Att avbryta

Hur du lär dig sluta avbryta

Den som avbryter har ofta ett mycket stort behov av utrymme och bekräftelse. Jag hörs alltså finns jag. Problemet för den som avbryter är bara att den inte samtidigt kan lyssna på andra. Det är en ständig kamp om att ta ordet, att göra sig hörd.

Personen i fråga går miste om viktiga möten. Att vara som en vandrande megafon är dessutom föga förtroendeingivande och inte särskilt attraktivt. Alla behöver bli sedda och hörda. Det kan helt enkelt vara skadligt att vara för mycker med en sådan person. Det vet många intuitivt, emgafonpersonen riskerar dubbel ensamhet. Folk lyssnar inte eller undviker. Ibland är det förstås så att den som ständigt avbryter inte alls kan avläsa andras reaktioner och inte är intresserad av andra människor- men även den  kategorin avbrytare går miste om något.

Det finns tider i livet när avbrytandet är vanligare än annars- har ni hört ett gäng glada uppspelta tonåringar prata ikapp? Har ni sett 6 åringarna som ska leka och vill att alla ska förstå deras syn på hur det bör gå till- tja där kan vi för all del placera både 30 och 50 åringar också, de som är i en utvecklingsperiod...

Videon överst må vara humoristisk, men kan användas som en ren instruktion på hur man lär sig att inte avbryta, håll till godo!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0