Avropa?
Vad är det? Jag tror det är detdär djuret som knaprar på själen ibland och andra gånger kurar ihop sig och gosar, mjukt mot min kind. Det har en randig svans och ser beskedligt ut, som en blandning mellan tvättbjörn och bisamråtta. Det säger just ingenting, bara tittar upp med blanka, mörka ögon. Ibland tomma, ibland hårda och andra gånger djupa och lugnande.
Hur jag har kommit på det? Jo, jag skulle ta reda på vilka hotell som har statligt avtal, 
inför en resa. När vår käre administratör talar om adressen, så slipper det såklart ur mig: Det låter som ett lurvigt litet djur... Varpå jag åtminstone gladde en medmänniska igår...Jag har ju aldrig riktigt förstått varför man ska stoppa undan leken bara för att man blivit vuxen. Många gånger säger jag sådant som vuxna vanligtvis inte gör. Jag vet det inte förrän jag redan talat färdigt och då bjuder jag bara på upplevelsen för de som lyssnar. Jag tror jag är tillräckligt socialt utvecklad för att inte räknas till "de missanpassade".
Sist frågade Anna: Men du Anette....Hur tror du det där djuret låter? Jo svarade jag,
det bara nynnar lite, och man vet inte riktigt om det är av välmående eller om det är ett hotfullt nynnande....Efter att ha sökt lite på internet har jag kommit fram till att Avropan är en sk Kattfrett, en sorts halvbjörn som är rovdjur och i katt- storlek. Den kan således inte alls dra in sina klor, behöver rått kött och förökar sig ganska ofta.
Finns det någon som träffat denna avropa? Har den något eget namn? Själv har jag bara lugnats av dess nynnande, känt den mjuka smekningen. Medan jag givetvis också varit på min vakt när jag hört att den vaknat på fel sida och kanske vill klösa mig när som hellst.... Kanske jag skulle ge den lite smågnagare, så den vågar sig på att komma fram i ljuset och bli lite tämjd...
Jag gillar inte heller gnagare, inte ens för att äta. Så Kattfrättan kan få dem allihop...
