Häxprinsessan

Allt som tar slut har haft en början. Men så tänker man ju inte när man startar upp ett projekt.
Hur tänker man om sina elever eller barn?
Tänker man att hur de får uppleva sin början, har samband med hur de kommer att uppleva sitt slut.
Man ser kanske inte framför sig en gammal dam krokig och sjuk när man har en sprudlande femåring framför sig. Men i den lilla människan bor ju också allt som den blir senare.

Jag jobbade på hemtjänsten några somrar, det jag framförallt tog med mig var tankar och frågor omkring vad lycka är i livets olika skeden, vad är välbefinnande och hur hänger det ihop med personligheten och välfärden.
Jag kommer aldrig att glömma den tidens vardagshjälte, en gammal man, som flyttat till norrland för att överleva sitt leverne. Med en svårt sjuk, smärtande kropp och inget sällskap. Han tillbringade sina år i ett rum, i stort sett. Ingen var så lycklig som han. Han berättade livfullt om sin barndom, sin far, sina bröder. Han var stolt över sitt liv och levde ibland i det som varit, med förnöjsamhet. Han sjöng och trallade, pratade, konverserade och levde. Bara ibland tyckta han att vi som arbetade hos honom var terrorister.

Andra gånger kom jag till personer som levt ett till synes välbärgat liv, de hade fortfarande sin partner kvar. Någon liten krämpa eller lättare städhjälp. De var fria att åka i sina bilar, besöka vänner, äta det de själva valde att handla. Här kunde tungsinnet bo också, sida vid sida med vad man till det yttre kan beskriva som en god levnadsstandard.
Frågor omkring det man aldrig fått, det man alltid saknat, oförrätter sedan länge begångna tog över.

Hur vill jag själv bli gammal, vad i mitt tänkande eller innersta avgör? Jag tror själv att den polerade ytan, det jag önskar vara flagnar av med ålder och sjukdom. Då kommer det att visa sig vad jag egentligen bär i mitt hjärta. Om jag är ödmjuk och tacksam för livet eller inte. Mycket förenklat.

Imorse på morgon tv var det ett inslag om lycka. Man ska tydligen hålla en lycko-konferens i Göteborg. Det finns en organisation som arbetar med att lyfta in frågan om lycka i politiken och ekonomin. Det finns lyckorforskning. Den visar att BNP- kurvor och upplevelsen av lycka bland befolkningen följts åt uppåt tills på 70- talet. Därefter har Bnp- kurvan fortsatt att stiga medan lyckokurvan stagnerade och till och med sjunker.Annar har vi tratidionellt tittat mycket på statens välfärdsutredningar. Där kan man mäta en persons tillgång till de materiella faktorer som skapar trygghet och välbefinnande. Tillång till sjukvård, utbildning, ekonomiska medel.....men också faktorer som har med mindre fysiska faktorer att göra: att vara trygg på sin väg till skolan, att vara trygg i skolan och hemmet.

Så nu tänker jag; Är inte den gamla "hederliga" defionitionen på välfärd förlegad. Vad är det samhället vill att dess innevånare ska få åtnjuta. Vi har sett tecken på en allt olyckligare tillvaro för många. Ibland har det med fysiska förutsättningar i livet, medel och hälsa att göra. Men många, många gånger är sambandet med det sociala livet tydligare. Människor är ensamma. Också de som lever i tvåsamhet, eller familj. Våra barn och ungdomar vet inte varför de behövs, men ska önska och välja för att själva se till att de blir lyckliga. Samtidigt som världen talar om för oss människor vad som borde göra oss lyckliga, produkter, behandlingar eller livsåskådningar. Så lämnas vi med de stora existensiella frågorna ensamma, för hur pratar man om sådant när livet är så fyllt av möjligheter och det är helt och hållet mitt eget ansvar om jag lyckas finna lyckan?

Jag bara undrar.

Jag vill bli en gammal skrynklig och förnöjd dam. Sjuk om det så är, men levande i min fantasi. Eller att jag tar tillvara på det som jag kan göra, om det så är att njuta av att brygga the, eller är stenblind och fantiserar och minns hela dagarna. Att jag ser mer av vad jag kan och vill hålla mig i de fälten, istället för att dröja kvar vid sådant som är omöjligt eller passerat. Jag har ju åtminstone en god förebild.

Hoppas inte min personlighet ställer till det för mig bara.