Häxprinsessan

har redan börjat. Denna dag började redan kl 05.30. Eftersom vi var vakna sent och såg på en bra film- tills kl var ca 01.30 och jag sedan har sovit med en host-kråka så var det itne mycket till natt heller. Jag är ju ändå så trött nuförtiden, så jag kanske inte kommer att märka någon skillnad...är den tröst jag har. Hyser också stora förhoppningar om att kunna gå och vila en stund idag, bara jag får lägga mig ner och blunda somnar jag sääkert och får lite krafter tillbaka.

Endast mamman är vaken...
Varför jag inte bara lägger mig och sover?
Nej, ni vet. Det finns mycket att fundera på i livet. Åtminstone för mig. Jag tycker livet känns ganska viktigt.  Så, jag tänker klart- sätter mig kanske och skriver av min några av alla mina funderingar. Det brukar hjälpa. Man får göra det man kan göra av sina grubblerier och hjärnspöken, det som går och som man vill och får. Sedan finna ro i det.

Dagens övningar
Idag ska vi på museet- något pojkarna har längtat enormt till. De har världens förväntningar på dagen. Hampus gick och gnuggade händerna hela gårdagen och uttryckte sin förtjusning över vilken fantastisk dag detta kommer att bli. Jag har försökt förklara skillnaden mellan ett stadsmuseum och naturhistoriska riksmuseet, som de är vana vid. Jag hoppas att jag någon gång får möjlighet att åka med dem dit igen. Dessutom ska de få se Harry Potter ikväll! Blir det för ruskigt så får jag gå iväg med Hampus och leka annat. Lukas är nyfiken på vad det vackra huset med alla lampor utanpå, Hampus ser fram emot att uppleva något. Det gör jag med....


Förväntan
Denna förväntan som barn har, som de bär på och underhåller. När försvinner den? I samma stund som barndomens dimmor lägger sig och den stackare som blivit lite äldre tror sig kunna förstå, se och beskriva livet och världen? Då barndomens vindlande stigar i förtrollande skogar ersätts med asfalterade trottoarkanter. Träden är raka och anpassade till det ändamål de skall användas i produktionskedjan. När det börjar handla om konsumtion, såväl för världsekonomin som för införskaffandet av personlig salighet och lycka. Lixom: Vem vill inte ha en capuccino- maskin? En väl avtorkad arbetsbänk, fina dekorationer i fönstren. Man ser inte många vuxna gå omkring och ruva på sina dagar med förväntan och lyster i ögonen. Jag ser på migsjälv: "Om man inget förväntar sig blir man heller aldrig besviken..." Hmmmm....är det så hälsosamt för livsandarna, och hur/ när kom jag fram till det? Är det att vara vuxen....eller är jag bara en sådan som behöver betvinga min starka fantasi och stora lust att flyga- för annars flyger jag helt enkelt iväg från verkligheten. Det vore väl isfåall skönt, att få gå in i barndommens dimma igen och springa fritt längs stigarna. Alla dessa ytterligheter. Och vad är detta för alternativ? Det jag trodde var ett klokt val- att vara pragmatisk och här och nu...För när man gnistrar och sprakar och är förväntansfull, finns alltid någon som mer än (med) hjärna (än hjärta) hjälper till med att sätta en på plats och hjälpsamt men brutalt talar om för en att stjärneögon inte passar sig...eller kan var till någon nytta.

Detta  får bli dagens gåta för mig.
Vet någon svaret kan den ju vänligen tala om det!!