The Unicorn
Vacker, majestätisk, flyktisk och magisk. Lika
tydlig och skugglik som enhörningen själv. För mig är dikten en berättelse om kopplingen mellan en människans behov av fantasi och frihet. Hur det hör samman med stolthet, lycka och självkännedom. Betydelsen av att få lov att vara den man är. Hur vanligt är det inte att människor tar ner varandra på jorden. Ibland genom att förvänta sig felaktigheter, genom att påföra skuld och skam, genom att i ord och handling försökja göra en annan människa mindre- oftast i syfte att själv se större ut., Det tråkiga är att det ofta lyckas- förminskningen. När man själv utsätts, förmår man itne alltid försvara sig. Händer det andra däremot, kan de vara lättare att se det som sker. Man försöker inte rationalisera, ursäkta eller förstå i lika hög grad. Därför är det så viktig tatt människor låter varandra flyga och vara magiska, vara de de önskar vara, bli eller är. Till höger tecknet för lycka och nedan kärlek.Tillräckligt många gånger har jag själv bivit satt i gyllene bur, eller motad in i ett mörkt och ensamt hörn. Fråntagen
rätten att vara mig, att flyga, att trolla, att vara fri. Det fungerar en liten stund, eller flera år. Men till sist bryter jag mig ur- flyger med ett leende iväg- låter den som känt sig så stor stå kvar och se sin litenhet och oförmåga att flyga. Inte för att jag vill att någon ska behöva se det i sigsjälv. Dessa personer har alltid själva skapat sig den plats de till sist finner sig stående på. Det är deras plats och inte min. Jag kan vänta länga på att de ska lämna dem, men vill de inte- får de bli kvar. Det innebär inte att jag väljer att stå kvar på anvisad ruta för den skull - i en evighet...Jag kan välja att göra det ett tag- för att se om saker och ting förändras. Men jag kan inte tvinga någon annan att förstå vad jag behöver eller vill. Jag kan berätta om mig, om mitt. Ffnns ingen grund för förståelse och kärlek så är de människorna inte av och i kärlek i min närhet, ur det kan inte mycket gott komma.
Se denna film!!! Den är fantastisk....läs mer på filmtipset.seThe Unicorn
The Unicorn stood, like a king in a dream,
On the bank of a dark Senegambian stream;
And flaming flamingoes flew over his head,
As the African sun rose in purple and red.
Who knows what the thoughts of a unicorn are
When he shines on the world like a rising star;
When he comes from the magical pages of story
In the pride of his horn and a halo of glory?
He followed the paths where the jungle beasts go,
And he walked with a step that was stately and slow;
But he threw not a shadow and made not a sound,
And his foot was as light as the wind on the ground.
The lion looked up with his terrible eyes,
And growled like the thunder to hide his surprise.
He thought for a while, with a paw in the air;
Then tucked up his tail and turned into his lair.
The gentle giraffe ran away to relate
The news to his tawny and elegant mate,
While the snake slid aside with a venomous hiss,
And the little birds piped: There is something amiss!'
But the Unicorn strode with his head in a cloud
And uttered his innocent fancies aloud.
What a wonderful world!' he was heard to exclaim;
It is better than books: it is sweeter than fame!'
And he gazed at himself, with a thrill and a quiver,
Reflected in white by the slow-flowing river:
O speak to me, dark Senegambian stream,
And prove that my beauty is more than a dream!'
He had paused for a word in the midst of his pride,
When a whisper came down through the leaves at his side
From a spying, malevolent imp of an ape
With a twist in his tail and a villainous shape:
He was made by the stroke of a fanciful pen;
He was wholly invented by ignorant men.
One word in his ear, and one puff of the truth-
And a unicorn fades in the flower of his youth,'
The Unicorn heard, and the demon of doubt
Crept into his heart, and the sun was put out.
He looked in the water, but saw not a gleam
In the slow-flowing deep Senegambian stream.
He turned to the woods, and his shadowy form
Was seen through the trees like the moon in a storm.
And the darkness fell down on the Gambian plain;
And the stars of the Senegal sought him in vain.
He had come like a beautiful melody heard
When the strings of the fiddle are tunefully stirred;
And he passed where the splendours of melody go
When the hand of the fiddler surrenders the bow.
-E. V. Rieu
Enhörningen, skygg som sin egen skugga. Stark som ingenting annat. Kompromissar inte, ljuger aldrig. Finns där för den som träder försiktigt och som förstår att lyssna på musiken såsom den strömmar fram av sig själv, som från en djup senegambisk ström.
