Trygghet och behovstrappor
Behoven en människa har kan indelas grovt i fem kategorier...
De fem behoven enligt Maslow är:
- kroppsliga behov
- behov av trygghet
- behov av gemenskap och tillgivenhet
- behov av uppskattning
- behov av självförverkligande
Jag tycker att målområde tre är särskilt intressant: Trygga och goda uppväxtvillkor. Människor kan ju delas in i barn och vuxna, de flesta utvecklingområden har de vuxna som målgrupp, barn är tydligen en särkild sorts människor. Det är helt underförstått att målområde 3 särskilt gäller dem, jag börjar fundera på om det är lika underförstått att de övriga 10 områden inte gäller dem...Detta retar mig, och det återkommer jag säkerligen till.
Visst, jag har alltid varit en trygghets-addict....det kan märkas på att jag flyttat så många gånger, inte finner mig i dåliga situationer, upplevs som besvärande och frågvis...Trygghet är ingalunda ett passivt tillstånd med en längtan efter att bli matad, värmd, omskött . För mig betyder trygghet snarare frihet, självständighet.
Men vad är trygghet? En känsla, eller något som går att checka av i en lista, är det 40-talisternas påhitt....eller finns det någon annan generation vi kan "skylla" på...Min sambo hade lyssnat på någon, som berättade om de olika generationerna. 70-talisterna var icke-materialister. Tacka för det. Vi vill veta var skåpet ska stå, vara med och placera det själva, med en hälsosam lyftteknik. Alltsammans har med trygghet att göra. Inte att förväxla med våra mammors eventuella kontrollbehov...Det får gärna vara ett gammalt skåp, med tradition och historia. Skåpet får heller inte skramla tomt. Inehållet ska vara nödvändiga ting, inget krafs, sådant som kan vara praktiskt och nyttigt som kan göra att vi gör livet lättare för oss. SÅ det kan se ut som om vi är matrealistiska, när vi köper ett skåp. Men det stämmer inte riktigt...Vi är mycket för en sorts andlig trygghet....
Vi är också kända för att byta yrke ofta, lönen är oviktig i förhållande till trivseln, vi vill ha utmaningar och stimulans. Får vi inte det så söker vi oss dit där det finns... Tror vi kanske att vi kan stå på Maslows översta trappsteg, självförverkligande på en gång. Beror det i så fall på att vi vuxit upp under så enormt trygga förhållanden att den fysiska hälsan och social gemenskap är helt förgivettaget? Lärde vi oss inte att varje dag måste vara en kamp för frihet och demokrati, solidaritet...
Dax att bli självrannsakande....
Det får nattsömnen ta hand om...
Inatt vaknade jag 1 000 gånger av att Lukas trängdes ikapp med Eric, jag i mitten.
Samt en sista gång av att jag knuffade Eric ur sängen...som sagt..trygghet var det ;-)
Jag vet inte jag... Tycker anda att det ar logiskt att uppvaxten namns speciellt. Om en person har en extremt otrygg uppvaxt ar det latt att resten av livet blir "forstort", hur trygg den fortsatta miljon an ar. Det jag tycker att nr 3 sager i sammanhanget att trygghet ar valdigt viktigt for alla - men extra viktigt for barn.
Precsis, trygghet för barn är speciellt. Det är det jag menar. Inget annat. Därför är det märkligt att deras trygghet så många gånger tas in i styrdolkument och lagar som en "specialare"...
Det där med uppväxten är intressant.
Jag håller med dig Nike om, att uppväxten kan kasta en skugga över hela livet.
Samitdigt har jag Ben Furmans skriverier i bakhuvudet. Han har bland annat skrivit boken "Det är aldrig för sent att få en lycklig barndom". Där menar han att den traditionella synen på barndomens avgörande betydelse ofta fungerat som en självuppfyllande profetia. Genom att istället betona människans förmåga att komma igen och växa av motgångar kan man få helt andra målbilder.
Vem har inte hört begreppet maskrosbarn!?
:-))) E
