Vem tände stjärnorna?

Anettes känslosprång
När allt var som vatten
flytande, i och ur varandra
När himlen var vinden och vinden var vattnet
Tiden obunden, vinden fri

Sträckte en längtan sig ut i rymden
Kände sig trevande för
Fann att där fanns frid och utrymme
Längtan tände stjärnorna

Solen brände världarna
till form och fason
längtan, för evigt skild från det flytande
utkastad i tomhet och oändlighet
              


image29

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0