Häxprinsessan

I´ve got a very clear perception of who I am.
I dont´wanna claim that Im special...but I´m a bit special, you know!?

Skönt, att veta vem man är....att vara speciell, unik. Bara jag, bara lilla jag. Men ändå...något alldeles fantastiskt. Ett av alla guds barn. En av alla blommor på ängen. Jag stod en gång planterad i en senapsåker. Den var förvisso mycket vacker att titta på. Livskraftig och lysande. Men inget för mig. Jag var en av alla violer, som lila och försynt strålade närmare markytan, under taket av gult. Som stod där, i skuggan. Som ett ogräs betraktades jag av bonden, medan andra såg min skönhet. Själv var jag tillfreds tills jag förstod att jag var en viol och ingen senapsblomma. Jag växte mig stark och blev praktfullare än jag anat, jag är så tacksam över tiden på det vackra gula senapsfältet. Men en dag sådde jag mitt frö på en angränsande äng. Jag kan fortfarande se senapsfältet på avstånd, fortfarande präktigt och lysande, vackert.

Där finns andra violer kvar och kanske med tiden, blir fältet till en blomsteräng, med alla guds vackra blommor på.
Men jag säger nej, tack....jag har funnit min äng nu. Aldrig mer ett senapsfält, hur lysande det är må vara.