Häxprinsessan

Alla borde få ha rätten att vara, uttrycka sig, visa sig. Att bara vara- ingen annan än sig själv.

Crash test dummies - God shuffled his feet
The people sipped their wine
And what with God there, they asked him questions
Like: do you have to eat
Or get your hair cut in heaven?
And if your eye got poked out in this life
Would it be waiting up in heaven with your wife?

God shuffled his feet and glanced around at them;
The people cleared their throats and stared right back at him

So he said:"Once there was a boy
Who woke up with blue hair
To him it was a joy
Until he ran out into the warm air
He thought of how his friends would come to see;
And would they laugh, or had he got some strange disease?

Fastän stark, levnadsglad och kärleksfull tonade det osynliga barnet bort. Eftersom hon bemöttes som oviktig kunde hon till sist inte själv ens ana sina konturer. De verkade ju inte speciellt värdefulla att hålla fast vid ändå?
Kanske är vi alla ibland detdär osynliga barnet. Frågan är kanske snararst om någon upptäcker att vi inte syns längre.Om vi själva bryr oss om att försöka framträda igen.  Är synligheten oviktigt för alla så kan borttonandet få fortgå. Tills bara rosetten finns kvar...Den går förstås också att plocka av om man måste vara riktigt dold.

Så gott folk: var rädd om alla rosetter ni ser omkring er. Prata med dem, lyssna på deras tystnad. Gläds med dem och uppskatta deras närvaro. Snart är rosetten befolkad igen.

Som ur Suzie Tappers- Mirakel
Jag var en spillra av mitt forna jag

En vingklippt fågel som inte ens drömmer mer

Som om sorger trycktes allt längre ner

Tron är den fågel som känner ljuset och sjunger medan gryningen ännu är mörk.

Rabindranath Tagore
6 maj 1861 -  7 augusti 1941
Indisk författare och filosof. Nobelpristagare i litteratur 1914.

Vem handlar det om? Du-et, jag-et, vi-et eller hela samhället?

Aftonbladet:
20080806 Semesterotrogen? Så går ni vidare! - Men ärlighet är a och o i en relation.
20080806 "Så klarade vi otroheten" Svenska par berättar....
2008-05-29 Nya forskarrön bevisar: "Tvåsamhet strider mot vår natur"

Nästan hälften av oss skickar sms för att flirta.

Vi inbillar oss att det går att hålla hemligt. Glöm det.

En ny studie visar att lika många smygläser sin partners sms.

Otrohet - otrohet.blogspot.com

Otrohet

Otrohet - Tecken på otrohet

Otrohet

Jag har googlat lite, och wikipediat och drömt...Så ont som jag har av att veta att otrohet finns i världen, inom människor. Att det så lätt avfärdas som något rent kroppsligt, eller som något som inte har så stor betydelse, bara ingen får veta. Var och ens engelägenhet. Till och med bra för det fasta förhållandet!? Alla har livslögner, frågan är bara hur mycket de skadar och vem...

På Google
Otrohet 535 000 träffar
Kärlek  6 780 000
Hat 1 900 000
Frihet 3 960 000
Likgiltighet  71 600

Wikpedia:
Otrohet = Med otrohet menas sexuella handlingar som bryter mot religiösa eller andra krav på sexuell partnerexklusivitet i fasta förhållanden. Otrohet i ett äktenskap kallas traditionellt för äktenskapsbrott...en synd mot gudomliga lagar
Kärlek= Kärlek är en känsla som präglas av en stark ömhet och tillgivenhet. Att visa denna känsla,  kallas att älska.
Hat = En passion, vars grund är en olustkänsla vid föreställningen om hatets föremål och som yttrar sig i ett permanent begär att skada detta
Frihet = Frihet kan definieras "negativt" (frihet från) som avsaknad av olika typer av yttre begränsningar samt förtryck eller "positivt" (frihet till) som de faktiska möjligheter man har att kunna handla fritt. Fokus ligger i den sistnämnda definitionen således på vilken kapacitet den enskilde har att i praktiken handla fritt.
Likgiltighet = "frånvaro av att bry sig"

Mina tankar
Är det så att frihet allt oftare betraktas som frånvaron av gränser, att frihet blandas upp med likgiltighet. Inför kärlek, löften och förbund. Ett lika hemskt och stort brott mot kärleken inom var och en av oss är att leva i ett kärlekslöst förhållande på grund av löften, också då är likgiltigheten alldeles nödvändig för livslögnen. Otrogen, det är man först och främst mot sig själv. Inte mot en partner. Men när man är otrogen mot sina egna behov och känslor, drabbas naturligtvis den man lever med.

 Att älska är alltså inte en känsla utan blott en handling, ett uttryck, ett sätt att omsätta något inre till något yttre? Är det då denna handling som är viktig eller känslan. "Det vet du ju att det är dig jag älskar" "Några pussar betyder ingenting" "Pussar kan betyda olika saker" "En gång är ingen gång"  Ord, är bara ord, handlingar bara handlingar. Även om de är vackra och sköna och sanna och nödvändiga. När man kan känna sin egen den andres kärlek, ande närvaro och själ, eller frånvaron av desamma. Det är då man vet om man känner kärlek eller är föremålet för någons kärlek. Så är det för mig. Därmed inte sagt att känslan är allt. I  vardagens ekorrhjul behöver man manifestera kärleken, skapa tid, visa vilja och längtan. Man kan inte ignorera kärleken, sluta ägna tid och uppmärksamhet, låta bli att lyssna, aldrig uppvakta. Då får inte kärleken lov att växa, förändras och utvecklas. Hur ofta har inte två hett älskande en dag fem år in i framtiden funnit sigsjäkva, stånde betraktandes den unga kärlek de en gång hade. De lever på minnena ett tag bara för att inse att den kärleken inte kunde bevaras såsom den var och att de själva och livet vuxit ifrån den. En vittrad kalkstensfigur. Den har blivit ett monument över en vacker början som fanns, istället för ursprunget och navet i ett starkt liv. Det är ingen och båda skyldiga till.

Otrohet, för mig. Är ett brott mot gudomliga lagar. Inget är så starkt som kärleken. Kärleken skapar allt, kärleken är det enda viktiga i livet. Kärleken är det gudomliga som bor i varje människa. Att vara otrogen, är att smutsa ner och förstöra den skaparkraft och kärlek som bor i den egna själen. En otrohet kan aldrig hemlighållas, kommer alltid att spela stor roll. Även om inte den man lever med någonsin får veta, så har skadan uppstått. Skadan finns inom den som istället för leva i enighet med sin vilja, sina drömmar och sin känsla. Skadan består framförallt i att personen försökt skilja sin egen gudomliga treenighet åt. Tanke, känsla och vilja. Det gör att personen tagit sin skaparkraft någon annanstans. Kanske vet denna inte ens var, eller hur det ska bli helt igen. Men någon rår säkert för att en förnimmelse av tomhet finns- och det är då säkert inte ovanligt att partnern får vara syndabock. DU gör mig itne lycklig. DU vill kanske inte att jag ska vara lycklig. Det finns andra som uppskattar mig minsann. Det finns andra som jag kan vara migsjälv hos...eller? Är jag bara glad över att återse en bit av mig som jag stoppat undan, alldeles själv? Ensamheten är redan närvarande, innan otroheten. Var det i samma stund som otroheten blev möjlig inom den som till sist var otrogen. Inga ord kan reparera avståndet. Kanske kan kärlek åter fylla tomrummet, ensamheten, revan mellan de som en gång älskat. Men då behöver den som skadat sigsjälv ta ansvar för att ta reda på vad hålet består i. Annars blir det för alltid kvar. Därför tror jag att personer som varit otrogna lättare är det fler gånger. Om man inte finner svar på frågan varför inom, istället för utanför sig själv. Bär man med sig förutsättningarna- att åter fly.

För mig är frihet att veta var jag finns. Att min omvärld är tydlig. Att jag förstår att jag är betydelsefull i mitt eget liv. Att mina gränser och min tillvaro respekteras. Allt annat är fångenskap. Att inte veta hur livets förutsättningar ser ut är att vara fånge. Därför har alla förståsigpåare rätt. Det är när förälskelsens låga fortfarande brinner man behöver prata om sina och den andras gränser. Aternativet är att upptäcka var gränser går eftersom, att förvirrad, att låta rädslor gro. Den som inte vill prata om sådant kan lugnt säga: du är bara rädd, det kan vara olika, lita på mig. Men om inte uppriktighet om den egna världen finns, samtalet finns är sådana konstateranden inget annat än ett hån mot den älskades själ.

Likgiltighet, det är frånvaron av all passion, av kärlek och hat. Det är när ingenting längre spelar någon roll. När man inser att för att kunna finnas i världen får man lägga ner egna drömmar och behov, då finns likgiltigheten som en trygg blöt filt. Som kväver och stänger in allt det som vill växa och spritta. Som nöjer sig med  en kärleksweekend ibland och en vittrad kalkstensfigur. Det är då man kan ägna sig åt att arbeta istället, ha otrohetsaffärer vid sidan av, skilja ut närhet och ömhet från kärlek, skilja ut drömmar och fantasier från livets vardag. Splittra treenigheten. Viljan, känslan och tanken. Det är då en person kan bortse från sin älskades behov och känslor. För de är inte viktiga längre. Inte de egna heller. Sedan kan man få all världens medhåll i många spalter och på många hemsidor om otrohet. Att "That´s the way of life" Det är stimulans och förströelse, konsumtion det handlar om.

I slutändan, är vi alla ensamma. I denhär världen. Och får finna vår egen väg till ro och frid, frihet och trygghet. Det kan vara att leva ensam, fast tillsammans, att behålla tankar och känslor inom sig, det kan också vara att dela allt. Varje person måste finna sin väg. Förhoppningsvis tillsammans med någon, men ibland och för det mesta ensam.

Vad är en kvinna och en man?
Venus och Mars är namn på grannplaneterna till vår - Tellus. Men också namn på grekiska gudar. Venus- Kvinnan av alla kvinnor: kärlekens gudinna, underskön, Mars- krigsguden, mannen av alla män.  I alla tider har människan behövt sterotyper, instutitioner. En kvinna och en man. Med bestämda attribut och egenskaper. Ask och Embla, Adam och Eva, Isis och Osiris, Deukalion och Pyrra.
   
Den första revolten...                         
Ända sedan jag var liten har jag funderat över Lilith. Den första kvinna som gud skapade till Adam. Hon ville tydligen inte finna sig i anvisad roll och drog...Riktigt så gick det förstås inte till. Men jag undrar jag...Om hon var den första feministen, i bemärkelsen att vara den som vände sig mot denna könsindelning. Gernom historien har det varit viktigt att hålla kvinnor på plats, och män. Det görs lättast genom att alla är överens om vad könet innebär. Vad som är möjligt. Jag skulle kunna gå in på normalförtryck, partiarkat och matirarkat- men då skjuter jag bredvid målet.
Til höger: Lilith, målning av John Collier, 1892

Vad är kön?
Det finns i vissa områden fler hermafrioditer (Rfsu:s hemsida) än vanligt. Där räknar man med tre kön- Det finns ytterligare exempel på kulturer där man har ändå fler än tre kön. Där könet inte bestäms av enbart de fysiska attributen. Så vad är en man och en kvinna? Sociala och kulturella konstruktioner - Om ni frågar mig. Därmed är beskrivningarna av sexualitet, som vi håller oss till oftast - också sådana konstruktioner. Vilket innebär att snäckorna ovan är helt rätt ute.
(Det heter INTE snigel- kan alla i Sverige lära sig det nång gång! Det heter SNÄCKA, när de har SKAL !!)

Jag läste i Aftonbladet om att man i Boston öppnat en avdelning för könsbyte - för barn. Barn så unga som 7 år erbjuds att byta kön eller genomgå hormonbehandling för att kunna skjuta upp beslutet. Jaha, så nu ska de behöva välja kön också- röcker det inte med att veta vilken linje man vill gå, vad man önskar sig i julklapp och vill göra på elevens val... Nja, frågan är givetvis djupare än så. Det är många människor som inte finner sig i samhällets och kulturens sätt att beskriva könet. Som tillskrivs en könstillhörighet där de blir olyckliga och aldrig finner sig. Så till den grad att de väljer att avsluta livet, eller leva ett liv i lögn.                                    
                                                                                                                                       
Individ eller samhälle?
Det jag förespråkar är alltså: Att man istället förändrar samhället, så att gränserna för vad som är det ena och andra luckras upp. Låt människorna vara människor och leva fria i själen....Istället för att med kofot och vaselin tvinga in dem i sociala konstruktioner. Ett sådant förändringsarbete skulle ta många, många år. Det sker också - gränser förskjuts ständigt. Men dagens barn, som erbjuds hormonbehandling - är redan vuxna sedan länge när så skett.

Ni kan läsa mer om skapelsemyter på Stefan Stenudds hemsida. Han har forskat i idéhistoria och området vid Lunds universitet. Dessutom finns intressanta texter om Taoism, Blix Gordon, Socialdarwinism... Systrarna Grym har skrivit ner några av de mer udda skapelsemyterna.

Det är viktigt med bekräftelse. En total avsaknad av bekräftelse kan kallas för utfrysning. Ni vet hur det blir med en bebis som inte får bekräftelse på sina behov och känslor - det påverkar både det fysiska och psykiska växandet - obönhörligt.  Bekräftelse har alltså starka samband med växande. Bekräftelse kan göra människor mindre rädda, mer trygga och på det sättet mer fria. Vilken god spiral att befinna sig i- fria och orädda människor är mer generösa och ger andra bekräftelse osv...
Vi behöver andra människor.

Filmen "I Legend" kan först tyckas påminna om Resident evil filmerna. RE är en klassisk rysar/thrillerfilm medan den förra snarare är ett magnifikt tankeexpriment: Vad händer om vi är den enda kvarvarande människan på jorden? Hur kan vi upprätthålla vår mänsklighet? Huvudpersonen i filmen försöker tillgodose behovet av andra människor genom att se inspelade filmsekvenser där människor pratar. Det räcker inte han behöver också känslan av sammanhang. Så han håller sig fast vid sina vanor och rutiner samt sin gamla roll som soldat. Samspel och interaktion får han genom sin hund, behovet är så stort att han till och med ställer upp skyltdockor som han låtsaspratar med.

Vad håller honom vid liv? Framförallt håller han fast vid sitt uppdprag, att kämpa mot sjukdomen. För att klara det har han sitt personliga mantra. "Jag kan fortfarande fixa dethär, jag ger inte upp, jag kan!" Detta upprepar han gång på gång. När tillsist han lyckas uppnå målet, att ordna ett motgift till den pandemi som dödat de flesta och förvandlat resten till monster- försvinner också meningen med hans liv. Han som stått emot och överlevt mot alla odds - dör. Offrar sitt liv. Han har ignet annat som bär honom. Inga relationer. Ingen överlevnadsinstinkt eller vilja.

Vad gör oss mänskliga?
Är det intelligensen- om man ser på de zombies som drar fram förstår man till sist att de är lojala mot varandra, precis som en vanlig människa. De är också intelligenta och kan planera och samordna sina handlingar. Det gör dem inte mänskliga. Det som saknas är instället respekten för livet. För allt liv.

Vad händer med en människa som blir osynliggjord?
Det funderade Berit Ås över- när hon gav sig in i politiken. Hur gör de här gubbarna för att påverka varandra att inte lyssna och mig att bli mindre? Hon studerade noga och kom med motstrategier. Själv förstod hon inte att hennes upptäckter skulle ge gensvar över världen. Denna kvinna är fantastisk. Hon har blivit utslängd som Fn delegat- eftersom det hon tyckte inte passade, hon har arbetat för trafiksäkerhet. Det jag ser som en röd tråd i hennes gärningar är en kärleksfull oräddhet. Ett civilkurage och en god etisk kompass. En vilja att göra världen bättre och en tro på att hon kan det. "Man vet aldrig vad som kommer att göra bäst nytta, eller hur, men om du tror på något så ska du göra det!"

Hennes härskartekniker är vid detta laget välkända, ytterligare författare har tagit vid och skrivit mer/ annat om dem. Ås har beskrivit hur man motagerar, hur man bryter mönstret, eller inte faller in i det och på det sättet hjälper personen som härskar att göra det.

Khalil Gibran har skrivit om friheten i Profeten:
"Och om det är en fruktan ni vill fördriva, så har denna fruktan säte i ert hjärta och inte i den fruktades hand."


Ett team vid Stockholms universitet har vänt på steken och formulerat fem bekräftarstrategier:
De kunde man använda sig av, medvetet- tänk om det sprider sig...Hur skulle världen då se ut?

• Synliggörande - Sätt upp barnens teckningar - Jag känner mig så glad när du välkomnar mig! - Tack för att du skickade mjölken, Vilken god mat du lagat...
• Respekterande -Lyssna aktivt (även på den som talar om något du är ointresserad av )- Du vill att jag tar av mig skorna innan jag går in- så då gör jag det. - Inte prata mitt i sin älskades kvällsläsning;-)
• Informera - Jag kommer hem kl --.-- Imorgon kommer vi att få besök av... -Åtgärdsprogrammet vi skrev fungerar inte så vi ska utvärdera det och revidera - Imrogon blir det ett läxförhör.
• Dubbel belöning - om du kommer blir jag glad, om du inte kommer så välkomnar jag dig ett annat tillfälle som passar dig bättre.
• Bekräfta rimliga normer - du blir utslängd från skolan om du klottrar på bänken, eller utställd på bron om du tuggar med öppen mu- är inte rimliga normer. Däremot: Hemma eller i klassrummet gäller dessa trivselregler/ så vill vi ha det tillsammans. Är nödvändigt för att inte förvirring ska uppstå. Om inte gemensamma normer finns skapas osäkerhet. Några måste ha tolkningsföreträde och i handling visa vad som går an medan andras handlingar blir utdömda- för att dessa personer inte har mandat att sätta normer. Gemensamma normer, som är rimliga för de inblandade skänker trygghet- Ex Vi tackar för maten, vi städar vårt eget rum, vi ber om saker på ett trevligt sätt, vi hjälper varandra om vi kan, vi räknar med alla, vi äter godis på lördagar, vi har respekt för varandras utrymme...

Så- ut och bekräfta andra människor, du ska se att det kommer dig till glädje!
Jag ska försöka läsa mer om dessa bekräftasstrategier- vid tillfälle....

Man kan vara orädd av två anledningar:
För att man inget har att förlora, eftersom själva livet är värdelöst.
För att man funnit kärleken inom sig och är så fylld av tillit att inget finns att förlora. För att själva livet är så värdefullt att man känner sig evig.

Hur rädsla förhåller sig till oräddhet, det låter jag vara osagt. Även om jag är övertygad om att en orädd handling kan ha sitt ursprung i en stor rädsla. Riddare är orädda, men det är också huliganer. Oräddhet har alltså med någon sorts mod att göra. Räddhet däremot, betraktar jag som en motsats till kärlek. Jag försöker emellanåt ställa mig frågan: Är det utifrån rädsla eller kärlek jag talar/ handlar/ tänker...

Psykiska försvarsmekanismer
Problemet är bara att när människor är rädda går försvarsmekanismer igång. Vi blir mer benägna att skydda vårt ego, att hitta bortförklaringar, att projicera, att fy, att attackera. Därför är frågan lättare att ställa sig ( och få svar på) när man känner sig  lugn, kärleksfull och trygg. Ironiskt eftersom svaret egentligen behövs när man är mest rädd. Dessa psykiska försvar är också alltid lättare att se hos andra. Jag kan avslöja migsjälv är när jag beskriver andras motiv eller känslor: ex han är så svartsjuk eller hon tycker om mig. Är det istället min egen tabubelagda känsla jag drar fram?Läs mer om försvarsmekanismerna som Freud identifierade här: Försvarsmekanismer

Jag är en människa. Inte mer eller mindre krånglig än någon annan...hoppas jag. För det är jag glad- tänk så mycket det finns att upptäcka och uppleva. Man behöver inte ens åka jorden runt. Eller blåsa in sig i världens största såpbubbla. Det räcker med att försöka lära känna sig själv.

Dagens påstående:                                                                        

Khalil Gibren. Profeten "om Arbete".
Arbete är kärlek synliggjord.
Och kan ni ej arbeta med kärlek utan blott med olust, då är det bättre att ni lämnar arbetet och sätter er vid tempelporten och tar allmosor från dem som arbetar med glädje. Ty om ni bakar ett bröd med likgiltighet, bakar ni ett bittert bröd som endast mättar människans halva hunger. Och om ni klagar när ni krossar druvorna, så skall er klagan sippra ned i vinet som ett gift. Och om än ni sjunger likt änglar, och ej älskar sången, gör ni människornas öron döva för dagens röster och för nattens röster.

Eller vad sägs. Hon sov förnöjt med sin napp första halva natten- och åt igen det hon förlorat andra halvan. Vikken brud, hon vet redan skillnad på natt och dag. På morgonen var hennes lilla system fullt med mat så hon lyckades sparka av sig blöjan ? på något sätt och gjorde det som rationellast verkade- kissade ner allt hon kunde...

Vilken morgondröm...liggande halvnaken och drömmande....sötnosen vår!

Kombinationen att utvecklas som människa och att bidra till en god samhällsutvecklingoch en ljusare tid för mänskilgheten- hur går de ihop. Var finns diskrespans och syndergieffekter. Jag menar, i bästa doktor Phil anda, borde vi inte ställa oss frågan: "How is that workin for ya?" Som ni förstår vid detta laget har jag alltid ställt mig många frågor, jag har provat många tankar. Somliga människor tror då att jag tycker mig förespråka någon sorts sanning, blir irriterade eller lyssnar mycket noga eftersom jag verkar veta vad jag pratar om...När jag i själva verket leker och utforskar. Å ena sidan öppnar leken dörrar och tillåter, å andra sidan måste den tas på största allvar för att elda någonvart. Se på barnen, som leker sig fram- ett hårt och ansträngande arbete.

De sociala koderna och reglerna har i alla årtusenden varit lika livsviktiga för överlevnad som förmågan att ordna mat och skydd. Är det fortfarande. Hur dessa ramverk sett ut, vad som varit önskvärt beteende har däremot skiftat. I de sociala ramverken inbillar jag mig också att några teman varit tämligen konstanta. Hierarkin har funnits där, de olika rollerna och funktionerna i en grupp. Livsnödvändiga för den lilla gruppens överlevnad. En grupp kan givetvis splittras, för att en ledare utmanar en annan, eller för att en ledare inte är lämpad och därför driver sina medarbetare till utbrändhetens kant. Frågan jag ställer mig är: Hur långt sträcker sig våra överlevnadsinstinkter? Till den egna existensen, den närmaste flocken- sedemera familjen eller rentav till sammhället eller vår sort som art?

Jag har alltid intresserat mig för navigering och orientering. Jag har alltid ägnat mig åt det själv, eller betraktat andras metoder. Som barn pejlade jag noga in vad mina föräldrar tyckte var viktigt eller hur de mådde. Som alla  barn - Sanningen låg ofta någonstans mitt emellan så jag lade informationen i varsin vågskål och förlitade mig på sunt förnuft eller intuition. På det sättet kan man utveckla antingen en mycket god intuition och människokunskap eller scitzofreni har jag sedan lärt mig. Risken för scitzofreni är beroende av hur stor skillnaden är mellan det barnet ser och hör, mängden dubbla budskap är en faktor i sammanhanget.

Väderstrecken tycks nödvändiga för oss människor, de kan få vara en metafor för fenomenet att ta ut en riktning och sedan röra sig åt det hållet. Jag skulle vilja prova ett helt nytt sätt att orientera och navigera. Eller nytt är det ju inte. Många människor har använt sig av det, i alla tider. För att signalera, för att utforska, för att te sig bättre ut eller kunna vila skönt. För mig blir det nytt ändå. Jag tänker använda mig av färger. Jag har alltid njutit av vackra ting och färger har haft stor betydelse. För två år sedan sattes det på sin spets. Livet blev lila. Sedan har jag reflekterat över vad färgerna varit för mig, i olika skeden i livet. Hur jag uppfattat en fas eller  upplevelse. För att få fatt på färgernas betydelse för mig har jag försökt skriva ner det. Till min hjälp hoppas jag på en ung vän, en fantastisk fotograf. För att också få bilder till berättelsen. Hur slutresultatet blir vet jag inte, men jag känner mig inspirerad. Jag inbillar mig också att tiden hemma med bebisen kan detta vara mitt projekt.

Återstår att se om det är den primära eller sekundära regnbågen jag får fatt och om jag finner min alldeles egna guldkruka där de slutar.

De fem behoven enligt Maslow är:

1. kroppsliga behov
2. behov av trygghet
3. behov av gemenskap och tillgivenhet
4. behov av uppskattning
5. behov av självförverkligande

Jag tycker att målområde tre är särskilt intressant: Trygga och goda uppväxtvillkor. Människor kan ju delas in i barn och vuxna, de flesta utvecklingområden har de vuxna som målgrupp, barn är tydligen en särkild sorts människor. Det är helt underförstått att målområde 3 särskilt gäller dem, jag börjar fundera på om det är lika underförstått att de övriga 10 områden inte gäller dem...Detta retar mig, och det återkommer jag säkerligen till.

Visst, jag har alltid varit en trygghets-addict....det kan märkas på att jag flyttat så många gånger, inte finner mig i dåliga situationer, upplevs som besvärande och frågvis...Trygghet är ingalunda ett passivt tillstånd med en längtan efter att bli matad, värmd, omskött . För mig betyder trygghet snarare frihet, självständighet.

Men vad är trygghet? En känsla, eller något som går att checka av i en lista, är det 40-talisternas påhitt....eller finns det någon annan generation vi kan "skylla" på...Min sambo hade lyssnat på någon, som berättade om de olika generationerna. 70-talisterna var icke-materialister. Tacka för det. Vi vill veta var skåpet ska stå, vara med och placera det själva, med en hälsosam lyftteknik. Alltsammans har med trygghet att göra. Inte att förväxla med våra mammors eventuella kontrollbehov...Det får gärna vara ett gammalt skåp, med tradition och historia. Skåpet får heller inte skramla tomt. Inehållet ska vara nödvändiga ting, inget krafs, sådant som kan vara praktiskt och nyttigt som kan göra att vi gör livet lättare för oss. SÅ det kan se ut som om vi är matrealistiska, när vi köper ett skåp. Men det stämmer inte riktigt...Vi är mycket för en sorts andlig trygghet....

Vi är också kända för att byta yrke ofta, lönen är oviktig i förhållande till trivseln, vi vill ha utmaningar och stimulans. Får vi inte det så söker vi oss dit där det finns... Tror vi kanske att vi kan stå på Maslows översta trappsteg, självförverkligande på en gång. Beror det i så fall på att vi vuxit upp under så enormt trygga förhållanden att den fysiska hälsan och social gemenskap är helt förgivettaget? Lärde vi oss inte att varje dag måste vara en kamp för frihet och demokrati, solidaritet...

Dax att bli självrannsakande....
Det får nattsömnen ta hand om...
Inatt vaknade jag 1 000 gånger av att Lukas trängdes ikapp med Eric, jag i mitten.
Samt en sista gång av att jag knuffade Eric ur sängen...som sagt..trygghet var det ;-)