Liv kan!

Jag veeet hur man står och jag kan stå med gåvagnen!


Det ska ju bara vara att ställa sig upp så...hej och hå!


Nehenej, balansen...fy så orättvist!
Den dumma gåvagnen kan få vara för sig själv...jag kan annat också!



Borsta tänder och pillra med mina pillriga fingrar, DET kan jag!!! HA!!!




En framåt tjej

Liv säger till när hon vill gå ut och idag fick hon vara stooor flicka och åka framåtvänd. Förhoppningsvis dröjer det innan hon är så stor att hon klättrar högst upp i någon liknande trädkoja.


Liv utforskaren...

Pillriga små fingrar, vill pillra på allt smått... Raderna från en låt som är helt underbar : Tålamod med Anders & Putte. Önskar bara jag fann den någonstans. Skivan är repig..Ni får hålla tillgodo med Liv som utforskar småhjul, snö, pappas viktiga skåp!!??, samt magnetlåset till detsamma.



Puh...

Idag var det sammandrag, det berömda. Hampus och de andra 02:orna fick vara med, alla för en, en för alla. Tur var väl det, annars hade de inte varit fullt lag. Han köpte som vanligt med sig godis till de delar av familjen som inte kunde få vara med. När Liv fick se sin pappa äta den omtalade godisremmen- blev hon nog bra sugen. Kampen om remmen satte in....Ni får se den som bildserie sedan. Ha det gott allihopa, nu har luften gått ur mig. Men jag återkommer så snart jag fyllt på någonstans ifrån. 

Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp"
Ni kan ju själva avgöra vem som vann....

Remmkampen:



Qana, fallande snö.

Idag blev jag övertygad om att Liv har helt rätt namn. Hon heter "fallande snö" också. Grönländsk a- Qana. Jag behövde skotta och ungen vägrade att sitta i vagnen, hon skulle bums ner på marken. Igår var hon rätt klädd och satt för första gången i snön - medan jag matade fåglarna. Det hade hon i färskt minne och insisterade! Så jag skyndade att skotta för hon var ju klädd för en tur på biblio, inte för att leka i snö. VAD hon njöt. Hon satt och låg i den fluffiga snön och njöt av ett ymningt stilla snöfall..Ni ser det belåtna leendet bakom nappen?

Min älskling har ett hjärta av Snö....Vår Qana...



Silverkant

När det är vinter får världen silverkant. Jag, Liv och mormor tog en skön vinterpromenad. Knarr under fötterna och skarp sol. Det är livet det!

Viröst krig

Tack kära bloggarvänner, för alla omtänksamma och påhejande tillrop. Vi är inte pigga ännu, men en god bit på vägen. En stund för migsjälv har jag nu. När lillan äntligen sover skönt själv, med mitt hår på ända och trötta ögon...i morgonrocken, givetvis- inte påklädd. Det är överkurs. En liten rapport, så länge. Tills jag får tid över till att läsa vad ni gjort under tiden jag varit i dimman.

Så kom helgen, den som vi längtat efter.
Då vi skulle dricka Amarone, ägna oss lite åt varandra, jag och min älskade. Den helgen som kommer någongång var femte eller sjätte helg..ungefär. Istället ägnade vi oss åt Brisbane. Och jag tycker inte om geografi. I gunden är jag lärare i ma/no ämnena. Jämte matematiken och metodiken så var biologin och då särskilt anatomin och studierna om kroppen på cellnivå spännande. Tyvärr, fick vi delta i en närstudie långt över vad jag önskat. Över vad som händer med kroppen när man drabbas av Influensa. 8 - åriga Lukas var först ut, därefter två dagar efter insjuknade Hampus, 6 år. Därefter jag, min älskade och sist i raden: lilla Liv 10 månader. En klassisk influensa med värk i kroppen, ont i huvudet och ögonen. Ett viröst krig utbröt i våra kroppar. Några konversationer som speglar hur det var:

Konversation 1: Det var inte jag.
L:
Det var inte jag som drömde detdär.
Jag: Vem var det då?
L: Det var de andra pojkarna. (tittar på de som står runt mig...??)
Jag: Vad gjorde du då?
L: Flinar fånigt och tittar på "pojkarna". Jag flög ovanför. (Förstår inte mamman något?)
Och det var inte min bok.

Konversation 2: Älskar du mig.
Jag: Älskar du mig?
E: Ja, mycket.
Jag: Kan du såga av mig huvudet då?
E: Nej, det är så bra där det är.
Jag: Men jag har sett hur de tog ur hjärnan genom näsan på mumier, kan du göra det då?
E: Det gör nog ont.
Jag: inte mer ont än jag har nu.

Konversation 3: Billigt nöje. En oneliner.
E:
Vad vi har haft det bra i helgen, vi har varit tillsammans och haft det lugnt och stilla. Och billigt blev det. Det är mycket billigare med Alvedon än Amarone.

Konversation 4: Liv säger:
Gråt, gråt...dimmiga ögon och över 39 graders feber. Mamma är en skön medicin för välbefinnandet. Sover på mamma, är ett med mamma. Vällingen är mums. Ont  i kroppen. Lamporna sticker i ögonen. Host och krax. Idag ligger febern bara på 38. Liv passar på att borsta pappas tänder och leka lite. Sedan är hon helt slut. Som när jag eller min älskade givit oss iväg  för att handla medicin eller mat, med influensan krigande i kroppen. Matt...och trött.

Återkommer med ett eget inlägg och virusoch immunförsvaret. Samt ska svara på alla snälla och omtänksamma kommentarer när jag får möjlighet.

Vår Liv

Nu skrev jag vår Liv. Fastän vi bara har henne till låns, för det är hon som valt oss två föräldrar från sin plats i evigheten. Hon valde oss och alla sina syskon. Det är vad jag tror. Vår dotter...rara sötnosen vår som ropade långt, långtbortifrån så högt att vi föräldrar såg varandra i ögonen, förälskade oss och började prata om henne. Vi visste innan vi ens försökte, att en flicka ville till oss, sedan blev vi gravida och då sade vi till varandra: Nu är lilla Liv på väg. Hennes namn är Liv Qana Aurora. Liv som tilltalsnamn, hon ville ju så väldigt till livet och därför passar namnet. Aurora: är morgonrodnadens gudinna - det var ju som en livets soluppgång att hon kom. Qana för att den första bok jag fick av min älskade hette Snö, i den boken fanns ett kärleksbarn vid namn Vårens första snöflinga. Samtidigt sjöng Winnerbäck så ljuvligt  Min älskling har ett hjärta av snö.

Vintern ligger hård över sjön
och ljuset varar bara några timmar
jag ser ut över den vita snön
där månen och stjärnorna glimmar

Hennes gröna ögon gör mig matt
hon säger: "ta aldrig nånting för givet"
och vi pratar om vart vi ska just inatt
men jag antar att vi menar hela livet

Min älskling har ett hjärta av snö
som nysnön yr när det blåser


Min älskling har ett hjärta av snö
så vitt som renaste, lenaste puder
och nu vill hon falla fritt


Livet blommade och rasade och vi med det... vi föll, föll, föll rakt in i varandras armar. Allt för att Lilla liv ropade till oss, därifrån evigheten.


Khalil Gibran
har skrivit om barn i Profeten:
(Underbar bok som kom ut 1923 första gången och är en av seklets mest citerade...LÄS!!!)
Era barn är inte era barn. De är söner och döttrar till Livets längtan efter sig själv. De kommer genom er, men inte från er. Och fastän de finns hos er, tillhör de er ändå inte. Ni kan ge dem er kärlek, men inte era tankar, Ty de har sina egna tankar. Ni kan hysa deras kroppar, men inte deras själar, Ty deras själar bor i morgondagens hus som ni inte kan besöka, inte ens i era drömmar. Ni kan sträva efter att efterlikna dem, men sök inte göra dem lika er.

Ty Livet vänder inte åter och dröjer inte vid gårdagen. Ni är de bågar från vilka era barn flyger dom levande pilar.
Bågskytten ser målet på oändlighetens stig, och han böjer er med all sin kraft för att Hans pilar ska gå snabbt och långt. Låt er i glädje böjas i Bågskyttens hand. Ty liksom Han älskar pilen som flyger, älskar Han även den båge som är stadig.










Pappa!

Mamma låter mig inte utforska videon i lugn och ro!!!
Liv antar utseendet som en RUMPNISSE som agerar Dramaqueen borde ha...

Sötnos. Jag förklarar när du blir äldre, men nu är det nej som gäller.

Liv städar

Sååå stor nu, kan krypa in i leksakslådan...Jippey!



Tuttrast..


Sedan softa med Teletubbies



Liv älskar teletubbies


Liv sitter

Mallig...men det är skönt att slänga sig ner på kuddarna och ligga också!


Kontroll

Liv har fått tag på en fjärrkontroll...
Då är hon supernöjd för den får hon inte ha
Och jag kan jobba lite
 
Vilket sätt att skaffa sig kontroll på va!?
Genom att släppa kontrollen på fjärrkontrollen....






























Nästa helg...

Söstra mi - då kommer jag te Örebro - jag har ett smidestyg med mig- som jag lånat av brorsorna. Om det finns någon prins att rädda vid slottet och någon drake kommer emellan.


Liv kan själv


Liv älskar teletubbies


Det är vinter!

Så var det dags för årets första frosseri i snö. Igårkväll (efter hockeysammandraget för Hampus del och före James Bond filmen för Adirans del, djungel George för Lukas och Hampus del) var det byggeri av snögubbe på hög nivå. Lukas, Adrian och Hampus byggde och stod i. Eric fick vara med på ett hörn också. Idag fortsatte det vintriga med årets första vinter- korvgrillning. Det föregicks av någon sorts krig ute i snön.


Sammandrag

Så var det dax. För det första sammandraget. Bra jobbat killar. Min fina, fina Hampus. Vilken cool kille, vilken målvakt och spelare. Jag och Hampus åt en hamburgare och köpte hem smaskiga godsaker till de stackare som gick miste om evenemanget.


Grattis papporna på farsdag!

Till alla pappor, givetvis- men ändå särskilt till de som är pappor till mina barn. Barnen och jag önskar er skön och bra dag!


image97image98

Office 2000

Tänk, Liv är stor nog för att börja fundera över vilka program som kan vara bra att använda i datorn. Hon föredrar ju helt klart att knappra och skriva på tangenterna. I Word. Explorern irriterar- då lyckas hon alltid finna många komplixerade kortkommandon som jag sedan hållandes tummarna och tungan rätt i mun, rättar till. Men hon tycker inte det blir någon särskild sensation på skärmen....Kanske inte någon slump att hon drog ut Office 2000 skivan?
Eller tycker hon den har haft sin tid...?


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0