Häxprinsessan

Tillsammans är vi mindre ensamma, var det så?
Idag har jag varit tillsammans, en skön känsla.
Så lätt det är.
Tillsammans med kolllegor som man kan skratta med, tillsammans med familjen om än långt borta. En känsla av att höra samman, att höra till.

Tillsammans, det är motsatsen till vadå?
Till att vara isär?
Till att vara åtskilda?
I båda fallen resonerar ordet mot något som har med tvåsamhet, eller samvaro att göra.

Eller är motsatsen
att vara isolerad?
att vara ensam?
I båda fallen relaterar jag till avsaknad av samvaro.

Om man känner sig ensam, eller isolerad fastän man är tillsammans med människor- DÅ är man ensammare än någonsin. De flesta har någon gång provat på känlsan, man passade inte in, förstod inte sammanhanget, var själv inte närvarande, blev inte emottagen....listan kan göras lång.

Jag åkte buss i Måndags, när jag kom hem var jag helt uppfylld av det sällsamma mötet jag var med om på bussen. Jag satt bredvid en dam, vi var tillsammans. Jag vet inte ens vad hon hette. Vi betraktade de vakra regnbågarna, landskapet, skymningen. Sådana sanna möten får man lyckan att uppleva då och då. Alltid lika skönt, samtalet känns meningsfullt och enkelt på samma gång.

Gullbergs rader om människornas möte tål att upprepas:

Människors möte

Om i ödslig skog
ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog.

Giva om vägen besked,
därpå skiljas i fred:
sådant var fämlingars möte
enligt uråldrig sed.

Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så

Hjalmar Gullberg (1898-1961)