Vem tände stjärnorna?
Anettes känslosprång
När allt var som vatten
flytande, i och ur varandra
När himlen var vinden och vinden var vattnet
Tiden obunden, vinden fri
Sträckte en längtan sig ut i rymden
Kände sig trevande för
Fann att där fanns frid och utrymme
Längtan tände stjärnorna
Solen brände världarna
till form och fason
längtan, för evigt skild från det flytande
utkastad i tomhet och oändlighet
När allt var som vatten
flytande, i och ur varandra
När himlen var vinden och vinden var vattnet
Tiden obunden, vinden fri
Sträckte en längtan sig ut i rymden
Kände sig trevande för
Fann att där fanns frid och utrymme
Längtan tände stjärnorna
Solen brände världarna
till form och fason
längtan, för evigt skild från det flytande
utkastad i tomhet och oändlighet
Kommentarer
Trackback