade en bra dag, summa summarum. Adde tog en promenad med E och Arthur var in till stan en sväng för att äta med en kompis.

Tiden stannade till
Men dessutom hände något heeelt fantastiskt. Änglarna höll hov och gjorde underverk för mig och min älskade. Tre kärleksfulla och fina barnvakter kom som avtalat hem till oss, någon timme innan vi gav oss iväg. Vi åkte till stans bästa relaxanläggning. Där det finns bastusittningar, bubbelbad, mat som man kan äta barfota och med vin...Det var underbart. Vi slappande av. För första gången på mycket, mycket länge bara var vi, tillsammans....

Tack, snälla fina vän!
Alba, jag älskar dig. Käraste vän. Tack för omtanken, för dina fina barn som också vaktade vårt barn. Tack också för att vi fick en kväll med er efteråt av skön samvaro. Säg till om det finns något, vad som hellst - som vi kan göra för dig. Vi kommer på en grisblink.

Jag har föresatt mig, sedan ett tag tillbaka. Att ladda mig, leva skönt och njuta av livet. Då ingår det att träna på att vara närvarande, att hushålla med min energi och kraft. Det jag säger till migsjälv är:

Närvaro 
Var i nuet, upplev det jag gör, lyssna, se, dofta och smaka på livet. Det är här varje stund. När jag diskar, plockar leksaker, njuter av vinet....Mitt sätt att mana på mig (och barnen) nu hinner jag...ska jag sakta ersätta med "nu gör jag det jag gör"...jag ska vara närvarande i det jag gör. Inte det jag ska göra efter det jag gör nu...

Aktiva val
Allt jag gör, allt jag väljer att använda m in tid och kraft till gör jag medvetet. Jag har makten i mitt eget liv. Allt annat som jag intalar mig är ett lurendrejeri och feghet! Alltså: Jag måste...finns itne längre...bara jag har valt att....

Idag drog jag en runa på Anna sporrings sida Livsmagi.

Wynja - Glädjerunan

Hur mycket glädje du får ut av situationen beror helt på dig själv. Du kan välja att stanna kvar i din ledsenhet och ensamhet eller ge dig ut mitt i livet igen! Du har ett val!

Runan råder:
Leta upp vänner, släktingar och andra som du blir glad av och känner dig stärkt av. Kom ihåg att du är värdefull.

Jag har ett starkt minne av hur L, min äldste sjöng dessa rader som 7 åring. Han njöt så av orden och log lyckligt. Som man gör, när man inser att de är helt och hållet sanna. Jag log, jag också.

Du vet väl om om att du är värdefull
att du är viktig här och nu
att du är älskad för din egen skull
för ingen annan är som du

Kom ihåg!
Bara du har kartan till din skatt.
Många kommer att stå och peka ut riktningen för dig:
Ditåt är det som räknas.
Därborta finns det du söker.
Eller ifrågasätta:
Är du verkligen på rätt väg?
Ska du inte ta dendär genvägen istället?
Tar du en genväg, genvägar är senvägar!

Läs din karta noga och tro på att du är på rätt väg, även om instruktionen som ibland kan lyda "ett steg framåt och två tillbaka" kan verka knasig. Det kan vara ett helt fullgott sätt att ta sig fram på.

Vad är en sådan?

Jo, jag kommer från främmande vidder, där svaret är frågan och gnistan är lågan och dygd är detsamma som skuld...för att citera Lars Winnerbäck, min husguru.

Någon prinsessa har jag aldrig varit, inte går jag med på att ha privilegier eller att bli buren på en sidenkudde...nejtack. Men jag är stolt och vet mitt värde (för det mesta). Jag är känslig, lite som prinsessan på ärten ibland, är jag rädd. Jag är finlemmad, ljushylt och vacker...(om jag får säga det själv). Det är nog inte någon riktig prinsessa som avses utan mer en månprinsessa- tror jag...Jag tror gott om människorna jag möter och är rättvis och klok, som prinsessor brukar vara.

Men dessutom är det ingen drottning jag kommer att förvandlas till när jag varit prinsessa färdigt: Oh- nej!

Jag kommer att bli en fullfjädrad häxa. En sådan som arbetar för kärlek och godhet, en vit häxa. Jag är intuitiv, självständig, magisk och stark. När väl prinsessklänningen faller, så försvinner också min sårbarhet och det som så lätt rubbas i mig. Då har jag funnit mitt centrum, med varje andetag bejakar jag livet och glädjen. Då kanske till och med någon speciell, får bära mig en stund på en sidenkudde ;-)

Jag är på god väg!
Ledorden för mig är:
Tro på kärleken och lita till universum
Fly with me....

Indisk dikt, okänd författare
Dagen idag är en märklig dag, den är din..
Dagen igår föll ur dina händer, den kan inte få annat innehåll än du redan gett den..
Dagen i morgon har du inte fått något löfte om..
Men dagen idag har du, det är det enda du kan vara säker på, den kan du fylla med vad du vill..
I dag kan du glädja en annan människa..
I dag kan du hjälpa en annan..
I dag kan du leva så att kanske någon i kväll kan tacka för att du finns till..
Dagen idag är en betydelsefull dag - den är din..

Vad jag känner igen mig! Dööööör av skratt.....nästan så det fastnar i halsen.
Tog med en respons också. The kids response...

Jag står mitt emellan grönt och rött. Utan att veta om det håller på att slå om till grönt elller rött. Gult, är det jag uppfattar. Var alert!

Bara så ni vet...adressen till bloggen är densamma. Jag kommer alltid att vara en sexbarnsmamma, även om jag skulle få ett barn till och de är sju :-) Men min status är för tillfället mer förenligt med en häxprinsessas...
Stolt, magisk, klok, stark, vacker....jag är mer än en mamma. Antar att det är så att nu när min lilla bebis snart är ett år...så börjar jag vilja breda ut vingarna och flyyyga igen....ut ur boet som jag ruvat i så länge nu.

Återkommer med en utförligare förklaring om vad en häxprinsessa är.
Det har jag kallat mig ett tag, förresten, i smyg, som Lotta på Bråkmakargatan.

Jag tar kvasten;-)
Häng med!

Ja nu är jag där igen...och upprör mig. Men denna gång med fog....Läs helt enkelt detta mail, som jag skickade till en god vän, om gårdagen. Bilderna från havet och sportlovet kommer senare. Jag är lite överansträngd just nu, men vilar ikapp på ett bra sätt, tror jag. Jag ska svara på alla era fina och goa kommentarer när jag känner att jag kan tillåta mig mer tid vid datorn igen. Kram på er alla!

Hej!
Den här dagen var underbar och skön...och händelserik.
 
Skidåkning med välgörande motion ensam,  min älskade promenerande med Liv på ryggen i ett annat spår, en tur till havet med familjen med eld och mys, bio med Adrian och bastusittning med en god vän.
 
På hemväg från havet sladdade en tonåring på en fyrhjuling framför oss. De går ju inte så fort men den spärrade hela vägen. Eric tutade. Han körde åt höger men blängde till på oss. När vi var halvvägs förbi, slängde han en blick på oss, sladdade  till igen och gasade iväg - som för att köra ifrån oss och fortsätta "äga vägen". När han sladdade till kastade han ut bakändan på fyrhjulingen, det kändes en tydlig duns i vår framskärm. Den fick en buckla. Ynglingen fortsatte köra framför oss och spärra vägen i en halv km...demonstrativt. "Jag sladdar så mycket jag vill, jag spärrar vägen så mycket jag vill" Han kan omöjligen ha undgått känna att det blev en kollision. Det kändes i vår bil som väger 1 700 kg... Till sist smet snorungen in på en avtagsväg...och gasade iväg....
 
Han körde ett fordon som man ska ha körkort för
Han körde utan hjälm
Han körde vårdslöst
Han smet från en olycka där han var vållande.
Han var irriterad över att vi tutade och sladdade högst demonstrativt...körde ifrån oss för att minsann visa oss...

I bästa fall märkte han inte att det tog...
Men att han hörde att vi tutade åt honom, det svarade han jakande på....När Eric frågade: Men du hörde väl att vi tutade, när du sladdade...? För du körde ju åt sidan. Ja, det hörde jag, när jag sladdade. Och har du inga backspeglar, SÅG du oss inte....? Pojken svarde att Nej, några backspeglar har jag inte...(det satt visst sådana på fordonet).

Däremot påstår han att han inte hörde att vi tutade när kollisionen väl var ett faktum, och han sladdade vidare på sina upptåg...När vi ville att han skulle stanna. Eric pekade dessutom åt honom, han tittade rakt in på oss och Eric vinkade, att han skulle stanna...

Kanske förstod han inte vad vi menade, eller så sket han i det också. Precis som han sket i att bereda plats på vägen för trafik som kan köra snabbare än en sladdande fyrhjuling.
 
Vi stannade vid några som visade sig vara hans mamma...
 Vio beskrev vad som hänt, visade bucklan Vi berättade också att vi upplevde att han gjorde det med vilje.
"Han skulle aldrig göra så" Var hennes första reaktion.
Jag tror som hon, han skulle säkert inte med vilje ställa till...men var går gränsen när man uppträder så ignorant och ansvarslöst som han gjorde? Någonstans är det handlandet som räknas. Skadeanmälan skrevs.
 
Pojken kom.
Han gick fram till en kompis som stannat till, Eric hörde hur han sade:
Det var en jävel som tänkte köra om mig!
Efteråt tänker jag- varför tyckte han att det var konstigt? Varför sade han inget om kollisionen, att han smet undan oss? Kanske förstod han inte att det var vår bil på hans gård. Jag tror han var angelägen om att berätta sin version, övertygad om att vi inte skulle komma med vår. Hans fordon hade ju liksom reg skylt...så det var kanske inte så listigt. Vi hade ju fått fatt i vem han var till sist.
En äldre man, kompisens pappa, tystade honom och pojken gick och tittade på vår bil.
Jag klev ur för att prata med honom...han svarade inte på tilltal.
Han bad inte om ursäkt
Han tyckte kanske inte han hade gjort något fel alls?

Jag frågade honom till sist: Hör du bra? Jag arbetar med personer som har funktionsnedsättningar- kanske det var förklaringen...?
Nej, jan hörde bra svarade han.
Hans mamma förklarade det med att fyrhjulingen lever om mycket...
Desto större anlening att ta det försiktigt på vägen, om fordonet är sådant - tänker jag.
 
Senare ringde mamman, hon tyckte Eric var konstig som inte pratade med den som hade försäkringen istället???!!!
 
SÅ ansvaret hon och sonen har, han som straffmyndig och hon som vårdnadshavare att göra upp med den som hade försäkringen...DET ser hon inte....
 
Och gissa...det var hennes 80 årige pappa som skulle ordna så att dottersonen och dottern slapp besvär. Han ringde senare..och beordade E till Carsteds för att göra upp i godo och få bilen lagad, och var allmänt otrevlig...
Sedan ringde ett "försäkringsombud" och ville få Eric att inte använda sitt försäkringsbolag???
För att han säkert skulle ses som vållande eftersom han körde om....
Nåja, vi var tre i bilen som såg samma sak..
Jag kan vittna för vi är inte gifta. (att det skulle vara en fördel plötsligt)
Vi gör självklart en polisanmälan.
Vi blev utsatta för något brottsligt och ska sedan "veta vår plats" dessutom??!!
Maffiafasoner...
 
Det är inte vår eller deras sak att reda ut vems felet var
Det är inte vår sak att reglera skadan, det är upp till sonen och försäkringsbolaget.
Han är som sagt straffmyndig.
Har vi gjort fel, visar det sig
Har han gjort fel visar det sig.
Det är rätt uppenbart....
 
Tre generationer, som lyckats gå miste om att man har ansvar över sina handlingar.
Jag är säker på att den unge har ett gott hjärta...men han vet inte så mycket om att ta ansvar eller orsak och verkan. Inte hans mamma heller, som förlitar sig på sin pappa. Nu får sonen möta den stora världen, där inte mamma kan hålla handen längre...där godheten i hjärtat inte räknas utan uppsåtet och handlingarna...
 
Dethär var en händelse att lära av, för våra tonåringar och oss som tonårsföräldrar också...
Såsom varande tonårsföräldrar.
Handlingarna räknas.
Konsekvenserna är viktiga.
Livsviktiga.

Jag läser just nu boken Herakles, av Thedor Kallifatides. Där beskrivs Herakles olika stordåd, som han uträttar efter att ha mördat sina tre barn...vilken hemsk historia. Under ett av dessa stordåd kommer han till ett land långt i norr, och jag kan inte låta bli att fundera över om han liknar Sverige och de nordiska länderna vid paradiset, eller om han sett hur samhället inte tar hand om de gamla och annat. Han har nog isåfall förväxlat äldrevården med midsommarfirandet . Kanske den Svenska påstådda jämlikheten, friheten och välfärden får sig en ordentlig känga? Som han han beskriver det land vi skulle önska att vi hade..målbilden. Men att verkligehten är långt, långt därifrån....

Här kan ni läsa mer om halvguden Herakles, på Wikipedia.
Här kan ni läsa om boken Herakles och författaren Theodor Kallifatides.

Ja, ni får döma själva, vad tror ni?

Där, i detta avlägsna nordiska land med de många sjöarna, var solen mild som barnkind, vindarna smekande, träd och buskar höga och grönskande, åkrarna gav skörd två gånger årligen, i vattendrag och sjöar lekte fiskar med fast kött, flickorna var smala, långa och nyfikna. Utan rädsla talade de med honom, svarade på hans frågor, bjöd honom hem till sina föräldrar, som också var vänliga och givmilda. Kärlekslivet var fritt med grundat på ömsesidiga känslor, vilket satte en naturlig gräns för friheten. Ingen var fattig, ingen var rik, de flesta blev mycket gamla och när det var dags för dem att dö vandrade de fram till en hög klippa och kastade sig med en blomkrans om huvudet i det stora havet, som fick en sällsam gröngrå färg av alla lyckliga människor som dog i det.

Tänk, att de två följs åt!
Om man inte förmår vara i sigsjälv, centrerad i sitt eget liv...så kommer stressen. Blir stressen överväldigande för organismen, som människan är, så kommer ibland andra symtom. Som hjärtklappning eller sömnproblem.

Att nå sitt centrum.
Det kan man göra genom koncentration, genom att "bara" vara finner man balans. Carpe diem, har ni hört talas om, Carpe punctum är något liknande. (råder er att läsa om det, genom att klicka) Man ska fånga stunden, vara i nuet. Mindfulness kallas det visst i dessa moderna dagar... Yoga, meditation, att måla, idrotta- vad som nu leder till en sådan stund av koncentration är till nytta för en person. (bilden från http://joybringer.gaia.com/photos)

Jag diggar tanken med mindfulness: Där du går, där är du! Smaka på allt. Upplev det du ser, var där du är. Läs mer om mindfulness på:
Mindfulness i vardagen
Mindfulness meditation
Mindfulnesscenter

När jag försöker meditera nuförtiden är jag otränad på det. Jag behöver finna centrum och stressorerna är triggade, då börjar hjärnan hjälpa till..."försök nu att tänka dig en lugn rofylld plats"....mitt medvetande får inte lugn för min hjärna bara pratar och pratar och pratar! Fast den vill bara det bästa, vill bara hjälpa till.... mitt medvetande fnyser till svar....Om du inte bara tänkte så mycket, skulle vi inte sitta här, du och jag och brottas. Kan du inte bara hålla tyst så denhär starka och vackra kvinnokroppen och själen kan få lite lugn. Då svarar hjärnan: jo, jag kan lägga upp en plan för hur det går till att vara tyst och koncentrerad...jag har läst om det och det fungerar på följade vis...medvetandet svar: TYST!!! Sådär håller de på..så ni förstår ju hur det kan gå...Jag har alltså låtit mig bli för ocentrerad. Jag måste återerövra detta. Men hur kunde jag släppa det så långt? Kanske för att det har varit mycket, mycket hänsyn att ta åt alla möjliga håll utåt, utanför mig- de senaste åren. Det har behövts, jag har gjort något gott, men nu måste jag åter ritka blicken inåt mot migsjälv.

Kroppen talar till mig
Att åka skidor, att idrotta eller spela gitarr, gör faktiskt att det tystnar i huvudet. När kroppen får gå före, och energin används till det jag gör. När jag sjunger så får inte pratet plats, eftersom jag sjunger texter. Idag pratade jag med doktorn, en klok och lugn karl. Jag har för övrigt inte varit till doktorer nästan alls under mitt liv. Men nu har jag behövt. För några småsaker. Men hjärtklappningen, frågade jag? Ja det heter...också klämde han till med ett långt namn och sade visst låter det tjusigt? Det är inte farligt men obehagligt. Men att det sticker till i hjärtat då? Ja, det beror på att du är stresad, när hjärtat slår lite för fort får det syrebrist och då känns det så. (Hjärtchakrats - Anahathas symbol och färg på bilden, bilden från www.yogaasmedicine.se/page9.html)

OK- så syrebrist i hjärtat är inte farligt....Jag förstår vad han menar...dock.
Men jag börjar undra, hur mår folk egentligen, om detta är vanligt?

Läget idag:
Själv håller jag ju på med egenhändigt startade projekt livskraft. (Vill någon hänga på är den välkommen.) Därav skidåkning och funderationer. En sak som jag upptäckte idag: efter skidåkningen satte jag mig i bilen och lyssnade på Dire Straits Brothers in arms. Istället för att sköljas med i musiken började hjärnan gorma igen:
Den låten är så fin, den skulle man kunna ha på en begravning, jaaa, samtidigt: Imorgon ska vi ha med ved, den kan jag köpa på...och vi kan lasta den där...och vi kan fika där...och stavarna jag köpte var korta men jag kan ju byta ut trugan på de gamla och... Mitt medvetande antog genast utmaningen och med jämna mellanrum röt det till: lägg av! Carpe Punctum! Till sist började de samarbeta, det var första gången på länge. Hjärnan såg till att backa lite och höjde basen i musiken, medvetandet såg till att ständigt föra tillbaka tankarna in mot mitt varande istället för allt görande som finns utanför mig.

Kanske är jag något på spåren...?
Hur gör ni för att inte förlora er i alla tankar om vad som ska göras och har gjorts och bla, bla bla...'
Tips någon?

Idag klättrade Liv uppför hela trappan, 11 månader gammal. Oförtrutet framåt, lycklig över varje steg, inte ett dugg medveten om riskerna eller eventuella misslyckanden. Klart orken räcker! Klart att man ska upp! Sedan lyckan över att ha nått sitt mål. Där har jag att lära- bara njut av att klättra uppåt, det är jobbigt med enkelt, enkelt och självklart.

Livet kan vara så enkelt och självklart. Det är en fråga om tro och förhållningssätt.
 

Som Led Zeppelin säger innan han sjunger och spelar: Det här är en låt om hopp.
And its whispered that soon
If we all call the tune
Then the piper will lead us to reason.
And a new day will dawn
For those who stand long
And the forests will echo with laughter