Skymning på långvägen

Såhär ser det ut hos oss ikväll, och jag minns en dikt jag skrev en gång...

Livets resa image58
Som solen går ner
I dimmor av rosa
Önskar jag att mitt hjärta föll
Dimmor att förvilla
Färgen att försköna

Som dina ögon ser på mig
Mitt hjärta bara ler
Dåraktigt och lamt till svar

Livets tåg går vidare ändå
Bryr sig inte om ifall jag är på
Vagnen har rullat förbi
Mitt hjärta ger upp ett ångestskri
På perrongen står jag kvar
Väskan packad, ensam




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0