Stugan i Härjedalen- vårt julfirande
Julfirandet...
Vi åkte hela dagen den 23:e och kom fram på kvällen. Jag hade handlat kvällen innan så när vi väl var inpackade i bilen var det bara att köra...mot skogen. Med en skön känsla i ryggen, för det mesta var ordnat för julfirandet med pojkarna. Bara den berömda och sällsynta dammsugningen återstod...
Som vanligt när Eric och jag är i farten samtidigt far vi på känn fram efter farlederna- målet kan vara klart, vägen dit te sig uppenbar. Tidigare har detta orienteringsmönster lett till att vi fått mycket motion....den här gången visste vi till sist inte vilken väg vi var på och var vi skulle svänga. Tack och lov gick det bra att ringa uthyrarens föräldrar och kolla läget.
Min älskade och jag...vid målet till sist
Som genom ett trollslag sken fullmånen över oss, med renande helande strålglans redan första kvällen. Vi tog oss en skön kvällspromenad efter att ha packat ur och insöp den ljuva luften och den mjuka stillheten.
Det var skönt och lugnt, eldade gjorde jag med en väldig iver. Det bästa med det var att man var tvungen att gå omkring nästan helt utan kläder- eller helt utan klder :-) Förutom eldandet så läste vi, sov länge på mornarna, promenerade...Jag klev upp först och gjorde upp eld, kröp ner igen också sov vi vidare. Jag läste ut hela min julklappsbok stardust, den var riktigt bra.
Under en av våra promenader mötte vi några fina färdkamrater. Ett par ryttare på häst, efter dem trampade ett par åsnor på saktmodigt och flitigt. De tycktes vara av uppfattningen att de behövde hålla rätt på oss. Antingen så kände de igen det uppdrag Åsnan som bar Maria till stallet en gång i tiden- och tänkte att de kunde bära mig. Eller så trodde de att vi också var ett par åsnor. När så Eric klev ut i snön för att fotografera ett träd gav till sist den ihärdigaste åsnan honom en avmätt blick och trampade vidare. Jag tror att de tyckte att vi verkade tjuriga och dumma som...ja- människor kanske?
Stugan var urmysig. Den var en gammal fäbodstuga med nybyggt grästak, öppenspis, järnspis, bastu, fräsh toa...Vi använde inte gasolspisen en enda gång. Däremot bastade framförallt Eric.
Sängen såg urmysig ut och var så skön, den var uppbyggd så det såg ut som den värsta prinsessan- på- ärten-säng...Vid sängen hängde dessutom en drömfångare. Tröttheten stor. Det verkade ju som upplagt för att sova skönt...Det gjorde vi också - vi sov jätteskönt. Men aldrig i mitt liv har jag drömt så intensivt. Alla tre nätter och vi båda drömde som om det gällde livet. När man vaknade visste man liksom inte om man sovit, eller varit i en annan värld där väldigt mycket hände, hela tiden. Drömfångare- pyttsan. Antingen var det en drömfångare- som verkligen behövdes. Eller så var det en drömförstärkare. Det får vi väl aldrig veta...
Jag hoppas det finns några drömmar kvar för detta år också...att inte alla blev kvar i fjällen.
Vi åkte hela dagen den 23:e och kom fram på kvällen. Jag hade handlat kvällen innan så när vi väl var inpackade i bilen var det bara att köra...mot skogen. Med en skön känsla i ryggen, för det mesta var ordnat för julfirandet med pojkarna. Bara den berömda och sällsynta dammsugningen återstod...
Som vanligt när Eric och jag är i farten samtidigt far vi på känn fram efter farlederna- målet kan vara klart, vägen dit te sig uppenbar. Tidigare har detta orienteringsmönster lett till att vi fått mycket motion....den här gången visste vi till sist inte vilken väg vi var på och var vi skulle svänga. Tack och lov gick det bra att ringa uthyrarens föräldrar och kolla läget.
Min älskade och jag...vid målet till sist
Som genom ett trollslag sken fullmånen över oss, med renande helande strålglans redan första kvällen. Vi tog oss en skön kvällspromenad efter att ha packat ur och insöp den ljuva luften och den mjuka stillheten.
Det var skönt och lugnt, eldade gjorde jag med en väldig iver. Det bästa med det var att man var tvungen att gå omkring nästan helt utan kläder- eller helt utan klder :-) Förutom eldandet så läste vi, sov länge på mornarna, promenerade...Jag klev upp först och gjorde upp eld, kröp ner igen också sov vi vidare. Jag läste ut hela min julklappsbok stardust, den var riktigt bra.Under en av våra promenader mötte vi några fina färdkamrater. Ett par ryttare på häst, efter dem trampade ett par åsnor på saktmodigt och flitigt. De tycktes vara av uppfattningen att de behövde hålla rätt på oss. Antingen så kände de igen det uppdrag Åsnan som bar Maria till stallet en gång i tiden- och tänkte att de kunde bära mig. Eller så trodde de att vi också var ett par åsnor. När så Eric klev ut i snön för att fotografera ett träd gav till sist den ihärdigaste åsnan honom en avmätt blick och trampade vidare. Jag tror att de tyckte att vi verkade tjuriga och dumma som...ja- människor kanske?Stugan var urmysig. Den var en gammal fäbodstuga med nybyggt grästak, öppenspis, järnspis, bastu, fräsh toa...Vi använde inte gasolspisen en enda gång. Däremot bastade framförallt Eric.Sängen såg urmysig ut och var så skön, den var uppbyggd så det såg ut som den värsta prinsessan- på- ärten-säng...Vid sängen hängde dessutom en drömfångare. Tröttheten stor. Det verkade ju som upplagt för att sova skönt...Det gjorde vi också - vi sov jätteskönt. Men aldrig i mitt liv har jag drömt så intensivt. Alla tre nätter och vi båda drömde som om det gällde livet. När man vaknade visste man liksom inte om man sovit, eller varit i en annan värld där väldigt mycket hände, hela tiden. Drömfångare- pyttsan. Antingen var det en drömfångare- som verkligen behövdes. Eller så var det en drömförstärkare. Det får vi väl aldrig veta...Jag hoppas det finns några drömmar kvar för detta år också...att inte alla blev kvar i fjällen.
Kommentarer
Trackback
