Etikett eller "bara" respekt?
De flesta har nog stött på en person som saknar farstu, eller som i ett samtal har ett behov att dominera, svårt att lyssna och kan uppfattas som respektlös eller till och med sårande utan att någonsin själv upptäcka det. Ibland beror det på att en person har svårigheter med just sociala koder, relationer och små nyanser- men andra gånger är det så att någon bara tycker sig vara centrum i universum och faktiskt inte bryr sig om vad de andra kan ha att berätta eller inte tycker det gör något om de blir sårade. Problemet är att det är svårt att veta vad som är vad. Eller så är det inget problem, man kan reagera som man behöver ändå? Nej, jag tycker nog det är viktigt hur man ger gensvar..och det spelar ju roll om det är någon som vara är ohyfsad eller någon som har en funktionsnedsättning.
Jag fann en sida som hette "etikettdoktorn". Inte så tokigt faktiskt.
Men jag kan också bli lite trött på tanken att om någon bara klampar på så ska man fundera ut ett smidigt sätt att hantera denne på. Inte bara kunna markera en gräns. Alltså visst är det bra att bete sig respektfullt och hövligt, men om man blir fullkomligt osynliggjord och behandlas som en sorts ting i den andres tillvaro..så blir det tröttsamt. Jag ÄR inget bollplank för diskussioner- men kan AGERA bollplank....lixom....
Senaste veckan har jag till och med varit med om att en person rakt ut sade åt mig att den inte var intresserad av att höra något om vad jag hade att berätta. Då hade jag upptagit kanske en hel minut av dennes tid och det var inte ens jag som tog kontakt....Alltså: ett eventuellt intresse hade enbart att göra med personens egna sfär, inte ett dugg med någon sorts ömsesidighet. Herregud...relationer kräver respekt. Iallafall om de ska finnas med mig!
Kan man inte bara gå iväg då? Eller dra? Eller säga: hörrö- jag tappar intresset för dig, jag med...Undrar jag. En person som bara är intresserad av sigsjälv- behöver ju en publik- inte en samtalpartner? Varför ska man fortsätta vara samtalspartner till någon som visar att den inte vill ha någon samtalspartner utan hellst en publik som applåderar och endast då denna person har lust. Jag måste tillägga för tydlighetens skull, att själv är jag mycket mer relationsorienterad än intresserad av kallprat/ småprat och samtalstekniker. Jag vill möta människors världsbilder och lära av dem. Men är inte särskilt attraherad av att bara liksom vara betraktare, utan jag vill vara med och måla tavlan. Den gemensamma världsbilden eller utrymmet för erfarenhetsutbyte, eller vad det kan vara som händer. Jag vill ha 3- 4 eller varför inte fem dimensioner. 2 dimensioner, det kan man få om man fotograferar och avbildar världen....Eller om någon helt platt bara ägnar sig åt att ständigt föreläsa eller mässa om sitt..det blir tvådimensionellt..som att se en inspelad video. Eller likväl om mansjälv tror sig veta och förstå allt själv. I värsta fall lär man sig till sist också vilka teman som brukar spelas upp, människor som bara ägnar sig åt sin egen navel har nämligen en benägenhet att cementera idéer och händelseförlopp. Som om de ständigt putsar på sin självbiografi som de förfinar- lite i taget. Observera att även skratten finns pålagde på rätt ställen....Så det är bara att skratta med när personen skrattar...den märker knappast att man inte lyssnar. För den kanske inte ens är medveten om att man står där...liksom. Om man bara riktar blicken åt rätt håll och följer med så kan man ägna sig åt annat i tanken. OCH det är ju sådant jag är SÅÅÅÅ dålig på. Jag är dålig och usel på att låtsas...eller rättare sagt så gör jag det helt enkelt inte. Fast jag vet att man kan ....
Så de enklaste råden (för att föra ett samtal under ex en middag med nya bekatskaper), löd:
Lyssna på andra
Dominera inte samtalet
Hur man börjar ett samtal (gärna ngt som andra kan knyta an till, inte något som kan vara
stötande eller för djupt)
Undvik : de värsta vitsarna, att kommentera andras beteenden och uteende, politik.
Där fanns också Minnestips:
- Öva om du tycker det är svårt. Pröva att en hel dag inte avbryta någon. Lyssna istället.
- Överdriv inte
- Storskratta inte åt dig själv hela tiden.
- Fackspråk eller termer du inte förstår skall du undvika.
- Om du är ointresserad av svaret, visa det inte.
Vad skulle ni göra om ni pratade med någon som inte klarar något av dessa minnestips- för det mesta- samtidsigt som den ofta högljutt bara pratar om sig och sitt? Jo, jag vet-- jag borde också tänka på respekt, ömsesidighet och att visa intresse. Men efter några års sådana ensidiga samtal så liksom- slocknar den låga man har och de försök man gör faller till marken. Jag blir helt enkelt ointresserad av personen i fråga!
Det har hänt mig, mer än en gång att jag tröttnat...tyvärr.
Tackar o bockar för tips...
kram o godnatt
Kikar in o önskar trevlig måndag!
Kram
Ibland kan det vara svårt att förstå allt . Många gånger är det orsakat av oftast missförståelse .
Rädslor mm .Men om jag vet var jag står och det känns rätt innerst inne brukar jag ha en förlåtande inställning till den som har en annan åsikt , känner på mig när det ej är lönt att diskutera blir tyst .Fått för mig att det sårar minst . Har provat den andra modellen diskution men det har ej hjälp alla gånger blivit för tungrott liksom.Man kan ej förflytta berg . Gett upp .Men jag vet var jag står.
Livet är att kompremissa . Man måste spara även energi åt sig själv.Stor kram sköt om dig .Tänkvärda ord :
Låt det finnas frid innom dig.
Låt dig känna att du är precis där
det är meningen att du ska vara.
Låt dig inte glömma de tillitsfulla,
gränslösa möjligheter du
och alla andra föddes med .
Må du använda de gåvor du mottagit
och förmedla den kärlek som givits dig.
Må du vara nöjd med dig själv
precis som du är. Låt vetenskapen
sjunka in i hela din kropp och tillåt den att
fritt få sjunga, dansa,berömma och älska.
Den finns till för alla och envar.
Livet består inte av att vänta ut stormarna. Det handlar om att lära sig dansa i regnet.!
Älskar dig, tycker att du är bäst.... din mor.Stor kram god jul och gott nytt år.
Låt det
Ja, fina mamma. Ibland kan det också vara svårt att förstå för mycket. "saliga äro de okunniga"..
Jag tror nog jag gör ungefär som du, jag vet var jag står själv- trygg inom mig. Och ibland måste man välja att vara rädd om sin energi- som du säger- inte låta någon äta upp en, bara för att den är gränslös eller vad det kan bero på. Olika åsikter berikar och är viktiga. Men den inställningen är inte alltid ömsesidig och då kanman ju välja bort att försöka samtala. För hålla med om ngt som känns fel- det gör nog varken du eller jag :-) Stolthet och lite civilkurage :-)
Då slutar man samtala, eller blir tyst- som du säger . Och låter den personen vara som den är, det är också kärleksfullt. Kompromissa, det är en viktig förmåga. Inte att förväxla med att låta andra köra ner en under sina skosulor, förbruka en. Det är inte en kompromiss...fast så svårt det kan vara att dra viktiga gränser- när man hellst vil förstå, mötas och reda ut.
Ta nu och dansa riktigt rejält i snön och regnet! De ska jag.
Älskar dig med, allra bästa finaste mammsan!