Advent på allmän förfrågan
Jag strök inte gardinerna. Jag hängde en upp och ner. Men jag är jättenöjd och bjöd mamma, Hampus och Lukas på lite adventsfika. Det kändes fint som avstamp för resan till Örebro. Nu väntar jag hem min älskade, han ska få blossas mumsiga päronglögg och pepparkakor. Sedan drar vi när lillan sovit klart och ätit välling.
Tacksamhet och lidande
Eller som för vissa munkar: ett lidande i tacksamhet, eller för hemmafrumartyrer: Tacksam över lidandet...
Tacksamhet är kärlek!
Det är skönt och nyttigt att uppleva tacksamhet. Det tror jag ger ödmjukhet inför livet och människorna. Inför omständigheterna, inför egna tillkortakommanden eller framgångar. Jämför- Jag är kung över världen och allt gott skall mig tillkomma- före er andrahandspersoner. med: Jag är en människa och önskar mig allt gott i livet, också mina medmänniskor. Jag mår bra när de mår bra.
Lidandet och lyckan
En helt annan sak är lidandet och lyckan. Av dessa två har vi bara 100%, man kan inte vara delvis lycklig eller lida bara litegrann, precis som man inte kan vara lite död eller lite levande...
Mitt eller någon annans?
Det är ändå förvirrande när man känner sitt eget lidande fullt ut och sedan ser någon som utifrån omständigheterna att döma, borde ha det ändå värre.
Är det då något orätt med det egna lidandet, nej- det är 100%...Har någon tänkt likadant om lycka någongång? Om jag går omkring och är lycklig och kommer att se någon som tycks vara ändå lyckligare- upplever jag mig mindre lycklig då? Nej, 100%...
Varför?
Jag tror att vi socialiserats in i en tillvaro där rädsla och konsumtion styr det mesta. Lycka kan man konsumera sig till- säger budskapet. Sanningen är att det går lika bra att kosumera sig till lidande...
Dessutom har vi lärt oss att det är lyckan som räknas- livet är ju större än så- mycket större. Livet är på fullt allvar och lika värdefullt oavsett om man lider eller är lycklig.
Lidande har dessutom historiskt kopplats ihop med straff av olika slag- så om man lider kan ske man förtjänat det, eller så borde man i tidens anda av att tänka rätt bara tänka sig ur det- förhålla sig rätt- annars kan man gott skylla sigsjälv.
Jag tror det är viktigt att omfamna även sin skugga, att vara hel.
Att inte be om ursäkt för att man är människa.
Så tror jag att det är.
Resultat
Resultatet är så gott som färdigsammanfattat!! Det gick förvånansvärt smidigt och snabbt. Men så har jag ju gått och funderat en hel del på hur i hela friden jag ska sammanställa resultatet. Transkribering och sammanställning gjorde jag riktigt noggrant. Kategoriseringen var väl genomtänkt och med Habermas kommunikativa handling i bakhuvudet.
Idag är den en bra dag- jag har haft ork, skärpa och lust!Sedan gör förstås 3 timmars sömn en hel del..
PLUS att jag slängde den matta vi har under skrivborsstolen. Det har blivit en massa grus av torkat gummi när den så sakteliga brutits ner. Just nu är jag övertygad om att den bidragit till min ohälsa. På den stolen har jag suttit mycket och säkert dragit i mig massor av gummi-damm!!!
Till höger ett svart hål som avger enroma mängder energi!
Se texten till bilden på dess orginalställe Allt om vetenskap
Examensarbete
Det är inte alldeles lätt att få ihop tillvaron ibland. Sömnen blir lidande. Humöret också. Det är då man måste bestämma sig. Nu ska jag få till mitt examensarbete innan den 5/12. Det gäller att jobba makligt framåt, inte bränna den sista energin jag har. Vara kreativ utan att jaga något ,utan att känna mig jagad.
Det fick mig att tänka på Carlos Castenedas indian Don Juan. "A warrior compresses time" Just nu har jag en krigares mentala inställning till arbetet. Jag jagar inget - jag erövrar!
Kolla förresten in hemsidan- där två av dagens citat var:
It doesn't matter how one was brought up. What determines the way one does anything is personal power. A man is only the sum of his personal power, and that sum determines how he lives and how he dies.
The Wheel of TimeThe recapitulation sets free energy imprisoned within us, and without this liberated energy dreaming is not possible.
Don Juan Matus, The Art of Dreaming
Nästa helg...
Söstra mi - då kommer jag te Örebro - jag har ett smidestyg med mig- som jag lånat av brorsorna. Om det finns någon prins att rädda vid slottet och någon drake kommer emellan.
Liv kan själv
Liv älskar teletubbies
Automatiska tankar
Sådana har alla. Flertalet av mina verkar inte avra särskilt nyttiga för mig. Så därför ska jag omprogrammera mig. Någongång...på något sätt. Jag är nyfiken på kbt och fann en intressant sida om det http://www.kbtterapi.se/
Automatiska tankar är tankar som dyker upp spontant och oreflekterat utan tidigare reflektion. De kommer mycket snabbt och passerar ibland medvetandet så hastigt att vi inte hinner lägga märke till dem, men trots det hinner de påverka känslor och handlingsmönster. De automatiska tankarna återspeglar våra grundantaganden och våra livsregler
Jag skulle vilja påsta att några av mina automatiska tankar är ganska vanliga, fler än jag har dem.
De är dessutom mycket skadliga:
Jag skulle vilja förhålla mig som om jag var en betydelsefull person i mitt liv, som om jag blev respekterad även om jag uttryckte något som är obekvämt. Det är två mycket dåliga, omedvetna tankar jag bär på. Att jag inte är så viktig och att jag är besvärlig om jag kräver eller behöver något. Samt att om jag är besvärlig så kommer jag att bli avvisad och inte få kärlek. Att jag gott och väl kan vänta för det finns annat som är viktigare.
Automatiska tankar är tankar som dyker upp spontant och oreflekterat utan tidigare reflektion. De kommer mycket snabbt och passerar ibland medvetandet så hastigt att vi inte hinner lägga märke till dem, men trots det hinner de påverka känslor och handlingsmönster. De automatiska tankarna återspeglar våra grundantaganden och våra livsregler
Jag skulle vilja påsta att några av mina automatiska tankar är ganska vanliga, fler än jag har dem.
De är dessutom mycket skadliga:
Jag skulle vilja förhålla mig som om jag var en betydelsefull person i mitt liv, som om jag blev respekterad även om jag uttryckte något som är obekvämt. Det är två mycket dåliga, omedvetna tankar jag bär på. Att jag inte är så viktig och att jag är besvärlig om jag kräver eller behöver något. Samt att om jag är besvärlig så kommer jag att bli avvisad och inte få kärlek. Att jag gott och väl kan vänta för det finns annat som är viktigare.
Glädjen bara luras!
Och jag vet, jag har för lätt för att luras av glädjen.Där älvorna dansar dit längtar jag jämt.
Och på var sida om huvet står änglar och sjunger
om glädje, om kärlek och om allt som har hänt,
Glädje och älvor är trots allt ganska lika varandra!
Det är vinter!
Så var det dags för årets första frosseri i snö. Igårkväll (efter hockeysammandraget för Hampus del och före James Bond filmen för Adirans del, djungel George för Lukas och Hampus del) var det byggeri av snögubbe på hög nivå. Lukas, Adrian och Hampus byggde och stod i. Eric fick vara med på ett hörn också. Idag fortsatte det vintriga med årets första vinter- korvgrillning. Det föregicks av någon sorts krig ute i snön.
Sammandrag
Så var det dax. För det första sammandraget. Bra jobbat killar. Min fina, fina Hampus. Vilken cool kille, vilken målvakt och spelare. Jag och Hampus åt en hamburgare och köpte hem smaskiga godsaker till de stackare som gick miste om evenemanget.
Loss...and affluence
Maten på bordet - hjärtat i halsgropen.
Händerna i knät - fader vår ser du min oro?
Varsågod och ät - tugga i dig bara!
Mod, uthållighet, tålamod, stillhet, eftertanke, stimulans, egenvärde, introspektion. Sådant som kan dukas upp på mitt middagsbord. Frågan är hur det serveras och hur det smakar. Det vet jag inte ännu.
Jag tar en bit till, och känner efter...
Det snöar
Så vackert, mjukt. Ljuden dämpas, verklighetens hårda kanter softas. Jag njuter av att se lapphandskarna falla. Falla, mot sitt öde, graciöst och ödmjukt.
Sanningen
Jag tror jag ska skriva en bok om sanningen. Så länge ett citat från en nu 70 årig grekättlig författare:
Theodor Kallifatides, Vänner och älskare
När man har börjat ljuga är det bara att fortsätta.
Det är en av skillnaderna mellan sanning och lögn.
Sanningen har ett slut, det har inte lögnen.
Jag vill absolut läsa De sju timmarna i paradiset.
Lyckan och dess tillfälliga, flyktiga natur intresserar mig.
Jag får fråga min älskade om den finns i vår samling.
Att avbryta
Hur du lär dig sluta avbryta
Den som avbryter har ofta ett mycket stort behov av utrymme och bekräftelse. Jag hörs alltså finns jag. Problemet för den som avbryter är bara att den inte samtidigt kan lyssna på andra. Det är en ständig kamp om att ta ordet, att göra sig hörd.
Personen i fråga går miste om viktiga möten. Att vara som en vandrande megafon är dessutom föga förtroendeingivande och inte särskilt attraktivt. Alla behöver bli sedda och hörda. Det kan helt enkelt vara skadligt att vara för mycker med en sådan person. Det vet många intuitivt, emgafonpersonen riskerar dubbel ensamhet. Folk lyssnar inte eller undviker. Ibland är det förstås så att den som ständigt avbryter inte alls kan avläsa andras reaktioner och inte är intresserad av andra människor- men även den kategorin avbrytare går miste om något.
Det finns tider i livet när avbrytandet är vanligare än annars- har ni hört ett gäng glada uppspelta tonåringar prata ikapp? Har ni sett 6 åringarna som ska leka och vill att alla ska förstå deras syn på hur det bör gå till- tja där kan vi för all del placera både 30 och 50 åringar också, de som är i en utvecklingsperiod...
Videon överst må vara humoristisk, men kan användas som en ren instruktion på hur man lär sig att inte avbryta, håll till godo!
Den som avbryter har ofta ett mycket stort behov av utrymme och bekräftelse. Jag hörs alltså finns jag. Problemet för den som avbryter är bara att den inte samtidigt kan lyssna på andra. Det är en ständig kamp om att ta ordet, att göra sig hörd.Personen i fråga går miste om viktiga möten. Att vara som en vandrande megafon är dessutom föga förtroendeingivande och inte särskilt attraktivt. Alla behöver bli sedda och hörda. Det kan helt enkelt vara skadligt att vara för mycker med en sådan person. Det vet många intuitivt, emgafonpersonen riskerar dubbel ensamhet. Folk lyssnar inte eller undviker. Ibland är det förstås så att den som ständigt avbryter inte alls kan avläsa andras reaktioner och inte är intresserad av andra människor- men även den kategorin avbrytare går miste om något.
Det finns tider i livet när avbrytandet är vanligare än annars- har ni hört ett gäng glada uppspelta tonåringar prata ikapp? Har ni sett 6 åringarna som ska leka och vill att alla ska förstå deras syn på hur det bör gå till- tja där kan vi för all del placera både 30 och 50 åringar också, de som är i en utvecklingsperiod...
Videon överst må vara humoristisk, men kan användas som en ren instruktion på hur man lär sig att inte avbryta, håll till godo!
Motljus
Strålande enhörning. Du skygga, du starka.
Du som låter dig infångas och stillas - men inte tämjas.
Vila en stund.
Julpynt
Själv såg jag en reklam igår för hur de julpyntade- jag blev sååå trött...ska till och med kudden vara matcha??? Fast visst såg jag att det var vackert, visst skulle jag vilja ha det så. Men tanken på att avsätta tid och kraft till att julpynta...det är den jag inte klarar. För att inte nämna pengarna- de fins inte! En kuddusling kan ju kosta flera hundra.Så jag sade, när de lade den där sista pretantiösa kudden
Vad gör de???
Eric svarade
De julpyntar
Och jag:
Jahaaa är det så det heter (med spelad dumhet)
Skoj!
Tröttsamt
Men mysigt med julpynt.
Från en som tidigare klädde granen tematiskt- bytte typ på sofflock och kuddar - sydde hela rasket och broderade motiv- alltigenom glöggdrickande och julmusikspelande!
Cernit
Det var längesedan...men här ska tillverkas féer!!
Fortsatt föräldraledighet
Jag tänker fortsätta vara hemma. Efter moget övervägande, månader av frustation, inre dragkamper och beslutsvånda har jag kommit fram till det. Så får det bli. Tills i oktober 2009. Varför? Det finns många anledningar till att dela en föräldraledighet. Men det är mycket som behöver vägas in. Min arbetssituation, min älskades och barnens behov. Jag har i nuläget inget kontor, allt är i flyttkartonger och jag har en arbetsyta som är dubbelt så stor. Det är ständiga förändringar på jobbet. Mycket är ovisst och jag föredrar att avvakta tills jag vet mer. Min älskade har mycket på sitt jobb och jag är den som har möjlighet att skapa lite utrymme för familjen.
Återstår att sikta noga och göra något klokt av tiden bara. Någon typ av aktivitet och utrymme för mig- att vara jag.
Min häxasyster kommer också att vara föräldraledig till i Augusti...så vem vet- det kanske går att göra något riktigt fantastiskt av den tiden.
Återstår att sikta noga och göra något klokt av tiden bara. Någon typ av aktivitet och utrymme för mig- att vara jag.
Min häxasyster kommer också att vara föräldraledig till i Augusti...så vem vet- det kanske går att göra något riktigt fantastiskt av den tiden.
Grattis papporna på farsdag!
Till alla pappor, givetvis- men ändå särskilt till de som är pappor till mina barn. Barnen och jag önskar er skön och bra dag!
Happy hallowkompis
Vi hade en mysig kompiskväll ikväll. Pojkarna bjöd hem varsin vän på översovning. Vi hade utlovat ett Halloweenfirande, men det kom av sig av olika anledningar. Hampus pysslade hela veckan innan på ren inspiration. Kära Lena kom och hjälpte oss pyssla och pynta. Det slutade med att jag och Lena själva satt och pysslade, med de två yngsta pojkarna vimlande på övervåningen. Vi drack kaffe och hade en lugn stunds samtal. Det var skönt, efterlängtat och sällsynt. Tack fina vän! Min älskade var iväg på vildmarkstur med en god vän.
Under kvällen bakade vi pizza, Hampus och hans kompis knådade sin deg själva. Vi gick skattjakt och skapade. Spelade dator, tvspel och kort. Det målades ramar och kompistavlor, skelett, masker och döskallar. Lena tillverkade en ljuvlig spindel. Här är ett urval.
Lillan äter välling och mat, sover och får en väldig fart på både magen och benen av all energi hon tankar in!! Hon rullar av filten på a split second...och gissa vem som var blixtsnabb när jag glömt att stänga ivägen för bordet...för där stod en halvducken cola och hägrade! Hon smög dit som en vessla och var helt tyst och högt koncentrerad. Lukas kom på henne! Kolla vad Liv tänker göra - halvt förfärat och halvt imponerad. Hon svarade på detta skvallrande genom att lägga upp sin mjuka, spetsiga haka på bordet för att förbättra chanserna att nå. För att hinna med att nappa åt sig burken innan hon blev därifrånstyrd, fortfarande med samma obrutna, iskalla målmedvetenhet. Vem skulle ana att det abupta avsnoppade och snopna slutet på amningen skulle gå så bra!? Tja, det tycks ju finnas en kosmisk mening med det mesta! Det ordnar sig- om man bara följer med i livets rytm.
Under kvällen bakade vi pizza, Hampus och hans kompis knådade sin deg själva. Vi gick skattjakt och skapade. Spelade dator, tvspel och kort. Det målades ramar och kompistavlor, skelett, masker och döskallar. Lena tillverkade en ljuvlig spindel. Här är ett urval.
Lillan äter välling och mat, sover och får en väldig fart på både magen och benen av all energi hon tankar in!! Hon rullar av filten på a split second...och gissa vem som var blixtsnabb när jag glömt att stänga ivägen för bordet...för där stod en halvducken cola och hägrade! Hon smög dit som en vessla och var helt tyst och högt koncentrerad. Lukas kom på henne! Kolla vad Liv tänker göra - halvt förfärat och halvt imponerad. Hon svarade på detta skvallrande genom att lägga upp sin mjuka, spetsiga haka på bordet för att förbättra chanserna att nå. För att hinna med att nappa åt sig burken innan hon blev därifrånstyrd, fortfarande med samma obrutna, iskalla målmedvetenhet. Vem skulle ana att det abupta avsnoppade och snopna slutet på amningen skulle gå så bra!? Tja, det tycks ju finnas en kosmisk mening med det mesta! Det ordnar sig- om man bara följer med i livets rytm.
Trollen i de skumma vrårna
TrollNär jag anar ett troll- så tänder jag ett ljus. Jag tar fram den ljusaste stråle jag kan uppbåda och lyser djärvt in mot skuggorna. För att se ordentligt vad det är som orsakar skuggorna och för att se till att trollen som väser och hotar istället spricker. De är trots allt inget annat än en fantasikonstruktion. En manifestation av rädsla. Jag föredrar att bjuda trollet till köksbordet och fråga:
Hur var det här då?
Hur kommer det sig att du är här och hur ser du ut?
Var finner du din näring och var kommer du ifrån, från början?
Dessa frågor brukar ge mig de svar jag behöver för att komma vidare. För att kunna låta det lilla barnet inom mig ha sin rädsla, att vara snäll mot mig och andra. Men inte låta denna rädsla köra med mig.
TillitAndra gånger tänker jag på tilliten till världen, universum, ödet, gud...ja vad du själv nu väljer att kalla det. Då kan jag bli fylld av klander. Tilliten. Den är så viktig. Jag tänker på människor med till synes stora portioner av harmoni och trygghet, inte en trygghet som kommer sig av säkra överenskommelser och konventioner- utan på en tilltro till att livet är stort, magiskt och fullkomligt. Som det är. Så tänker jag själv, när jag har möjlighet att vara centrerad. Frågan är vad jag behöver för att kunna vara det. Jag antar att det är bebismamman och småbarnsmammans ständiga dilemma. Hänsynen till familjen, barnen och det egna. Var finns tiden för återhämtning, eftertanke och introspektion? Man måste låta trollen stryka omkring också, det tillhör livet. De är rädsla. Det finns inget av vara rädd för utom rädslan själv. (bilden från Ö-vik projekt startpunkten 2003)
Så att tända ett ljus eller vara vän med mörkret och krama sin skugga- det är frågan:
När jag lyser på trollen blir det nya skuggor.
Kunde jag inte försöka utveckla min tillit till världen istället!
Om jag lyser upp allt, ser allt, förutser och förstår- då finns inget skrymsle för troll, samtidigt skänker detta mig trygghet. Det motsägerlsefulla är att samtidigt skapas nya troll- på andra ställen- av allvarligare art: de som gör att min tillit till ödet, gud, livet brister....Att bara vila i vekligheten, låta det spökas när skymningen faller- bara betrakta skuggfigurerna i förvissning om att de också hör till livet.
Det är min ständiga utmaning.
Advertising space
Jag har ett hemligt rum, där jag försökt samla kloka och fina vänner och kärlekar. Där de ska få ett friutrymme att uttrycka sig, mötas, eller bara hänga. Ett utrymme- ett tomrum som vi själva fyller. Som blir en hel rymd. Som kanske kanske erbjuder något av de nära och sanna samtal och tankar som inte får plats i vardagen.Över det är jag stolt.
Jag känner så igen mig i Robbie Williams låt, Advertising space. Särskilt vissa rader. Sedan reflekterar jag: frågan är kanske inte vad hjärtat bär på, när det stannar upp- utan när sker det- när stannar hjärtat upp? När hör man inte längre dess viskningar. Eller stannar hjärtat när man stoppar i öronproppar för att det man hör helt enkelt inte passar in i verkligheten.
Känner mig stundom överkörd och nedkörd. Som Winnerbäck säger Du går nedtryckt i ett par alldeles för grova skor. Men hänger på. Håller mig fast. Håller mig upp. Har kommit fram till vissa slutsatser. Som jag så ofta gör, och nu ska jag försöka leva därefter. Jag gör en ansats att försöka förhålla mig aningen pragmatiskt till livet. För tillfället. Energi måste in och rädsla ut. Ett doktorsbesök blir första anhalten. En andra sak är att vara mer föräldraledig. En tredje att fortsätta ge uttryck för mina behov. En fjärde att själv ta ansvar för att jag får egen tid. (Förutsättnignarna för detta verkar falla på plats, helt i rätt tid. Eftersom jag detta dygn inte får amma Liv efter att ha druckit kortison. Hon äter tack och lov välling.) Därefter eller kanske båd först och sist, som Alfa och omega: Omsorg om kropp och själ. Att bara andas och i sinom tid skapa ett fysiskt utrymme för meditation och eftertanke- ett krypin för mig eller Eric. För ensamhet och centrering. En vrå. I källaren. Att ge min kropp mer motion, solljus och månsken.
http://www.youtube.com/watch?v=Wl3CGQP1gFQ
Lyrics to Advertising Space :
There's no earthly way of knowing
What was in your heart
When it stopped going
The whole world shook
A storm was blowing through you
Waiting for God to stop this
And up to your neck in darkness
Everyone around you was corrupted
Saying somethin'
There's no dignity in death
To sell the world your last breath
They're still fighting over
Everything you left over
I saw you standing at the gates
When Marlon Brando passed away
You had that look upon your face
Advertising space
And
No one learned from your mistakes
We let our profit s go to waste
All that's left in any case
Is Advertising space
Through your eyes
The world was burning
Please be gentle
I'm still learning
You seemed to say
As you kept turning up
They poisoned you with compromise
At what point did you realise
Everybody loves your life
But you ahahh
Special agent for the man
Through watergate and vietnam
No one really gave a damn
Did you think the CIA did
I saw you standing at the gates
When Marlon Brando passed away
You had that look upon your face
Advertising space
And
No one learned from your mistake
We let our profits go to waste
All that's left in any case
Is Advertising space ooooohh
I saw you standing at the gates
When Marlon Brando passed away
You had that look upon your face
Advertising space
No one learned from your mistakes
We let our profits go to waste
All that's left in any case
Is Advertising space
I've seen your daughter
Man shes cute
I was scared but I wanted to
Boy she looks a lot like you
They're still fighting over
Everything you left over
I saw you standing at the gates
When Marlon Brando passed away
You had that look upon your face
Advertising space
And
No one learned from your mistakes
We let our profit s go to waste
All that's left in any case
Is Advertising space
Through your eyes
The world was burning
Please be gentle
I'm still learning
You seemed to say
As you kept turning up
Office 2000
Tänk, Liv är stor nog för att börja fundera över vilka program som kan vara bra att använda i datorn. Hon föredrar ju helt klart att knappra och skriva på tangenterna. I Word. Explorern irriterar- då lyckas hon alltid finna många komplixerade kortkommandon som jag sedan hållandes tummarna och tungan rätt i mun, rättar till. Men hon tycker inte det blir någon särskild sensation på skärmen....Kanske inte någon slump att hon drog ut Office 2000 skivan?
Eller tycker hon den har haft sin tid...?
Vällingträning
Hm....teletubbiesarna är ju vansinnigt roliga. Vällingen, tja- man kan ju tugga lite på nappen. Mysa lite...babysteps - ni vet!
Fast Po ser ut att säga till Lala: Håll i dig, Liv äter välling!
Fast Po ser ut att säga till Lala: Håll i dig, Liv äter välling!
Näckens orgel
Livskunskap kan vara som is
Många betraktar livserfarenhet som något som läggs på hög, utvecklingen går att följa längs en tänkt rät linje, som man färdas enligt och kan pricka av händelser utmed. Därför är det också till synes lätt att betrakta andra människor, kan en person med den åskådningen tycka, att avgöra vad som är rationellt eller irrationellt beteende och leverne. För mig finns det flera problem med ett sådant linjärt och polariserat tänkande. För det första tror jag inte livet måste innehålla vissa förutbestämda element eller inslag- var och en bygger sitt liv- helt fritt om än i stor samklang med sin omgivning. För det andra är livets och skeendens början och slut inte så tydliga för mig, livet är mer som en väv. Där tid och rum tvinnas och vävs ihop. Jag ser livskunskap och erfarenhet mer som en pöl. Ibland doppar man hela sin kropp i pölen, andra gånger bara stortån. Ibland är pölen frusen och man kan spegla sig däri, andra gånger är den grumlig och lerig, ibland piskas den hårt av regn och vind- så den nästan blåser bort, andra gånger fylls den generöst på av ett ljumt stilla sommarregn.
Kanske är min livserfarenhet idag, precis som den här frusna pölen. Den ligger dessutom mitt i åns ström, som får symbolisera omgivningens och det stora universums flöde. Kanske är jag som de två videpinnarna som står däri? För tillfället fågna av pölen, samtidigt som de klart kan betrakta sigsjälva. Se sin spegelbild. Den ena erfaren och trött, välväxt men lätt att bryta. Den andra ung, böjlig och frisk. Snart nog kommer våren, pölen tinar och videpinnarna skjuter skott.
Sov du lilla videung än så är det vinter...
Kanske är min livserfarenhet idag, precis som den här frusna pölen. Den ligger dessutom mitt i åns ström, som får symbolisera omgivningens och det stora universums flöde. Kanske är jag som de två videpinnarna som står däri? För tillfället fågna av pölen, samtidigt som de klart kan betrakta sigsjälva. Se sin spegelbild. Den ena erfaren och trött, välväxt men lätt att bryta. Den andra ung, böjlig och frisk. Snart nog kommer våren, pölen tinar och videpinnarna skjuter skott.
Sov du lilla videung än så är det vinter...
Världens vackraste...
En intelligent livsnjutare som behöver både utmaningar och whiskey. Som kan hålla många partier, strategier och möjliga utvägar i huvudet. Som trivs i skymningen.Ömsint och kärleksfull far och livskamrat.
Sist men inte minst: En riktig arbetsmyra såväl när det handlar om planer och skrivande som när det kommer till kroppsarbete. Som grädde på moset: sexig och stark.
Titta där!
Pappa säger: Liv, titta där- så fin granskatabäcken är! Se mamman, vad hon följer bra och tittar där jag pekar!
Liv säger: Pappa titta där- så fin granskatabäcken är! Se mamma, vad han följer bra och tittar där jag pekar!
Liv säger: Pappa titta där- så fin granskatabäcken är! Se mamma, vad han följer bra och tittar där jag pekar!
På vandring i Orrböle...
Givakt!
Lediga!
Vila och kaffe!
Lediga!
Vila och kaffe!
Livselo Linslus
Det var så mysigt, pappa Eric låg och läste, lilla Liv låg och jobbade och grejade. Tänk- att fånga detta ögonblick av samvaro på kort! Det visade sig att det inte var så lätt. Liv vet precis vad som gäller...se in i kameran och lägg av ditt mest bedårande leende. Till sist gav jag upp, och här följer bildbeviset på att Livsingen är totally fotogenique.
