Skymning på långvägen

Såhär ser det ut hos oss ikväll, och jag minns en dikt jag skrev en gång...

Livets resa image58
Som solen går ner
I dimmor av rosa
Önskar jag att mitt hjärta föll
Dimmor att förvilla
Färgen att försköna

Som dina ögon ser på mig
Mitt hjärta bara ler
Dåraktigt och lamt till svar

Livets tåg går vidare ändå
Bryr sig inte om ifall jag är på
Vagnen har rullat förbi
Mitt hjärta ger upp ett ångestskri
På perrongen står jag kvar
Väskan packad, ensam




Att leva kan vara att...

Gå balansgång, eller ständigt handla och mot uppsatta mål....
En dikt med anledning av detta, skriven på bussen imorse...

Blödande fötter

Jag balanserar
På en lina av krossat glas
koncentrerat, graciöst och målmedvetet
 
Jag är centrerad
Jag kan, jag vill
jag har funnit balansen

Jag kliver helt säkert aldrig fel ...

Då skulle fötterna blöda
Kanske smärtan lindras
Då skulle jag äntligen vara sann
Känslan skulle ge friheten åter
 
Skulle jag förlora målet
eller mig själv
Fortsätta balansgången
eller blödande falla, i frihet

Sommaren av is

När hösten kom
gick graderna aldrig ner
sommaren hade tidigt
frusit till is

Den skira grönskan
till synes frodig
var frostnupen och skör
närmare hösten
till oigenkännlighet bränd av kylan

image30

Vem tände stjärnorna?

Anettes känslosprång
När allt var som vatten
flytande, i och ur varandra
När himlen var vinden och vinden var vattnet
Tiden obunden, vinden fri

Sträckte en längtan sig ut i rymden
Kände sig trevande för
Fann att där fanns frid och utrymme
Längtan tände stjärnorna

Solen brände världarna
till form och fason
längtan, för evigt skild från det flytande
utkastad i tomhet och oändlighet
              


image29

Att älska och lämna

Alltså...
Jag gråter för alltmöjligt nuförtiden.
Slutet på denna video till exempel.
Hon älskar honom, hon är glad, lycklig och helt närvarande
Han kände att hon var på väg och missförstod, trodde att hennes kärlek inte var så stark, utan att hon ville iväg från honom. Så var det inte.
Men hon måste kasta sig ut och lämna allt...hela livet
Utom honom
Ett perfekt sätt att dö på
I ögonen hos sin älskade blir man kvar

Jag tror jag är gravid!

Do you know
Do you know
Do you know

Do you know what it feels like loving someone that's in a rush to throw you away.
Do you know what it feels like to be the last one to know the lock on the door has changed.

If birds flying south is a sign of changes
At least you can predict this every year.
Love, you never know the minute it ends suddenly
I can't get it to speak
Maybe finding all the things it took to save us
I could fix the pain that bleeds inside of me
Look in your eyes to see something about me
I'm standing on the edge and I don't know what else to give.

Do you know what it feels like loving someone that's in a rush to throw you away.
Do you know what it feels like to be the last one to know the lock on the door has changed.

How can I love you How can I love you How can I love you How can I love you . . . .
[ Do You Know lyrics found on http://www.completealbumlyrics.com ]

If you just don't talk to me, babe.

I flow through my act
The question is she needed
And decide all the man I can ever be.
Looking at the last 3 years like I did,
I could never see us ending like this.
Seeing your face no more on my pillow
Is a scene that's never happened to me.
But after this episode I don't see, you could never tell the next thing life could be

Do you know what it feels like loving someone that's in a rush to throw you away.
Do you know what it feels like to be the last one to know the lock on the door has changed.

Do you know what it feels like loving someone that's in a rush to throw you away.
Do you know what it feels like to be the last one to know the lock on the door has changed.

Do you know,
Do you know,
Do you know,

Do you know what it feels like loving someone that's in a rush to throw you away.
Do you know what it feels like to be the last one to know the lock on the door has changed.

Galleri

Glöm inte att kolla in mitt galleri. Jag lägger in favoritbilder. Nästa helg är det höstdagjämning. Dag och natt är lika långa och för et tår sedan irrade och svärmade jag i mörka natten, i skogen med min nyförlovade , nyförälskade, nyfunne, livskamrat....Ni kan se ringen under "bilder". Så mörkrädd som jag är, så vilse vi var, så trygg och fullständigt hemma, helt uthungrad men inte i behov av någonting.

På flygande fot

[info]drakmamman 7/15/07 05:10 pm Previous Entry Add to Memories Tell a Friend Next Entry

Nuläge
Jippey- jag har slutligen återvunnit den vilande kunskapen- jag kan ju flyga, bara jag vill. Imorgon bär det av till vår vackra huvudstad, i bil för att sätta det äldsta drakbarnet på ett flyg till staterna. Där ska au-pairas. I ett helt år. Jag har själv fött två av mina barn, ibland tror jag att jag tillverkade dem själv också- men det har visat sig att så inte är fallet. De har en finfin pappa som oxå hävdar att han vart med på ett hörn. I alla fall, jag har vana av två relativt små barn. Då är det en ynnest att få lära känna ett barn som redan är vuxet och flyger för fullt. Den resan påbörjade jag för ett år sedan. Det en hissnande skönhetsupplevelse, men också något som gör att småbarnslivet får helt nya perspektiv. Jag vill att mina barn ska få vara godmodiga och ge sig av för att berika världen med sina personligheter- men i ett helt år?? Inte ännu i alla fall, några stannar hemma ett tag till. 4, 7, 11 och 15 åringarna göre sig ännu ingen större brådska. Jag hinner nog vänja mig.


Drakbarnsfakta
Kan annars med lätthet frammana bilden av mig, när jag klumpigt tar sats från marken och flyger iväg dit i världen där de befinner sig för att bränna deras bakar eller någon annans fingrar om det behövs... Tur att jag har det som kallas självbehärskning. Livet har dessutom skänkt mig tillit till det goda i världen och barnens förmåga att själva v'äxa eller anpassa sig till det som sker. Drakbarnen, de är som draken med de röda ögonen allihop. (en bok jag läste som liten- återkommer med boktipset senare.) Sådana är de alla, egensinniga, vänliga, keliga, bestämda, blåser eld för att de kan, njuter av det goda, tjurar vid behov....tillslut kommer de att flyga iväg med sina glödande förväntansfulla ögon. Samtidigt som de lyckligt sjunger en sång...


Dagens ord
Inga goda råd idag- de kan bli dyra. SInnesstämmningen är hyfsad, förutom att jag känner mig i begrepp att ömsa klart snart. Det kliar inte längre, men jag börjar bli ivrig. Så då skulle dagens ord bli:
Om det slutar klia, kryp ur ditt skinn....inget vidare gott råd- eller hur!? Kan leda till stämningar, särskilt i staterna. Istället förmedlar jag gärna"The serenity prayer", som jag mången gång hämtar kraft i. Både i privatlivet och yrkeslivet.


God grant me the serenity
to accept the things I cannot change;
courage to change the things I can;
and wisdom to know the difference.


  • Current Mood: awake

Att vila

[info]drakmamman 7/12/07 12:39 pm Previous Entry Add to Memories Tell a Friend Next Entry

Nuläge
Jag vilar i ömsandet. Vet inte om jag kommer att bli större eller mindre. Ändå övertygad om att alla människor ständigt blir mer än de var, samtidigt som de inte är desamma som summan av alla delar. Att vila just nu innebär att jag inte bryr mig om att jag ömsar skinn. Jag ligger stilla, så stilla en drake kan och andras bara ytligt, blåser inte eld, däremot ljum, varm luft över min älskade. Andra än jag behöver också vilan. Att utvecklas är att släppa taget om verkligehten, det som just var sant och säkert igår är kasnke inte det imorgon. Vila gör jag alltid när jag upptäcker att jag med full fart faller mot marken, det jag trodde var en dämpande fallskärm var inget annat en en oduglig reservskärm. Dessutom har jag helt glömt bort hur man gör när man flyger- fast jag är en drake. Det beror nog på att jag ligger så stilla.

Boktips
Förra boktipset handlade om Åke, vars mamma förvandlades. En underbar bok av Pija Lindenbaum. Både exmannen och min älskade känner igen mig i den. En rättelse där; Drakmamman blev inte arg för att doktorn ordinerade piller. Det var såhär att doktorn var en kvinna som sade att ingen medicin fanns, ändå ville hon ha 300 pix för jobbet. DÅ piskade drakmamman med svansen. Min tolkning är att doktorn ocksp var en mamma som vissa dagar var mer draklik- hon förvånades därför inte över det.

Dagens tips blir istället den underbara boken Profeten av Khalil Gibran. Utkom 1923. Den enda boken man behöver ha läst och som jag bär runt på överallt. Den läses i ett stycke eller tematiskt. Djupläsa koncentrerat eller hit och ditläsa. En bok som är unviersell, går bortom kulturer och religioner, tilltalar människan. Den sägs vara världens mest citerade. Almustafa har levt ett helt liv bland människorna i Orfalese, hans tid har kommit att återförenas med sitt eget folk. Byborna kommer till stranden för att ta farväl och ber honom säga några ord om olika saker; kärleken, äktenskapet, barnen, om att ge, om hus, om att äta och dricka. Jag rekommenderar den varmt till alla som tror att man kan vara till gagn för  världen och människorna genom att lära känna sigsjälv bättre. 

Dagens ord:
"Och om det är ett bekymmer ni vill kasta av er, så har det bekymret valts av er och inte blivit lagt på er. Och om det är en fruktan ni vill fördriva, så har denna fruktan säte i ert hjärta och inte i den fruktades hand"
Om Friheten, ur Profeten, Khalil Gibran.

  • Current Mood: loved

Nyare inlägg
RSS 2.0