Skymning på långvägen
Såhär ser det ut hos oss ikväll, och jag minns en dikt jag skrev en gång...
Livets resa
Som solen går ner
I dimmor av rosa
Önskar jag att mitt hjärta föll
Dimmor att förvilla
Färgen att försköna
Som dina ögon ser på mig
Mitt hjärta bara ler
Dåraktigt och lamt till svar
Livets tåg går vidare ändå
Bryr sig inte om ifall jag är på
Vagnen har rullat förbi
Mitt hjärta ger upp ett ångestskri
På perrongen står jag kvar
Väskan packad, ensam
Livets resa
Som solen går ner
I dimmor av rosa
Önskar jag att mitt hjärta föll
Dimmor att förvilla
Färgen att försköna
Som dina ögon ser på mig
Mitt hjärta bara ler
Dåraktigt och lamt till svar
Livets tåg går vidare ändå
Bryr sig inte om ifall jag är på
Vagnen har rullat förbi
Mitt hjärta ger upp ett ångestskri
På perrongen står jag kvar
Väskan packad, ensam
Kommentarer
Trackback